Film är mitt liv

Jag vaknade på helt fel sida idag! Hade svårt att somna igår, och idag var det som vanligt dags att träffa u-c halv nio. Hon var här i tid och jag var görtrött! Så tillslut fick jag släpa mig ur sängen och träffa henne. Sur som en citron. Allt var fel, allt hon sa, allt om väntetid, allt om PIVA.. Allt! Men om en vecka är det vårdplanering. Och behandlingshem nr. 3 har kontaktats igen. Så nu får vi se om vi ska dit snart eller vad som händer. Innan vi hade träffat segesholm var vi faktiskts mer inne på nr. 3. Så det kan faktiskt va minst lika bra, eller bättre. De har tillexempel hästar och eget ridhus och ridterapi. Men vi får se.. Vänta och se... Gaah vänta hit och vänta dit. Jag hatar ordet vänta!
Efter samtalet gick jag och la mig igen och gick inte upp föräns ett.

Jag har iallafall fått varit ute två timmar idag. Jag och mammi var på stan. Gick till the phone house, mitt skärmskydd har gått sönder och jag vill ha hjälp med att sätta på det nya för det var minsann inte lätt! Men de hade inga just nu och experten att sätta på skydden var inte där ändå. Så jag får VÄNTA några dagar...
Shoppade lite på hm. Köpte en till hälften munkjacka, till hälften jeansjacka och två linnen. Var mycket nöjd över dem iaf. Hade två hundra kvar på mitt presentkort :-D
Sen fikade vi. Mysmysmys!
Och åkte till Coop. Jag älskar maxi, men har man inte maxi får det bli Coop. Därinne höll jag på att få en hjärtattack!! När jag går och kollar på filmer får jag se "heroes s. 4"!!!!! Jag hade nångång fått för mig av någon knäpp anledning att de la av med heroes efter säsong tre!! Vart fick jag den sjuka iden ifrån? Så jag var bara tvungen! Att köpa den! Jag ska snart lägga mig och kolla!
Imorgon kommer jag nog inte ansöka om perm. Jag är så jävla sugen på desperate, så nyfiken! Vi börjar ju närma oss slutet på säsongen och då är det ju som bäst. Har sett klart grey's, och sjuan har inte kommit ut än. Så jag måste VÄNTA! Seriöst, ta bort det ordet från ordlistan!

Underbart och mindre glada besked

Idag har jag varit och besökt ett underbart behandlingshem! Jag vill så gärna dit. Det var så fint, lagom stort, verkar bra det man vet om det.. Men just nu är allt förjävligt.. Fick reda på att flickan som skulle flytta kommer stanna. Så i värsta fall, ingen plats föräns efter sommaren. I höst... Men jag kommer tacka JA, så jag står näst på tur in. Men vi kommer kolla närmare på andravalet samtidigt. Men känns det inte lika bra får man inte frestas att säga ja bara för att komma bort från PIVA. Efteråt var jag hemma en stund. Och nu är min mage mycket mycket full. Har inte fått så mycket på en och samma dag i magen på väldigt länge. Fy tusan..

Fick iaf träffa min bebis! Jösses, det var lycka från bådas sida! Saknar henne så. Kan ju va värt att vänta på segesholm för att ha möjligheten att ta dit Ebbisen..

Nervööööös

Dagen har varit okej. Ganska slö.. Sov ganska mycket på förmiddagen, hade förhoppningen om att få en beviljad permission idag. Var länge sen jag andades frisk luft förutom den "friska" på innegården. Men den luften består mest av ciggarettrök... Men jag fick inte permen beviljad, vilket gjorde mig mycket mycket ledsen.. Mycket besviken, men innerst inne så visste jag nog att jag inte skulle få gå ut idag. Har inte ridit på typ någon månad! Det känns fan inte OK! Men om jag hade fått gå ut idag hade jag faktiskt valt att hoppa ridningen, eftersom jag inte vart ute, hemma, träffat Ebbisen på ett bra tag.
Men mammi har varit här idag. Idag var besöksrummet upptaget så vi fick va på mitt rum. Anhöriga får egentligen inte vistas inne på avdelningen överhuvudtaget, pga sekretessen. Men de har bara ett besöksrum som åtta patienter delar på.. Men det gjorde absolut ingenting. Vi klämde ihop oss i min säng med datorn i knät. Vi börjar närma oss slutet på desperate nu, och det är ju bara SÅÅÅ spännande så man nästan dör!!!

Imorgon får jag iaf komma ut. Från det att mammi åkte har jag insett vad som egetligen händer imorgon. Det har nog inte fattats på riktigt föräns ikväll. Så mitt hjärta har slagit så hårda slag att jag trott att det vilken minut kommer sluta banka..! Jösses...! Jag mår så illa....!! Jag har valt ut lite kläder som jag lagt undan, får dem imorgon när jsg behöver dem. Har inga egna kläder och det ska fan bli skönt att inte känna mig som något landstinget äger. Det står ju överallt på mig nu när jag går runt i deras fula blåvita (men bekväma) kläder.
Mamma hämtar mig innan åtta imorgon. Och så ska vi svänga förbi Coop på vägen till pappi. Ska köpa nån tidning och lite res"mat". Hade tänkt gå upp vid sju men jag kommer säkert vakna 5 och ha många timmar att plåga mig igenom innan det är dags att åka. Jag hoppas det inte blir som för tre år sen när jag hälsade på kulan. Bröt halvt ihop i bilen när vi närmade oss det.
jag är en väldigt väldigt nervös, orolig, ängslig person.

Jag vill ut

Det här är min lilla råtta Pipen (som bebis) jag en gång hade.. Sötnos, eller vad? Tyvärr var vi inte tillsammans när han dog :-( och jag var ifrån honom väldigt mycket.. (inlagd med Lpt) men han var iaf inte ensam när han blev sjuk och dog! Den personen som tog hand om honom den sista tiden, det betydde oerhört mycket för mig. Mina djur betyder mer än min familj nästan. Och att pipen inte var ensam den sista tiden.. Kan någon göra något mer fantastiskt ?
Ibland saknar jag honom. Jag kommer ihåg när jsg skulle flytta hem. Hur mycket jag såg fram emot att visa PIpen att jag kunde va en matte som inte försvann, som inte svek honom hela tiden.. Men så dog han medans jag var på väg mot en hemflytt. Fy fan. Det var tuft, men de la han i frysen så jag fick iaf begrava honom själv.

Idag har jag haft läkarsamtal. Tydlgen är försäkringskassan mycket nogrannare när det gäller aktivetetsersättning så min läkare hade typ en miljon frågor hon ställde medans hon gjorde intyget. Jag har inte fått det än men hon sa åt mig att inte känna mig jättekass när jag läser. Intyget tar enbart fram min sjuka sida och mina svårigheter. Och kanske en aning överdrivet. Men det ska bli spännande att läsa och se om det känns så hemskt som hon sa att det kunde kännas ;-)

Imorgon har jag ansökt om att få gå ut några timmar! Skulle va underbart! Jag känner mig säker på mig själv just nu. Så jag känner att jsg utan problem kan gå ut och komma tillbaka utan att en skada har skett eller kommer att ske. Vi ska ju till Skåne på söndag..
Shit.. Börjar känna mig en aning nervös. Har inte kännt av nåt innan men det börjar kännas nu.

Mammi åkte till gekås helt plötsligt. Jag visste inte att hon skulle åka så jag hade inte förberett någon inköpslista från mig. Så jag fick akutslänga ihop en.. Typ "vad fan brukar jsg handla på gekås??"
Pepsi
Tuggummi
Jordnötsmör... M.m!! Det blev mest typ sånt som hamnar imagen. Att låta nån annan handla kläder åt en på gekås.. NEJ! Ingen bra ide!

Studiebesök

På söndag ska hela familjen åka till Skåne! Mammi, pappi, syster och jag ska hälsa på segesholm. Vi åker redan runt åtta på morgonen, tar ju några timmar med bil. Ska bli intressant, jag tror att jag kommer jämföra väldigt mycket (det mesta) med mitt förra behandlingshem. Typ utan att ens tänka på det. Just nu är det fullt, jag står näst på tur. Har jag tur blir det att jag kan flytta om nån månad, otur flera! Typ till sommaren.. Och blir det till sommaren, vet jag faktiskt inte hur man ska lägga upp allting fram tills dess. Jag vill ju inte sitta på PIVA i flera månader till. Vi får hoppas på det bästa helt enkelt, att platsen blir ledig tidigare.

Mammi och jag har haft filmkväll mitt på dagen idag. Mys säger jag!

Jag har redan duschat idag men jag måste få upp värmen i kroppen! Känner mig som en isbit! Fy fan!! Flera lager filtar och täcke hjälper sådär. Men snart är det fika. Får hälla i mig nån liter hett te ;-)

Hur svårt kan det va?

Jag blir så irriterad.. Hur svårt kan det va att skriva ett läkarintyg? Det är tydligen mycket svårt! Först fick jag besked att min läkare skulle komma om en och en halv vecka och skriva det då, ett litet problem bara!! Intygen måste va inne senast måndag! Jag tänker inte riskera att bli betalningsskyldig och inte få fortsatt ersättning.. Så det blir nu som tur är så att min läkare kommer nu på fredag i stället. Jösses.. Ibland blir man galen! Men om det skulle börja strula med försäkringskassan.. INTE kul..!!

har pratat lite med personalen att jag borde få börja gå ut snart. Så jag har varit ute i det fria en hel del innan jag flyttar. Och tillochmed sovit hemma någon gång iaf! För jag har sovit hemma nån natt eller två runt jul bara sen jag blev inlagd. Och det är stor skillnad att sova "inne" och "ute"! På behandingshemmet är det en sovande bara. Men det är ju ett tag kvar som tur är så vi kommer nog komma på bra plan hur jag ska flyttas över från piva till Skåne på ett bra sätt..!

Nu ÄNTliGEN! Igår röntgade jag magen för 7811 gången och var övertygad om att även denna gång få höra att sakerna i magen var kvar.. Men, inte! Efter nästan tre månader i magen! Nu är de borta och jag slipper röntga magen något mer :-D och jag har inte ens märkt att de försvunnit;-)

JA

När jag gick upp i morse.. Ville jag knäcka knogarna mot tegelväggen. Jag var så nervös..
Men jag fick ett JA! En stor jävla sten har försvunnit från mitt bröst! Det blir ingen vårdavdelning istället för behandlingshem.
Först ska jag förstås dit och hälsa på. Sen ska betalningen och sånt fixas.. Men jag är välkommen dit, när det finns plats.

Det är tisdag imorgon

jag saknar henne. Jag vill va med henne. Imorgon ska hon klippas, på salong. Min prinsessa ska bli den finaste hunden som finns. Hon blir så lycklig när all päls och tovor försvinner. Hon blir så glad. Jag önskar jag kunde vart där och sett den lyckan. Det är värt varenda krona det kostar, men tänk om jag kunde fått se min älskade bli så lycklig. Först är hon rädd, vill inte, skakar och gör allt hon kan för att komma undan. Men hon vet ändå att hon tillslut hamnar på klippbordet. Och fastän hon vill hugga av vartenda finger frisören har gör hon det inte. Det brukar gå bra! Bara frisören är tillräckligt bestämt så får hon behålla alla sina kroppsdelar. Hon är så duktig, Ebba. Jag älskar henne så.
Imorgon är det "den" dagen... Fy fan.. Jag mår så illa att jag nästan kräks.
Någon kanske tycker att det inte är "hela" världen, beskedet. Men det är nästan det. Det är nästan hela världen. Det är min framtid. Mitt liv. Min väg till ett bättre liv..

Vad har hon gjort för fel?

Vart tog hon vägen?
Den lilla glada söta flickan som en gång fanns?
Varför blev det såhär?
Vad gjorde hon för fel?
Varför blev hon sjuk?
Redan som liten liten flicka hade hon svårigheter
Hade det spelat någon roll om hon fått sin autismjävlastörningdiagnos redan då?
Hade hennes liv sett annorlunda ut nu då?
om hon fått komma till bup när hon började få ett helvete med skolan och vänner?
när cyklade hem från skolan för att gråta eller stängde in sig i garderoben och bara grät
Hade det spelat någon roll?
Hon kände sig så missförstådd, hon passade inte in
Hon var ensam, hon ville vara ensam. Men inte så ensam
Varför ska hon sitta inlåst?
Varför får hennes gamla "vänner" börja sitt liv på riktigt nu medans hon inte får?
Varför är hon så FEL?
Varför måste hennes hjärna hela tiden ställa till det för henne?
Hennes familj har fått stå ut med hennes skit
Ställt upp mer än borde
De är slut men står fortfarande vid hennes sida
Varför får inte hon bli en självständig, stark, vuxen?
Hon har bara blivit en svag, envis och förvirrad 19 åring beroende av andra
Hon vill ju också bli frisk!
Och leva livet på riktigt!
Varför får hon inte det!
Hon har inte ens rätten att bestämma över sitt eget liv

Hon funderar ofta på vad hon eller någon annan har gjort för misstag. Vad som kunde gjorts annorlunda.
Hur livet som frisk hade sett ut..!

Varför har det blivit så fel!?

Varför går det inte att transplantera hjärnor och psyken?

Rädsla

Jag håller på att bryta ihop! Eller om jag inte hade kämpat så hårt för att inte visa något, hade jag hållit på att bryta ihop. Men jag är bara så jävla rädd..! Jag vill inget annat än att få det där jävla beskedet, men jag vill så inihelvetes inte få det om det är ett fel besked.! Hur fan ska jag hantera det? Då måste man sätta igång och ringa och ta kontakt med det (som det såg ut innan) tredje, och sista behandligshemmet.. Och börja om! Jag orkar inte!
Men det är fortfarande bara söndag och två (nästan) ett dygn kvar tills han senast skulle höra av sig..
Men att inte knäckas av detta.. Det är inte lätt.
Jag tror att u-c kommer imorgon.
Och mammi som vanligt, idag kollade vi på fyra avsnitt :-D
Jag saknar våra älskade kattungar.

Vill mycket, stora drömmar..

Idag är depserate s. 6 skaffad! Istället för att jag och mammi ska kolla på olika filmer varje gång hon kommer ska vi nu kolla på den. Och jag har lovat! Att inte kolla på egen hand!! Ska verkligen försöka låta bli, vore ju lite taskigt. ;-)
Jag har legat och funderat på lägenhet, på att flytta till en egen lägenhet. Inreda den, skaffa kastruller, porslin och möbler. Fixa ekonomi själv, handla själv, städa och sköta hushållet.. Bli frisk och bo med Ebba och tusen andra djur och skaffa häst, kanske resa eller tom flytta utomlands ? Vad vet jag?
Men det är bara drömmar.... Som jag vet är så långt bort.. Jag känner att jag aldrig kommer nå dit, det känns nästan omöjligt, något jag aldrig kommer fixa. Men jag VILL!!! JZ vill få ett normalt liv..! Det gör så ont.. Att ena stunden drömma sådär och sen slår det mig att det är så långt bort. Så många år, så mycket att bli fri(sk) ifrån, så mycket att övervinna, hur svårt och jobbigt det kommer bli att nå till bara en pyttebit på vägen! Att det till och med är omöjligt. Att det ALDRIG kommer hända...

Ytterligare en dag har gått utan att beh.hemmet har hört av sig. Men det ser vi som positivt. För om han hade ett nej att ge skulle han ge mig de med en gång bestämdes... Nu när jag känner som jag gör.. Fan, ett nej skulle vara fruktansvärt..!

Inte stallet imorn heller

Åh grey's! Älskade grey's..! Det är ju bara såååå bra! Fäller nästan en tår i varenda avsnitt. Tänk om man kunde få med? ;-)
snart är mammi här och det blir filmkväll och fredagsmys! Längtar..! Hon ska bara stanna till på Coop och handla lite till mig eftersom jag inte kam göra det själv..

Det blir tyvärr ingen ridning imorgon :-( tredje lördagen i rad jag missar.. Jävla skit!!! Blir säkert ingen nästa vecka heller.

En posetiv sak är att jag troligtvis kommer få ha kvar min aktivitetsersättning! Jag fick ju in den för januari och trodde jag skulle bli tvungen att betala tillbaka den, eftersom jag hade "aktivitetsersättning vid förlängd skolgång" och hade slutat skolan. Men det blir nog så att den görs om till vanlig och jag kommer kanske då även få den fast jag flyttar till beh.hem! Det känns ju jäkligt bra om det blir så! Hoppas verkligen på det!

Gud vad jag saknar Ebba just nu! Jag vill ha henne här! Så inihelvete! Hon är mitt allt, och den som äger mitt hjärta mest i hela världen... Den som alltid (ja, före min mänskliga familj..) kommer i första hand. Men de mänskliga kommer inte långt efter ;-)

Skinande ren

Jag är ren!!! Skrubbad och tvättad, jag luktar gott och håret är fluffigt. (men tovigt) det var så skönt att ställa sig i duschen! Men jag fick tvätta håret typ tre gånger för det var så skitigt, det var nästan en månad sen det blev fluffigt..! Fy fan! Jag har bytt till rena kläder och jag känner mig fräsch!
Min far har varit här idag! Och gissa vad han hade med sig till mig? Mina älskade GREY'S! S. 5 och 6. Det är nog den bästa serien just nu. Jag kan verkligen bli fast, drömma mig bort, bli kär i karraktärer, fantisera och inte tänka på något annat än grey's !
Jösses.. Att få leva i deras värld. Deras värld blir min verklighet på nåt sätt, eller det jag önskade var min verklighet ;-) Det jag ser är inte påhitt, det känns verkligen inte som det.. Jag blir besatt..
Svårt att förklara xD

Nej det är inget monster.. Det är min far som ska åka moppe ;-)

Äntligen!

Jag är ren!!! Skrubbad och tvättad, jag luktar gott och håret är fluffigt. (men tovigt) det var så skönt att ställa sig i duschen! Men jag fick tvätta håret typ tre gånger för det var så skitigt, det var nästan en månad sen det blev fluffigt..! Fy fan! Jag har bytt till rena kläder och jag känner mig fräsch!
Min far har varit här idag! Och gissa vad han hade med sig till mig? Mina älskade GREY'S! S. 5 och 6. Det är nog den bästa serien just nu. Jag kan verkligen bli fast, drömma mig bort, bli kär i karraktärer, fantisera och inte tänka på något annat än grey's !
Jösses.. Att få leva i deras värld. Deras värld blir min verklighet på nåt sätt, eller det jag önskade var min verklighet ;-) Det jag ser är inte påhitt, det känns verkligen inte som det.. Jag blir besatt..
Svårt att förklara xD

Nej det är inget monster.. Det är min far som ska åka moppe ;-)

Juliadagen

Yeay! Vaket är jag av med! Trodde jag inte skulle hända idag. Visste inte ens att läkaren skulle prata med mig idag. Men efter ett samtal med honom som först såg ut att sluta som jag inte allt ville, med fortsatt vak ett tag till. Men så blev det inte! Efter ett val jag själv fick göra släppte han det. Men om något händer blir det typ val tills jag lämnar avd. För gott..!

Idag har jag namnsdag. Det är Juliadagen idag. Fick ett paket från mormor och morfar, det var en t-shirt och pengar :-)

Jag blir lite arg på mig själv. För jag hoppas för mycket. Och det får jag inte! Det är inte nattsvart längre.. Igår låg jag tom och drömde lite smått om hur min framtid skulle kunna se ut! Jag låg och funderade på min framtid.. Jag ville bli fri från skärandet och leva ett normalt liv.. Tänkte att jag kanske skulle kunna komma dit, men rätt hjälp..
Det skrämde mig skitmycket! Vafan.. Det kändes så bra. Efter samtalet alltså.. Det väckte mitt hopp..
Jag vill inte ha ett nej. Jag vill inte!
Men jag får inte drömma, hoppas, önska.. Besvikelsen blir fruktansvärt ju mer jag gjort det! Jag kan inte tillåta mig själv göra det! Efter besked från beh.hemmet får jag göra det hur öycket jag vill.. Typ.

Men.. Jag vill ha en förändring! jag vill inte tillbringa hela mitt liv inom slutenvården.. Jag vill inte det!

Det kändes väldigt bra

Idag var det dags för träff med mannen från behandlingshemmet! Jag trodde inte jag var så nervös men jag vaknade tio i sex! Jag började med att väga mig. Jag visste inte att jag fick det men det får jag om jag frågar och de tittar inte vad jag väger. Känns skönt att äntligen få veta, fast jag var ju fult påklädd men jag har ju ett ganska bra hum om vad vissa kläder väger liksom.
sen var det bara en väldigt lång väntan kändes det som.. Men tillslut var det dags. Men såklart hade vi tagit fel på tiden så mannen från hemmet kom en halvtimme senare än min far. Men det gjorde inte så mycket, fick sitta och prata med pappi lite då ju.
jag tycker verkligen samtalet gick bra! Mycket bättre än på det förra med det andra beh.hemmet. De ställer inga krav jag måste uppfylla innan jag får komma dit. Om de nu säger ja. Jag får laga min egen mat och äta det jag vill om jag mår bra utav det. Inte går ner för mycket i vikt eller får näringsbrist. Jag kan få möjlighet att rida på ett stall i närheten och kanske vara där nån dag i veckan. Om man sköter sig får man ju ta dit sin hund. Jag frågade hur länge man måste skött sig innan man fick ta dit den, vi var ganska överens om att två månader var ganska rimligt men missköter man sig sen får den såklart åka hem. Man får också skaffa sig andra husdjur men då gäller samma regler. De lägger ett ganska stort ansvar på en vad gäller skärandet. Inga visiteringar av rum eller så. Och man måste ju vilja själv vilja ha en förändring. Jag vill vara med min hund! Det är vad jag vill! Behandlingen verkade jättebra. Den är ju väldigt individuel, så han kunde ju inte säga hur det kunde säga hur den skulle se ut för mig. Man får även typ hitta på saker själva, typ ta bussen in till stan och sånt! Det var mycket bra saker. Men han var väldigt ärlig. Mitt självskadebeteende är svårt, och det är de som ändå har ansvaret för mig. De måste ju våga ha det ansvaret. Och han sa att det finns ingen enkel lösning. Att bli frisk och bo där, det är tufft, det skulle inte bli lätt! Och skär man säg är det ingen annan som torkar upp blodet efter en. Det får man själv göra. Jag tyckte stället verkade jättebra och jag vill dit. Han behöver en vecka på sig att bestämma sig. Så jag måste vänta en hel jävla vecka...! Men beslutar han sig för ett nej tidigare hör han av sig. Men blir det ja så blir flytten troligtvis i slutet på mars..
jag hoppas.., kanske för mycket... Efter att ha lyssnat på allt han berättade. Om stället och hur det funkar där, så tror jag att jag kanske är redo att förändra mitt liv... Tillsammans med Ebba..
men när besvikelsen över hans beslut kommer, kommer säkert hopplösheten tillbaka lika fort som den försvann..?
eller tänk om jag flyttar dit och det inte går? Det är för svårt? För jobbigt? För omöjligt? Eller bara helt jävla... Rätt? Gaah.. En vecka av jobbig väntan framför mig nu.

Pizza boy

Har hittat världens bästa spel!!!
Eller köpt, för några få kronor. Typ som super Mario. Yeay

Kattpiss

Idag var det ju vårdplanering.. Men det finns väl inget direkt att säga. Det handlade som sagt om ekonomin kring beh.hem. Men varför min LSShandläggare var med... Det förstod nog varken hon eller vi egentligen. Ingen läkare var med så inga beslut kring mig fattades.
Det gör mig så arg! Jag visste att vaket skulle vara tills idag! Men inga ändringar, ingenting! Mina ord, mina känslor, mina önskemål...! Det känns som om det är lika mycket värt som kattpiss! Det känns som om allt jag säger är luft, som om jag är luft! Och eftersom jag inte kan skälla på läkaren får jag skälls på personalen. Någon sa att hon kunde tänka sig att vaket kunde vara tills jag flyttar vidare. Men det är INGEN bra ide. Att komma från sluten avdelning med vak till ett öppet behandlingshem. Det kommer bara sluta på ett sätt och jag tror att alla vet vilket sätt jag menar. Det slutar bara i blodbad så fort jag får chansen.. Eller jag kan ju inte säga att jag "vet" att det blir så. Men så har det alltid blivit hittils. Och jag måste ju packa, kläder och prylar från både mammi och pappi. Och det är ju något jag måste få göra själv så jag får med rätt grejer. Sen måste jsg handla! "mat" (det jag lever på just nu alltså t ex nötter) och hygienprylar. För även om hemmet står för det så vågar jag inte be om det i början.

Imorn kommer de (han) från behandlingshemmet. Är ganska nervös men jag är mer nervös imorn kväll innan jag fått besked om de vill ha mig. Men pappa är med imorn, och det känns bra! Men jag vill verkligen ha ett ja alltså! Jag vill inte hamna nån stanns där jsg kanske inte vill vara..

Ingen koll!

Ja.. Livet i helvetet rullar på.
har brännt mig ett antal gånger men det var/är behövligt..
Mammi kommer varje dag och vi har "filmkväll". Lätt dagens höjdpunkt! Nu har vi lärt och ignorera personen i hörnet ganska bra!
Men imorgon hoppas jag verkligen på någon förändring runt vaket.. Obevakade besök, egna grejer o kläder, på toa själv (om jag får välja så är detta prio 1!).. Något.
Mina sår är omlagda, det blev så vidrigt att inte ens jsg stod ut! Det var så jävla äckligt! Det luktade fruktansvärt och fy helvete va förbanden var äckliga.. Fy fan!

Imrogon skulle det vara vårdplanering. Trodde jag men ingen vanlig. Det är bara jag, mamma, u-c och min LSS-handläggare (förstår verkligen inte vad hon ska va med för?!

Jag börjar mer och mer acceptera tanken med detta behandlingshem! Det kan nog bli bra ändå.. Faktiskt, jag tror jag kan trivas där. MEN jag åker som sagt inte dit för att sluta skada mig.

Tanken gnager sönder min hjärna! "vad väger jag?"
Jag kan inte få ett hum om det med mina speciella "vikt/mätkläder", jag kan inte väga mig hemma, inte spegla mig i fred eller "ta mina mått" med hjälp av händerna. Har vissa punkter på kroppen jag kan få en liten uppfattning iaf, men den metoden är osäkrast..
Jösses.. Jag håller på att bli tokig av att inte veta.
Men just nu känner jsg mig tjock och äcklig pga av äckelveckan.. Uscha..

Jag kan försöka för hennes skull!

Jo.. Jag vill till behandlingshemmet!!
Jag vill dit på riktigt! Av en enda ordentlig orsak!!!
Visst, jag vill dit för friheten och det också men orsaken till att jsg vill dit på riktigt är att man får ta dit sin hund om man sköter sig och inte åker in och ut på psyk!
Om jag skadar mig för mycket får jag inte ha Ebba där.. Och att få ha Ebba hos mig skulle nog ge mig mycket styrka att orka och viljan att kanske låta bli rakbladen! Motivationen att kämpa! För hennes skull!!
Hon är en skör liten varelse, en skör men underbar prinsessa. Min prinsessa... Jag har skadat henne, gjort henne illa.. När hon skickades fram och tillbaka mellan farmor och mamma hela tiden blev hon ledsen. Och min psykiska ohälsa har påverkat henne mer än jsg nånsin trodde den skulle göra. Alla bråk, skrik, gråt, blod mm.. Hon har mått dåligt precis som jag. Hon och jag här ihop, vi är ett team.. Puppan och jag.
Men jag har försvunnit ur hennes liv mångs gånger ibland i långa perioder och är man en hund är det svårt att förstå. "är matte borta för alltid?"
Men när jag flyttade hem blev hon bättre, gladare och den gamla puppan kom tillbaka. Och vi blev "vi" igen!
Hon är mitt allt.. Så kan jag inte sluta för min egen skull, kan jag kanske göra det för hennes?

Falskt hopp

Jag känner mig så lurad! Så jävla lurad!!!!! Vaket är kvar till måndag och jag har inte pratat med läkaren... Men grejen är den att personalen har gett mig falskt hopp varje dag. De har pratat med mig dom om vaket kanske kunde släppas efter de pratat med läkaren. Att det åtm.instämde ska prata med honom och den får man se.
Men läkaren har hela tiden typ vetat att det ska finnas kvar över helgen. Att han redan bestämt sig, inte att man tar det dag för dag. Personalen har luddad in meningar och inte sagt den riktiga sanningen rakt ut! de kanske trodde att de var snälla genom att göra på detta sätt men att bara säga den hemska sanningen rakt ut från början hade fan vart bättre än att gett mig falskt hopp varje dag....

mammi var här idag och vi tittade lite på film och hade mys En stunds mys och så i all förtvivlan och mörker.. Hon köpte lite nya filmer åt mig men en av de vi tittade på var en av de sjukaste jag sett. "drag me to hell" tror jag den hette.. Helt sjuk xD

Smör i huvet

Vaket är kvar. Min läkare jobbade inte idag och han som jobbade i stället ville inte ändra nåt. Personalen tyckte att jag borde prata med läkaren själv, säga allt det jag säger till personalen till honom personligen i stället. Så skulle det nog va lite större chans att vaket släpptes trodde de. En jävla personal sa till mig att hon inte va säker på om det nånsin skulle släppas. Jävla idiot!

Vårdplanering på måndag, med soc, vpm, piva, mamma och jag. Mycket skulle tydligen handla om betalningen av behandlingshem.
Och på tisdag kommer behandlingshemmet vi skickade ansökan till i veckan till mig. Känns sådär... Vill dit men kanske inte av de rätta skälen.

Idag har jag klarat av att byta ALLA mina kläder! Så det känns lite bättre iaf. Men jag luktar sår. Personalen vill lägga om dem (det är något jag hatar för jag måste bl.a. Dra ner byxorna) men så länge jag inte får ett piss av dem får de inget av mig heller..!
Men mitt hår. Det är nästan som ett smörpaket. Personalen säger de kan tvätta i handfatet men jag fixar inte att de tar på mig! Att de tvättar mitt hår!
Ikväll ska jag fan klara borsta tänderna! Måste känns det som.. Det känns ganska äckligt :-(..

Myskväll..

Förtvivlan och gråt.. "Hur kan jag dö?
Hur kan jag dö!?!?!"
Tvåminutersregeln... Den var inte okej! Det var också ett misstag att jag och mamma fick va ensamma och att hon och jag gick på toa! Jag blir galen! Jag är så förtvivlad!
Jag orkar inte det här! Läkaren säger tydligen att när man har vak så är det vissa regler som gäller! Så är det bara! Men vadå ! Kan man inte anpassa reglerna utifrån de olika patienter det hsndlar om?? Jävla svin!
Det handlar inte längre bara om att jag inte ska skada mig. Det handlar minst (om inte mer) lika mycket om att visa vem som bestämmer! Att göra så det känns så mycket som möjligt så jag inte ska vilja skada mig igen...! så var det på bup ganska ofta. STRAFF!!
De bedömmer om vaket kan släppas varje dag. Bland annat utifrån hur jag mår. Men vafan jag mår ju sämre med vaket! Mycket mycket sämre...! Jag är så förtvivlad att jag inte vet vart jag sla ta vägen.. Att inte så gå på toa själv är så hemskt för mig. Men jag ska försöks samla mig mod till att klara av att ta på mig lite deo och byta skjorta imorn.
Jag är så JÄVLA äcklig

Mammi var här idag och vi hade film kväll. Med läsk och tuggummin och film! Mys.. Men det är bra skumt att ha det när det sitter nån i hörnet och glor..

Äcklig

Jag känner mig så äcklig!
Jag luktar svett och har inte bytt kläder sen vaket sattes in. kam inte sköta min hygien inför nån annan.. Mina tänder får lida också, vill inte borsta inför nån.. Rädd att de ska tycka jag gör fel..

Just nu är jag så fruktansvärt kissnödig! Fy fan!!
Jag måste snart kissa innan jag kissar i sängen.. Men jag kan inte föräns det är pågränsen att jag kissar ner mig. Imorgon ska de fråga läkaren om jag får va på toa två minuter själv.. Seriöst så måste han säga ja. Annars funderar jag på att sluta dricka.

Idag fick mamma och jag va i besöksrummet ensamma. Det var skönt. Hon fick även gå på toa med mig istället för personal. De reglerna hade de på bup, de hade även tvåminutersregeln både där och på beh.hemmet.
Jösses.. Läkaren måste säga ja!!

Ytterligare ett negativt inlägg

Alltså... Jag har hamnat nånstans långt ner i nåt jävla kolsvart djupt hål.. Jag ser ingen utväg, jag ser ingen lösning. Det finns ingen framtid för jz.
Jag har träffat u-c idag. Hon och jag fick åtminstone träffas ensamma.
Men mamma och jag hade sällskap med vakande personal. Vi kollade på "grown ups" men datorn laddade ur så vi får se klart den imorn.
Jag skulle ge vad som helst för toabesök med stängd dörr!
VAD SOM HELST! Men det skiter de i! Jag ska straffas! Jävla fan...!
Idag skickades en ansökan iväg till ett beh.hem. Men jag vill egentligen inte till ett hem. Men vad har jag annars för val?
Så jag måste... Men jag vill fan inte sluta skada mig..
Jag vet att dessa tankar inte är OK men jag vill ut i det fria igen så jag kan skada mig mer eller dö.
Jag pallar inte mer.
Men just nu skulle jag kunna ge vad fan som helst för två jävla ensamma minuter vid varje toabesök. Inte för att kunna skada mig, för att i lugn och ro kunna göra det toabesök är till för!!
Väldigt många i personalen har ingen som helst förståelse för att det är svårt för mig att kissa inför nån annan. De tycker "det är väl bara att kissa!!!".
När jag sitter och gråter och gråter för att jag är så himla kissnödig men det går inte att kissa.. Så säger de "men Julia, underlätta för dig själv! Gå och kissa! Gör inte saken värre än vad det är!"
Ingen som helst förståelse jävla idioter för fan. Jag hatar så många just nu!!!!!!! FY FAN!!!!!
Mina olika världar (kan man väl kalla dem för), de är mitt liv för tillfället;)

Vak och helvete

Har ett rent helvete.. Har gråtit så mycket det senaste
dygnet att jag ser suddigt och ögonen svider.
Jag hoppade ridningen igår. Åkte på perm och fikade med mammi. Åkte sen hem en sväng.
När jag kom tillbaka till avdelningen skar jag mig i armen men inte så superallvarligt. Gick till akuten men ingen gjordes pga min spruträdsla.
Fick vak. Men det värsta skulle bli värre än värst.
Visitasionen var nog bland det värsta jag någonsin tvingats göra. ALLT skulle visas. Rumpa, bröst och framsidan också.. Det har jag aldrig behövd visa. Jag grät och grät och var så ledsen. Det blev en liten kamp.. Paniken steg mer och mer för jag visste att om jag inte gjorde det självmant skulle kläderna slitas av! Så tillslut klarade jag av att visa min framsida och baksida. Jag vet inte vad jag ska säga.. Men jösses.. Jag mår riktigt illa när jag tänker på det....!

Idag har det vart så jobbigt runt toasituationen! Tillslut kom vi fram till en lösning som ändå skulle kunna gå. Och innan dagpersonalen skulle hem sa jag "glöm inte berätta hur det ska gå till på toa"! Och de lovade, men vad händer? Det blev fel! All info kom inte fram!!!
Enligt dagpersonal vad det okej att stå i glipa i dörrn när man har klistervak. Men när kvällspersonal kom sa de att man måste stå inne på toan och det funkar inte för mig! Jag kan inte kissa då!! Det går bara inte! Men när nattpersonal kom sa de samma som dagpersonalen! Så nu har jag äntligen tillslut kunnat kissa..!
Var helt förtvivlad..!
Och det har på ett dygn vart flera incidenter då personal sagt saker och sen har det blivit "det har jag aldrig sagt!" Gud jag blir så trött!
Och jag orkar inte detta..! Jag orkar inte vak..!
Jag orkar inte livet!
Jag orkar inte ångesten

Men vak.. Det är något som lätt knäcker mig..!

Kill bill 2

Idag har det hänt lite iaf..
Har pratat med chefen på avdelningen. Tydligen har personal kommit till henne för att de tyckte det var en hemsk eller jobbig upplevelse när jag skar mig. De vill inte att det ska hända igen och är oroliga att det ska gå illa eller nåt sånt. Hon tyckte bara att jag skulle veta det och inte vill jag att folk ska känna det.
Inte för att låta som en riktigt egoistisk skitstövel men jag tänker inte avstå från att skada mig för deras skull! behöver vill jag skada mig så kan kommer inte tanken på någon annan kunna stoppa det
De vill så klart inte ha in vassa föremål på avd och ska vara lite nogrannare med att kolla min väska och sånt.
Sen ska personalen försöka göra nåt med mig varje dag. Spela spel eller se på film eller nåt. Vet ej om jag vill det men de såg det lite som "social träning". För u-c och jag ska jobba med det visste dem! Och jag har inget minne av att jag brättat det men jag hoppas jag har det för jag trodde att det vi pratade om stannade mellan oss om inte jag valde att berätta det!

Har fått börja gå ut igen så idag har vart hemma. Har ätit lite.. Och bakat och gosat med katten, som skriker hela tiden. Parningsläten eller vad man fan det kallas xD

Läget för stunden växlade och blev från bäst till mindre bra.. Filmtajm!! Kill Bill 2 är nu köpt. Distrahera och träng bort det dåliga!

Iphonen har jag haft kul med idag.

DM forever

Depeche.. Hur ska jag överleva utan dem? Måste se dem en gång till! MÅSTE, de har varit med mig i många år. Jag har suttit i åtta-tio timmar i alltifrån -10 till 30 grader. Allt är värt det. De är värda allt! Aldrig att deras plats i mitt hjärta försvinner. De äger den föralltid.
När livet är som svårast, vad kan man alltid göra? Lyssna på någon DM-låt...!

Dagen har väl varit sisådär.. Har spelar lite spel idag med personal.
Resten av dagen har jag väntat och väntat på att mamma skulle komma!
Gjort vad som helst för att tiden skulle gå... Och när det var en halvtimme kvar, får jag ett sms att hon skulle komma 18. alltså helt plötsligt var det 1,5 timmar kvar i stället för 0,5 :(:(
Fy fan.. Gjorde mig arg, ledsen, sur, besviken...
Jag vet, överreagerade lite.. Men det blir lätt så.
Så mammi fick en stor dos av irritation över sig...

För övrigt så måste jag köpa "kill Bill 2"..!
Så jävla irriterande! Ettan är bara halva förbannade filmen! Jävla idioter som lurar mig så! Jag håller på att dö av nyfikenhet juh! Den var ju SKITBRA!! Trodde det skulle va bara blod ingen handling men nej nej! Den var verkligen BRA! Men jag måste skaffa del två! snarast! '
Så får jag gå ut imorgon är det vad som har prio 1!

Imorn behövs nog förrådet fyllas på ;-)

Meningslös och kass dag..
Men jag kryper ner i sängen och lyssnar på musik eller tittar på film! Då går dagarna ändå ganska okej..
Pappa var här och vi spelade spel, vann så klart ;-)

Imorgon kommer mammi. Men just nu får jag inte gå ut. Eller tills vidare.. Vafan, jag hatar sånna svar. det kan va imorn jag får gå ut, det kan va om en månad...
Får be mammi köpa med sig det jag dör om jag inte har. Pepsi och cigg! Räknat ut att imorgon måste det fyllas på. Jag har bra koll, ser alltid till att ha båda två! Skulle få en hjärtattack om pepsin var slut och inte kunde få ny på några dagar!!!

Vad ska jag göra ?

Jag vill skrika
Jag vill gråta
Jag vill slåss
Jag vill kasta saker
Jag vill skada mig
Önskar jag kunde somna för evigt

Jag fattar inte hur jag ska kunna fortsätta leva. Jag har ju inget liv ändå! Jag har ju inget liv...! Mitt liv försvann hösten 2007 och har inte kommit tillbaka efter det. Det har varit på g att göra det några gånger men nej.. Inte, och nu är det borta för evigt känns det som.
Men vad ska jag ta mig till? Jag vet inte.. Hur jag ska orka! Jag vill ingenting eller bara det ingen annan vill.. Nästan..
Släpp mig fri och låt mig gör vad jag vill..!
Min hund.. Jag har svikit henne!
Min familj orkar inte med mig längre.
Vägrar ha mig boende hemma
Säger att nu är det nog!
Men jag kan inte !!
Jag vill inte!
De förtjänar ett normalt liv och för att få det måste Jag inte bo där. Annars försötr jag ! Sabbar andras liv. Men jag förstår så klart min familj efter allt jag utsatt dem för. Jag är tacksam för att de orkat så länge de har ändå
Jag förstör...

Ta bort mig!
Radera mig...!

Jag vet att antingen kommer mitt skärande av misstag ta död på eller så kommer jag medvetet ta död på mig. Jag vet det.. Jag har ingen framtid. Och inget liv att förlora..! Förihelvete...

Förlåt för ett ganska fult inlägg..

rakblad = guld

Jag är av med vaket nu. Efter att jag gav dem rakbladet tog de bort det. Man blir som en riktig trollkarl...
Fastän jag fick ett nytt rum, alla kläder bytta inför eller av massa personal, alla saker beslagtagna och med vak så vart låg rakbladet? i fickan på de nya sjukhuskläderna...men jag känner mig så.. Förnedrad? Över när de höll fast och slet av min tröja och top. Typ fyra fem stycken! Jag kan inte visa min kropp för nån, jag kan knappt se den själv. Och okej, de var tvugna att göra sitt jobb.. Men fy fan vad jag skäms att de sett mig..
Fy fan, det tog såååååå emot att lämna ifrån mig det. DET VAR JU MITT! JAG VILLE HA DET!
Men med vak blir inget ätit och mycket sparsamt druckit för jag klarar inte av att gå på toa. Min kropp låser sig totalt....
Jag mår verkligen inte bra nu. Jag vill bara bort! Från allt..

PIVA har pratat med två beh.hem.. Båda säger att jag skulle passa där men sen vill de ju inte ha dit mig om jag kan skada mig så det går väldigt illa, för jag är deras ansvar om jag bor där. Så det beror ju lite på hur allvarligt de anser mitt skärande är. Jag har bara fått blod en gång och aldrig skadat en sena, även om jag skadar mig djupt och mycket.
Men detta var ju bara ett första samtal. Nu ska det bli ett möte mellan sluten och öppenvården.
Sen blir det väl antingen besök av beh.hem eller besöka något. Jag vet inte... De ska kolla närmare på den psyk.avd i en annan del av landet. Ifall det skulle bli akutellt, att jag inte har någon stanns att ta vägen. Men hamnar jag där försvinner nog det lilla "liv" jag har.. Så jag hoppas verkligen att någon av dessa beh.hem kan ta emot mig.
Äntligen händer något iaf..!