jag är så trött!!! FANFANFAN

Igår träffade jag mina boendestödjare Ye och Ka. Vi gick och fikade, de verkar jättesnälla och trevliga båda två!! Vi bestämde att på onsdag kommer den ena hem till min 10-12 och den andra 13-15. Efter det åkte jag och mamma till verktygsboden i veddige, men jag hittade inget kul. Efter det gick jag ut och gick i en timme. Underbart!
Nästa vecka kommer Kulan köra mina möbler och prylar till varberg, ÄNTLIGEN ska jag få göra iordning mitt rum. Fast det är inte riktigt bestämt vilken dag än.

Igår när jag kom tillbaka till avdelningen bröt jag ihop, jag bara grät och grät. Jag orkar inte komma tillbaka mer! Jag orkar inte visiteras mer, jag orkar inte deras jävla regler. Jag orkar inte tillhöra deras jävla hus! FANFANFAN. De säger ju att man ska skynda långsamt, men inte för långsamt! Skyndar man för långsamt kommer man tillslut tappa intrsset, och det är det som kommer hända om man inte skyndar på ännu med än vad man redan gör! Jag orkar inte tillhöra kukhuset i 2 månader till! Även om december kommer innebära 5 nätter hemma i veckan så pallar jag inte att tillköra kukhuset mer. Jag kom till för första gången för 4,5 år sen. Sen kom jag dit för 2,5 år sen och var där i tre månader, sen 2 månader senare var jag där i fyra. Sen sedan midsommar 2008 till midsommar 2009 har jag flängt fram och tillbaka som en jävla vante! i Ett helt år. Och nu har jag varit där i 3 månader! FYFAN VAD JAG HATAR HALMSTADS JÄVLA KUKBUP!!!! Jag har haft LPT i över 2 år, fy fan att någon annan kan bestämma över än för att de anser att jag inte kan fatta beslut som är bra för mig själv.... Visst, förut var det kanske så. Men nu kan jag det, fast jag skulle aldrig sätta min fot på bup utan LPT..!

Lyckat möte med boendestöd

Iförmiddags vad jag och två personal från avdelningen på ett möte med mitt framtida boendestöd! Det var min LSShandläggare och två stycken boendestödjare. De verkade jättetrevliga! Vi pratade en lång stund och jag fick berätta mina intressen och så. Sen började vi prata om den dagliga verksamheten.

Jag kommer va skitnervös när jag ska träffa de ensam på onsdag, jag hoppas det går någon passande buss in. Så jag kan åka buss själv. Det har jag inte gjort på evigheter!
Innan middagen var jag på ÖoB och jag köpte ett par nya ridbyxor. Det är inget fel på mina gamla men det är alltid kul att kunna variera sig lite. Dessa är grå, vit och svartrutiga. Mycket billiga, mycket fina.
Idag har dagen varit riktigt bra, med allt.

släktmiddag, kul men jobbig

Jag och mormor har nu på morgonen tapetserat en stol. Det låter kanske konstigt men det blir skitsnyggt! Jag fick en liten bit rulle med en jättefin rosa tapet med fåglar på, jag funderar på att tapetsera min lilla trähylla. Mamma ska tapetsera våra köksstolar, de är lika dana som mormors stolar, det var därför vi gjorde en i morse, så att jag sedan kan visa mamma.
Snart ska vi åka till stinsen! Shopping!! Ikväll blir det släktmiddag, det kännsväl sådär... eller det kommer väl bli kul att träffa alla. Men det är alltid jobbigt att träffa alla.. Men jag älskar dem ändå ;)

är nu i Stockholm

Sitter nu hemma hos min mormor och morfar och kollar på idol. Det var en mycket jobbig tågresa. Lite strul med tågen och såntdär..
Idag har vi varit i stan och shoppat lite. Jag har köpt ett par vinterstövlar, en t-shirt, piercingar och ett par vantar. Imorgon ska vi åka in till Stinsen. Det är en stor galleria i närheten av där mormor och morfar bor.

nu är det över..

Igår var jag på kulan och packade ner mitt rum! Det var jätteskönt! Jag och pappa åkte på förmiddagen till skövde med tåg. När vi kom fram var det La som hämtade oss, som sisst.. Detta kanske var sista gången jag träffade henne... Det känns konstigt.... När vi ätit på kulan begravde vi Pipen, han hade legat i frysen. Jag öppnade faktiskt lådan och tittade på honom. Men han såg ut att ha somnat in fridfullt! Vi begravde honom i en glänta mellan tre björkar i en av hagarna som ligger bredvid det stora bodstadshuset.... Det var hemskt, men jag är otroligt glad att jag fisk begrava honom själv! Sen åkta vi och köpta flyttkartonger. Sen började vi packa! Vi packade ihop hela rummet faktiskt! wiie! Nu ska bara mamma flytta ut från rummet hemma som ska bli mitt, sen kan kulan köra hem mina möbler och prylar till varberg.

100 dagar.....

Idag har jag varit skärfri i 100 dagar. Men jag är inte glad. Jag hade längtat så efter denna dagen, men jag känner inget specielt just nu. Allt jag tänker på är Pipen.....
Imorgon ska jag till kulan och packa ihop mitt rum, men jag ska också begrava Pipen då... Han ligger i frysen nu. Jag fick som jag ville, de ville först inte ha honom i frysen. Men jag tyckte det var äckligt att ha honom ute. Det kan ju komma nåt djur och hitta honom eller så kan han ju ruttna om det blir varmt..... Men nu är han ju fryst.... Fy fan vad det kommer vara jobbigt i morgon..

Jag fick aldrig chansen att visa att jag kunde finnas där utan att plötsligt försvinna

"Han slutade andas av sig själv"
FANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFANFAN
mycket. Jag hade gråtit så mycket under lördagen så det kändes som om alla mina tårar var slut......

Nu känner jag mig så jävla tom! Det är helt fruktansvärt....Det gör så ont! Fan... Jag orkar inte..Jag ville verkligen ta hem honom, skämma bort honom som jag brukade göra, göra honom till den lyckligaste råttan som fanns..... Ge honom all kärlek jag kunde ge! Men jag fick aldrig chansen.... Chansen att ta igen all tid vi missat tillsammans. Säga förlåt...... Visa att jag kunde vara en matte som inte försvann stup i ett. Nu kunde jag ju stanna kvar, jag skär mig ju inte längre! Jag kunde stanna! Jag ville så gärna...... Men fick aldrig chansen. Jag ville finnas där och ha honom i famnen när han dog. Klappa honom, krama honom.....FAN Men jag är så jävla tacksam till Pa! Utan henne hade han verkligen haft ett helvetes slut! Utan henne hade han suttit instängd i 3 månader och sen dött...... ! Jag ska komma på ett sätt att visa min tacksamhet på.

Vilken underbar morgon! Vilken helvetes eftermiddag!

Jag har haft en fantastisk morgon! Jag gick upp kvart i 8 och tog på mig ridkläderna, tog en kopp te och en cigg. Sen var det dags att åka till stallet! Äntligen! Jag har väntat i 2 veckor, förra veckan var det ju inställt. detta var en perfekt start!

Pipen kommer dö. Fanfanfanfan. Han somnade igår, har sovit sen dess, djupt. Han har ett favoritställe i buren. Det är en gammal lingonburk som jag satt fast högt upp i ett hörn. Av alla dyra leksaker han har i buren så är den bästa platsen en lingonburk som inte kostade någonting alls.... Igår orkade han inte ta sig upp till burken, så Pa lindade in honom i en filt och tog ner burken och la honom i den. Han har legat där sen igår... Han bara ligger...Men han andas...Om han inte somnar in idag kommer de åka till Skara imorgon och ge honom en spruta....FANFANFAN Han skulle ju flyttat hem nästa vecka! Det som gör mig mest ledsen är ju att jag har svikit honom så mycket! Jag har varit borta från honom så jävla mycket. Varje jävla gång jag skurit mig till sutur har de låst in mig 30 mil ifrån min älskling. Alla gånger han bara suttit ensam i buren i veckor utan att vara utan för den på hela tiden. Men denna gången har han ialla fall bott hemma hos Pa.... Underbara männniska som gjort detta för honom

Pipen då :(

Pipen har typ influensa, han fick antibiotika nu. Hoppas det får den lilla tjockisen frisk igen då!

lite senare idag ska jag till pappa och fira hans födelsedag. Är väl inte så jättepigg på det just nu, men jag tänker åka dit ändå.

Dö inte nu Pipen!

Pipen, min älskade råtta är sjuk! Han har ätit dåligt och varit slö i ca i vecka så i morgon ska han vara hon veterinären kl. 9.00... Jag är sjukt nervös och orolig. Han är 1 år och 10 månader så han kan ju bara vara gammal...... Jag grät och grät, personalen försökte trösta mig men jag ville vara i fred.

Jag kom precis hem efter Sofia Åkermans föreläsning, super! Har man möjlighet att se henne, gör det! Det var jättebra, det tyckte både pappa och jag. Verkligen!

Jag ser redan fram emot att klara mitt nästa mål!

Nu är jag ute på stan med Ca, allt känns bra och jag ser fram emot att klara mitt nästa mål. 100 dagar skärfri. Jag tror jag fixar det. Jag vet att jag kan fixa det!! Jag sätter upp små mål i taget, då är ju chanserna större att jag fixar dem. Men jag har fortfarande inte vant mig vid att säga att jag inte vill skär mig. Men det kommer nog ta ett tag tror jag. Imorgon ska jag och pappa åka till göteborg och lyssna på Sofia Åkerman. Jag längtar.

Igår köte jag 10 nya filmer, det var utförsäljning på Hemmakväll. 5 för 100. Vissa var säkert bara skitfilmer, andra inte. Jag chansade lite när de var så billiga xDNu ska jag gå tillbaka till avdelningen och kolla på film.......

Lukten av skärsår..!

Idag har jag varit skärfri i exakt 3 månader! Jag kan knappt fatta det själv. Det är galet, jag tänker visserligen på att skära mig jämt. Men viljan finns inte där. JAG VILL INTE! Alltså, jag kan knappt fatta att jag säger så. för bara tre månader var jag i ett jävla helvete och hade varit det konstant i så många år.
Får jag säga att jag är förbannat stolt över mig själv?!
När jag satt i bilen på väg tillbaka till avdelnigen säger jag till min mamma att det luktar sjukhus i bilen, att det luktar skärskada och sövning. Sen kände jag att det kom från mig, så jag trodde att det var min kappa, för det var typ första gången jag hade på mig den på väldigt länge. Men tillslut kom jag på vad det var! Det var jag! Mina händer luktade sjukhus, blod, sövning men framför allt skärsår! Jag kom också på varför. När jag hade duschat smörjde jag in mig med ett body butter som jag just tagit hem från kulan.
Först tyckte jag det var lite jobbigt men sedan gav det som en lugnande effekt. Att liksom få blunda och tänka tillbaka på alla minnen då jag skar djupa, långa sår, medans jag låg och luktade på mina händer. Det kanske låter sjukt men det kändes faktiskt lite skönt för på nåt sätt hade jag känslan av att skära utan att behöva göra det..... Min mamma sa att hon skulle kasta det men det får hon absolut inte göra. Hon tror att det kommer ge mig mitt sug tillbaka, hon kanske har rätt. Men jag tar den chansningen, för jag tror att jag nu är stark nog att stå emot. Jag tror jag nöjjer mig med att känna lukten av skärsår....

Ebbisen betyder allt

Idag har jag varit ute med Ebba på en halvlång sväng, en halvtimme kanske. Det är så jävla skönt att få vara ensam ute med henne. Hon är mitt allt! Det har varit skitjobbigt att inte kunnat ta hand om sin egna hund! Men snart är det jag som gör det igen!! Folk som inte suttit inlåsta och blivit skilda från den varelse de älskar mest i hela världen kanske inte uppskattar en ensam promenad med hunden på samma sätt som jag. Men jag hoppas att jag fortsätter att uppskatta promenaderna på samma sätt även om jag går ut med henne flera gånger om dagen.
Just nu är jag ensam hemma, mamma är och hämtar min syster på hennes teater. Men det är säkert. Inget kommer att hända, jag kommer inte göra nåt dum. Men jag mår just nu inte så bra. Jag är inte så sugen efter rakblad, jag har bara en hel del jobbiga tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag vill ta en dusch men kan inte, om jag inte skulle svara när mamma ringer skulle det inte bli bra. Hon skulle få panik och skicka hit pappa antagligen. Men jag behöver duscha, sova eller nåt. bara jag kan slappna av och sluta tänka alla jobbiga tankar.....
Idag städade jag och mamma ur en garderob i rummet som jag ska ha här hemma, så nu har jag nån stanns att ha mina kläder. om en och en halv vecka åker jag och pappa upp till kulan och packar ner mitt rum i kartongen. Sen när Sa och Ca åker till halmstad tilll mig kan det svänga förbi med mina prylar och möbler i varberg lite då och då. Jag kommer troligtvis ta hem min råtta då jag och pappa åker till kulan. Idag har jag också gosat en hel del med katungarna, de är nu 3 veckor och helt underbara!

Bara 3 dagar kvar!

Igår kom en personal till mig och sa att jag skulle följa med henne till mitt rum. Först vågade jag inte, jag trodde att hon skulle skälla på mig. Inte för att jag inte gjort nåt, men ibland kan de liksom hitta de mest konstiga saker att skälla på en för där. Men när vi var på rummet gav hon mig en ridjacka och ridhandskar som hon skulle slänga, i mycket fint skick! Jag blev jätteglad, men som vanligt i sånna situationer kom det bara ett tack. Inte ett enda ord till. Jag har så svårt visa typ tacksamhet, att liksom visa någon annan (som inte står mig nära) att den gjort mig ledsen blesviken eller väldigt glad.... Men hon visste att jag blev glad tror jag. Jag hoppas det. Och i morse fisk jag en plansch av en annan. Man får egentligen inte ge saker till patienterna, men vad gör det? Jag går inte runt och skriker det i korridoren precis.


Tågresan hem gick bra. Jag har varit ute med Ebba i typ 20-30 min ensam i mörkret. Det behövde jag. jag behövde fundera lite.

Bara 4 dagar kvar!

Var ute med avdelningen innan, vi åkte till espressohouse och tog en fika, mysigt...

Jag känner mig så kass och äcklig nu..
Men det finns faktiskt ett tillfäälle då jag känner att jag inte är sämre än någon annan, att även jag har rätt att göra fel, då jag vågar fråga och be om hjälp då jag inte fattar. Det är då jag rider och är i stallet.... Då känner jag nästan iaf att även jag kanske har rätt att finnas till, att jag kanske inte alls är ett jävla äckel..... Men efteråt sen kommer äckeljulia tillbaka....

Vill inte åka tillbaka

Nu har jag och pappa varit hos farmor och farfar. Ebba bor typ där när jag inte är hemma hos mamma, så vi åkte dit och jag trimmade henne. Det hade faktiskt blivit lite lite bättre på tassarna. Men hon äter väldigt dåligt, hon hoppas fortfarnade på att vi ska "tappa" saker när vi äter och lagar mat. Men hon börjar väl äta när hon blir ordentligt hungrig antar jag. Kl. 17 ska jag åka tillbaka till avdelningen, ikväll tror jag vi skulle göra gipsmasker där. Kul ^_^ faktiskt.. Usch, ordet gips ger mig rysningar, ett tag var jag gipsad från fingertopparna till armhålorna på båda armarna samtidigt xD Nu i efterhand kan jag väl skratta lite åt det.. Eller inte!?..Det måste sett förjävla kul ut iaf.... Men då var det fruktansvärt.

Imorgon kommer min kp Sa från kulan överdagen och på fredag åker jag hem igen. Men tyvärr är det ingen ridning på lördag. Inställt pga teori som är på ett annat datum. Den terorin som jag ville gått på är samma datum som jag och pappa är i gbg och lyssnar på Sofia Åkerman :D den 14/10. Det ska bli jättekul.

bla bla bla

Ibland blir jag bara så irriterad....
Jag fick i fredags info av en personal att jag hade blivit av med x-tillsyn. Att hon hade pratat med läkaren för hon tyckte att jag kämpade på så bra och hon trodde att jag skulle klara mig bra med"bara" normal tillsyn typ nåt sånt sa hon. Jag blev skitglad! Oj, tänkte jag. vad snällt o s v.... Jag trodde att jag skulle få göra lite mer saker, typ låsa på toa, inte "kissa på tid"(just nu kommer de och kikar in varje 2.30 minuter) ha stängd dörr på rummet, duscha ensam och sånt.... De andra med normal tillsyn får ju typ det... inte allt kanske men en del av det! Men neh. Den enda skillnaden som de sa (fram tills igår) var att de inte kom och kollade till mig lika ofta. utan att det kunde gå typ 20 minuter imellan. men Fan heller, de kommer ju lika tätt nu med. Jag pratade med de om att jag var lite besviken så de diskuterade reglerna igen och nu får jag i alla fall duscha själv.. eller de kikar in i badrummet var 3 minut men det finns ett duschdrapperi som jag gömmer mig bakom och de behöver bara se så att vattnet vid mina fötter har rätt färg liksom....
Men idag fick jag reda på att de var tvugna att ändå till normal tillsyn för att jag skulle få åka tåg själv.... Så den där sköterskan kanske drog en liten lögn där, för att jag skulle tycka "åh, gud vad snällt av dig" eller nåt.... MEN JAG KLARAR SÅ MYCKET MER ÄN VAD JAG FÅR!
Nu är jag i alla fall hemma. Jag tog tåget själv idag. På förmiddagen gick jag och Ca, mitt besök från Kulan och köpte tågbiljett, vi köpte med plats för jag blir så nervös annars. typ vågar inte sätta mig om det inte finns väldigt många platser för jag vill inte råka sätta mig på någons plats.
Men idag, när jag kommit på tåget hade en kille satt sig på min plats va. Och jag går fram och säger "ursäkta, det är min plats". innan jag gick på tåget var jag skitnervös att nån snubbe skulle satt sig på min plats men när det väl gällde så bara kom orden automatiskt! Förvånade verkligen mig själv!

FEL!?

Alltså, jag börjar seriöst fundera på om det är något fel !? Varför går allt så bra!? Varför går så himla mycket framåt?! Är det något fel?! Man börjar ju undra när fan allt börjar bli bra, när jag klarar 85 dagar, som visserligen inte varit helt enkla, utan att skära mig!! Jag är på väg hem, allt blir bättre när jag är på väg bort från beh.hemmet! Allt är på väg att klaras upp känns det som,.... eller inte allt, Men JÄVLIGT mycket. Det går liksom bättre just nu än vad det gjort på mycket mycket länge! Det kommer komma ett bakslag. Det vet jag att det kommer, i någon form. Jag är inte säker på att det blir i form av en skärskada, men visst kommer det komma ett bakslag. Men jag går inte och väntar på det....Men det känns som om eftersom allt går så jävla bra måste det vara något fel?!!??! Eller kan det gå så här fucking jävla bra och ändå vara rätt?!



SNART KOMMER JAG TA HEM DIG ÄLSKADE PIPEN!!!!!

Jag fortsätter att förvåna mig själv!

Igår var jag lite busig,. vid min visitation i lördags glömde personalen mina cigg + tändare på mitt rum. och då går man inte direkt och lämnar in dem, inte om man bara får röka max 6 cigg om dagen om man är inne på området. Så på söndagen smet jag ut på balkongen vid två tillfällen och rökte i smyg. Fast den andra gången upptäckte de mig.
En väldigt posetiv sak med det hela är att jag faktiskt gick i 24 timmar med en tändare i fickan utan att varken bränna mig eller ta sönder den och skära mig med den!

Äntligen!

Idag ska jag äntligen få rida..!

"Du äter riktigt ordentligt"

Nu är jag äntligen hemma igen
Jag åkte tåg hem själv idag! Igår hade jag ett litet läkarsamtal, vi bestämde att jag får åka tåg själv i en av riktningarna på permen, den andra ska jag ha sällskap eller bli skjussad. Vi bestämde också att jag får gå ut med ebba själv!
Under fikat igår, medans jag smörade den en macka säger en personal "Du äter riktigt ordentligt". Det var som en knytnäve i magen. Jag ville bara resa mig upp och gå, men jag sa ingenting.
Jag vill inte äta ORDENTLIGT..

ORDENTLIGT = MYCKET

Ikväll var jag ute med ebba själv! Underbart! Men Bebbisen är sjuk =( Hon har varit röd på tassarna i flera år och veterinären har sagt att det är svamp så vi har behandlat och behandlat och behandlat i omgångar och det har inte hjälpt. Hon knager sönder tassarna för att det kliar så mycket. så tillslut tog farmor henne till veterinären igen, och då gjorde de ett test dierkt som visade att det inte var svamp!!!! Då är det fan inte konstigt att behandlignarna inte hjälpt!
Så nu har hon specialmat och får absolut inte äta nåt annat än det! inte ens hundgodis :( Och hon har cortisontabletter, salva och specialschampoo (schampoot kanske vi får använda livet ut på henne) De tror att de är någon allergi. Fan ta veterinären som en gång sa att de var svamp, han gjorde ju inte ens svamptestet. Nu har min prinsessa plågats i onödan medan vi försökt behandlat henne för något hon inte ens haft.

81 dagar

Idag har jag varit skärfri i 81 dagar.
Vet inte om jag klarar det så länge till, men det skulle kännar så jävla bra att nå 100!!
Tänker på det dygnet rynt....
Jämt, jämt, jämt......
Vill bara skära sönder hela mig ibland...
Då är det nästan så det skulle vara värt att missa ridskolan nån gång.
Att behöva bli sövd mot min vilja.
Att få både stygn och agraffer...
Blod som klibbar och kladdar.....
stygn som slits upp.....
Sedan gips över hela armarna...
Vak..... Inte få gå på toa i fred, inte duscha ifred, inte sova ifred, ingenting i fred!!

Är det värt det? just nu, nej...
När jag verkligen känner mig ångestfylld och arg..
Och har det där jävla skärsuget som nästan är omöjligt att stå emot...
Ja, då tycker jag nog att det är värt det....

Nu är jag på bibblan med S, Det är alltid trevligt när kulan kommer, för då får jag ju gå ut hur mycker jag vill! :D:D
I morse var det vägning.... IGEN!!!! Fast jag ätit typ bra i typ över en vecka... jävla svin, men jag var så säker på att jag hade gått upp. Men det hade jag som tur var inte.
Men det är en sak jag inte fattar, som är helt konstig. Om jag skulle gå under gränsen de satt upp, med typ 3 hg, så har jag typ 5 dar eller någon vecka på mig typ att komma över 50 igen. Skulle jag då inte ha kommit över 50 efter en vecka så blir det sond om jag inte äter de som de bestämmer. Men alltså, det krävs ju inte många sondningar för att gå upp 3 hg! Och sen då, får jag äta vad jag vill bara jag inte kommer under 50 igen då eller? Det är så jävla löjligt!
Jag har ju energi, jag har bra värden, jag blir inte snurrig, jag mår bra....
Vafan, detta är löjligt..Jag hatar när folk petar i mina matvanor

Kul men ganska jobbig resa

igår åkte jag till kulan. Det blev en bra dag fast med ett väldigt stressigt och dumt slut tack vare min typiska mamma.
Jag åkte från halmstad vid tiotiden, mamma fick åkte ner hit till halmstad för att hämta mig. Dumma doktorn ville inte låte mig åka tåg till varberg själv, vilket jag och mina föräldrar tycker är fel. Vi vet att jag hade fixat det. Vårat önskemål är att jag ska få åka hem själv med tåg när jag har perm.
När vi kom fram till skövde, två timmar senare var det L som hämtade oss på stationen. Shit vad jag hade saknat henne! sen åkte vi till kulan. Det var jätekul att träffa alla andra med. Fast inte riktigt lika kul som L :P
Efter maten började vi packa och rensa, samanlagt rensade jag ut en hel plastsäck med kläder! Jag gav det till personalen så de ger det till nån insamling. jag tog också hem en stor resväska och en skitstor väskliknande plastpåse liknande grej med kläder hem. ändå är det massa kläder kvar. Resten av tiden som var kvar ägnade vi åt att fika lite, gå till djuren och bara ta det lugnt. tyvärr så träffade jag inte kattten Bertil och hästen Kalle.
Men på något sett kände jag mig inte välkommen på något sett, de hade t ex inte köpt någon veganmat alls, jag begär inte lagad mat. Jag lagar min egen mat, men de kunde väl åtminstånde köpt lite veganmjölk och smör? Och det kändes inte som att komma hem, det kändes verkligen som ett besök...
Och det är väl bra det, eftersom jag aldrig mer kommer bo där...
Men det kommer kännas ordentligt när jag åker därifrån för sista gången faktiskt.
När vi skulle åka hem blev det lite stressigt. maten var lite försenad. så vi fick typ stressa i oss maten och skynda oss till tåget.
När jag och mamma står på perrongen säger hon "herregud, var är min plån bok, däri är ju biljetten!"
självklart hade min mamma glömt plånboken i Kulanbilen som redan hade kört tillbaka till kulan. så vi missade tåget. mamma ringde till kulan så de kom tillbaka med plnboken, och vi tog ett senare tåg tillgöteborg. Men anslutningståget hade ju redan gått. Så då tog vi nästa, Men då kom nästa problem, mamma kom inte hem från halmstad. Då ringde mamma avd. och frågade om inte hon kunde hoppa av i vbg och jag åkte sista biten själv eftersom läger var som det var, men nej. hon blev tvungen att sova över på avdelningen och sen ta tågen hem kl. 07.00 idag... tack vare min mamma kom vi inte till halmstad förän 22.00
Detta är så typist min mamma.....!!
Jag planerar att åka till kulan igen om tre veckor tror jag