Tacksam

 Jag tänkte bara skriva en liten uppdatering på min gamla blogg. Hur går det för mig? 

Jo, det går jättebra! Jag hamnade i en svår svacka med självskadandet som resulterade i LPT i våras. Efter några veckor skrevs jag ut men då hade ätstörningen tagit över helt och hållet. Men jag lyckades slå mig loss ur det fasta greppet den hade då på egen hand. Jag var sjukskriven från jobbet i två månader ungefär…

Men nu, nu har jag en kattpojke som heter Valentin, lilla V, som är drygt 4 månader. Han är en helig birma/ragdoll och är fullkomligt bedårande! Och då syftar jag inte på utseendet (även om han i mina ögon är den vackraste katt som någonsin vandrat på denna jord)! Han är allt och lite till av det jag hoppades att han skulle va. Så lätthanterad, så otroligt gosig och söker min närhet hela tiden, han har verkligen en stark personlighet, och så otroligt jävla busig och han driver mig emellanåt nästan till vansinnexD 

Mitt hjärta, min prins, min Valentin<3 han älskar att va ute i sele och vi gör en del äventyr tillsammans. Då sitter han i en ryggsäck under transporten;) Idag var vi i en stor skog och han fick göra av med lite energi! Och jag tar ut honom på promenader i princip varje dag så länge vädret tillåter;) Att skaffa honom var det största och svåraste beslut jag fattat så länge jag kan minnas. Men det visade sig vara det bästa beslut jag tagit på många, många år!! om någon skulle vara nyfiken om vem han är och vårat liv tillsammans kan man kolla hans instagramkonto -sweetlittlevalentin 

https://instagram.com/sweetlittlevalentin?utm_medium=copy_link

Jag jobbar kvar på gymnasieskolan i caféet och stormtrivs! Nu har caféet öppet som vanligt och det är så roligt att träffa eleverna och att omges av mycket folk som faktiskt är ”normala”. Kanske fel ord men jag hoppas man fattar vad jag menar. Jag jobbar nu 9.5 timmar i veckan, vilket ska ökas med tiden när jag känner mig redo. 

Jag bor kvar i min nya lägenhet jag flyttade till i januari och jag stormtrivs även där. 

Jag har varit självskadefri i snart fyra månader, och jag känner mig klar. Jag vill aldrig skada mig igen. och vad gäller maten går det åt rätt håll där med.

Jag är så tacksam för allt jag har i livet nu. Jag är så nöjd med hur mitt liv numera ser ut med katt, jobb och boende! 

Mycket har hänt!

Jag fick inte vara kvar på Capio tyvärr! Det skedde för många och allvarliga självskador så efter totalt 17 veckor blev behandlingen avslutad och avbruten. Jag var på sjukhuset i några veckor i mitten av behandlingen och fick sedan komma tillbaka till Capio. Efter ytterligare några veckor på Capio hamnade jag på sjukhus igen och fick efter det inte komma tillbaka. Jag var inne på BI vid några tillfällen också därimellan. 

Efter en tid på sjukhuset skrevs jag ut. Men jag ville inte flytta tillbaka till gasellen då jag mer eller mindre hatade att bo där. Så jag valde att flytta hem till mamma just då. Jag var några dagar i veckna på dagsjukvården. 

Och tillslut fick jag ett samtal från min LSShandläggare! Det fanns en ledig lägenhet på ett annat boende. 

En servicelägenhet med egen ingång! Jag var väldigt skeptisk till det boendet först. Det ligger lite utanför centrum och jag är nu beroende av buss! Och standarden är väll inte den bästa (men absolut helt okej!) Men efter mycket funderande och funderande samt prat med min familj bestämde jag mig för att ta den! så nu bor jag i min nya fina lägenhet och jag trivs jättebra! 

Jag har verkligen gjort den till min och personalen är jättesnälla! Det är en tvåa med ett riktigt kök, hall och badrum med tvättmaskin och torktumalare. Det bästa är att jag har en egen ingång och egen uteplats! Det gör inte så mycket att jag ör beorende av buss. Fördelarna med denna typen av boende väger upp den nackdelen. Denna lägenheten är som en "riktig" lägenhet fast med stöd när jag behöver! 

Jag har även börjat jobba! Jag är via kommunen på en av deras verksamheter i ett cafe. Cafeet ligger på en jättestor gymnasieskola i centrala Varberg! Och jag trivs som satan. Eller jag gjorde det. På grund av denna jävla pandemi är eleverna inte i skolan nu! Så vi har inte mycket att göra :-(. Jag har fått sitta och rensa gamla urbrunna värmeljus från stearin ska skickas vidare och återvinnas och klyva/bunta ihop pinnar som även dessa ska skickas vidare och användas till brasor... detta är väldigt tråkigt för det var inte så jag hade tänkt att det skulle bli. Jag började i slutet av november 2020 och det gick inte lång tid innan eleverna började va hemma... 

Men jag åker till jobbet varje dag det är tänkt även om det är som det är nu! Fastän jag mår skit tar jag mig upp och ut. Det är det vtiktigaste! Jag sitter inte bara hemma med mina jobbiga tankar i min ensamhet... 

Jag har från och med förra veckan avslutat dagsjukvården helt och är på PS (som gymnasiet heter) fyra dagar i veckan. 9-14 måndag, onsdag, fredsg och 9.45-14 på torsdagarna. Jag tar bussen varje dag till jobbet. Det tar cirka 20 minuter så det är inte så farligt. Och hållplatsen ligger väldigt nära min lägenhet! Dessutom är det samma buss hela vägen så jag behöver inte byta. Jag har inte skadat mig på tre månader nu. Och om allt går bra, ska jag den 1/7 köpa två marsvin! Jag vill helst köpa dem nu så klart. Men jag vill se att allt går som det ska först!

Snart fyra veckor!

På måndag har jag bott här på Capio i fyra veckor.
Dagarna är långa och fyllda med ångest, men trots det har tiden gått väldigt snabbt. Att jag redan varit här så länge!
Jag äter tre huvudmål och tre mellanmål om dagen. Dock är jag inte uppe i fulla portioner än. Men nu är det betydligt fler dagar då jag klarar att äta upp hela min ordination än vad det var de första veckorna!

Jag har fast föda nu på de flesta måltiderna. Jag överlever om man säger så, även om det ibland knappt känns så. Ibland är det otroligt tufft!
Vissa mål är lättare än andra. Frukost och förmiddagsfikat är lite lättare än de med den "vanliga" maten.

Jag har ett fint rum, och många i personalen är snälla. Så det är OK att va här.

Det händer inte så mycket om dagarna. Det är alla måltider och vila efter vissa mål. Sen är det några olika grupper jag går i typ två gånger i veckan och jag har även individuella samtal med min behandlare.

En gång i veckan är det vägning och man får träffa läkaren, behandlare och personal. Det är då alla beslut och ändringar görs. Och inför det är det massor av papper av olika slag som ska fyllas i och tas med. Jag är alltid nervös inför att ha team!

Jag sover väldigt bra här! Mycket bättre än på gasellen!
Men det kanske också beror på att jag nu är uppe mycket längre på kvällarna. Man får gå och lägga sig 21.25. Innan brukade jag gå och lägga mig mycket tidigare. Så det är skönt i alla fall.

Flyttar snart till capio

Jag är i lite av en chock! I torsdags fick jag beskedet att jag nu fått en plats på capio! Behandlingshemmet/ätstörningscentret jag varit på flertalet bedömningssamtal på. 

Jag var på det sista bedömningssamtalet i början av februari

De uppskattade då att väntetiden skulle vara ca 4-5 månader. Sedan dess hade vi inte hört nåt men så ringde de i torsdag och berättade att jag nu fått en plats! Så vecka 15 kommer jag flytta dit! 

Jag känner så otroligt många olika känslor nu. Jag är förstås jätteglad och hoppfull men samtidigt livrädd och panikslagen. Men de är specialister med inriktning på ätstörningar så de är nog bland de bästa som kan erbjudas!

Nästa vecka ska jag få en tid till att träffa min kommande behandlare. Då får jag mer info samt får möjlighet att ställa alla mina frågor. 

En sak som är väldigt annorlunda till skillnad från de andra behandlingshemmen jag varit på är att capio ligger i Varberg så jag kommer ha min familj nära! 

Jag har bott en hel del hos mammi den senaste tiden då jag känt att jag var tvungen att få en paus från gasellen av olika skäl men nu den sista veckan innan capio kommer jag bo hemma i lägenheten på gasellen. 

Det blir också min sista vecka på dagsjukvården! 

På måndag har jag varit skadefri i 8 månader! Känns sjukt bra och jag är stolt över mig själv!

Står i kö till behandling

Jag har varit på tre bedömningssamtal på ätstörningscentret som ligger här i Varberg. Det är nu bestämt att jag ska flytta dit. Dock är det lång kö så det kan dröja månader innan det finns en plats till mig. De har tagit fram en behandling och upplägg helt slkräddarsytt efter min ätstörning och mina behov. Stegvis kommer de vecka för vecka öka intaget av mat som måste tuggas. Och innan jag uppnått att kunna äta alla mål kommer jag få dricka näringsdrycker upptill. Men planen är att efter ca 6 veckor ska jag kunna äta alla måltider med "vanlig" tuggbar mat. 

Det är hur den första tiden kommer se ut. Vet inte hur lång hela behandlingen kommer ta. Men det får ta den tid det tar. 

Det är skrämmande men jag är som sagt mycket motiverad. 

Jag har haft ett uppehåll från dagsjukvården men i morgon börjar jag igen. Känns väl bra. De senaste veckorna har jag varit hemma under dagarna och kollat film. Men nu kommer jag vara där ungefär tre gånger i veckan. Det blir nog bra. 

Ska träffa min kontakt från äsenheten med jämna mellanrum och hon har som förslag att vi ska äta tillsammans. Jag skulle fundera på det fram till vår nästa träff. 

Det strular mycket med maten nu, jag måste få till nån form av balans. Men det är så svårt.. 

måste få i mig näring mer regelbundet. Inte då och då och ibland inget, ibland mer. 

Utan regelbundet och balanserat. Men hjärnan vill inte det.. så det är svårt! 

MEN! Jag har inte skadat mig på över ett halvår! Och det känns otroligt bra...! 

Ja då var man 28!

Ja, nu är man alltså 28 år! Känns helt sjukt att jag blivit så gammal. I söndags blev jsg firad av familjen och det var jättetrevligt! och igår var jag och mammi på spa! Jag har aldrig varit på det innan. Det var väldigt mysigt. Det bästa enligt mig var den väldigt varma poolen som var högst ut med öppna väggar ut så det blåste kall vind och man satt i dett varma vattnet och ett mörkerrum med varma vattensängar med lugn musik i hörlurar. 

Jag är utskriven sen typ en månad tillbaka. Jag är på dagsjukvården ca 4 gånger i veckan och den bästa dagen är tisdagar. Då går vi och badar i sjukhusets bassäng! Jag älskar ju att bada. Jag känner mig fri i vattnet.

På måndag ska jag på bedömning på ett ätstörningscenter som ligger här i Varberg. Eftersom jag inte kan börja på Ätstörningsenhetens dagvård då jag inte klarar av att tugga och kan därför inte få deras hjälp har det skickats en remiss ätstörningscentret. Är väldigt nervös men det kommer förhoppningsvis gå bra..

psykologen från ätstörningsenheten som jag har träffat flera gånger kom till dagsjukvården i fredags och jag tillsammans med några personal pratade med henne. Det gick väl ok.. 

Eftersom jag nu avslutat DBTn blev jag av med min samtalskontakt som enbart jobbar med DBT har jag fått en ny kontakt som jag ska träffa på torsdag för första gången. Så jag har ingen direkt uppfattning om hur hon är då vi endast sågs lite snabbt på sipen som var för några veckor sen. 

Av med sonden!

Jag befinner mig nu på PIVA i Halmstad. Har varit här i lite mer än två veckor. Varför jag flyttades från Varberg är ännu oklart. Ingen riktigt vet. Men på måndag flyttas jag tillbaka till Varberg och då till avdelning  22. Det har varit tufft att va här. Personal jag inte känner, lokaler jsg inte känner mig bekväm i och långt för familjen att åka för att hälsa på. Dock har min familj varit här en del i alla fall.

Idag blev jag av med sonden efter nästan 5 veckor. Och det är så jävla skönt. Jag har kommit igång att äta igen, gröt och välling. Så skönt att slippa den vidriga slangen i näsan och sondvällingen som jag blivit ipumpsd! Det är otroligt tufft och hjärnan är väldigt arg på mig men jag måste härifrån! Bort från sjukhus !!

Ätstörningsenheten har varit här. Det var psykologen som gjorde det stora testet med mig. De vill erbjuda mig dagvård. Att vara där fyra dagar i veckan. Men det är en bit dit innan jag är redo för det. Jag måste börja tugga. Hon sa att jag måste kunna äta "vanlig" mat för att få gå på deras dagvård. Jag vill ha hjälp, verkligen! Men att komma igång med att tugga och äta vanlig mat känns så oerhört svårt och jag vet inte om jag klarar det. 

Jag har fortfarande LPT men doktorn trodde att det inte är långt ifrån utskrivning nu. Att jsg troligtvis kommer få gå på permissioner och sedan skrivas ut. Längtar hem till min lägenhet och friheten...!