Men jag vill ju för fan inte lägga av

Dagen har varit KAOS....! Pratat med u-c.. Hon visste inget ang. Beh.hem. Pratat med läkaren, han visste inget, men sa att om mina föräldrar ville fick de ta hem mig..!
men det vill de inte.. Så det har vart mycket gräl och mycket tårar.. Mycket hopplöshet.. Är det mina föräldrar dom ska avgöra om jag ska va inlagd eller inte? Och nu ska folk börja jobba på riktigt med beh.hem. Men grejjen är att jag vill varken äta normalt eller sluta skada mig.
jag orkar inte mer. Jag vill bara dö...
ser ingen framtid

Har precis skadat mig på avd... Så nu är det nytt rum, vak iaf fram tills läkarsamtal, beslagtagna prylar som är genomgågna och bytta kläder.. Men kläderna klädde jag halvt av mig själv.. Resten slets av av en bunt kvinnor.. Jävla svin!!!!

Största andledningen till att jag vill till ett beh.hem är för att vart annars ska jag ta vägen? Ser inte ut som det finns nåt annat alternativ! Men det är inte för att sluta skada mig eller börja äta normalt. Mycket för att jag inte får bo hemma längre, för min familjs skull.. Beh.hemmet skulle få motivira mig ordentligt innan de börjar behandla mitt skärande mm. Men jag nu ändå ska till ett hem så är det ju lila bra att jag är med i det hela och håller koll på att det är ett ställe jag vill till om det nu måste bli så...
MEN SNÄLLA
Låt mig vara !!!!

Impuls shopping

Idag blev det shopping på REAn, vilken inte var min plan när jag gick upp..! Jag hade tänk stanna inne, kanske ta en promenad. Men när mammi ringde och sa att det var söndagsöppet blev shoppingsuget för starkt. Så vi promenerade ner till stan. Måste säga att jag fick mycket för pengarna! Handlade för kanske 500?

9 par örhängen
Töjjare
Svart stickad tröja
röd o svartrutig midjekort jacka
Pyjamas
Två par trosor
Top
Tröja med hästtryck
Fem par strumpor
Ekologisk tygpåse
Det var verkligen skönt ute idag! Vår nästan...! Eller känslan av att den är på väg åtminstone. Och att röra på mig kändes inte fel heller så stilla som jag är på avd... Ligger ju bara i sängen..Imorgon är det ny vecka. Kanske nya besked också? Hoppas på det! Positiva vore ju inte helt fel då va ;-)
Dagens positiva:
Nya kläder :-D som kostade pengar iof, men det låtsas man inte om.

Min fina mamma

Vår?

Trollspö

Idag var det ridning. När jag kom till stallet och fick samma häst som sist. Då blev jag mellanglad, eller ja.. Ganska nöjd ändå. Men jag bestämde mig för att snacka lite med henne. Om att hon skulle va snäll med mig idag ;-). När jag sen kom in i ridhuset fick jag lite ont i magen! Det var hoppning! Mina senaste hopplektioner har slutat i mindre katastrofer skulle jag vilja säga. Och när jag sen skulle sitta upp vågade jag knappt för hon verkade så arg. Men väl uppe gick det bra iaf. Lektionen började dåligt. Jag försökte allt jag kunde för att fatta galopp! Verkligen allt jag kunde men det gick bara inte, det blev bara supertrav... Min ridlärare gav mig då ett spö. Ett magiskt spö! hästen backade när hon såg spöt i lärarens hand komma mot henne. Men när jag fått spöt, så gick det bra! Jag använde det kanske tre gånger bara sen fattade hon gallopp när jag ville under hela lektionen. Visst, jag är inte bäst på hoppning så om någon annan i gruppen skulle presterat det jag gjorde idag skulle de kanske vara missnöjda. Men för att vara mig, gjorde jag bra ifrån mig idag! Jag kunde hoppa hela banan och fixade galoppen och så. Så jag är nöjd över min prestation! Och de andra i gruppen är så söta! När jag klarade banan så sa de att jag var duktig, "bra gjort" och sånt. för jag brukar inte klara den . de kanske (antagligen har de märkt) vet att jag är "speciell". Jag vet rättare sagt att de vet att det är nånting med mig. (jag syftar alltså på min autismspektrumstörning) men många i gruppen tar hänsyn till det och är och pratar med mig på ett mycket bra sätt! Ett sätt som är precis rätt, men resten pratar jag knappt med men det är ingenting som jag känner att jag förlorar på. Min ridlärare är också väldigt gullig mot mig. Men iaf, i vanliga fall misslyckas och lider när det är hoppning. Så det är söta och snälla :-)!Så om det var mitt snack med hästen eller spöt som gjorde det, det är frågan :-p Efter ridnigen åkte jag och pappa och fikade hos farmor o farfar och sen handlade vi lite på Coop. När jag kom tillbaka var jag tvungen att duscha för jag var en isbit! Nu ska jag kolla på någon av mina nya Beckfilmer jag köpte idag. Två för 39! Mega billigt!

Kardemummabulle - fika eller fralla ??

Har vart hemma nu. Har hunnit med mycket! Jag har handlat, färgat håret, hämtat puppan, bakat, chillat, promerat tillbaka!Färgade håret mörkbrunt. Det röda har blivit orange/blont/rött/utväxt.. Så jag färgade över allt till mörkbrunt. Blev riktigt nöjd! Och jag har träffat min älskade Ebba! Jösses vad jag saknat henne!!! :-( Sen bakade vi kardemummabullar/semmelbullar, vanliga och veganska. Men de ska inte ätas som semlor, utan med smör. När jag gjort de veganska slog de mig, är de egentligen frallor? Eller är det fikabröd? Grejen är den att jag äter inte godis, bakverk, chips, efterrätter mm. Så även om de äts som frallor, är det egentligen frallor, eller inte!? Jag vet inte!! Jag tror det lutar åt fikabröd för det är ju socker i degen MEN man äter ju inte fikabröd med smör.. Eller? Jag tänker inte äta en föräns jag helt kommit fram till ett beslut som jag sen kommer stå fast vid. För det får inte, INTE bli så att jag äter en för att jag bestämmer fralla och sen efteråt bestämmer och ångrar mig till fika. För i flera år har jag hållit mig ifrån allt sånt och jag tänker inte trilla dit på ett.. Misstag eller dumt beslut! Bestämt ska va bestämt..! För allt som är ABSOLUT förbjudet. Det finns inte ens någonsin som ett alternativ att smaka på något sånt. (men grädde enbart t ex är okej, bara det inte är en efterrätt. Och smet är okej, bara den inte varit i ugnen och blivit en kaka än)Så nu måste jag fundera, fika eller fralla? När klockan nästan var halv åtta, bara en halvtimme innan jag skulle infinna mig på PIVA.. Blev jag överöst av ångest..! Så jag beslutade mig för att promenera tillbaka. Med mammi och Ebba så klart.. Men jag hade inte packat mina grejer, gjort mig klar, hittat mitt försvunna ciggpaket.. Men jag, för att få en bra fortsatt kväll, skulle bara gå. Inget kunde få mig att ändra mig! Så vi blev lite sena men det var det värt för jag mår ganska okej nu :-)

Make'n'break

Idag har jag inte gjort mycket.. Hade skitsvårt att somna igår. Somnade inte föräns två. Satt och vek origami. Blev lite tranor och blommor.

Jag blir så irreterad över att det här med beh.hem skickas fram och tillbaka. Först hade vpm hand om det. Sen piva, sen vpm osv... Varför kan ingen bara göra det liksom.. Eller måste det skickas fram och tillbaka fram och tillbaka? Hmm..
Men jag orkar inte gå runt i en stor ovisshet! Det gör jag bara inte!
Visst.. Jag får gå ut med mina föräldrar och att bara göra ingenting är väl vad gör skulle göra hemma också när jag inte hittar på dummheter. Men hemma skulle jag också få ta hand om puppan.. Älskade puppan :-( men jag klarar fan INTE att inte veta!

Idag har jag vart ute en sväng med pappa. Sen spelade vi "make'n'break" och jag vann! Yeay..!
Och imorgon ska vi försöka få en ganska lång perm, typ mellan två och åtta eller nåt. Då kommer jag få träffa puppan! När jag bara är hemma nån timme eller två låter vi hemma vara kvar hon farmor o farfar. För både hennes och min skulle. Jag klarar inte av att bara träffa henne en liten stund och att ta farväl sen.. Det blir för jobbigt. Men ibland är hon hemma om mamma inte jobbat så länge. Då har jag inte så mycket till val.. Men imorn!!! Då får jag tillbringa många (förhoppningsvis) timmar med älsklingen!

- Posted from my iPhone

1 - 0 till julia

Alltså.. Läget just nu är väl sådär.. Förbannade hjärna och regler!
Är hemma på perm. Får vara hemma till 21 så det är inte så lång tid kvar.
Ångesten stiger... förbannade skit. Orkar fan inte..!

Ang. framtiden.. PIVA´s läkares förslag är en speciell avdelning i en annan del av landet. Men han tyckte våra förslag verkade bra och nu ska VPM kolla lite närmare på båda ställerna!
Skynda inte för min skull..! Och en annan avd i stället för beh.hem? Nej tack..

Kollade på "stekta gröna tomater idag". Riktigt jävla bra!
Imorgon ska pappi komma till mig.. Men dagens helvete vet jag kommer ha sina spår i måendet även imorn. Så jag får se vad jag orkar..

Måste bara säga!
HA!! Idag las mina sår om. Och det där infekterade, fanns inte, och såret var nästan helt läkt. Så de tyckte att en odling var helt onödig men tog en än då.
Där fick de. Ett noll till mig!!

Kanske inte

Nu har jag nog ändrat mig... XD
Jösses....



- Posted from my iPhone

Fullt hus

Snart kommer mammi och hämtar mig. Ska vara hemma i två ch en halv timme. Skönt.. Just nu är det väldigt många patienter inne. Vissa märker man nästan inte att de finns medans andra gör lite mer så de syns.
De har fått för sig att mitt ben är infekterat. Vilket det inte är! Jösses vad jag blir trött. Enligt sköterskan som la om det igår var det infekterat. Men de såg fins ut, som sår brukar se ut.. Så idag kom en manlig läkare och en sjuksköterska och de ville se. Ihelvrte heller! Jag kan knappt dra ner byxorna när jag har shorts under inför kvinnliga sköterskr. Hur ska jag då, utan shorts och förvarning kunna dra ner lina byxor för en manlig läkare? När såren ser bra ut!? Idioter...

U-c var här idag. Jag ska lära mg säga nej! Det har jag så svrt med och folk märker snabbt det och utnyttjar mig. Cigg och pengar lånar de, framför allt cigg.. Och folk lånar och lånar för de vet att jag inte kan neka dem och att de inte behöver lämna tillbaka för det år ju bara jag.. Vem bryr sig om Julia.. Det är ju bara Julia.. Ingen respekt.. När jag var yngre lånade folk som bara den.. Men på beh.hemmet tex var flk noga med att lämna tillbaka faktiskt. Vad det än gällde så fick jag nästan iaf alltid tillbaka det som lånats ut. Kanske blir det så när man blir äldre eller så var det bara slumpen.. Att man har tur/otur med vilka man umgås med. Om de är sånna som utnyttjar svaga och "för snälla" som inte säger nej, eller om de visar än respekt.
Men jag ska fanimej lära mig säga nej. Det ska jag och det kommer jag tamifan ha nytta av. Men jag HATAR att säga nej...

Lilla älsklingen.. Jag saknar dig så

Mammi var här idag. Vi kollade en kanonbra film!
Imorgon kommer u-c.. Skulle skrivit ner mina rädslor tills imorgon vilket jag inte har gjort. För jag tror inte att jag är tuff och motiverad nog att jobba med dem nu.
Angående beh.hem.. Det finns två stycken som verkar väldigt bra. Nu måste bara någon från landstinget skicka ansökan till dem. Så får vi se om något av dem vill och har plats för mig.. Annars är det till att leta vidare. Suck alltså.. Det är inte jag som insisterar på ett beh.hem.. Det är så bara att jag vill bort ifrån den här jävla avdelningen och bort ifrån familjen. Lägga ansvaret över mig på någon annan, för enligt typ hela världen kan jag definitivt inte ta ansvar över mig själv, över mitt liv. Men det har stått väldigt stilla, inget har hänt. Det var två veckor sen behandlingshemmet sa nej och ingen som helst info om att någon planerar nåt, letar beh.hem.. Eller nåt annat. Så min mor har varit flitig i letandet..
Känns surt som fan. Jag vill bara dö..

Men förmiddagarna går ganska snabbt förbi. Beror nog på medicinerna jag får och bristen på saker att göra. Jag blir lite vinglig och seg den första delen på dagen.
Ju mer man vilar destå segare blir man egentligen..

Jag saknar min hund! Jag saknar henne nåt så grymt.. Det hugger och sliter sönder mitt hjärta att behöva vara ifrån henne.. Hon är mitt allt och jag märker på henne hur hon påverkas av mitt "komma-och-försvinna" beteende.. Att inte kunna förklara för henne att jag kommer komma tillbaka! Jag försvinner inte för alltid! Det gör ont att hon behöver flytta mellan farmor och mamma för att mamma måste jobba.. Det har gjort min älskling lite... Ska vi kalla det lite psykiskt instabil? Eller nervös? Hennes hudsjuka försvärras när hon tvingas flytta fram och tillbaka. När jag kom hem efter beh.hemmet och bodde hemma helt och boendestödet kom till mig så jag kunde va med henne jämt, (kombinerat med specialmat) blev huden bättre! Mycket mycket bättre. Magen blev helt fri från det röda kliande, och flera av tassarna nästan helt fria. Nu är hela magen, rumpan, tassarn men även armhålorna drabbade.. :-( så det är nog ett täcken på att hon mår lite sämre psykiskt...
Fan! Jag älskar henne och jag hatar de som tvingar oss att var ifrån varandra!
Förbannade jävla kukhuven!!!!!

Stallet är mitt ljus i livet

Idag har jag varit och ridit. Fick samma häst som förra gången men denna gången var hon inte lika envis som sist.
Det var en rolig men väldigt svår lektion. Jag har funderingar på att hoppa tillbaka till min gamla grupp nu när jag ändå är hemma i vbg på heltid. Var tvungen att hoppa upp en grupp för att kunna fortsätta när jag började skolan men jag känner ofta att jag inte hänger med och att jag inte är på deras nivå. Att "hoppa ner" igen kan bli positvt med också negativt.. Måste fundera på detta lite granna.

Imorn kommer mammi till mig. Då ska vi titta på "catch me if you can". En så inihelvetes listig film alltså! En riktig "Julia-film".

Dagens positiva:
Jag lyckades tränsa hästen, vilken jag inte brukar ha poblem med. Men förra gången gick det bara inte. Men det gick idag!!

Nu är det kaos i mitt huvud

Fan jävla helvetes fan!
Dagens vägning har rört till det ordentligt!
När jag inte är inlagd har jag vägt mig ungefär 603958 om dagen, men det är endast en av de gångerna som egentligen räknas, som är den viktigaste. Och det är morgonvägningen, morgonvikten betyder så klart mest. Men nu när jag är inlagd och inte har min hatkärlek vågen har jag bara fått en ungefärlig vikt när jag varit hemma. Men det är ingen vikt som egentligen betyder nåt, jag får bara ett hum om vad jag väger. Så nu har jag varit tvungen att lära mig leva utan vågen ett bra jävla tag.
Men idag när jag vägdes och fick en morgonvikt sattes många tankar igång att snurra i skallen på mig (bara för att jag är så fixerad av vikten och har problem med maten betyder INTE det att jag är underviktig)
Men jag var inte nöjd så klart.. Och mina fötter skakade när de förstod var de skulle hamna. Men jag var fult påklädd, skönt att de inte krävde vikt utan kläder iaf.
Men under alla veckor utan morgonvikten på avd har tvånget och längtan efter vågen mer och mer lagt sig. Jag har klarat mig bra på morgonen mer och mer varje dag..
Men efter i morse väcktes så mycket onda tankar till liv igen! Fan också!
Försökte smuggla in vågen in på avdlningen men jag hade otur. Idag gick de igenom min ryggsäck, de gör de inte ens hälften av alla gånger jag vart ute.. Jag får väga mig på min hatkärlek, det är bara att fråga! MEN det blir under uppsikt för den är av glas. Men under uppsikt!? Seriöst, aldrig att jag gör det frivilligt!
Nu behöver jag morgonvikten varje dag för att dagen ska bli så bra som möjligt.. Tror jag.. Får jag bara den är ju undran och ångesten om att inte veta exakt borta iaf.
Ångest ångest ångest
Massa mat-vikt-ångest-helvetes-tankar bombarderar just nu mitt huvud... En massa mer än jag redan hade innan dagens vägning..
Fast imorgon kanske tankarn lagt sig igen!? Kanske var det bara så att de hälsade på för att påminna mig om vad som bor i huvet men bara sover lite grann..? Fan.. Jag vet inte. Det är ganska kaos i huvet..
Fan vad en pissig liten simpel morgonvikt kunde ställa till med...!

Snäll kropp ibland

Idag har min kropp varit snäll! Den har någon form av försvarsmelanism. När något är väldigt jobbigt kan jag helt plötsligt inte göra något annat än sova. Det händer inte ofta, men det hände idag. Vaknade halv två... Jag som aldrig brukar sova så länge. Låg sen och vilade två timmar till.

Grejerna i magen är kvar. Men de måste ha fastnat. Vet faktiskt inte hur de ska komma ut.

De ville ta en vikt på mig idag men jag sa att jag måste ha minst ett dygn på mig att förbereda mig. Det är så fruktansvärt att låta någon annan se mina siffror (som är helt normala med min längd, inte för låga eller höga), jag har egentligen inget att skämmas för. Ändå gör jag det nåt så fruktansvärt. Jag önskar att det inte var så viktigt och att det är glömt imorgon!!

Pappa var här idag. Vi gick till Willys, köpte bl.a. lite nya filmer :-D

Är svintrött och ska sova nu.. Kanske en cigg först.

Jävla äckel! Gå och döö

Jag hatar min hjärna! Jag hatar mitt tänk.. Ändå är jag inte beredd att försöka förändra min matsituation.. Det är rädslans fel.. Förbannade rädsla! Eller?

Jag behöver svar! Snarast! Jag håller på att förstöras.. Att inte veta är som sagt värre än att veta nåt dåligt. Faaaaaan....!
Jag ligger i sängen hela dagarn tlls mammi kommer och jag lämnar avd nån timme eller två.
Idag var jag hemma. Men jag hade en baktanke, så helt oskyldgt var det inte. I andras ögon är det inget direkt farligt. Men i mina har det förstört min kväll och antaglgen minst en dag till som bli mycket fyllda av ångest.
Det har med mina listor och regler att göra. Ibland äter jag olovandes för att med vilje skaffa mig straffet som jag får, fast jag verkligen inte vill äta det egentligen.. Det ingår i straffet kan man säga.
Jag ville skaffa mig straffet (sköter jag det behöver jag inte ens tänka tanken "rakblad".)
Låter kanske knäppt men det är invecklat och svårt att förstå för dem som inte är så nära mig.

Imorgon kommer pappa och hälsar på. Nu ska jag kolla på "det regnar köttbullar"..

Lite lycka

Just nu känner jag lycka! Jag har köpt två nya boxar idag :-D
Baywatch 1 & 2. De kostade fan bara 199 tillsammans! Det är LYCKA för mig.
Köpte även en kjol och kofta på rean. Så jag har fyndat idag...!

Måste även skriva att filmen var fantastiskt bra! Helt klart en ny favo-feelgood-film. Ett tips på en dålig dag, se "det regnar köttbullar"!
Imorgon kommer mammi, då ska hon ta med min dator så ska vi se någon film tillsammans. Ikväll vet jag vad jag ska se iaf, Baywatch!

Dagens positiva:
Fikat med mammi. Drack soja-latte för första gången på väldigt länge och gillade det fortfarande så klart;)

Jag skulle ju titta på "det regnar köttbullar" igår och såg verkligen fram emot det. Men vad händer!? Skivan gick itu!!! När jag skulle ta ut den ur fodralet... Jävlar vilken besvikelse...! Det måste vart nåt fel på den, en dvd går inte bara sönder.
Men problemet löst, jag var och bytte den idag.

Jag känner bara hopplöshet.. Glädjen finns inte riktigt där som den gjorde förut..
Allt är bara så hopplöst.. Inlagd i snart två månader. Har ingen stans att ta vägen, ingen vet något alls. Är inlagd på obestämd tid..

Jag tänker inte ge upp min trygghet! Det gör jag inte!
Och jag tänker inte börja äta ordentligt. Och skärandet.. Det går som det går. Just nu har jag kontroll på det men ibland är det som om jag inte har det. Helt plötsligt sitter jag där alldeles trasig, när ångesten/suget blivit för outhärdligt och mina skärimpullser tagit över.. Men då är det för sent, när jag blivit lugn och normal på insidan igen, är utsidan redan sönder. Ibland händer det planerat och kontrollerat in i minsta detalj, men ibland är det helt totalt impulsivt.
Men om jag ska till ett beh.hem önskar jag att de kan ta mig i det skick jag är i nu. Inte att jag ska behandlad och sånt i månader för att få komma dit...
Men vi får se vad mina läkare nu bestämmer ska hända när jag tackat nej till det erbjudande jag fått..

Dagens positiva:
Ikväll ska jag få se filmen jag skulle sett igår!:-D

Regnig trist söndag

Jag har spenderat mestadels av dagen i sängen.. Som vanligt med mina älsklingar dvdn och iphonen.
Har varit ute lite med mammi. Var hemma en sväng igår, men det blev så himmla jobbigt att åka tillbaka. Så när jag går ut den närmaste tiden ska jag inte åka hem. Har jag själv bestämt, vill inte att det ska råka bli nåt problem.
Idag handlade jag lite nya filmer och lite knep o knåp tidningar, plus pepsin så klart!
Mina nya filmer blev:
Yes man
Kill Bill
Irene huss "tatuerad torso"
Irene huss "den krossade tanghästen"
Irene huss "glasdjävulen"
Irene huss "nattrond"
Usual suspects
Det regnar köttbullar

Jag tänkte lägga mig och kolla på "det regnar köttbullar", har velat sett den länge. Tror det är en "feel-good-film", det är precis vad jag behöver just nu.
När jag ska somna får jag konstiga kroppsliga symtom. Jag vet inte om det är psykiskt som u-c nog sagt det är eller om det faktiskt är något fel på mig.
Men varför skulle inte det också vara nåt som min dumma hjärna ställer till med när den ställer till med så mycket annat.
Fan vad jag klagar! TÄNK LITE MER POSITIVT!
jag tror jag ska börja med "dagen positiva" igen. Min far har sagt till mig att man kan komma på minst en posetiv händelse varje dag. Jag vet att det stämmer. Det finns alltid något, hur jävla negativ man för stunden är eller hur pissig dagen än varit!

Så.. Dagens positiva:
Jag ska äntligen få se "det regnar köttbullar"!

Slut

Det är inte bra. Det är allt annat än bra.
Sanningen är att jag är SLUT! Jag är totalt slut ! Jag orkar inte mer! Jag orkar inte kämpa! Säg att jag ger upp.. Säg att jag är feg, svag eller vad du vill.. Men jag orkar inte! Jag bryr mig inte.
Hur ska jag kämpa för att bli frisk när jag inte har orken, viljan eller någon livslust överhuvud taget?
Min sjukdom har tömt mig på den lilla livsglädje jag hade.
Jag har ändå inget liv..
Fan ta hela världen..
Jag kommer tacka nej till behandlingen och beh.hemmets plats om FYRA månader. Jag kommer ändå inte klara det. Jag är inte tillräckligt stark och har inte viljan.
Jag vill nog inte sluta skada mig! Jag vill bara att min familj ska slippa det!
Och börja äta normalt! Det vill jag fan inte!

Lite ironiskt.. När jag väl kan få behandling tar jag den inte..

Funderingar

U-c måste sagt fel datum..! Hon sa första april, samtidigt som hon sa fyra månader. Till första april är det två och en halv.
Hon sa att det var mitt val. Men det kändes inte så. Det kändes som om jag var tvungen att välja detta. Men det känns inte riktigt genomtänkt.. Jag har varit skadefri förut, men ALLTID fallit tillbaka. Jag har varit fast i det så länge så det känns inte som om en behandling på några månader ska kunna göra så ett stort återfall inte inträffar. Behandlingen hinner knappt sätta igång på beh.hemmet innan de gamla vanorna kommer igen.. Det är vad jag tror, jag känner mig själv...
MEN jag har faktiskt aldrig heller fått någon riktigt behandling!
Och maten.. Det är så dubbelt. Jag vill ha ett friskt liv. Men jag vill inte äta normalt, jag vill fortsätta med min störda kost och mina listor. Jag är rädd för normala matvanor. Jag vill inte..
Och motivationen finns inte riktigt.
Men vad finns det annars för alternativ ?

Kanske kan en intensiv behandling på hemmaplan med hjälp av beh.hemmet förbereda mig. Göra mig såpass bra att jag sen kam flytta dit och behandlingen fortsätter?
Kanske är det en bra plan?

Kanske är jag för fast? För sjuk? Tänk om jag försöker och kämpar i månader utan att bli bättre? Och sen inte får flytta dit ändå?

Gud.. Så mycket rör sig i min skalle..

Ätnligen ridning imrgon! Vi har gjort ett specialavtal med ridskolan. Egentligen är det så att om man börjar så måste man betala hela summan på över tre tusen kr. Men eftersom jag kan bli tvungen att flytta när som helst har vi gjort så att jag betalar bara för de gånger jag rider. Känns så bra att vi kunde lösa det så.

Inte blankt nej...

U-c har precis varit här. Beh.hemmet har inte sagt blankt nej. De har kommit med ett litet förslag. Ett erbjudande... I fyra månader, fram tills den första april kan jag två gånger i månaden åka ner till stället och träffa kvinnan på hemmet och påbörja behandling. Som jag också får i vbg (behandling). För att få flytta dit ska jag sluts skada mig så allvarligt och klara av att äta en varierad kost. Lyckas jag bli bättre kan jag få flytta dit i början av april. Men detta är innebär isf att jag skulle va inlagd i nästan fyra månader till. Och detta har inte diskuterats ordentligt med alla inblandade. Jag skulle fundera över helgen. Sen får man väl jobba vidare på planen om jag väljer den.. Men jag tror ändå inte jag klarar det... Och det är jävligt mycket att klara av! Att både kunna vara någorluna skadefri, iaf från djupa sår och att kunna äta bra.
Låter omöjligt nu... Jag vill inte behöva kämpa och bli friskare för att få komma till ett bahndlingshem för att bli frisk! Fan.. Är jag ens motiverad för att sluta skära så som jag gör och för att kunna äta som man ska och iprincip kasta mina tvång..
Men vad är mina andra alternativ? Just nu finns det inga. Men jag måste hälsa på innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra, om det ens är värt att kämpa så för...

Mina skärningar... Jag är nog inte redo att bli av med dem. Inte mina listor heller.. Och aldrig att jag kan äta en varierad kost varje dag..
Positiva jag...

Glögg är väl gott!

Jag ÄLSKAR glögg! Seriöst, det är en av de bästa dryckerna som finns!
Igår sa jag till min mamma att "fan, jag skulle så klart köpt några flaskor och sparat". Då skulle jag haft ett litet lager ifall glögg-längtan kom.. Men affärerna har ju redan plockat väck glöggen, trodde jag ! Idag åkte vi till Coop för jag skulle kolla på iphoneskal. Och det var REA på glögg! 5 kr flaskan! Kunde det bli bättre? Så jag köpte tre standardglögg och en med smak. Nu finns det ju massa sjuka smaker, men det är godast som det alltid smakat! Så nu har jag ett litet lager iaf! Ödet säger jag bara!!
Är för övrigt jättesjuk och det känns som jag har fyra rakblad (haha) i halsen.
Var hemma lite idag, träffade min älskade hund! Jösses, hon är verkligen mitt allt!

Hööks-katalogen hade kommit. Lite smågrejer ska jag beställa. Såg ett par superfina ridstövlar! Bruna, med snörning och ett knäppe. Under 2000. Men jag ska inte slösa!;-) får ju inga pengar längre nånstans ifrån.

Glad i det ledsna

Jag är hemma nu! Jag har fått tillgång till alla prylar på avd. och jag får gå ut utan att klä av mig naken!! Så skönt!
Fått lite pengar från försäkringsbolaget så nu ska jag åka och köpa lite boxar/filmer innan jag återvänder till avdelningen... Och imorgon får vi väl se hur jag kommer må.. Tack gode gud för min DVD och Iphone!

Det känns som om läkaren är mer på min sida än personalen..

...

Som det ser ut i nuläget... Blev det ett nej! Fan också..!

Jävla skit! Väntan väntan väntan!!

Från det att jag vaknade har jag väntat och väntat och väntat! Försökt att göra lite olika saker för att få tiden att gå.. I väntan på beskedet, om de säger ja eller inte. De skulle ringa idag, men har inte gjort det! Fan, dagen har varit hemsk. Jag har varit så inställd på att få det negativa beskedet, visste bara inte när. Jag har väntat på nåt jag inte vill ha.. Men det har aldrig kommit! Fan!!
Men det är kanske positivt? Hade de redan bestämt sig om att de tycker jag är för "svår" eller nåt hade de ju ringt. De kanske behövde mer betänketid, mer tid att diskutera fram och tillbaka.. Så det finns kanske hopp? Eller så vet de hur jobbigt ett nej är att få så de skjuter upp med att ge det? Jag vet inte. Att inte veta är hemskt!
Så imorgon lär de säkert ringa. Men jag är inställd på nej, även om jag hoppas på ja. Bättre att redan tro på nej än att bli chockad och jäkligt förvånad, ledsen och besviken när det kommer.

Idag var det förhandling. Ingen har berättat för mig hur det gick men jag antar att LPT blev förlängt.
Och mina grejer. Tro fan inte att jag fått dem än. De skiter säkert i att ta upp det på ronden.. Men jag vill ha mina egna kläder, mina hygienprylar, mina pepsis och andra skitsaker! Fan ta hela psyket... Eller läkaren eller vem fan som helst.. Ge mig MINA saker.

Och snälla någon. Ge mig ett besked imorgon. Bättre att veta det negativa än att inte veta alls.
Men det finns ingen plan B. Och det känns ju lite pissigt.
Jag vill kanske komma hem igen.. Men det går/får inte. Men att utsätta familjen för blod och hemskheter. Det känns sådär kan man väl säga.. Min syster SKA få slippa det! Hon är värd ett normalt liv utan en sjuk syster som infekterar lägenheten med självskador och psykisk sjukdom. Och somsagt, hos pappi får jag inte va om jag skadar mig...

Gick bra, men jag tror det ändå blir ett nej..

Jag vaknade mycket illa. Ont i hela kroppen, typ influensa.. Fick panidol, feber hade jag också..
Först möte med min advokat.. Men vad tjänar det till att säga att man inte vill ha förlängt LPT? Vill läkarna det övertygar de hela gruppen som kommer för att fatta beslutet.
Sen kom u-c och Ra från vpm, men vi hann inte prata länge innan personen från beh.hemmet kom. Sen kom pappa.. Och mötet satte igång. Gick väl bra, berättade det mesta. Och hon berättade mycket om stället. De har både islandshästar och vanliga som jag fattade det. Och man får vara i stallet hur mycket man vill!! Och de har egen ridlärare så ridskola behöver man inte gå på. Låter underbart. Men..
Men, det jävla mennet. Att jag inte kunde sys såg hon så klart som ett stort problem! Man får inte laga egen mat, inte ens gröt i micron. Och att leva på te och nötter är inte ok heller. Min matsituiation gjorde henne mycket tveksam till om jag kunde bo där. Och mitt mycket allvarliga självskadebeteende. Annars passar jag in med min problematik där mycket bra! Hon skulle fundera tills imorgon om jag kanske kan flytta dit. Om jag får ja från henne eller ej så man kan gå vidare i detta. Men jag är beredd att försöka.. Jag är det! Men att säga att jag lovar nåt kan jag inte. Men jag är rädd att jag får en chans, att jag får flytta dit och det sen inte fungerar. Att jag inre äter eller börja skada mig hej vilt. Och det då verkar som om jag ljugit på nåt vis. Svårt att förklara i en text..
Är mycket rädd...! Om hon nekar mig, vart kommer jag då hamna? På en vårdavdelning? Eller liknande? Väntar oroligt på beskedet..

Neeervös...

Idag har pappi varit här. Har spelat kort och pratat lite om morgondagen.. Jag är så nervös. De kommer ju imorn, beh.hemmet. Jag undrar så vad de kommer fråga och prata om. Om de kommer ge nåt som helst litet besked om jag de vill ha mig eller inte. Om de efter mötet redan vet att en flytt dit inte är möjlig är ju det bästa att berätta det på en gång.. Så jag inte går och väntar pch kanske bygger upp nån form av förhoppningar helt i onödan! Om de behöver diskutera saken vidare så förstår jag ju det också. Men frågan är ju hur mycket jag själv är villig att kämpa för ett bättre liv.. Jag vet ärligt inte. Just nu är allt så jävla pissigt.. Jag har ett mindre helvete på avdelningen och vet ingenting om framtiden. Jag kanske blir mer positiv och villig när vi pratat lite? Jag vet fan ingenting. Men jag är bara jävligt nervös. För vart ska jag ta vägen om jag inte ska dit?

På tisdag är det länsrättsförhandling. Jag tar för givet att LPT:t blir förlängt. De vågar väl ingenting annat med tanke på vad som hände sisst. Blev utskriven (lpt:t gick ut och förlängdes inte, kändes lite som om det inte gjorde det för att de skulle slippa förhandling). Dagen efter skar jag upp vaden och blev LPT:ad och inlagd på nytt..

Gud vad jag hoppas att morgondagen går väl!

Straffad!!!

Jag skar mig på avdelningen igår. Och nu.. Nu har jag ett JÄVLA HELVETE! Jag står inte ut!
Jag skar mig och de märkte inget, sen gick jag ut på en sväng med mamma. Och det skulle jag aldrig gjort! Mamma fick reda på det och ringde avdelningen. När jag kom tillbaka fick mamma gå till akuten med mig. Men jag visste att jag inte skulle bli lagad, även om det mycket väl skulle vart nödvändigt. Men en olycka hade just hänt. Så jag skulle va på piva tills läkare hade tid att träffa mig.
När jag kom tillbaka till piva berättade de att jag skulle få ligga på ett annat rum. Och att de beslagtagit, gått igenom och låst in ALLT. Men det var inte det värsta. Jag skulle klä av mig naken (!) och ta på mig deras kläder. Inför deras ögon. Men jag vägrade! Efter ett tags tjafsande började två kvinnor slita och dra av mig kläder.. Men jag gjorde motstånd.. Jag gjorde allt jag kunde för att få behålla mina kläder.. Och jösses som jag grät. Jag var helt hysterisk. Tillslut gav de sig och ringde efter fler kvinnliga personal. Så fyra kvinnor skulle klä av mig naken!! Om jag inte gjorde det inför dessa två, jag hade en enda chans kvar. En sissta chans.. Och då fick jag ge mig.. jag var så ledsen... En kvinna höll upp en filt och stod på ena sidan om den. På andra sidan stod den andra och jag. Hon mer eller mindre hjälpte mig av med klädern.. men jag fick täcka mina privataste delar. Resten av huden skulle hon se..!! Vilket helvete..! Sen ringde akuten. Såren tejpades..
Igår fick jag inte ha några som helst privata tillhörigheter. Förutom mina glasögon.
Idag har jag fått tillgång till min mobil, dvd+ skiva år gången, glasögon och pepsi som jag får när jag ber om det men endast ett jävla glas åt gången.
De säger att det handlar om min säkerhet och inte straff! Men hur fan tänker de då!?!? Jag kan inte gömma något i en oöppnad pepsi!! Sen kom det fram att det var konsekvenser av mitt handlande. Men konsekvenser är det bara om man vet om att "detta och detta händer om du gör så", straff är det om man gör något åt en sak utan att personen visste att det skulle hända om personen gjorde på det viset. Så jag STRAFFAS!
Exploderade lite idag.. Kunde inte hålla inne alla kännslor. Jag hade uppfattat en sak på mitt sätt. Så är det alltid. Det är aldrig att en personal utryckt sig dumt eller fel. Det är min uppfattning det handlar om. Och jag blev så arg. Jag blev så jävla arv! Mamma kom hit och jag ville ha mitt spel. Men nej! Det fick jag inte..! Först imorgon kan jag få nåt mer än det jag fått. Jävla kukhuven! Det är fan inte jag själv som ska ha spelet. Utan jag och mamma i besöksrummet.. Så mamma fick ta den mesta skiten och skriken.
Och som det ser ut nu så måste jag klä av mig naken varje gång jag vart ute.. Och jag klarar inte det. Så jag får stanna inne.. Jävla fan!!
Jag orkar inte..!
Om två dagar kommer beh.hemmet. Och jag är förtillfället skitrisig. Mår fan skit.. Kanske kan de ge mig lite posetivt. Men tänk om de ger mig negativt ?

LUFT!?!?

Idag höll jag på att bli tokig ! Stod och halvt hyperventilerade och sen satte jag mig pladdask på golvet. Då, när jag satt på golvet kom en personaö och fråga hur det var med mig. Ska man behöva bli ledsen och arg och sätta sig på goövet förnatt inte bara vara luft ? Jag stod i korridoren med dvd och cigg, precis som vangligt. Personalen vet! Vi har pratat med dem och de är inte blinda! Men alla bara gick förbi, gång på gång....! Hur jävla många gånger som helst. Men det som gjorde mig mest arg var när en annan patient ville ha sin cigg tänd. Patienten hade ställt sig i korridoren kanske två meter ifrån. Och vad är det första personalen gör!? Tänder hennes förbannade cigg!! Gick bara rakt förbi mig direkt till henne! Hon hade Inge sagt ett ord! JÄVLA fittor! De har gjort en pakt mot mig! Men inte riktigt alls är med... ÄN..

Idag har vi vart hos faror och farfar. Mys. Sen.

Jag har för övrigt börjat på en av mina nya boxar "Baywatch" haha yeay! Ett favoprogram när man var liten;-)

Vet ingenting just nu

På måndag klockan 11.. Då kommer beh.hemmet och pratar med mig. Det kommer vara jag, min far, folk från VPM och från PIVA med på mötet. Det kändes så lång tid. Att vänta en vecka.. Men nu är det snart torsdag och halva veckan har gått.
Pratade med läkaren idag. Sakerna i magen är kvar.. Så de satte in laktulos, men det vill jag inte ha! Men efter sex veckor så tycker de att sakerna inte borde vara kvar.. Bara en liten koll hur det var med mig.
Jag har hela tiden varit så sur på alla eftersom alla tar det så självklart det här med behandlingshemmet. Att jag ska dit.. Men som sagt, ingenting är klart med det! Har sagt att det måste finnas en plan B! Jag känner så starkt att jag inte kommer få flytta dit.. Kanske för min svacka och tydliga brist på motivation. Kanske på grund av att när jag är i frihet och mitt skärande sätter fart så blir det så inihelvete intensivt. Men jag har under året också klarat måånga många dagar i sträck skadefri! Så kanske kan det fungera på deras hem? Det som gör att jag känner att de kommer tacka nej är att jag inte kan lagas.. Inte med lokalbedövning, utan måste sövas. Men det är större risk för min hälsa att få narkos än att skickas hem med gapande sår... Att de kommer se det som ett problem. Eftersom det finns en infektionsrisk..
Men vill jag dit? Vill jag leva överhuvudtaget? Vad vill jag? Just nu vet jag ingenting känns det som... Men egentligen, jag har två val.. 1) dö! 2)försöka förändra något.. Det är inget liv att ha, det jag har.. Min sjukdom är PISS och att fortsätta leva likadant... Fan heller.. Låt mig dö eller bli lämnas i fred så jag kan skada mig bäst jag vill.. Karva så jävla mycket jag vill!! Ursäkta.. Jag har ingen bra kväll..

Mål

Jo, jag har ett mål! Min allra högsta önskan! Det är en häst! Och att förenas för evigt med Ebbisen!
Men det är inget litet mål..! En häst kan verkligen inte ha mig som ägare som jag är nu, inte på långa vägar!. Jag måste bli friskare, så mycket friskare för att kunna ha en häst. Och för att kunna ta hand om min lilla bebis Ebba. Och jag måste skaffa mig mer ridvana och kunskap.. Även om jag vore frisk nu så hade jag ändå väntat ett bra tag och tränat och lärt mig så mycket mer.
Ebba och häst! Det är mitt mål! Men det är ett mycket stort mål.
Flyttar jag till Skåne blir mitt mål att inte bli inlagd ofta, så sällan så jag kan köpa mig en kanin el. Liknande...

Men målet är så långt bort att jag inte kan kämpa för det liksom... Inte än. Det måste vara lite närmare först, då kan jag slåss ordentligt för hästen. Men nu? Nu är det 1294858472 mil kvar, omöjligt att använda när man slåss mot ångesten. Svårt att förklara kanske...

Kanske om en vecka

Igår skulle jag träffat u-c halv nio. Jag tog för givet att hon skulle komma till piva. Det brukar hon göra när jag är inlagd. Men tiden gick men ingen u-c. Hon ringde piva och sa att hon skulle komma "sen". Så jag väntade. Efter ett tag kommer en sköterska och hämtar mig men låter jättearg och säger att jag måste komma GENAST! U-c hade suttit i besöksrummet ett tag men personalen hade glömt att hämta mig. Vilket sätt alltså...

Beh.hemmet kommer troligtvis och pratar med mig på måndag. De skulle ringt igår om det exakta datumet och tiden men gjorde aldrig det. Men de ringer säkert idag...Men just nu är jag bara så omotiverad. Har inga direkta mål och ser ingen framtid... Yeay...

Igår fick jag äntligen lämna sjukhusområdet! Mammi var här. Först åkte vi till hajen och handlade lite, sen till fyndmagasinet. Jag köpte ett jätteroligt spel. Build'n'break tror jag det hette, skitkul iaf!

Var och röntgade magen igår. Men nu är jag nästan säker på att det som inte ska vara i magen inte är kvar i magen!

Ingen fri vilja..

Fått nytt LPT.. Fan..
Jaja, nu slipper jag belasta familjen.

Utan min bärbara dvd skulle jag bli TOKIG! Så jag tittar i två timmar, sen laddas den två.. Om och om igen. Snart är lilla huset slut. Då blir det nip/tuck:-D

Jag undrar vad U-C har för besked angående beh.hemmet, ska träffa henne på måndag morgon. De hade sökt VPM i veckan. Om de har ett möte bokat med mig eller nåt? De sa ju början på januari. Och för mig är början till den åttonde ungefär.