Isolerad

Idag har jag varit på min sista bussträning. Jag har alltså haft en insats och fått hjälp med att åka bussen som går till centrum. Dock har jag bara åkt med personal till citygross men det är samma buss men några hållplatser innan centrum. Jag har ännu inte varit inne i centrala Hässleholm. Jag åkte med finja till Kristianstad till det stora köpcentret. Det var väl helt okej. 

Så nu är tanken att jag ska ta bussen själv. Det tar ca 20 minuter att promenera till hållplatsen, men jag har ju min dramat så det är okej. 

Jag ska för första gången ta bussen själv på lördag. Då kommer min älskade mammi hit och sover över till söndag. Det ska bli jättemysigt! Jag ska möta henne i stan.

Igår var det stor halloweenfest här. Jag var dock inte med, de åt en massa mat och sjöng karaoke. Inget för mig. Och igår var det inget hästprogramm heller. Men förra veckan på hästprogrammet fick vi sätta oss bakochfram på hästen och sedan lägga oss på mage över hästens rygg. Det var så skönt. Jag bara låg där och kände hästens värme och andetag och slappnade av i hela kroppen..! 

Jag har varit ett besök på akuten i Kristanstad. Det gick lika bra som förra gången, tack vare lustgas och bemötandet jag fick denna gång av alla personal där. Läkare, uskor, ssskor osv var suveränt. Alla var så snälla, hjälpsamma och verkligen lyssnade på mig. Jag behövde inte ens be om hjälp att fixa skjuts med taxi hem. De erbjöd sig. De erbjöd mig även fika. Allt gick bra men fick vänta 3.5 timmar på akuten på taxin. Det var sjukt segt.

Det är verkligen jobbigt med maten nu. Jag har vägning på tisdagar men jag pratade med personalen i måndags och sa att jag veklingen inte ville göra det. Jag var så säker på att jag hade gått upp jättemycket. Men jag gick till vågen i tisdags, ställde mig på den men vägrade låta personalen se... så jag mer eller mindre hade inget val att göra det idag och låta dem se. Vilket var bra antar jag. Ångestladdat men det måste liksom göras.

Jag är väldigt isolerad. Jag gömmer mig på rummet och kollar film i mörkret. Personalen vill att jag ska komma ut mer och vara med på aktiviteter. Försöker ha en aktivitet om dagen som innefattar att inte vara ensam på rummet. Men det är svårt. 

Jag kämpar på med färdighetsträningen. Det är svårt men jag gör mitt allra bästa. Har inte "medvetet" missat en enda gång. Och jag har även samtal med min terapeut två gånger i veckan. Ska dock få en ny men det känns okej! 

Men det känns bra att vara här! 

Blinka lilla stjärna

Jag har varit och ridit två gånger denna veckan. Först i tisdags på hästprogrammet. Då fick vi rida barbacka på en jättefin ardenner. Vi turades om och vi red väl ca en kvart var. Men "läraren" ledde hästen. Det var lite läskigt först då jag aldrig ridit barbacka. Men sedan var det jättemysigt. Vi red på en slinga i skogen. 

Sedan var jag i stallet igår. Jag var lite orolig innan våran lektion att gruppen skulle vara för svår, men det gick över förväntan. Hästen jag red hette Blinka. Och tjejen från Finjagården som skulle rida i min grupp hjälpte mig jättemycket när jag skulle göra i ordning henne. Men lektionen gick ganska okej i alla fall. Alltid lite läskigt när man rider en ny häst men det gick bra! Eftersom gruppen bara har möjlighet att låta två boende från finja vara med varje vecka vet jag inte när jag får rida nästa gång. Hoppas inte det dröjer allt för länge! 

Jag var på akuten i början av veckan. Men det blev sånt jävla krångel men jag löste det bra tycker jag! Jag har ju aldrig varit själv på akuten innan!

en personal från Finjagården körde mig till Hässleholms akut. Där fick jag träffa en sköterska som förklarade för mig att just den dagen hade de ingen läkare som kunde sy och att de bara tog emot medicinpatienter. Så konstigt...! Och att jag skulle vända mig till en vct eller sjukhuset i Kristiansand.... Så jag kontaktade personalen via sms och de skrev att jag skulle se om jag kunde få sjukresa till Kristianstad. Det gick inte så då hämtade en personal mig och körde mig dit (och åkte sedan tillbaka). 

Efter lång väntan fick jag träffa en läkare och det blev så att jag fick lite medicin och lustgas medan de sedan lagade mitt ben. När jag gick därifrån var jag så jävla stolt över mig själv. Det gick ju bra! Jag klarade det! Åkte sedan sjukresa tillbaka till Finjagården. Denna lilla utflykt tog typ hela dagen men det hela slutade ju bra. Jag kommer vända mig till sjukhuset i Kristanstad istället för att det i Hässleholm i framtiden om det skulle behövas. 

Men annars går det ganska bra här... jag har varit på färdighetsträning några gånger nu och det har väl gått bra. Men det är verkligen inte lätt! Varje vecka får vi flera hemuppgifter som ska göras. Som tur är finns det hjälp att få av personalen om man behöver.

Känner mig lite ensam bara. Pratar knappt med de andra som bor här. 

Efter det senaste samtalet med min terapeut gick vi upp till mitt rum. Och jag gjorde något oerhört svårt. Jag gav ifrån mig ett föremål som kan användas till att självskada. Det tog emot, verkligen. Men jag gjorde det alla fall tillslut. 

Timme för timme

Jag kämpar på. Jag har lyckats hålla mig från att skada mig ett tag nu. Men det är en kamp. Jag tar dag för dag, timme för timme.

Jag trivs här. Personalen är jättesnälla! Vill dock börja va med på fler aktiviteter, men jag vågar inte riktigt. Men det är viktigt nu är att jag får en strukturerad vardag med minst en aktivitet om dagen. 

Men jag har gjort lite roliga aktiviteter. Förra veckan var jag i stallet två gånger. Första gången var det "hästprogrammet". Det var jag och två patienter som åkte till ett stall. Det var jättemysigt! Vi gosade  med två hästar och sedan gick vi ut och körde lite löshoppning. Det var kul. Hon som håller i det hade sån fin kontakt med hästarna!

Sedan var jag i stallet (inte samma)i torsdags. Tittade bara. Det finns bara fyra platser i grupperna på ridskolan. Två i nybörjargruppen och två i avancerad. Jag ville mest se vilken grupp jag kommer rida i och det blir avancerad. Hade väl helst velat va med i en grupp med något mellanting, men nybörjargruppen skulle jag tycka är tråkig. Ridskolan var jättestor, hade dock ingen kontakt med hästarna eftersom jag bara tittade på. Så vi som vill rida får turas om. 

Jag var på bussträning i onsdags. Tanken är att jag ska kunna ta bussen till staden själv. Eller rättade sagt till citygross. Det ligger nära hållplatsen. Älskar citygross, det är en mycket trevlig butik. Men jag måste ha bussträning några gånger till så jag verkligen vet vart jag ska hopps av och så.

Jag var på färdighetsträning för första gången förra veckan. Fick dock gå därifrån efter typ en halvtimme då jag hade ont i magen... 

Jag får min gröt och välling men det har varit lite svårt att de ska gå med på att jag får den. Men jag sa ju att det är var bättre att jag får vällingen och gröten än soppa då sannolikheten att jag äter är betydligt större! 

jag äter bara ibland.  Men det bli mycket mjölk och te med socker och mjölk.

Har blivit erbjuden matstöd men jag tackade nej. Att sitta med vid varje måltid och äta.. nej, inte nu, Inte än. 

Men jag ska lära mig äta regelbundet. Det är en av anledningarna till att jag är här. 

Vissa dagar har jag vågat ta mig ut i matsalen utan att någon hämtat mig, och kollat på gröten/vällingen för att se om jag ska äta just den måltiden.  

Jag har vägning varje tisdag. Det är väldigt nervöst och jobbigt då jag helst inte vill att nån ska se min vikt då min hjärna säger att den är för hög. Så nu är jag rädd och nervös. Samtidigt "längtar" jag eftersom jag då får se vad jag väger.

Hjärnan säger att jag ska gå ner eller ja, inte gå upp i alla fall. Då är hjärnan tillräckligt nöjd! Den säger att jag väger för mycket. Men rent förnuftigt vet jag att jag inte gör det. 

Att inte ha min våg här är otroligt jobbigt. 

Från att ha vägt mig 57372828 gånger om dagen till att väga mig en gång i veckan. Jag känner att jag inte har kontroll. Hemma kunde jag ju anpassa hur mycket jag åt och drack den dagen utifrån vad vågen visade. Men det kan jag ju inte här och det är så svårt. 

Några dagar har gått

Nu har jag varit här på Finjagården i några dagar.

Det har gått ganska bra. 

Mitt rum jag fick är jättefint! Och sängen är skön. Jag har även en egen toalett, det trodde jag inte att jag skulle ha ;). 

Enheten jag hamnat på heter loftet. 

Jag tror att jag kan få rätt hjälp här. Just nu fokuserar jag på att komma in i alla rutiner. Det är ganska många "regler". Varje morgon på vardagarna är det morgonmöte. Då går man igenom dagen, och gör även en övning. Typ medveten närvaro. Det har varit lite jobbigt, då man efter att övningen är slut ska berätta inför alla hur det gick för en. Varje morgon ska man då beställa om man vill ha mat eller ej under dagen. Om man inte är är med på mötet och beställer får man ingen mat. Jag behöver dock inte beställa då de lagar specialmat till mig. 

Så även om jag på morgonen inte kryssar i listan kommer det mat till mig ändå. 

Om man inte äter får man ej sitta med vid matbordet. Så om jag vill ha te eller liknande i stället måste jag vänta tills måltiden är över. Men för övrigt får man dricka te när man vill. 

Köket har lagat släta soppor till mig vid måltiderna då jag hade sagt på inskrivningssamtalet att jag ibland äter släta soppor (sa även gröt och välling). Det har dock inte gått så bra att äta sopporna så jag pratade med personalen och sa att jag har lättare att äta välling och gröt. Så hon har pratat med köket och de lagar det i stället till mig. 

Igår vågade jag faktiskt åka med till Ica maxi med flera andra boende. Vågade först inte men sedan ändrade jag mig och följde med. Och det behövde jag verkligen. Jag får panik om jag inte har lightläsk! Jag hade med mig ganska många flaskor när jag kom men kände att jag ville köpa fler för att vara säker på att de inte tog slut. 

Igår började jag och min KP fylla i massor av papper. Vad mina problem är och vad jag vill ha hjälp med. Hann inte med alla papper men vi ska fortsätta nästa vecka. Jag har även haft en träff med min terapeut.

Det känns ganska bra att vara här, har dock lite svårt att skilja på boende och personal. Men det lär jag mig förhoppningsvis snart. Men alla är jättesnälla, både boende och personal. 

Flyttar till finjagården

På onsdag flyttar jag till Finjagården.   

Känns sä overkligt. Jag var där i början av augusti på studiebesök. Mammi följde med mig. Behandlingshemmet som då heter Finjagården ligger strax utanför Hässleholm. Det tar typ 2.5 timmar att köra dit från Varberg. Vi fick prata med en trevlig kvinna. Vi pratade ganska länge. Hon berättade om behandlingarna de kan erbjuda och hur det är att bo där. Vi pratade såklart mycket om mig och mina problem och vad jag vill ha hjälp med. När vi hade pratat klart sa hon att hon tror att de kan hjälpa mig. Och jag skulle tänka på det nån vecka för att bestämma om jag ville ge dem en chans och flytta dit. Jag hade nästan bestämt mitt för att tacka ja redan när vi gick därifrån.

Kvinnan vi pratade med sa att jag var på 6:e plats. Alltså att det var fem före mig i kön. Hon sa att hon trodde att det skulle finnas en plats i typ november men att det kunde ta kortare tid eller längre tid. 

Men så för en vecka sedan hörde de av sig och sa att de hade en ledig plats till mig och att jag var välkommen 3/10. Alltså på onsdag. Blev chockad och glad samtidig. Jag hade inte räknat med att få flytta redan då!

Jag har nästan packat klart nu. Men jag ska gå igenom allt igen en gång innan jag åker. Mammi kommer köra mig. Vi ska va där klockan 14, på onsdag då. Är väldigt nervös men samtidigt ser jag detta som en möjlighet att kunna bli bättre. För tillfälligt är det väl matsituationen som är det största problemet. Har det väldigt jobbigt med maten och mitt matspöke hemsöker mig ständigt och är inte snällt....

Har varit på akuten en del. Var där i torsdags i 6.5 timmar. Gasellen kunde inte följa med så en från 22an var med mig. På finja är det dock så att personalen inte kan följa med till akuten. Först kändes det som om detta skulle vara ett stort problem som till och med skulle få mig att tacka nej till platsen. Men jag kände att det skulle för tusan inte hindra mig från att inte flytta dit.. Och när jag var inne nu senast kom jag och läkaren fram till en jättebra lösning! Jag fick ett starkt smärtstillande läkemedel intravenöst och hon sprutade in bedövningen långsamt med en liten nål. Och ja, det funkade! Tog väldigt lång tid men det var det värt! Så jag behövde inte sövas och inte heller i panik, gråt och rädsla sys. Är väldigt "glad" över denna lösning. Har skrivit in i mobilen exakt dos och läkemedlets namn så jag (om jag behöver åka till akuten) kan visa det för läkarna. 

Jag känner så många känslor just nu. Jag känner mig glad, rädd, spänd, hoppfull, nervös....

Men jag ser detta som en chans, och den chansen ska jag försöka ta!