Skrev ut mig själv

I tisdags skrev jag ut mig själv från avdelning 23. Ville verkligen hem. 

Känns skönt att va hemma. Jag mår väl inte direkt bättre men jag kan hantera situationen och har inga planer på att skada mig själv på något vis. Livet är svårt, men det blir väl inte bättre för att jag sitter på psyk. Har väldigt svåra tankar men jag känner att jag kan hantera situiatonen så pass att mina svåra tankar inte blir till handling. 

Och nu har jag äntligen kommit hem till min våg! Det är väl det bästa med att vara hemma igen! 

Har ingenting planerat, och jah känner väl mest för att lägga mig under täcket i soffan och kolla på film.

Jag åkte hem till mammi igår men jag ville hem idag så hon skjutsade hem mig. Kände mer för att vara lite ifred. 

Jag var inte i stallet i torsdags. Min energi var i botten och jag hade heller ingen lust . Men jag tänker åka dit på torsdag om jag har lust vill säga. Orkar jag inte kroppen orkar den inte och då får jag väl avbryta. 

Jag tar nozinan, propavan och melatonin för att kunna sova bra. Jag är uppe på nätterna och det är väl inte så kul. Tar även vb om dagarna. Dock har theralenet börjat smaka outhärdligt och äckligt! 

Ikväll är det talang, det gillar jag starkt! Så det är kul! 

Sjukskriven

Nu har jag varit här på avd 23 några dagar. Der känns bra, men samtidigt dåligt.

Jag sätter mig ihopkrupen utanför expen när jag behöver hjälp eller vill något. Men jag har blivit totalt ignorerad av personalen. De låtsades som om jag inte fanns. Kunde sitta länge länge och bli mer och mer frustrerad. Men vi har pratat med personalen om det går mycket bättre nu. Aldrig kul att känna att man inte syns.

Det har gjorts lite medicinjysteringar. Som jsg hoppas sao hjälpa mig att må bättre. 

Mitt mående är verkligen i botten. Orkar ingenting då jag känner mig så nere och ångestfylld. Riktigt jobbigt. Men jag har fått hit min kedjeväst nu och den hjälper mig en hel del. Är uppe en del på nätterna vilket inte alls är kul, att ligga i sängen och titta upp i taket. Nej, inte kul! 

Jag har blivit sjukskriven från skolan på obestämd framtid. Känns bra. Men jag tror inte att jag kommer komma tillbaka. 

Jag får närstan inte i mig någonting som innehåller näring. Jag föll ihop härom dagen. jag blir trött av att gå. Det har liksom blivit en spärr. En spärr som stoppar och hindrar mig från att ge kroppen det den behöver. Jag är rädd, jag är rädd för att ge kroppen näring. Och för varje dag som går blir det bara svårare och svårare. Men jag vil inte bryta detta. Jag vill inte ge kroppen näring, kanske för att jag vet hur jävla svårt det är pch hur jävla rädd jag är. 

Men visst finns det dagar då jag kan få i mig något extra. Idag har jag ändå fått i mig betydligt mer energi och näring än jag brukar.. men jag behövde detta, säger min kropp medan hjärnan säger tvärt om! . det känns förjävligt! Men nu jag har laddat med lite energi i alla fall

Avdelning 23

Jag har bytat avdelning. De kom till mig på fredagen på PIVA och Sa att jag skulle plocka ihop mina saker omgående för arr byta avdelning. Anledningen var att PIVA behövde platser inför helgen. Jag befinner mig nu på avd. 23. Var så jävla rädd då jag klev innanför dessa dörrar då jsg aldrig varit på denna avdelningen förut. Den är jättestor och har dubbelt då många vårdplatser som PIVA. Har irrat bort mig en del men nu börjar jag hitta. Jag trivs mycket mer på 23 än PIVA! De har skaparrum, musikrum, träningsrum, tv-spelrum m.m. Blev positivt överraskad.

Dock ett stort jävla minus (helvete) är att jag inte ha ett eget tum. Jag delar med en kvinna som som tur var var borta hela helgen men har nu kommit tillbaka. Typ min största skräck! Får nästan panik av bara tanken! Dessutom har de två stora fina rastgårdar. En rökfri och en "vanlig"

Men min familj är hos mig mycket. Dock är de strängare med besökstiderna här. Men jag får gå ut med mina anhöriga så det är skönt! Dock är motivationen, ångesten och orken något som får mig må så oerhört dåligt! Kommer säkert ha läkarsamtal i morgon. Då får vi ve vad doktorn säger. 

De tog vikt på mig igår. Det gick bra. Då vi gjorde det på mitt sätt. Först och främst är morgonvikten den enda vikten som egentligen räknas. Sedan får personalen vända sig om och jag får titta först och då avgöra om de får se.

Maten går som det går. Det är inte myckrt jag får i mig om dagen. Men mjölk är en klar favorit. Det känns som om det inte ens är lönt att försöka är mat eftersom jag vet att det är så svårt och inte går så värst bra. Men jag har dock några saker som jag äter lite då och då. 

Var hemma i lägenheten igår då jag var tvungen att hämta en medicin som de inte hade här. Då passade jag på att hämta min lågkalorioboy. Jag lyxar till det ibland och lägger i (mycket) äkta mjölkchokladi! Lite vardagslyx förtjänar man ibland. De började erbjuda näringsdrycker. Men de har slutat med de då jag tackade nej varje gång. 

De har tagit nya leverprover på mig. Fortfarande inte helt bra men en bra bit påväg!!  

På PIVA

Nu är jsg på PIVA, men skönt nog är det i Varberg så min familj kan komma till mig oftare.

Jag fick ligga med dropp i många dygn. Då mina levervärdena steg och steg, utan att läkarna hade någon förklaring. Sedan kom läkarna på det! Anledningen till att min lever mådde dåligt och fick sllt sämre värden var för min kropp lider av näringsbrist! Påsåg vis vi dom förstå varför jag inte svarade på behandlingen! 

Tog nya prover idag, min lever mår bättre, och värdena är på väg neråt till det normala. 

Blev lite rädd, de sa på AVA att om jsg skulle fortsätta med så höga värden/högre kunde det bli aktuellt att skicka mig till Göteborg. Men som tur var började mina värden bli bättre!! Och då kunde jag flyttas över till PIVA. 

Har sån ångest. Jag har precis får vb... jsg har inte ätit så mycket den senaste veckan, och jag hade gått ner lite til i vikt. Tänkte då att jsg kunde unna mig något gott,  vilket jag gjorde. Men som jag ångrar starkt! Varför gjorde jag det ens, min dumma hjärna är arg på mig..! Jag var så hungrig och sugen på något annat är lightläsk och mjölk... vilket är det som jag brukar få i mig på en dag.

Jag skäms... jag skäms något fruktansvärt! Varför ska jag, som enligt min hjärna, äta det jsg precis gjorde. Varför ska jag äts när jag vet art jag bara kommer må dåligt.

Dock gick jag och mammi till Willys idag, som ligger väldigt nära. Mådde så dåligt kroppsligt att jsg fick sätts mig ner i bland.. så det var behövligt men det känns förjävligt!  

Fick höra att de ska ha lite koll på vad jsg äter här.. jag vill inte. Min ensak! Ingen annans. 

Hoppade över ridningen idag. Mår skit och jsg orkade inte och ville inte...,

Nr 2, det hände igen

Jag skrevs ut från PIVA dagen efter jsg lades in där. Fick träffa en jävligt kass läkare som iprincip inte träffade mig i fem minuter ens och beslutade att skriva ut mig.

Men sedan åkte jag hem. Men på fredagen hände något igen. Jag svalde ännu mera tabletter. Så nu ligger jag på AVA. Och får medicinför att min lever ska må bättre. De vet inte när jag får komma härifrån då min lever inte mår så bra. Den är inte jätteskadad men de vill att mina värden ska bli bättre innan jag får åka härifrån. Har legat med droppet ett bra tag nu. Började med det natten mellan fre-lör och ska stanna ännu en natt med det inkopplat. Jävligt tröttsamt! Trodde verkligen att jsg skulle få komma härifrån i går kväll/i morse, men inte då... Jag får lämna blodprover om och om igen. Så hela mitt vänstra armväck är helt förstört! Eftersom jag har så mycket ärr finns det i princip bara två ställen att sticka på. Men nu behöver jag förhoppningsvis inte lämna mer blod föräns i morgon. 

Min fina familj är här hos mig mycket! Och idag kom min älskade syster också! 

Jag har världens bästaste familj. 

Vad som händer efter detta vet jag inte. Fick träffa en läkare från psyk innan jag lades in på AVA men det var för att de ville vara säkra på att jag inte ska skada mig medans behandlingen pågår. Och det lovade jag att jag inte skulle göra! 

Jag hade kaliumbrist så jag har börjat medicin mot det. Men just nu tar det emot att svälja tabletter. Jag mår illa av bara tanken! 

Inlagd

Ja... nu har jag hamnat på PIVA, men i Halmstad, ej Varberg. Fanns ingen plats i Varberg men det gör inte så mycket. Vill egentligen hellre till 19 men det är fullt där nu. 

I måndags kväll tog jsg en burk tabletter. Efter en stund ringde jsg mamma och vi åkte till sjukhuset. Kändes så konstigt, har ju inte varit där på flera år!

Men det beslutades att jsg skulle läggas in för hjärtövervak. Dock fanns det ingen vårdplats i Varberg. Så jag fick åka ner till en medicinavdelning i Halmstad. Fick åka ambulans mitt i natten. Men hjärtat var der ingen fara med och i går vid typ 17 flyttades jsg till PIVA. Dock är denna inläggning inte under LPT. Och det är jävligt skönt, men konstigt känns det lite.

Jag har fått ta en jävla massa blodprov. Men mitt kaliumprov har jsg fått ta tre gånger nu. Man undrar ju om det är nåt fel på provet. Kanske har kaliumbrist. Det hade jsg för några år sedan. Men det var en väldigt grav brist. Fick ligga på sjukhus med dropp och hjärtövervak. 

Det är lite surt, folk har filmat här inne så det hade blivit mobilförbud. Man får bara ha den i ett "mediarum". Men pappi kommer hit i kväll och har med min dvd. 

Livet är fan inte kul just nu. Orkar fan inte må såhär dåligt! Ångesten är hemsk... ena stunden vill jag leva, andra stunden orkar jsg inte mer och vill göra slut på mitt lidande.

jag har fått en ny vb insatt. Istället för theralenet. Ska tests den. Förhoppningsvis funkar den bra med nozinanen. 

Får inte ha min mössa heller, vilket är fruktansvärt då den ger mig trygghet. Låter konstigt kanske men det är så. Mössa=trygghet