Året som gått

År 2009 har det hänt väldigt mycket alltså!
Jag har:
bott kvar på kulan
blivit vegetarian för att sedan bli vegan igen
sökt till plönninge, kommit in, tackat nej
varit i sälen
varit på göteborg horseshow
varit inlagd 745960809486486 dagar. Nej inte riktigt men jävligt mycket.
fortfarande kvar mitt lpt
varit på arvika
sett depeche mode
nästan skurit mig själv till döds. Det höll verkligen på att spåra ur
åkt från kulan den 13 juli utan att veta att jag inte skulle komma tillbaka på riktigt
varit gipsad på båda armarna samtidigt från armhålan till fingrarna
inte varit hos min råtta när han dog
börjat rida
flyttat hem
fått två boendestödjare
fått kontakt med en gammal vän, som nu betyder väldigt, väldigt mycket för mig <3<3
under året förlorat kontakten med en nära vän, förlåt för det. Jag vill inte förlora dig Bella! <3
köpt två degusar
tagit hem Ebbisen
börjat på två dagliga verksamheter: Kreativa verkstan och Nackhälle
gått ner 10 kg
lämnat bup forever!
varit skärfri i 148 dagar! (vilket jag aldrit trodde skulle hända!)
fyllt 18
varit på kulan och sagt hej då
fikat med de andra i ridgruppen och tyckte det var kul! har aldrig hänt på någon tidigare aktivitet!
konverterat till öppenvårdsLPT från slutenvårdsLPT

Nyårsafton idag....

Jag har varit hos min far ons-tor, vi byggde en stor hage till degusarna. Så de kan springa lite fritt på golvet. Han, jag och Lisette hade filmmys, och såg Änglar och demoner. En riktigt bra film.

Idag har jag lagat en tre-rätters-middag alldeles själv. Bruschetta till förrätt, kycklingspett med jordnötsås, ris och gurksallad till varmrätt och snabbcheesecake till efterrätt. Blev gott alltihopa. Jag åt av en del av det... Det är nyår, det är en undantagsdag idag.
Ikväll kommer jag och mamma va hemma, jag kommer dricka lite. Ha trevligt... Hihi. Känns konstigt att dricka hemma xD Men kul. Det var ett jävla tag sen jag drack.. Jag har ju itne direkt tänkt bli stenfull... bara lite lullig.

GOTT NYTT ÅR

Idag har äckeljulia ridit.

Idag var det ridning på chemat ^_^
Jag och ka åkte till Nackhälle och jag fick rida på en stor häst där. Det gick bra!
På förmiddagen bakade jag och mamma en Amerikansk citronpaj, på eftermiddagen skulle vi till farmor och farfar och hälsa på. Farmor brukar bjuda på fika ibland men hon opererade höften just innan jul, så idag bjöd vi på fika.

Jag mår ganska kasst just nu. Jag har fan ångest hela tiden.... Eller jag överdrev väl lite. Men jag mår skit och får ångest så fort jag ser mig själv i en spegel... Eller i ett fönster eller nåt. Jag har äckelkänslor hel jäääääääääääävla tiden! ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL jämt!
Vet inte vad jag ska ta mig till:(

Mellandagsrea!

Under julen har jag samlat på mig en del presentkort, så idag ska jag in till stan och se om jag kan hitta något fint på rean.
Jag har på kicks, hm och gina. Jag fick även på espresso house, så om jag blir allt för trött kan jag vila där.

Jag och mamma shoppade lite, sen fikade vi på blå dörren. Mysmysmys.
Jag fick köpt en jävla massa!
Ett par skor
Foundation
Läppglans
Två långa långärmade tröjjor (likadana men olika färg)
Två typ lååånga tröjjor med knappar hm, de var svåra att förklara xD vettefan om de är koftor eller tunikor kanske ?(likadana men olika färg)
En svart tröjja med vargtryck
En svart stickad tröjja med skelettmönster
Två par långkalsonger
Ett par gråa rutiga jeans
Två paket sminkborttagningssarvetter
ca 1000 kr. tycker det var bra gjort? ;)

En underbar jul

Jag hade en underbar julafton igår. Det var jättetrevligt att träffa alla igen! Ibland blev det lite för mycket men då var det bara att gå ut och ta en cigg. Jag är glad att jag har den ursäkten att lämna alla en liten stund...Jag hade många trevliga samal med många av mina släktingar, jag kände mig heller inte så annurlunda och knäpp. Eller jo det gjorde jag väl, men jag kände att dem liksom accepterar mig mer som jag är. Det kändes väldigt bra. Jag anstrände mig väldigt mycket igår för att försöka vara som man ska vara på en julafton, det gick åt mycket energi till det. Men de ansträngde sig också mot mig. Vara lite som man ska va för att jag ska känna mig.... Ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Men det försöktes liksom från båda hållen. Och det gjorde att det blev ett väldigt bra resultat! Hur som helst var det en bra jul!
Jag fick bla annat:
Ridkängor
Väska
Presenrkort
Beag
Pyjamas
Parfym
Berlock till mitt armband
m.m
det som jag gav jag var mest nöjd med var mina egenhändigt gjorda tofflor som min mormor fick. Hon blev så rörd att hon började gråta... Det blev jobbigt men det gladde mig att hon blev så glad.

Julafton

JULAFTON!
Snart ska vi åka till min moster, där firar vi jul numera. Det blir ganska många. Jag, mamma och Elina (tre)+ mormor och morfar (två)+ min ena moster, hennes två barn och man (fyra)+ min andra moster, hennes två barn och sambo (fyra) +min gammelfarmor och min gammelfaster (två) =15 stycken.... Det är både kul och jobbigt. Man måste vara så himla trevligt och glad, och ja... Det blir bara så jobbigt ibland. Men det är jättemysigt också! Jag tycker det ska bli jättekul i kväll. Faktiskt!

Snart ska vi börja göra oss i ordning. Jag har ingen aning om vad jag ska få ikväll! Jag kommer inte ihåg vad jag önskat mig. Eller jo! En sak vet jag, Depechebiljetten! Elina får också en av mormor och morfar. Det finns ignen bättre julklapp!

God Jul!!

Dan för dopparedagen.....

Nu sitter jag i min mormor och morfars hus. Det känns inte som om det var så länge sen jag gjorde det. Vi flög hit, det var hemskt! Vi var nära att missa planet! Vi kom om bord med bara några minuters marginal innan de stängde gaten eller vad det heter. Jag är megaflygrädd så jag fick theralen innan vi lyfte. Det hjälpte, efter en stund i alla fall. Starten var jag ganska medveten om! Jag var nära att brista i tårar. Men jag ville liksom inte sitta och gråta bredvid en mamma med en liten unge i famnen så jag gjorde allt jag kunde för att det inte skulle synas hur jävla rädd jag var.

Vi har varit i sollentuna centrum idag. Men vi typ kollade in den nya gallerian och fikade lite bara. Shoppa ska vi göra på mellandagsrean. Jag köpte strumpor, det var halva priset. Det behövdes. Mina gamla är utslitna, jag är kär i sånna där tjocka som finns på H&M med Hello Kitty eller musse pigg m.m. Mina nya var med Mimmi pigg tror jag.
Imorgon är det julafton........ Det är väl kul? Jojo visst, det ska bli jättekul att träffa hela släkten, ha mysigt tillsammans och dela ut julklappar. Jag tänker bara äta lite grann tror jag, så inte kvällen blir förstörd av matångesten.

ÖppenvårdsLPT

Jag var på väldigt dåligt humör på grund av att jag skulle ner till kukhuset för det var rättegång. Jag skulle konverteras till öppenvårdsLPT. Jag ville verkligen inte ner dit igen, men jag var så illa tvungen. Ka och Ye skulle med. Jag var inte med på rättegången, jag var bara i huset. Efter den åkte vi till hööks och köpte ett par chaps. hur man nu stavar det...

Äntligen galopp!

OMG! Igår var det avslutning på ridningen. Det var fan en av de bästa lektionerna på hela terminen! Det slutade med att vi fick testa galopp! Det var svinkul!!!! underbart!!
Skitkul lektion och jag ser verkligen fram emot att börja igen till våren!!!

Idag var jag och mamma ute med ebba, hon fick leka med en liten hund. Hon har inte lekt med någon förutom efter på så jävla länge. Antingen har det varit en hund som inte varit någon som ebba velat leka med, eller så har hon huggit efter den eller så har det varit något annat. Men idag gick det jättebra och det var så roligt att se. När det lekt en stund kom en till hund och ville va med. En hund som ebba inte alls gillat innan, men när hon såg att den andra hunden lekte med den så vågade hon lite i alla fall!

Vågar inte berätta.......

Idag var det möte i halmstad men jag valde att inte följa med, det är så jävla ångestladdat det där med möten alltså. Så istället för att vara själv hemma (Ye som skulle varit emd mig på förmiddan egentligen var med på mötet) åkte jag in till stan. Jag gick och shoppade lite, sen tog jag en fika. Jag köpte två jackor på rea, en typ vår/höst kappa som var grönbeage och en svart glansig vinterjacka med skärp i midjan. Man kan vränga den utochin, så blir den blålila rutig typ. FINFINT. Sen köpte jag en julklapp till Elina.
Efter shoppingen tog jag bussen till sjukhuset och gick den korta biten till mandarinen som byggnaden kallas där Kreativa verkstaden ligger. Där mötte jag Ka vid ett ungeför. Jag jobbade som satan med mormors tofflor som jag tovat i ull. De blev nästan färdiga.

Mötet i halmstad var väl inget viktigt möte direkt. Min nya läkare var där. Jag kommer flyttas över till vuxen den 20 januari, fram tills dess är jag bups patient. Arg blev jag över detta! Jag är ju arton och vill fan inte tillhöra halmstad längre!!! Fitta säger jag. Jag har också nästan skrikit efter hjälp. För första gången på i hela mitt liv skulle jag tro. Jag har gråtit och skirit över att jag verkligen behöver hjälp, för annars kommer allt skita sig. Men nej, de diskuterade inte ens hur hjälp skulle se ut eller nåt. Inget sånt alls. Jag vehöver hjälp nu. Jag är så nära att ge upp nu. Jag har sånna jävla problem med min ångest! Listorna har kommit fram igen, så nu är jag slav under dem också. Jag har valt att sluta med Naltrexonet. Fan, jag har grubblat som fan över det alltså!!! Jag blir så besviken över att jag vill skära mig igen. Det bara är så. FAN jag vill fortsätta leva på detta vis. Fri från akutenbesök, sövningar, stygn, bråk, inläggningar, blod, lögner m.m. Men på nåt sätt så lockas jag sakta men säkert tillbaka till skärandet......

Avslag

Idag var jag ocg Ka på försörjingsenheten. Jag bestämde mig för att inte ens skicka in en ansökan, soc tanten sa på en gång att jag garanterat skulle få avslag. Jag hade för mycket pengar på banken. Jag ska tydligen leva på mina fösökringspengar och mina fondpengar som jag fick när jag föddes. De är typ till för körkort eller liknande. Jag kan inte heller ha ett jobb, inte som läget är nu. Det har jag ett sjuykintyg som säger; "Julia har på grund av sitt funktionshinder ingen arbetsförmåga, kan inte stå till arbetsmarknadens förfogande", "hon kommer inte kunna söka ett arbete på den öppna arbetsmarknaden innom avsevärd tid", "Just nu har hon ingen arbetsförmåga och kan heller inte sudera utan kommer successivt påbörja daglig verksamhet inom LSS. På sikt kommer arbetsförmågan utvecklas med rätt stöd och hjälp men det kommer att ta tid." så länge jag har pengar på banken kommer jag inte få några pengar. Så om jag får en lägenhet kommer jag behöva betala mina räkningar (vet ej om det gäller LSSlägenheter, sånna jag står i kö till) med mina spar och fondpengar, TACK för det. Men det är ju ett tag kvar. Men jag tänker inte flytta om jag ska betala mina räkningar med pengar som kan täcka en operation!

Fick åka sulky på nackhälle

Idag åkte vi på en sulky på nackhälle (stavas det så?). En liten en. Jag, Ka och han som äger gården, så vi fick tränga ihop oss. Men vad gjorde det? Shit vad kul det var! Vi åkte mest på en åker, och det var skitlerigt såhon tillochmed. Galet fort, galet kul. Men det var väldigt roligt när det var ett långsammare tämpo också. Vi blev leriga som satan, i ansiktet också. när det blir snö ska vi kanske få åka med på en släde. Låter mycket mysigt.

Under Hjärnans tvång

Läget med mig är fan inte bra nu... Jag skadar mig inte nu, medicinen funkar bra. Suget är litet nu.
Det är hjärnan. I 4 år har den bestämt över mig... det är krig därinne, mellan Julia och hjärnarn så jag inte kan tänka ibland. Därför måste jag, följa reglerna. för att få lugn och ro. Men inga röster bara förjävligt starka konstiga tankar....... Listorna är mitt liv, jag klarar mig inte utan dom heller. De är min trygghet när omvärlden är stressande och hemsk. När jag inte har kontroll så har jag alltid listorna, de är min kotroll när omvärlden är okontrollbar.......
Jag hatar listorna men kan fan itne tänka mi ett liv utan dem.....

18 år! och hej då Kulan

Jaha, då var man arton år! Igår blev jag vuxen, i alla fall på papper xD
Jag skaffade internetbank, köpte cigg, skaffade eget internet och fick tillgång till mina pengar. Min dator som jag beställt kom igår också, så den hämtade jag ut. Men det mobila bredbandet har inte kommit igång ännu, kommer förhoppningsvis igång i morgon. Jag fick en massa fina persenter bla en rosa stall-låda med ryktgrejer, Desperate 5, smycken, en tröjja, strumpor, presentkort m.m. Det var kalas hemma hos pappa igår med familjen på den sidan. Bjöd på mat (utan kött) och sedan en vegansk prinsesstårta som jag bakat.
Idag åkte jag, min mor och min far till skövde och hade avslutningskalas där. Det var både kul och jobbigt. Det börjde assjobbigt, jag och pappa missade nästan tåget. Vi hittade ingen parkering vid stationen så vi fick parkera en bit bort. När vi väl hittat en plats var klockan 47, tåget gick 53. Så det blev till att springa allt vad vi orkade, jag trodde fan jag skulle dö! Jag liksom ropade "jag orkar inte!!!" och vi hör bommarna plinga, min far ropar "det gör du fan visst det!!". Det gjorde jag, men jag hade ont i bröstet hela dagen sen xD.
På kulan hade hon som jobbar i köket lagat en av mina favoriträtter, köttfärssoppa och nybakt bröd. Vi åt först, sen gick vi och sa hej då till hästarna. Tyvärr träffade jag aldrig Bertil :(:( Katten som jag tämjt. Men jag fick en rejält avslutsgos med hästarna i alla fall.
Sen vid halv två kom typ hela personalstyrkan ner och vi hade fika. De hade köpt tårtor och paket, de sjöng för mig också. Det blev väldigt jobbigt med både paketen och sången, det var inget jag hade räknat med. Och jag verkligen hatar mär folk sjunger för mig. Men men, det var ju sista gången. Jag fick te, en jätte fick tekanna-mugg (svårt att förklara), en mugg till, vantar, öronmuffar och en liten ängel. Det var nog allt. Sen var det lite hej då kramar och sånt. Det var lite jobbigt. Den som var jobbigast att säga hej då till, det var Ca. Hon har varit nästan varje måndag hos mig på bup. Jag kommer sakna henne jättemycket, henne, La och min kp. De kommer jag nog sakna mest. Eller det är ju så många därifrån som är så jävla fina människor. De ska fan aldrig byta karriär! De passar så jävla bra med det de gör. De är duktiga och man känner att de kommer till jobbet för att de vill och att de kanske bryr sig på riktigt. Inte för att tjäna pengar.
Kulan kunde inte hjälpa min med mitt skärande, det blev tillochmed värre där. Men de hjälpte mig med mycket annat... Alla fina människor där fick mig ofta på bra humör fastän jag vaknade och kände att dagen var skit. Jag kommer sakna kulan och personalen något enormt. Det blev mitt hem 1,5 år (som jag var där. Jag har tillhört det i två år) och personalen nästan som låtsasmammor och pappor.

Fan, igår hände det som aldrig mer skulle hända

Jag skar mig igår.

Jag vet inte hur jag ska stoppa så det inte händer igen!
Jag är så jävla ledsen att jag gjorde det, mest för att jag svek min familj. De trodde på mig! de litade på mig, de blev så ledsna och besvikna. Mest förlåt till min syster...
Men natrexonet hjälpte!!! Jag började skära mig i benet, men det kändes konstig och ont och obehgligt. Det var en smärta som var annorlunda, en som jag inte gillade alls. Så jag testade armen, den var som vanligt. Men om jag får högre dos kanske det blir lika på armen också. Då kan jag ju inte skära mig där heller!
Jag känner mig så jävla misslyckad. Jag hade klarat mig i 148 dagar, sen föll jag. Sen vaknade draken! Och nuvet jag inte hur jag ska få honom att somna igen. Jag vet inte hur jag ska göra för att inte trilla dig i "vanan" att skära igen. Att inte behöva åka till akutet var och varannan dag.....

Nu är jag på 0 dagar igen

Jag har gjort det igen.
Jag kunde inte stå emot längre..... Fan alltså!
Misslyckade äckel!

Hon är kanske inte lydigast, men sötast är hon iaf!

Idag tog jag bussen in till stan och träffade min älskade vän Vi tog en fika och jag hade så jävla trevligt, hon får mig alltid på bra humör.

När jag kom hem gick jag en lång sväng med Ebbisen, vi övade på inkallning. Hon är inte direkt bäst på att komma när man ropar. Men det är ingen direkt som har tränat på det heller. Men vi ska öva! Hon är ju bäst på det tar nog inte så lång tid :P
Imorgon ska jag till arbetshuset och baka lussekatter med Ka. Det ska väl bli kul? Nej, just nu ser jag inte fram emot det så värst mycket...

Jag klassas inte längre som en fara för mig själv, men det är nu som jag är rädd?

Är hemma hos min far nu, åkte hit igår. Hittils har jag inte skurit mig mer...
Jag är nästan rädd för mig själv. Rädd för jag vet jag kan göra mig själv. Jag vill inte, inte friska Julia. Men när suget och ångesten kommer är jag rädd att jag inte kommer kunna kontrollera mig själv. Den starka vilja jag har att förbli skärfri och frisk är som bortblåst när det där jävla suget kommer fram. När draken vaknar. Jag vill va hemma, jag vill vara frisk. Jag vill kunna fortsätta bo hemma och ta hand om Ebbisen och degusarna. Jag vill va nära min familj. Men jag vet inte hur länge jag kommer kunna det om jag ska va ärlig. Om jag inte får hjälp så kommer allt skita sig. Jag kommer förlora allt, IGEN. Jag vill skjuta draken i huvudet så den aldrig mer vaknar...
JAG SKA KLARA DET HÄR! JAG SKA INTE FALLA TILLBAKA! Jag vet bara inte hur jag ska göra. Imorgon ska jag till halmstad och träffa en läkare. Jag hoppas i alla fall på att han kommer med någon/några idéer eller nån plan om hur jag ska hålla mig ifrån djupa sår.

Naltrexon - förut ett gift, nu min räddning?

Jag börjar känna mig lite desperat!
Idag har jag skurit mig igen. Inte sydjup, men det närmar sig. Jag ska träffa doktorn på måndag men jag kände att något var tvunget att göras nu, så jag bad mamma ringa avd. och säga att jag skulle få naltrexon utskrivet. Den får (ska få en) en att inte känna någon "njutning" när man skär sig, det är obehagligt och gör förjävla ont. Så det ska inte gå att skära sig, eller gå gör det alltid men det gör det svårare att göra det. Den dämpar även beroendet. Det är samma medicin som man ger till alkoholister som ska sluta dricka. Det blir ingen skillnad när man skär sig ytligt/rispar sig, bara när man skär djupt. Jag har haft den här medicinen innan men då märkte jag ingen skillnad alls. Men då var det inte frivilligt och allt jag hade i huvudet var "måste skära! måste skära!". Inget kunde stoppa mig då.
Men nu är jag verkligen motiverad och vill verkligen inte trilla dit igen!
Jag fick den utskrivet, ska hämta den imorgon. Imorgon ska jag rida och min kp från kulan för att hälsa på.

Vad är det som händer?

Denna dag har varit en skitdag! Jag har varit ute på två raska promenad rundor, en långpromenad med Ebba och cyklat på motionscykeln..
Detta har ändå gjort dagen bättre.
Jag åkte till nackhälle också, fastän jag egentligen inte hade lust...Det fick mig också att må bättre. Jag ska få rida där snart.

Fan alltså, det känns som om allt är på väg att rasa! Jag vill inte! jag måste stoppa det! Det måste gå bra, det måste fortsätta fungera! Det SKA fortsätta fungera! Jag ska inte falla tillbaka!

Draken kommer vakna

Draken kommar vakna, snart! Om inte något förändras eller jag får någon slags hjälp eller nåt! Jag vet inte... Men jag vet att om jag fortsätter "småskära" eller rispa så kommer skärdraken vakna! Inte nu, inte imorgon. Men snart! Jag vet inte när, men jag vet att den kommer vakna! Jag vill inte! Inte en enda gång till får den vakna! Jag orkar verkligen inte hamna i det jävla helvetet en gång till! Jag var fast i så lång tid, med djupa skärsår. Den sista tiden var det stora sår, som jag inte gick med på att sy vanlig väg. Så för att laga mig sövde det mig, JAG HATAR HELA DEN SKITEN OCH JAG ORKAR INTE! Jag brukar inte be om hjälp, inte vara mottaglig heller. Men nu gör jag det, nu har jag fått en så bra start. Med mina djur, allt annat bra. Jag vill ha kvar det, men jag känner att allt är på väg att skita sig! Jag måste få någon slags hjälp. Jag vet inte vad det kan va, men ingen jävla DBT. Det hatar jag, jag har gått i flera terminer och det var inte min grej. Jag har krislistor! Jag vet vad jag ska göra när jag har ångest, men det går inte. Inget är så ångestlindrande som en självskada. Jag vet att jag kan gå ut och gå, gosa med Ebba eller se på film m.m. Jag har en megalång lista. Men när den värsta ångesten kommer går det inte att få bort den med lite hundgos. Eller en promenad... Men jag kämpar med min ångest varje dag, och jag lyckas faktiskt hålla mig borta från skärsår och brännskador ganska bra! Det kan ingen säga något annat om!
Men det känns verkligen som om allt är på väg åt fel håll. Allt kommer skita sig om jag inte får hjälp! Snart! Jag ska faktsikt träffa min läkare nere i halmstad på måndag.... Det var hon som kallade mig dit, för att höra hur allt är. Hon kanske har något förslag eller idé hur vi ska göra för att allt ska fortsätta fungera och jag ska vara fri från djupa skärsår..

Djur är verkligen superduper!

Idag har jag varit ute med Ebba flera svängar, och jag älskar det! Hon är bäst och hon får mig verkligen att må bra!
Jag har varit på Nackhälle, gjorde inget särskilt där. Hästarna var inte inne idag, men typ när vi skulle åka hem sa de att det var typ okej att gå och hämta in den lilla själva om vi vill det.
Dagen har hittils varit bra! Jag har gosat med djur hela dagen! Först Ebba, Isolde och Nikita. Sen har jag ägnat ganska mycket tid åt att försöka tämja Britta och Alma, men det går väldigt långsamt framåt nu. Sen Nackhälle och sen hem igen och börja om med sötnosarna där.
Jag vill inte till Kreativa i morgon. Jag går ont i magen när jag tänker på att jag ska dit. Jag får en massa ångest när jag tänker på det som hände sist. För mig var det skithemskt och jobbigt... Fan.. Dumma jag...

Idag är julia dålig

ÄCKEL ÄCKEL ÄCKEL ÄCKEL!
Fy fan, julia! Vilket fetto du är!

Idag på verksamheten hände det en jobbig grej. Jag hade tagit lite för mycket färg, jag visste det och jag skämdes. När jag målat färdigt säger hon som håller i verksamheten det till mig och säger att jag måste måla mer eller hälla tillbaka färgen. Jag häller tillbaka färgen, men hör hur hon klagar hur dyr den är och att man inte får göra så till Ye. Jag vet att man inte får göra så! Jag fattar att färgen är dyr, det var ett misstag och jag hällde tillbaka färgen! Ye säger till mig att tänka mig för nästa gång.. Fan jag trodde jag skulle börja storgråta när som helst..... Det kommer kännas jobbigt att gå dit på onsdag....

Ebbisen

Ebba är hemma! Vi hämtade henne igår kväll. Farmor ringde och sa att vi var tvugna att hämta henne senast tisdag för de skulle resa bort. Och igår blev den lilla svarta kattungen hämtad så nu har vi bara en kvar, och den ska vi försöka bli av med så fort vi bara kan. Just nu har vi ingen som ska ha henne men vi ska nog hitta någon. Så jag sa "men då hämtar vi henne nu!" Jag kände liksom vad spelar två dagar för roll? Jag vill så gärna ha hem henne och det är ju bara en kattunge kvar liksom! Även om den är skiträdd så ska det nog gå bra, det är ju lite skillnad att ha en livrädd liten kattunge och att ha fyra. Vi får se till så Ebba håller sig borta och gosa lite extra med Nikita typ. Så nu är Ebba hemma föralltid!! Fan vad jag längtat! I flera år har jag längtat efter att få ta hand om min egna hund, och nu äntligen får jag det! Jag ska aldrig svika Ebba igen! Och inte Britta och Alma heller! Jag ska inte försvinna, jag ska ta hand om dem väl och inte svika dem! Inte svika Ebba igen! ALDRIG MER !!!!

Bara en liten kattunge kvar nu

Imorgon är det måndag, då börjar allt om igen....
Idag har jag nästan bara kollat på film och tv. Jag har haft en liten typ nere dag idag. Jag vet inte varför. Idag känns livet bara jääävligt trist alltså...
En av kattungarna blev just hämtade! Så nu är det bara en kvar! Så snart kan Ebbisen komma hem! Fy fan vad jag längtar. Britta och Alma är nog inne i någon slags tonårsperiod nu, de slåss mycket med varandra. Men inte så mycket och allvarligt att de måste tas isär. Och de är förbannat aktiva också. De sitter gärna i handen och käkar knäckemacka men de är inte så tama att man kan liksom gå runt med dem utanför buren precis. Men jag har bara haft dem i tre veckor och de lever i sex till tio år så jag ska nog få dem tama. Det hoppas jag i alla fall.

Mini gekås

Idag var det ridning, fick en ny häst.Det är alltid spännande men jag blir alltid lite skraj när jag ser ett främmande namn bakom mitt på närvarolistan.
Vi hade en vikarie idag men hon var jättesnäll och bra.
Efter ridningen skulle jag och mamma åka till gekås, men när vi kom fram var det så mycket folk och sån lång kö in att vi vände hem. Det var flera timmars kö in! Fy fan...! Jag ska ändå till gekås den 14 med Ye och Ka och shoppa lite julklappar och onödiga prylar, så det gjorde inte så jättemycket. Vi åkte till verktygsboden i stället. Det var rea på skoaffären där upp till 80 % tror jag det var, jag fick ett par skor av mamma som hade kostat 600 kr. Vi betalade 100! Mycket fina till ett mycket bra pris. Jag köpte lite ljus och ett par rosa och svarta ridvantar i typ flis eller filt. Mycket billiga så jag får se hur länge de håller.

Jävla pissregn

Nu är jag hemma hos min far. Idag var jag på Kreativa verktstan, jag fortsatte på min målning. Kom iväg sent, det var en seg morgon/förmiddag så jag var inte där så länge. Min mamma hämtade mig för när jag skulle hem regnade det mycket och jag var inte alls klädd för det vädret. När jag kom in i bilen gav hon mig ett paket, ett par nya ridhandskar i syntet med flisinsida. Mycket uppskattade, det är väldigt kallt om händerna. Imorgon är det ridning. Det ser jag fram emot. Jag tror det är tre gånger kvar på den här terminen. Men jag kommer defenitift fortsätta nästa termin!

Ikväll blir det Idol! Jag hoppas att Mariette åker, hon utväcklas inte som de andra. Hon var i toppen från början men nu har de andra kommit i kapp och de fortsätter utväcklas medans hon står kvar på samma ställe hela tiden.

Fy fan vilken idiot...

Fy fan. Idag har dagen verkligen varit skit skit skit. Även om det samtidigt är en av de lyckligaste dagar jag har på väldigt länge!
När jag öppnade ögonen i morse bubblade det i hela kroppen, jag skulle ju lämna avdelningen! Och nu är det fanimej den absolut sissta gången! Det bubblade verkligen av lycka...
Men på grund av matångest som inihelvete var det lika mycket ångest som lycka.,!
Jag ville verkligen må bra idag, jag ville bubbla hela dagen av lycka. Men inte då, på grund av ett litet idiotiskt val blev dagen förstörd. IDIOT!

Kvällen slutade bra. Jag och mamma åkte och hyrde Harry Potter och Halvblodsprinsen, äntligen fick jag se den. Har längtat så! Jag älskar Harry Potter alltså! Och den var så jääävla bra, grät som fan men ändå! Skit bra. Nu ska jag kolla på Private Practice nu. Äntligen kan jag se det, det går på tv400 och den har varken kulan eller bup.. Äntligen kan jag se på massa program, på typ tv4 fakta och sånt.

ALDRIG MER BUP

JAG HAR NU LÄMNAT AVD. 25 FÖR SISTA GÅNGEN! KAN KNAPPT FATTA DET SJÄLV. KÄNNS HELT SJUKT, HAR TILLLBRINGAT SÅ MÅNGA DAGAR, VECKOR, MÅNADER T.O.M ÅR DÄR. OCH NU ALDRIG MED! SHIT! FICK SÄGA HEJ DÅ TILL NÅGRA SOM JAG VÄLDIGT GÄRNA VILLE TRÄFFA. ANDRA VAR INTE DÄR. MEN OMG! DETTA ÄR SÅ JÄVLA STORT! JAG ÄR FRI! FRIFRIFRIFRIFRIFRI! FRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII! FAST JAG BRIL TYP UTSKRIVEN PÅ PROV PÅ MÅNDAG MEN OM ALLT FUNKAR BEHÖVER JAG FAN ALDRIG MER SÄTTA MIN FOT PÅ ÄCKLIGA AVDELNING 25/BUP/BAJSHUSET/KUKHUSET! ALDRIG MER!

Jag gav avdelnignen ett litet minne från mig, en liten råtta med stygn på magen som jag gjort av ull på Kreativa. Och ett litet brev, men jag vet inte va de tyckte om presenten. De fick inte öppna paketet förän jag åkt därifrån.

Helt slut.

Jag idag vaknade med världens panik idag! Slog och vifftade villt med mina händer, jag hade drömt en mardröm. Jag drömde att det var spindlar på hela kroppen. Och när man vaknar ur en mardröm vet man ibland inte om det är verklighet eller ej. Klockan var då halv 7. Jag tog min medicin vid 20tiden igår. Att sova bort ångest är det som funkar bäst.
Så jag tog medicinen och somnade ganska snabbt igår.

Det var mysigt på Nackhälle, vi gjorde den lilla, lilla hästen jättefin.
Jag och Ka tog hunden som bor där på en promenad. Jag skulle gå till skogen och hämta grenar till Britta och Alma som de kan klättra och gnaga på. Jag tog många stora grenar med mig hem.
När jag kom hem var jag helt slut. Både psykiskt och fysikt.
Det blev degusjagning på eftermiddagen, Britta smet. Jag ser bara skillnad på dem ibland men jag vet att Britta är den som är mer framåt. Så när jag skulle lägga in en stor gren i buren lyckades hon smita, men jag fick in henne ganska fort idag. Inte som sist, då togdet en halvtimme.

Imorgon ska jag sova min allra sista natt på avdelningen! OMG!

Draken sover än....

Gick upp, Ka kom, städade buren, Ye kom, åkte till verksamheten, åkte hem.

Det har varit ganska jobbigt i huvet idag... Dagen började med att jag skar mig, mycket ytligt. Alla säger att jag helst inte ska skära ytligt, för då kan jag väcka Draken. Skärdraken... Men jag hade kontroll. Jag kände inte ens suget eller behovet av att göra djupare och större sår. Och jag kunde sluta när jag ville. Jag hade KONTROLL

En tråkig, lugn dag...

Idag har dagen varit okej. Jag gick ut med Ebbisen i spöregn, lyckades faktiskt få ut henne på en runda på nästan en halvtimme. Hon hatar verkligen regn och dåligt väder. Iblands pringer hon till närmaste gräsmatta och sen vänder hon hemåt.
Imorgon ska jag till den Kreativa verkstan. Ka (tror jag) kommer till mig kl. 10.00, sen kommer Ye till Lunch..

Jag börjar få ett riktigt liv! Jag är på väg att komma tillbaka!

Äntligen internet hemma igen!
Nu har jag bara en enda natt kvar på bup! fan alltså! Detta är stort, jävligt stort! jag åker ner på onsdag kväll och sen på torsdag morgon lämnar jag BUP Avd. 25 FÖRALLTID! Helt otroligt alltså...! Aldrig mer kukhuset! Om jag låter bli att skada mig så att jag behöver läkarvård så slipper jag kukhuset! Fram till den 9 december egentligen, sen är det läkarna på Vpm som bestämmer. Men det är inte rikigt bestämt vad som gäller efter bup så innan det är bestämt antar jag att det är ner till avd 25 fram tills något annat är bestämt..!

hästgos

Idag var jag på bondgården, Nackhälle. Det vad helt underbart! Jag gosade med en liten häst som var underbar. Hon var otroligt söt och otroligt snäll.
Det finns fem hästar på bondgården, några snällare och lugnare än andra.
Det finns så många fina djur där ute alltså! Att få jobba där två gånger i veckan känns hur bra som helst. Jag och Ye gick en promenad med hunden som bor där innan vi åkte hem.

Det känns helt overkligt!

Det var möte idag, jag hade tänkt va med men fixade inte det. Även om det nu är i princip bara posetiva saker som sägs och bestäms så är det skitjobbigt. Alla möten genom åren har bara varit negativa och jag har fått höra att jag är dålig, gör fel, är svår o s v!
Jag ska bli utskriven, på riktigt! För första gången på mer än två år ska jag bli utskriven och hem. Inte utskriven och vidare till behandlingshemmet. utan hem! Jag har bara tre nätter kvar där nere nu. Jag kommer sova där inatt till imorgon, tor-fre och sedan ons-tor. Sen ska jag inte tillbaka!!!!! (om jag skär mig till sutur ska jag tillbaka, men det får jag se till att inte göra!) Jag kan liksom fortfarande inte förstå det....!

Idag cyklade jag och Ye till Kreativa verkstan, och vi satt och pickade ett bra tag.

picka på

Ifredags var jag på den Kreativa verkstan och hälsade på, jag trodde vi bara skulle hälsa på (det var nog tänkt från början att vi bara skulle det) men vi blev kvar i typ två timmar! Det var jättekul där, jag lärde vi "picka" ull.
Britta och Alma mår jättebra, den ena är tamare än den andra. När jag skulle byta på dem idag gick det superbra att flytta den ena till transportnuren, den hoppade upp i min hand så det var bara att lyfta över den. Men den andra rymde så det tog säkert en halvtimme innan jag fick tag på den. Den blev ju väldigt stressad, det känns som om allt jobb jag gjort för att få den tam hittils är förstört... Jag skrämde den nog lite också. Kattungarna är nu sålda, alla tror jag. Den första hämtades idag :(:( Ledsamt, speciellt för Isolde. Vi vet ju att de kommer till bra hem men hon fattar ju inte det.

Idag har det gått 4 månader!

IDAG HAR DET GÅTT 4 MÅNADER SEDAN JAG SKAR MIG SIST!
När jag skriver så, så menar jag en allvarlig skärskada. Jag räknar inte smårispningar. Eftersom jag hade sånna allvarliga problem och eftersom det hände hela tiden så kan jag liksom inte räkna in en småskada riktigt, men det har inte hänt en. Skulle det hända att jag skar mig men inte behövde sy så räknar jag inte den riktigt.....

Nu är jag påstan med min kontaktperson Sa från kulan, det är nog sista gången hon kommer hit till halmstad.

Inget internet hemma

Är på stan nu.Har just vart och fikat med mina boendestödjare. Det var trevligt. Snart ska jag träffa min LSShandläggare, sen ska jag hem.
Nästa vecka kommer jag vara hemma alla dagar men måndag och torsdag kommer bara va över dagen som det ser ut nu. Mitt internet funkar inte hemma nu. Mamma skulle försöka laga det, får se om hon fixat det tills jag kommit hem.
Igår hämtade jag mina bebisar Alma och Britta. De är helt underbara! Jag ser ingen skillnad på dem ännu. När jag skulle släppa in dem i buren rymde en av dem men vi lyckades få tag på den! som tur var! Shit vad söta de är! Helt underbar!

Jag håller på att längta ihjäl mig!

Imorgon ska jag äntligen hämta mina bebisar
Nu är så Ca här, vi gick en sväng på stan. Jag skulle köpa en plånbok men det blev ett riktigt impulsköp alltså! När jag gick runt på H&M fick jag syn på världens finaste hello kitty tofflor alltså! Så jag var bara tvungen att köpa dem, så det blev ingen plånbok.

Imorgon ska jag till bondgården och hälsa på också, med Ka tror jag... vet inte riktigt om jag vill. Eller vill vill jag väl, men vågar vet jag inte om jag gör...

En blandad dag

När jag vaknade i morse ville jag egentligen inte gå upp, ville bara sova vidare, men så kom jag på att jag skulle träffa en vän. Så vid 2 åkte jag in till stan och vi tog en fika.

Det finns få personer som kan vara så underbara och osjälviska som den människa som jag träffade idag! Jag är så oerhört glad att just jag känner henne, så tacksam för att hon finns och för att hon vill vara min vän!

jodå, det går framåt

Dagen började bra, det var ridning! Jag fick samma häst som förra gången och det var en skitrolig lektion, jag börjar lära mig trava och jag har någorlunda bra kontroll på hästen. Jag älskar lördagen, ridningen har fått mig så mycket friskare alltså.

Nu har jag ett eget rum!

Nu är jag i varberg igen. Mina möbler har kommit, så jag har jobbat hela dagen! Det är skitrörigt men man kan typ se hur rummet kommer bli. Jättefint faktiskt! ^_^ Efter att har slitit hela dagen tog jag en promenad in till stan och köpte House säsong 3 på hemmakväll.

Igår var jag och två personal från avdelningen i Laholm och tittade på degusarna, jag blev kär! Så på tisdag klockan 9.00 ska jag hämta dem i laholm sen åker jag direkt hem och Kristina möter mig på stationen, vi åker och lämnar degusarna hemma. Sen ska vi åka till bondgården där jag kanske ska ha min dagliga verksamhet. Jag vill helst ha 2 honor, men han var inte säker riktigt på könen än men annars går det absolut lika bra med 2 hanar!

Dagen har gått så otroligt fort!

Idag kom först Ka hit mellan 10-12 och sen var Ye här mellan 13-15. Jag tycker fortfarande lika mycket om de båda två. ¨
Idag hittade jag 100 kr på marken!! YEAY!!
Denna dag har gått otroligt fort!!!

sötnosar

Nu sitter jag hemma hos min far. Idag hade jag ett snabbt samtal med läkaren på bup, det beslutade då att jag får gå ut i ca. 45 minuter ensam när jag är nere på avdelnignen. Det tycker jag inte är konstigt att jag får eftersom jag går ut jättemycket själv när jag är hemma. Så idag gick jag till stationen själv och tog tåget 11.02.
När jag kom hem tog jag ut båda hundarna (Ebba och Ester) på en lång promenad, nästan en timme. Senare på kvällen gick jag ut med Ester en lång promenad igen. Ville helst haft med antingen båda, men Ebbisen var trött. Idag har jag gått över 20 000 steg, nästan 3 timmar. DUKTIG JULIA!


Imorgon kommer mina boendestödjare till mig, först den ene, sen den andre. Är nervös. Men de var ju snälla så det känns ändå okej.
På fredag kommer mina möbler!! Fan vad jag längtar, då kommer jag ta samma tåg som idag.

Tur eller vadå?

Idag har jag varit i stan och träffat en gammal vän, vi tog en fika. Det var jättemysigt. Jag har verkligen saknat henne! Jag hoppas vi kommer ses snart igen..!
När mamma hämtade mig sa jag till henne att jag absolut inte ville tillbaka till avdelningen. Hon sa att jag var tvungen, men sen när vi kom hem och skulle kolla om jag möjligtvis kunde ta ett lite senare tåg tillbaka ikväll var ALLA biljetter slut ikväll! Haha vilken tur va! Så jag fick va hemma till i morgon och ta tåget tillbaka imorgon på morgonen..

Nu är det slut...!

Ridningen i morse var suverän! Jag fick en skitpigg häst, som jag gillar :)

Ikväll köpte mamma pizza, då köpte jag faktiskt pizzabröd (alltså bara själva degen)... Jag tyckte det var mycket gott, och det var mycket länge sedan. Ikväll ska jag och mamma mysa framför tvn.
Idag var jag ute och gick, det var skönt... Jag är redan trött! Konstigt, jag har ju inte ens tagit min medicin..

jag är så trött!!! FANFANFAN

Igår träffade jag mina boendestödjare Ye och Ka. Vi gick och fikade, de verkar jättesnälla och trevliga båda två!! Vi bestämde att på onsdag kommer den ena hem till min 10-12 och den andra 13-15. Efter det åkte jag och mamma till verktygsboden i veddige, men jag hittade inget kul. Efter det gick jag ut och gick i en timme. Underbart!
Nästa vecka kommer Kulan köra mina möbler och prylar till varberg, ÄNTLIGEN ska jag få göra iordning mitt rum. Fast det är inte riktigt bestämt vilken dag än.

Igår när jag kom tillbaka till avdelningen bröt jag ihop, jag bara grät och grät. Jag orkar inte komma tillbaka mer! Jag orkar inte visiteras mer, jag orkar inte deras jävla regler. Jag orkar inte tillhöra deras jävla hus! FANFANFAN. De säger ju att man ska skynda långsamt, men inte för långsamt! Skyndar man för långsamt kommer man tillslut tappa intrsset, och det är det som kommer hända om man inte skyndar på ännu med än vad man redan gör! Jag orkar inte tillhöra kukhuset i 2 månader till! Även om december kommer innebära 5 nätter hemma i veckan så pallar jag inte att tillköra kukhuset mer. Jag kom till för första gången för 4,5 år sen. Sen kom jag dit för 2,5 år sen och var där i tre månader, sen 2 månader senare var jag där i fyra. Sen sedan midsommar 2008 till midsommar 2009 har jag flängt fram och tillbaka som en jävla vante! i Ett helt år. Och nu har jag varit där i 3 månader! FYFAN VAD JAG HATAR HALMSTADS JÄVLA KUKBUP!!!! Jag har haft LPT i över 2 år, fy fan att någon annan kan bestämma över än för att de anser att jag inte kan fatta beslut som är bra för mig själv.... Visst, förut var det kanske så. Men nu kan jag det, fast jag skulle aldrig sätta min fot på bup utan LPT..!

Lyckat möte med boendestöd

Iförmiddags vad jag och två personal från avdelningen på ett möte med mitt framtida boendestöd! Det var min LSShandläggare och två stycken boendestödjare. De verkade jättetrevliga! Vi pratade en lång stund och jag fick berätta mina intressen och så. Sen började vi prata om den dagliga verksamheten.

Jag kommer va skitnervös när jag ska träffa de ensam på onsdag, jag hoppas det går någon passande buss in. Så jag kan åka buss själv. Det har jag inte gjort på evigheter!
Innan middagen var jag på ÖoB och jag köpte ett par nya ridbyxor. Det är inget fel på mina gamla men det är alltid kul att kunna variera sig lite. Dessa är grå, vit och svartrutiga. Mycket billiga, mycket fina.
Idag har dagen varit riktigt bra, med allt.

släktmiddag, kul men jobbig

Jag och mormor har nu på morgonen tapetserat en stol. Det låter kanske konstigt men det blir skitsnyggt! Jag fick en liten bit rulle med en jättefin rosa tapet med fåglar på, jag funderar på att tapetsera min lilla trähylla. Mamma ska tapetsera våra köksstolar, de är lika dana som mormors stolar, det var därför vi gjorde en i morse, så att jag sedan kan visa mamma.
Snart ska vi åka till stinsen! Shopping!! Ikväll blir det släktmiddag, det kännsväl sådär... eller det kommer väl bli kul att träffa alla. Men det är alltid jobbigt att träffa alla.. Men jag älskar dem ändå ;)

är nu i Stockholm

Sitter nu hemma hos min mormor och morfar och kollar på idol. Det var en mycket jobbig tågresa. Lite strul med tågen och såntdär..
Idag har vi varit i stan och shoppat lite. Jag har köpt ett par vinterstövlar, en t-shirt, piercingar och ett par vantar. Imorgon ska vi åka in till Stinsen. Det är en stor galleria i närheten av där mormor och morfar bor.

nu är det över..

Igår var jag på kulan och packade ner mitt rum! Det var jätteskönt! Jag och pappa åkte på förmiddagen till skövde med tåg. När vi kom fram var det La som hämtade oss, som sisst.. Detta kanske var sista gången jag träffade henne... Det känns konstigt.... När vi ätit på kulan begravde vi Pipen, han hade legat i frysen. Jag öppnade faktiskt lådan och tittade på honom. Men han såg ut att ha somnat in fridfullt! Vi begravde honom i en glänta mellan tre björkar i en av hagarna som ligger bredvid det stora bodstadshuset.... Det var hemskt, men jag är otroligt glad att jag fisk begrava honom själv! Sen åkta vi och köpta flyttkartonger. Sen började vi packa! Vi packade ihop hela rummet faktiskt! wiie! Nu ska bara mamma flytta ut från rummet hemma som ska bli mitt, sen kan kulan köra hem mina möbler och prylar till varberg.

100 dagar.....

Idag har jag varit skärfri i 100 dagar. Men jag är inte glad. Jag hade längtat så efter denna dagen, men jag känner inget specielt just nu. Allt jag tänker på är Pipen.....
Imorgon ska jag till kulan och packa ihop mitt rum, men jag ska också begrava Pipen då... Han ligger i frysen nu. Jag fick som jag ville, de ville först inte ha honom i frysen. Men jag tyckte det var äckligt att ha honom ute. Det kan ju komma nåt djur och hitta honom eller så kan han ju ruttna om det blir varmt..... Men nu är han ju fryst.... Fy fan vad det kommer vara jobbigt i morgon..

Jag fick aldrig chansen att visa att jag kunde finnas där utan att plötsligt försvinna

"Han slutade andas av sig själv"
FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN
mycket. Jag hade gråtit så mycket under lördagen så det kändes som om alla mina tårar var slut......

Nu känner jag mig så jävla tom! Det är helt fruktansvärt....Det gör så ont! Fan... Jag orkar inte..Jag ville verkligen ta hem honom, skämma bort honom som jag brukade göra, göra honom till den lyckligaste råttan som fanns..... Ge honom all kärlek jag kunde ge! Men jag fick aldrig chansen.... Chansen att ta igen all tid vi missat tillsammans. Säga förlåt...... Visa att jag kunde vara en matte som inte försvann stup i ett. Nu kunde jag ju stanna kvar, jag skär mig ju inte längre! Jag kunde stanna! Jag ville så gärna...... Men fick aldrig chansen. Jag ville finnas där och ha honom i famnen när han dog. Klappa honom, krama honom.....FAN Men jag är så jävla tacksam till Pa! Utan henne hade han verkligen haft ett helvetes slut! Utan henne hade han suttit instängd i 3 månader och sen dött...... ! Jag ska komma på ett sätt att visa min tacksamhet på.

Vilken underbar morgon! Vilken helvetes eftermiddag!

Jag har haft en fantastisk morgon! Jag gick upp kvart i 8 och tog på mig ridkläderna, tog en kopp te och en cigg. Sen var det dags att åka till stallet! Äntligen! Jag har väntat i 2 veckor, förra veckan var det ju inställt. detta var en perfekt start!

Pipen kommer dö. Fanfanfanfan. Han somnade igår, har sovit sen dess, djupt. Han har ett favoritställe i buren. Det är en gammal lingonburk som jag satt fast högt upp i ett hörn. Av alla dyra leksaker han har i buren så är den bästa platsen en lingonburk som inte kostade någonting alls.... Igår orkade han inte ta sig upp till burken, så Pa lindade in honom i en filt och tog ner burken och la honom i den. Han har legat där sen igår... Han bara ligger...Men han andas...Om han inte somnar in idag kommer de åka till Skara imorgon och ge honom en spruta....FANFANFAN Han skulle ju flyttat hem nästa vecka! Det som gör mig mest ledsen är ju att jag har svikit honom så mycket! Jag har varit borta från honom så jävla mycket. Varje jävla gång jag skurit mig till sutur har de låst in mig 30 mil ifrån min älskling. Alla gånger han bara suttit ensam i buren i veckor utan att vara utan för den på hela tiden. Men denna gången har han ialla fall bott hemma hos Pa.... Underbara männniska som gjort detta för honom

Pipen då :(

Pipen har typ influensa, han fick antibiotika nu. Hoppas det får den lilla tjockisen frisk igen då!

lite senare idag ska jag till pappa och fira hans födelsedag. Är väl inte så jättepigg på det just nu, men jag tänker åka dit ändå.

Dö inte nu Pipen!

Pipen, min älskade råtta är sjuk! Han har ätit dåligt och varit slö i ca i vecka så i morgon ska han vara hon veterinären kl. 9.00... Jag är sjukt nervös och orolig. Han är 1 år och 10 månader så han kan ju bara vara gammal...... Jag grät och grät, personalen försökte trösta mig men jag ville vara i fred.

Jag kom precis hem efter Sofia Åkermans föreläsning, super! Har man möjlighet att se henne, gör det! Det var jättebra, det tyckte både pappa och jag. Verkligen!

Jag ser redan fram emot att klara mitt nästa mål!

Nu är jag ute på stan med Ca, allt känns bra och jag ser fram emot att klara mitt nästa mål. 100 dagar skärfri. Jag tror jag fixar det. Jag vet att jag kan fixa det!! Jag sätter upp små mål i taget, då är ju chanserna större att jag fixar dem. Men jag har fortfarande inte vant mig vid att säga att jag inte vill skär mig. Men det kommer nog ta ett tag tror jag. Imorgon ska jag och pappa åka till göteborg och lyssna på Sofia Åkerman. Jag längtar.

Igår köte jag 10 nya filmer, det var utförsäljning på Hemmakväll. 5 för 100. Vissa var säkert bara skitfilmer, andra inte. Jag chansade lite när de var så billiga xDNu ska jag gå tillbaka till avdelningen och kolla på film.......

Lukten av skärsår..!

Idag har jag varit skärfri i exakt 3 månader! Jag kan knappt fatta det själv. Det är galet, jag tänker visserligen på att skära mig jämt. Men viljan finns inte där. JAG VILL INTE! Alltså, jag kan knappt fatta att jag säger så. för bara tre månader var jag i ett jävla helvete och hade varit det konstant i så många år.
Får jag säga att jag är förbannat stolt över mig själv?!
När jag satt i bilen på väg tillbaka till avdelnigen säger jag till min mamma att det luktar sjukhus i bilen, att det luktar skärskada och sövning. Sen kände jag att det kom från mig, så jag trodde att det var min kappa, för det var typ första gången jag hade på mig den på väldigt länge. Men tillslut kom jag på vad det var! Det var jag! Mina händer luktade sjukhus, blod, sövning men framför allt skärsår! Jag kom också på varför. När jag hade duschat smörjde jag in mig med ett body butter som jag just tagit hem från kulan.
Först tyckte jag det var lite jobbigt men sedan gav det som en lugnande effekt. Att liksom få blunda och tänka tillbaka på alla minnen då jag skar djupa, långa sår, medans jag låg och luktade på mina händer. Det kanske låter sjukt men det kändes faktiskt lite skönt för på nåt sätt hade jag känslan av att skära utan att behöva göra det..... Min mamma sa att hon skulle kasta det men det får hon absolut inte göra. Hon tror att det kommer ge mig mitt sug tillbaka, hon kanske har rätt. Men jag tar den chansningen, för jag tror att jag nu är stark nog att stå emot. Jag tror jag nöjjer mig med att känna lukten av skärsår....

Ebbisen betyder allt

Idag har jag varit ute med Ebba på en halvlång sväng, en halvtimme kanske. Det är så jävla skönt att få vara ensam ute med henne. Hon är mitt allt! Det har varit skitjobbigt att inte kunnat ta hand om sin egna hund! Men snart är det jag som gör det igen!! Folk som inte suttit inlåsta och blivit skilda från den varelse de älskar mest i hela världen kanske inte uppskattar en ensam promenad med hunden på samma sätt som jag. Men jag hoppas att jag fortsätter att uppskatta promenaderna på samma sätt även om jag går ut med henne flera gånger om dagen.
Just nu är jag ensam hemma, mamma är och hämtar min syster på hennes teater. Men det är säkert. Inget kommer att hända, jag kommer inte göra nåt dum. Men jag mår just nu inte så bra. Jag är inte så sugen efter rakblad, jag har bara en hel del jobbiga tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag vill ta en dusch men kan inte, om jag inte skulle svara när mamma ringer skulle det inte bli bra. Hon skulle få panik och skicka hit pappa antagligen. Men jag behöver duscha, sova eller nåt. bara jag kan slappna av och sluta tänka alla jobbiga tankar.....
Idag städade jag och mamma ur en garderob i rummet som jag ska ha här hemma, så nu har jag nån stanns att ha mina kläder. om en och en halv vecka åker jag och pappa upp till kulan och packar ner mitt rum i kartongen. Sen när Sa och Ca åker till halmstad tilll mig kan det svänga förbi med mina prylar och möbler i varberg lite då och då. Jag kommer troligtvis ta hem min råtta då jag och pappa åker till kulan. Idag har jag också gosat en hel del med katungarna, de är nu 3 veckor och helt underbara!

Bara 3 dagar kvar!

Igår kom en personal till mig och sa att jag skulle följa med henne till mitt rum. Först vågade jag inte, jag trodde att hon skulle skälla på mig. Inte för att jag inte gjort nåt, men ibland kan de liksom hitta de mest konstiga saker att skälla på en för där. Men när vi var på rummet gav hon mig en ridjacka och ridhandskar som hon skulle slänga, i mycket fint skick! Jag blev jätteglad, men som vanligt i sånna situationer kom det bara ett tack. Inte ett enda ord till. Jag har så svårt visa typ tacksamhet, att liksom visa någon annan (som inte står mig nära) att den gjort mig ledsen blesviken eller väldigt glad.... Men hon visste att jag blev glad tror jag. Jag hoppas det. Och i morse fisk jag en plansch av en annan. Man får egentligen inte ge saker till patienterna, men vad gör det? Jag går inte runt och skriker det i korridoren precis.


Tågresan hem gick bra. Jag har varit ute med Ebba i typ 20-30 min ensam i mörkret. Det behövde jag. jag behövde fundera lite.

Bara 4 dagar kvar!

Var ute med avdelningen innan, vi åkte till espressohouse och tog en fika, mysigt...

Jag känner mig så kass och äcklig nu..
Men det finns faktiskt ett tillfäälle då jag känner att jag inte är sämre än någon annan, att även jag har rätt att göra fel, då jag vågar fråga och be om hjälp då jag inte fattar. Det är då jag rider och är i stallet.... Då känner jag nästan iaf att även jag kanske har rätt att finnas till, att jag kanske inte alls är ett jävla äckel..... Men efteråt sen kommer äckeljulia tillbaka....

Vill inte åka tillbaka

Nu har jag och pappa varit hos farmor och farfar. Ebba bor typ där när jag inte är hemma hos mamma, så vi åkte dit och jag trimmade henne. Det hade faktiskt blivit lite lite bättre på tassarna. Men hon äter väldigt dåligt, hon hoppas fortfarnade på att vi ska "tappa" saker när vi äter och lagar mat. Men hon börjar väl äta när hon blir ordentligt hungrig antar jag. Kl. 17 ska jag åka tillbaka till avdelningen, ikväll tror jag vi skulle göra gipsmasker där. Kul ^_^ faktiskt.. Usch, ordet gips ger mig rysningar, ett tag var jag gipsad från fingertopparna till armhålorna på båda armarna samtidigt xD Nu i efterhand kan jag väl skratta lite åt det.. Eller inte!?..Det måste sett förjävla kul ut iaf.... Men då var det fruktansvärt.

Imorgon kommer min kp Sa från kulan överdagen och på fredag åker jag hem igen. Men tyvärr är det ingen ridning på lördag. Inställt pga teori som är på ett annat datum. Den terorin som jag ville gått på är samma datum som jag och pappa är i gbg och lyssnar på Sofia Åkerman :D den 14/10. Det ska bli jättekul.

bla bla bla

Ibland blir jag bara så irriterad....
Jag fick i fredags info av en personal att jag hade blivit av med x-tillsyn. Att hon hade pratat med läkaren för hon tyckte att jag kämpade på så bra och hon trodde att jag skulle klara mig bra med"bara" normal tillsyn typ nåt sånt sa hon. Jag blev skitglad! Oj, tänkte jag. vad snällt o s v.... Jag trodde att jag skulle få göra lite mer saker, typ låsa på toa, inte "kissa på tid"(just nu kommer de och kikar in varje 2.30 minuter) ha stängd dörr på rummet, duscha ensam och sånt.... De andra med normal tillsyn får ju typ det... inte allt kanske men en del av det! Men neh. Den enda skillnaden som de sa (fram tills igår) var att de inte kom och kollade till mig lika ofta. utan att det kunde gå typ 20 minuter imellan. men Fan heller, de kommer ju lika tätt nu med. Jag pratade med de om att jag var lite besviken så de diskuterade reglerna igen och nu får jag i alla fall duscha själv.. eller de kikar in i badrummet var 3 minut men det finns ett duschdrapperi som jag gömmer mig bakom och de behöver bara se så att vattnet vid mina fötter har rätt färg liksom....
Men idag fick jag reda på att de var tvugna att ändå till normal tillsyn för att jag skulle få åka tåg själv.... Så den där sköterskan kanske drog en liten lögn där, för att jag skulle tycka "åh, gud vad snällt av dig" eller nåt.... MEN JAG KLARAR SÅ MYCKET MER ÄN VAD JAG FÅR!
Nu är jag i alla fall hemma. Jag tog tåget själv idag. På förmiddagen gick jag och Ca, mitt besök från Kulan och köpte tågbiljett, vi köpte med plats för jag blir så nervös annars. typ vågar inte sätta mig om det inte finns väldigt många platser för jag vill inte råka sätta mig på någons plats.
Men idag, när jag kommit på tåget hade en kille satt sig på min plats va. Och jag går fram och säger "ursäkta, det är min plats". innan jag gick på tåget var jag skitnervös att nån snubbe skulle satt sig på min plats men när det väl gällde så bara kom orden automatiskt! Förvånade verkligen mig själv!

FEL!?

Alltså, jag börjar seriöst fundera på om det är något fel !? Varför går allt så bra!? Varför går så himla mycket framåt?! Är det något fel?! Man börjar ju undra när fan allt börjar bli bra, när jag klarar 85 dagar, som visserligen inte varit helt enkla, utan att skära mig!! Jag är på väg hem, allt blir bättre när jag är på väg bort från beh.hemmet! Allt är på väg att klaras upp känns det som,.... eller inte allt, Men JÄVLIGT mycket. Det går liksom bättre just nu än vad det gjort på mycket mycket länge! Det kommer komma ett bakslag. Det vet jag att det kommer, i någon form. Jag är inte säker på att det blir i form av en skärskada, men visst kommer det komma ett bakslag. Men jag går inte och väntar på det....Men det känns som om eftersom allt går så jävla bra måste det vara något fel?!!??! Eller kan det gå så här fucking jävla bra och ändå vara rätt?!



SNART KOMMER JAG TA HEM DIG ÄLSKADE PIPEN!!!!!

Jag fortsätter att förvåna mig själv!

Igår var jag lite busig,. vid min visitation i lördags glömde personalen mina cigg + tändare på mitt rum. och då går man inte direkt och lämnar in dem, inte om man bara får röka max 6 cigg om dagen om man är inne på området. Så på söndagen smet jag ut på balkongen vid två tillfällen och rökte i smyg. Fast den andra gången upptäckte de mig.
En väldigt posetiv sak med det hela är att jag faktiskt gick i 24 timmar med en tändare i fickan utan att varken bränna mig eller ta sönder den och skära mig med den!

Äntligen!

Idag ska jag äntligen få rida..!

"Du äter riktigt ordentligt"

Nu är jag äntligen hemma igen
Jag åkte tåg hem själv idag! Igår hade jag ett litet läkarsamtal, vi bestämde att jag får åka tåg själv i en av riktningarna på permen, den andra ska jag ha sällskap eller bli skjussad. Vi bestämde också att jag får gå ut med ebba själv!
Under fikat igår, medans jag smörade den en macka säger en personal "Du äter riktigt ordentligt". Det var som en knytnäve i magen. Jag ville bara resa mig upp och gå, men jag sa ingenting.
Jag vill inte äta ORDENTLIGT..

ORDENTLIGT = MYCKET

Ikväll var jag ute med ebba själv! Underbart! Men Bebbisen är sjuk =( Hon har varit röd på tassarna i flera år och veterinären har sagt att det är svamp så vi har behandlat och behandlat och behandlat i omgångar och det har inte hjälpt. Hon knager sönder tassarna för att det kliar så mycket. så tillslut tog farmor henne till veterinären igen, och då gjorde de ett test dierkt som visade att det inte var svamp!!!! Då är det fan inte konstigt att behandlignarna inte hjälpt!
Så nu har hon specialmat och får absolut inte äta nåt annat än det! inte ens hundgodis :( Och hon har cortisontabletter, salva och specialschampoo (schampoot kanske vi får använda livet ut på henne) De tror att de är någon allergi. Fan ta veterinären som en gång sa att de var svamp, han gjorde ju inte ens svamptestet. Nu har min prinsessa plågats i onödan medan vi försökt behandlat henne för något hon inte ens haft.

81 dagar

Idag har jag varit skärfri i 81 dagar.
Vet inte om jag klarar det så länge till, men det skulle kännar så jävla bra att nå 100!!
Tänker på det dygnet rynt....
Jämt, jämt, jämt......
Vill bara skära sönder hela mig ibland...
Då är det nästan så det skulle vara värt att missa ridskolan nån gång.
Att behöva bli sövd mot min vilja.
Att få både stygn och agraffer...
Blod som klibbar och kladdar.....
stygn som slits upp.....
Sedan gips över hela armarna...
Vak..... Inte få gå på toa i fred, inte duscha ifred, inte sova ifred, ingenting i fred!!

Är det värt det? just nu, nej...
När jag verkligen känner mig ångestfylld och arg..
Och har det där jävla skärsuget som nästan är omöjligt att stå emot...
Ja, då tycker jag nog att det är värt det....

Nu är jag på bibblan med S, Det är alltid trevligt när kulan kommer, för då får jag ju gå ut hur mycker jag vill! :D:D
I morse var det vägning.... IGEN!!!! Fast jag ätit typ bra i typ över en vecka... jävla svin, men jag var så säker på att jag hade gått upp. Men det hade jag som tur var inte.
Men det är en sak jag inte fattar, som är helt konstig. Om jag skulle gå under gränsen de satt upp, med typ 3 hg, så har jag typ 5 dar eller någon vecka på mig typ att komma över 50 igen. Skulle jag då inte ha kommit över 50 efter en vecka så blir det sond om jag inte äter de som de bestämmer. Men alltså, det krävs ju inte många sondningar för att gå upp 3 hg! Och sen då, får jag äta vad jag vill bara jag inte kommer under 50 igen då eller? Det är så jävla löjligt!
Jag har ju energi, jag har bra värden, jag blir inte snurrig, jag mår bra....
Vafan, detta är löjligt..Jag hatar när folk petar i mina matvanor

Kul men ganska jobbig resa

igår åkte jag till kulan. Det blev en bra dag fast med ett väldigt stressigt och dumt slut tack vare min typiska mamma.
Jag åkte från halmstad vid tiotiden, mamma fick åkte ner hit till halmstad för att hämta mig. Dumma doktorn ville inte låte mig åka tåg till varberg själv, vilket jag och mina föräldrar tycker är fel. Vi vet att jag hade fixat det. Vårat önskemål är att jag ska få åka hem själv med tåg när jag har perm.
När vi kom fram till skövde, två timmar senare var det L som hämtade oss på stationen. Shit vad jag hade saknat henne! sen åkte vi till kulan. Det var jätekul att träffa alla andra med. Fast inte riktigt lika kul som L :P
Efter maten började vi packa och rensa, samanlagt rensade jag ut en hel plastsäck med kläder! Jag gav det till personalen så de ger det till nån insamling. jag tog också hem en stor resväska och en skitstor väskliknande plastpåse liknande grej med kläder hem. ändå är det massa kläder kvar. Resten av tiden som var kvar ägnade vi åt att fika lite, gå till djuren och bara ta det lugnt. tyvärr så träffade jag inte kattten Bertil och hästen Kalle.
Men på något sett kände jag mig inte välkommen på något sett, de hade t ex inte köpt någon veganmat alls, jag begär inte lagad mat. Jag lagar min egen mat, men de kunde väl åtminstånde köpt lite veganmjölk och smör? Och det kändes inte som att komma hem, det kändes verkligen som ett besök...
Och det är väl bra det, eftersom jag aldrig mer kommer bo där...
Men det kommer kännas ordentligt när jag åker därifrån för sista gången faktiskt.
När vi skulle åka hem blev det lite stressigt. maten var lite försenad. så vi fick typ stressa i oss maten och skynda oss till tåget.
När jag och mamma står på perrongen säger hon "herregud, var är min plån bok, däri är ju biljetten!"
självklart hade min mamma glömt plånboken i Kulanbilen som redan hade kört tillbaka till kulan. så vi missade tåget. mamma ringde till kulan så de kom tillbaka med plnboken, och vi tog ett senare tåg tillgöteborg. Men anslutningståget hade ju redan gått. Så då tog vi nästa, Men då kom nästa problem, mamma kom inte hem från halmstad. Då ringde mamma avd. och frågade om inte hon kunde hoppa av i vbg och jag åkte sista biten själv eftersom läger var som det var, men nej. hon blev tvungen att sova över på avdelningen och sen ta tågen hem kl. 07.00 idag... tack vare min mamma kom vi inte till halmstad förän 22.00
Detta är så typist min mamma.....!!
Jag planerar att åka till kulan igen om tre veckor tror jag

Ser fram emot en lång tågresa till skövde!

Mamma är på besök, Kulan kunde inte komma. C var det som skulle komma därifrån och sova över mån-tis. Men hon var sjuk. Det som gjorde mig mycket besviken var att de inte skickade någon ersättare. Hur jävla svårt är det att ringa in någon som åker till mig? På tisdag över dagen i alla fall... Jag kan helt förstå att de inte kan ringa in någon som ska komma och sova över som C göra men de kunde ju fan skicka någon över dagen. Min komun betalar ju faktiskt kulan för att jag får bo där och när jag inte är där, borde de då inte komma till mig?! Det som gör mig arg är inte saknaden av deras sälskap, nej det är nämnligen så att det är typ fullt på avdelningen nu så personalen kan inte så mycket tid över så man får komma ut.... När kulan är här får jag gå ut ensam med dem obegränast i perincip.
Fast idag var jag och en personal och fikade på stan bara hon och jag, mysigt :)
Har börjat med ett pussel på alvdelningen, klarar man det och är först i världen med att göra det vinner man 2.000 000 dollar! Men chansen att göra det är ju så jävla liten, men det är bra sysselsättning.

Är just nu ute på stan med mamma, har varit och shoppat lite. En ny blå Hello Kitty tröjja, hello kitty nescesär (hur fan stavar man det? xD) och en typ höstkeps.
Är väldigt spänd och nervös inför morgondagen, då jag faktiskt ska åka till Kulabodan övar dagen! Ska bli skitkul fast jag har inte varit där på två och en halv månad. Fast egentligen har jag inte varit där på riktigt på typ ett halvår eller nåt, jag har ju mest skickats tillbaka till bup...
Rädslan finns ju så klart att jag ska skära mig, för det är det jag mest egnat mig åt där,... gömma saker, ligga och vänta i timme efter timme på rätt tillfälle, lura personalen m.m... Fast jag har haft det bra där också..
Jag har ju absolut blivit avstressat, vilket var en av de största uppdragen kulan fick. Men skärandet har bara blivit värre. Såren har blivit både större, djupare och allvarligare.... så de lyckades ju inte få mig "frisk" på den punkten.. Men man kan ju itne hjälpa någon som inte är villig att ta emot hjälpeen...
Fast jag tycker inte jag blivit erbjuden någon hjälp heller. De jobbar med miljöterapi, efter 1 år och 9 månader vet jag fortfarande inte riktigt vad det är...
Men kulan har hjälp mig med en del andra saker, jag är inte lika blyg och osäker längre. och jag har mognat regält fast det beror nog mycket på mig själv också...
Men mina knasiga listor har de inte ens fått röra och de kommer ingen annan få röra heller, men faktiskt, så hade min psykolog på bup sätt. ju mer avstressad jag blir deståmindre kommer jag använda listorna. och det är sant. Nu använder jag det faktiskt lite mindre och jag kan ha några veckors paus ifrån det och faktiskt äta lite, för nåt år sen fick jag inte äta något när jag hade paus i från systemet. Men jag bli på nåt konstigt sett ledsen när jag inte behöver listorna lika mycket. Fast det kanske inte är så konstigt.... Det har ju varit min trygghet i snart 5 år....
Men mamma kommer inte lämna mig en sekund, inte ens på toaletten ><. så inga skärsår imorgon inte! det har jag redan bestämt mig för...

På lördagen var det äntligen ridning!! Men innan lektionen var jag som vanligt så nervös att jag trodde jag skulle kräkas, svimma eller dö. Men så fört jag kom in i stallet försvann nervositeten bara sådär! Lukten att stall är fantastisk.. hihi. Jag fick samma häst som förra gången. har haft den tre gånger nu så jag känner honom nu. Han är väldigt långsam och slö, men jag börjar lära mig hur man får fart på honom. lerktionen var skitkul :D Jag travade faktiskt jättemycket *stolt* själv. Har just nu rejält med träningsvärk i innerlåren och ljumskarna. Vi övade mycket på att stå som man göra när man hoppar. Och jag vågade faktiskt göra det samtidigt som jag travade. Jag brukar vara den lite fega i gruppen men jag vågade lika mycket som alla andra. Mitt självförtroende stärks mycket när jag märker att jag inte är sämre än de andra. :P
Sen åkte vi till bokmässan, efter en jävligt stressig stund i bilen när vi letade parkering sprang vi nästan in till mässan. Vi skulle lyssna på Sofia Åkerman. Vi han percis, vi lyssnade på henne i 20 minuter. Tyvärr pratade hon inte längre. sedan gick mamma och fick min bok "För att överleva" singerad. Skulle hämskt gärna lyssna på henne på en hel och ritkig föreläsning. Allt hon sa var vettigt. Hon bevisar ju att man kan bli friskt hur dåligt man än mår och hur fast man än är i ett självskade beteende och man kan få ett bra liv fast man har ärr på hela armarna och har flera år på psyk bakom sig.
Köpte en biografi om depeche mode, en bok som är helt sjuk som heter uppdraget, en ny allmanacka, pennskrin och lite småplock.

SKITLYCKAD helg.

Jag funderar mycket över varför jag helt plötsligt nu är på väg mot ett friskt liv och jag tror jag har kommit på det....
i somras hade jag verkligen nåt botten, jag tyckte det var nog. Och jag tror det var det som krävdes för att jag skulle kunna gå framåt.
Jag tyckte det räckte med turer till akuten, att sövas varenda jävla gång bara för att jag är så jävla spruträdd, för att sedan köras ner hit till bup. Det var nog!
tack vare att jag tillslut hade nåt botten kan jag nu se framåt.
Jag kan faktiskt tänka mig att sluta, jag kan tänka mig ta emot hjälp och jag kan flytta hem. mycket också tack vare ridskolan. Jag behövde hitta något som verkligen motiverade mig. Något som verligen är värt att hålla sig borta från rakbladen för! Ridskolan är det bästa som hänt mig på så många år och tack vare den göra jag nu allt jag kan under veckorna för att hålla mig skärfri.
För jag vet att varje lördag får jag göra det bästa jag vet! och vare med dessa underbara hästar! och jag får komma hem och träffa min hund!!!!

Duktig..?

Nu är jag hemma.. igen :D Har just kollar på idol. Hihi. Det gillar vi :D
Kattungarna är så jävla söta. Med Isolde lämnar dem väldigt mycket. Men det är säkert ingen fara. Det är nog bara vi som är nojjiga.
Igår var jag ju på stan med S. min kp, jag köpte två filmer. The ninth gate med Johnny Depp. Men den var väl sådär. Och The passion of the christ. Väääääääääldigt blodig.
När vi var på Åhlens gick vi lite för sig, och när jag betalat mina grejjer skulle hon betala lite leksaker, då gick jag runt och kollade lite. Jag fick då syn på en låda med kräftknivar. Shit.... det var ett litet plastskydd över bladet, så jag lyfte upp en... Gud, det var skitjobbigt. Men samtidigt lugnande på något vis att bara få känna på något vasst liksom. Jag har faktiskt inte skurit mig på snart två och en halv månad! Det började krypa och klia i hela kroppen. Jag vända mig om och tittade efter S. Men hon hade inte ens kommit fram till kassan! Jag tog av plasten på kniven och tänkte "SPRING JULIA SPRING, DU HAR VÄRLDENS CHANS!" Men nej! jag skar ett litet, litet snitt i tummen bara, och visst känndes det helt fantastiskt! Den där underbara kännslan som liksom bara en snitt i kroppen kan ge. Fasst det var ju så litet sår så kännslan försvann ju efter 3 sekunder. Jag la då ner kvinen och gick...
Jag fattar knappt själv att jag gjorde detta... Gammla jag hade lätt typ stoppat den i fickan och tagit nåt plagg och sagt till S. att jag skulle prova det och skurit mig djupt inne i provrummet, sprungit och gömt mig någon stanns där ingen kunde se mig eller stoppat den i fickan och gått på toa innan vi gick tillbka till avdelningen... eller kanske om jag var tillräckligt desperat skurit bakom någon hylla i affärem, vad vet jag? När vi kom tillbaka till avdelningen berättade detta senare på kvällen för en i personalen.. hon sa att jag var duktig... att jag kunde stoppa mig själv när jag gjorde... Och i morse kom hon och sa att hon pratat med läkaren, (vilken är lite töntigt kanske, att sringa till läkaren och berätta minsta lilla) att jag inte behövde oroa mig för att någon perm skulle blir ändrad. Allt skulle rulla på som planerat. Men jag trodde väl fan inte att jag skulle få någon perm indragen p g a ett sår som inte ens syns idag... haha. Men hon sa återigen hur DUKTIG jag hade varit.
Jag är inte van att höra att jag är duktigt när det gäller skärande...Bara hur "dåli ocksåg" jag är. det känns lite konstigt. alltså, jag vill ju klara att bo hemma och så, men jag vill samtidigt fortsätta skära mig. På någon sätt känns det lite som ett misslyckande att höra "Gud var du är duktig som inte skurit dig på 2,5 månader!". . Men självklart Jättekul

01:59

Jag vill andas Kulanluft

Jag längar så till Kulan just nu, det är inte så att jag vill flytta tillbaka! Nej nej.. Jag bara längtar dit just nu. Efter personalen, efter hästarna, efter katten Bertil, efter mitt rum och efter hela skogen runt om. Efter hela kulan helt enkelt. Mamma har mejlat doktor och frågat om jag får åka dit på min nästa dagsperm nästa vecka. Det skulle betyda jättemycket... Faktiskt..
Jag längtar så till den dagen jag och mina föräldrar åker upp dit och hämtar mina möbler.Och packar ihop mina saker i flyttlådor och sånt. Det dröjjer nog inte så länge dit tror jag, för jag måste ju faktiskt ha ett eget rum hos mamma och alla saker, kläder och möblev är ju på kulan. Mamma måste först ta ut alla sina prylar i ochförsig, hon kommer sova i vardagsrummet. Men hon har inte så jävla mycket så snart har jag nog ett eget rum! ^_____^

Idag känns det helt okej med mig, jag längtar så klart till imorgon, då jag ska hem på perm till lördag kl 20 tror jag. På lördag ska jag rida sen åker vi till bokmässan, kul.
Min kontaktperson från kulan är här,.. jag gillar henne mycket. Men även om jag har bott på kulan i 1 år och 9 månadet har jag bara haft henne i några månader... Jag fick henne när jag flyttade dit, sen blev hon tvungen att sluta, så hon slutade efter några månader.. så fick jag en tillfällig som jag skulle ha tills min nya kontaktperson kunde börja..Men jag hatade min nya!!! fy fan... jag tålde henne helt enkelt inte, men månaderna gick och jag började faktiskt tycka om henne. och nu tycker jag att hon är helt okej. Hon är ingen favorit, men helt okej. Och nu har jag fått tillbaka min första. Krångligt, jo....

Wiie för att vara därifrån!

Nu är jag hemma hos pappa, jag åkte hem från 25:an 09:30. Vi åkte först hem till mamma, till bebisarna! Gud alltså! De var ju helt underbara, så jävla söta
Sen åkte vi vidare till farmor för att klippa min älsklingsEbba. Det gick bra, det var första gången jag klippte henne själv. Vi brukar lämna in henne på salong men nu har farmor köpte en trimmer. Det kostar ändå 500 kr varje gång vi lämnar in henne.
Sen åkte vi hem till pappa. Min LSShandläggare kom hit. Vi pratade om vilka insatser LSS kan ge mig när jag flyttar hem. Jag ska få en boendestödjare och jag ska börja på en daglig verksamhet. Vet ej inte var min dagliga verksamhet ska vara, det kommer vi bestämma längre fram. Vi kom i alla fall överens om att hon ska sätta igång med en utredning så fort hon bara kan. Så att jag får min boendestödjare så fort som möjligt, jag kommer nog få den medans jag är kvar i halmstad så att vi redan känner varandra när jag flyttar hem.
Det tror jag är bra, eftersom vi kommer tillbringa mycket tid tillsammans.

Jag ska vara tillbaka på bajshuset 18:00.. men jag kommer hem igen på fredag. jag längtar redan..

Sen gav jag mig själv ångest... Det låter kanske konstigt att ge sig själv ångest medvetet... Svårt att förklara... Svårt för någon annan att fatta kanske, vad vet jag..

De plågar mig...

Nu sitter jag på bibblan, jag och mamma är på stan. Imorgon ska jag hem över dan. Egentligen ska jag hem till pappa men i helgen hände det något fantastiskt! Vi fick fyra små kattungar
Så jag känner att jag måste hem en sväng till mamma och titta till bebisarna.
Ridningen gick ganska bra, fick en väldigt snäll men otroligt slö häst. Men det gjorde inte så mycket. Bara jag får rida så är jag mer än nöjd. Vi red lite ute i början på lektionen. Det var mysigt, men lite läskigare än inne faktiskt.

Just nu känner jag mig både arg och ångestfylld. Det var vägning idag. Jag fattar inte varför personalen envisas med att plåga mig varje vecka när jag faktiskt äter?!
Jag mår så jävla dåligt varje gång jag vägs, att behöva stå där avklädd (eller jag har ju trosor och t-shirt) och ha en personal som ser siffrorna på vågen som jag tycker är alldeles för höga! Jag skäms så varenda jävla gång! men denna gång var det värre än det brukar.
Denna gång hade jag gått upp!! fy fan, att hela jävla personalstyrkan liksom vet om att jag gått upp känns förjälvigt! det betyder ju bara att jag ätit för mycket denna vecka,..
jag kan ju förstå om de envisas med att väga mig när jag inte äter nåt för att se att jag inte går under den där dumma gränsen de satt upp... men så är nu inte fallet, så fan ta dem.
"TA BORT VÄGNINGEN!" vill jag bara skrika till dem, "era dumma fan...."

Hemma!

Sitter hemma nu. så otroligt skönt att vara borta från avdelningen. Imorgon ska jag äntligen få rida! Det är fjärde gången nu. Fy fan för Kulan som inte tog tag i det när dom skulle, för då hade jag kanske hittat detta underbara, fantastiska, bästaste som finns för över ett år sedan. Jag tjatade och tjatade men ingenting hände. När personalen tillslut frågade mig hade jag tröttnat på idén att börja på ridskola. det är sån skillnad att få rida själv än att rida på Kalle (den stora hästen på Kulan). När jag red på honom ledde personalen bara runt mig i skogen. När jag kom hem efter min första riktiga lektion för några veckor sen kändes allt bra, alla problem var borta, all ångest och oro fanns verkligen inte just då. Mamma frågade mig om jag ville börja rida och jag sa ja, nån dag senare hade hon fixat in mig i en grupp. hur jävla svårt var det ?! fan för Kulan.

Farmor hämtade mig idag, och vi åkte och köpte en ny hjälm. Min gamla var för liten.

får inte duscha ensam på avdelningen. Men hemma låter min mamma mig göra det. Hon har ändå låst in alla knivar, saxar och allt annat vasst i frådet så jag kan inte skära mig i alla fall...

Jag vill ha en förändring i mitt liv

Jag har fortfarand gips, men på måndag blir jag nästan garanterat av med det.
Har varit hemma en gång nu i veckan. Så samanlagt har jag varit hemma 3 gånger hittils, och alla tre gånger har gått bra. Planerna om att flytta hem bara växer och jag börjar längta efter ett friskt och skärfritt liv.
Men idag var jag nästan nära att ändra mig. Pappa ringde, och började prata om sina rädslor.
Att risken att jag ska misslyckas ändå är väldigt stor, och då skulle jag förstöra för alla i min närhet. Varje gång jag skär mig förstör jag (om jag skulle bo hemma) t ex Elinas liv, mammas, pappas och lissettes liv och farmors liv.
Jag blev så ledsen när han sa så (jag vet ju att han har rätt) för jag vill inte göra någon illa! Då kändes det bättre att inte flytta hem, för då finns det ju ingen risk att skada någon...
Så i några timmar hade jag bestämt mig för att inte flytta hem. Men efter ett jättelångt samtal med mamma kunde hon övertala mig till att vilja flytta hem igen. Att jag kan fixa detta!!

Det är möte på måndag. Soc, Kulan, mamma, pappa och en från bup ska vara med. Jag har bestämt mig för att kämpa för ett friskt och skärfritt liv och verkligen göra allt jag kan för att allt hemma ska fungera! och Inte sabba för Elina...!
Jag vill bli skärfri och jag vill flytta hem!!!!!
Jag kommer inte vara skärfri när jag flyttar hem, men jag kommer kämpa för att bli det!