Sötnos

Ridning idag. Fick en underbar häst som jag älskar. Hon är bedårande och jag äääääälskar henne ! Vill ha vill ha! Lektionen gick okej, galoppen gick bra denna gång. Det var lite annat som krånglade med ändå, det gick okej. Det kunde inte direkt gått sämre än sisst.
Men när jag skulle göra iordning henne så behövde jag lite hjälp. Hon har martingal och jag är inte proffs på hur den ska sitta liksom. Av någon anledning så blev det så att två småflickor skulle hjälpa, de visste hur den skulle sitta men de nådde knappt upp till huvet på henne. Och de gjorde lite allt möjligt konstigt ;) Men tillslut blev det som det skulle. Jag fick hjälp med det jag behövde iaf. Efter lektionen var min mamma inte där, hon uträttade ärenden. Och jag behövde lite hjälp när jag skulle sätta på henne täcket (haha hästen, inte min mamma) och då vågade jag tom fråga efter hjälp själv. Duktiga jag!

Jag är på tåget nu, på väg till stockholm. Det ska väl bli kul... Tror jag. Men det är ALLTID påfrestande att vara där.

Ska jag ge upp? Ska jag skita i allt?
Ska jag kämpa?
Men jag tänker inte ge upp än... Inte för tillfället.

Jag ska börja jogga, och promenera mycket! Jag rör mig tamejfan hur lite osm helst.
Så imorgon, då ska jag ut och jogga! Eller powerwalka.!

Jag ska inte skära mig i stocholm! Det är säkert iaf....

Hypernervös

Imorgon bär det av till stockholm! Yeay...!
Idag har jag inte pluggat ett piss.. Det har mest blivit tv.
Var hos Ra en sväng och hämtade medicin innan. Hur vi ska lösa det i framtiden vet jag inte. Hon tycker det inte känns så där skitbra att ge min medicin varje måndag när jag är på väg till skolan. Och det kan jag förstå.. Hur ska hon kunna hon kunna lita på att jag inte gör samma grej igen? Jag måste ju få med mig min medicin till skolan, så jag måste ju ha den själv.
På fredag på lovet ska mina föräldrar ha ett möte med skolan. Men jag tänker INTE va med, det pallar jag inte. Men de vill ha mig kvar, och jag vill va kvar. Eller det vet jag itne om jag vill.. Eller klarar.. Gaah, jag blir tokig för jag vet inte om jag ska välja att gå kvar eller ej. Jag vill samtidigt som jag inte vill.. Jag blir TOOOKIG!
Och en vecka hinner jag gå i skolan efter lovet. Sen är APU! HERREGUD JAG DÖR!
Men det är våran första APU så alla ska vara på skolans olika alternativ. Jag ska va i stallet, och det var ju tur iaf. Men ändå, JAG DÖÖÖÖÖÖR! (APU=praktik) Jag blir hypernervös alltså!
Hela jag är ett enda hypernervöst äckel nuförtiden. Jag är hypernervös jämt alltså.. Gaah..
Jag vill bara slänga mig framför ett tåg och dö.. Samtidigt som jag vill leva.. Och skära mig. Jag har faktsikt inte skadat mig på nästan två veckor nu.
Ivkäll är det idol. Yeay.
Imorgon är det ridning, och vi ska få nya hästar tror jag och jag hoppar VERKLGIEN att jag lyckas bättre imorgon!

SKAM

GUD VAD JAG SKÄMS!!!!
Igår gjorde jag nåt dumt, det blev otroligt pinsamt och jag vill aldrig visa mig på skolan igen! FY FAN VAD JAG SKÄMS, som faaaan...
Jag tog en överdos på skolan. Och de ringde ambulans, de gick inte att väcka mig. Var helt borta.. Så ambulansen kom, med blåljus dessutom! SÅ JÄVLA PINSAMT.. De höll min klass inne, men alla vet att jag blev hemtad. Hela jävla skolan vet det säkert nu. Iaf hela SM..! De har inte berättat varför, bara sagt att jag mådde bättre liksom. Men folk är väl inte dumma! Berättar man inte om någon är sjuk eller skadad så är det fan en överdos eller nåt. Gud, jag vill inte träffa någon i skolan igen.
Imorse vaknade jag upp i panik, jag trodde jag höll på att dö eller nåt. Men jag hade ett rör i halsen. På sjukhuset igår skulle de egentligen sövt mig, för de skulle köra ner två rör i mig. Ett i luftstrupen och ett i matstrupen. De hällde ner kol i min mage, och då var de tvugna att sätta ett i den andra strupen också tydligen. Men de behövde inte söva ner mig, jag var så borta ändå. Men att vakna med ett rör i halsen gav massa panik! Det blev panik och jag fick ingen luft och jag höll på att kräkas och det blev nån form av brottningsmatch med personal. Men jag var ganska groggy då, men röret kunde tas ut. Jag kunde andas själv ändå...
Nästa gång jag vaknade var jag lite mer vaken. Och fattade vad som hänt. Det var inte kul när minnena kom tillbaka. Det jag minns är att Ua lyckades väcka mig en gång, (det var "bra", tyckte jag då. Eftersom jag inte tagit den "sissta dosen" av tabletter) och jag lyckades vingla mig ut i köket, dricka en kopp te och äta lite ost. Sen gick jag och tog resten av tabletterna. Sen kommer jag bara ihåg att Jn (tror jag) lyckades få mig öppna ögonen en sissta gång en kort stund. Sen är det svart tills jag vaknade imorse. På morgonen somnade jag om hela tiden, men mammi kom vid tio, och strax innan hann jag vakna på riktigt och klä på mig. Men de hade klippt sönde min fina kittymunkjacka, totalt.. Men jag fick en sån tjusig landstingströja..

Gud vad pinsamt och jag skäms. Men jag kunde inte göra det hemma. Hade jag inte dykt upp på stationen hade de ringt mamma som hade åkt hem direkt typ. Jag fick mer tid genom att göra det på skolan.. MEN FY FAN, vill inte visa mig där igen.

Det första jag kom att tänka på nästan i morse det var PIVA. Att jag skulle dit, jag trodde det var självklart. Och om jag vägrade skulle jag in på vårdintyg. Men när mamma sen kom till sjukhuset pratade vi lite. Och när vi åkte därifrån hade vi en lösning. Och jag slipper!! Men jag kommer va vaktad. Idag var jag hos pappi när mammi och syster var på gekås. Imorgon är jag hos farmor när mina föräldrar jobbar. Sen följer jag med till skolan för det är föräldramöte. JÄTTEKUL för då kommer jag bli tvungen att träffa skolkamrater. Eller kanske inte, det är aktiviteter imorgon.
Men nångång måste ju bli den första. Sen är det gjort. Det är den första som är värst ju...?
Men skolan har jag nog skrämt.. Undrar fan om de vill ha mig där nu.. De kommer ju vara rädda och så om jag är där, och det vill jag inte att de ska känna. Alltså de kanske inte alls kommer känna så? Men det gör det nog. De har nog aldrig hittat någon som försökt ta livet av sig förut. Om de kommer vara ständigt oroliga och rädda för att jag ska hitta på nåt igen... Så känns det inte kul att va där. Men som sagt så vet jag inte om de känner så.
Tänk om de säger att jag måste sluta? Att jag inte får gå där för jag är för stööörd i min jävla hjärna? Nej, det får jag verkligen hoppas att de inte säger. Tror inte det faktiskt...?
Mina föräldrar ska ha ett möte med skolan, på lovet.

Imorgon ska jag till farmor. Jag tar med min DVD så går dagen snabbt. Och Ebba och Ester är där. Och jag kan plugga. Det är typ HEEEELA dagen..

Men gud, vad jag skäms. Blåljus och allt.. Jaja, de tutade inte där iaf! Men ändå.. Fyyyyyy Faaaaan....!

Usch och fy. Dålig dag

Det var ridning idag, var inte säker på att jag kunde rida eller ej. Men i sissta stundd beslutade jag mig för att försöka. Och det gick. Nu i efterhand kanske det hade varit bättre om jag låtit bli. Jag var sååå nära att hoppa av min häst och springa därifrån gråtandes.
Det började inte lätt för mig. Medans vår lärare byggde banan skulle vi värma upp själva. Sånt är så svårt för jag är så rädd att göra misstag, men jag härmade de andra... När vi sen började med lektionen gick det okej men ändå inte bra.. Jag hade väl inte helkoll på styrningen.. Så ibland gick hästen lite vart den ville.. Men det värsta var sen när vi skulle rida hela banan. Gick inte bra alls, första försöket slutade med att min ridlärare tog tag i hästen och sprang bredvid. Och vi red en och en så alla stog stilla och såg.. När min häst stannade sen var tårarna nära. Inte för att jag inte klarade det, utan för att jag kände mig så mycket sämre än de andra. Min häst tvärstannade framför hindren och sånt.. Fan jag kände mig asskass! Men jag red hela lektionen iaf! Ont i benet som fan och efter det försöket hade mitt självförtroende hamnat i botten och jag gav väl upp då typ. Struntade lite i vad som hände resten av tiden, jag hade redan "förlorat"....

Nästa vecka ska jag sova på skolan lite grann. Det är planen just nu. Men jag måste prata med dem, jag behöver lite mer stuktur. I vissa ämnen är det bara att "jobba vidare". Men jag vill ha det klart och tydligt, vad som ska va gjort den och den veckan. Sen behöver jag hjälp att ordna upp mitt arbetsbås. Jag har inte satt in ett enda papper i min perm, de ligger utspridda över hela båset. Ingen ordning alls därinne..

Jag känner mig ensam. På skolan. Alla har någon, i klassen. Men inte jag. Ålderskillnaden kanske bidrar till det lite. Jag är snart 19. De flesta är 16.. Men det beror nog mest på mig, hur jag är som person. Jag har så sjukt svårt att bli vän med folk, och folk vill väl inte bli nära vän med mig. Men det är väl lika bra, så slipper jag belasta dem med min "skit".. Jag har väl nån sådär som är närmare än andra. Men inte alls som de i klassen som har varandra.

Tankar på döden kommer och går väldigt mycket. Ena dagen är döden, min död, det enda jag kan tänka på. Och nästa dag tänker jag inte alls på det. Men det är tankar.. Bara tankar.

Tankar på att hoppa av skolan har jag haft ganska mycket. Lika bra att hoppa av för jag vet att jag inte kommer ta studenten. Det är tre år kvar, och inte en endaste chans att jag kommer orka/klara att gå på kvar så länge. Så antingen hoppar jag av nu, ger upp utan att kämpa för jag vet att det inte är någon ide. Eller så njuter jag av plönninge så länge det bara går, och när jag väl hoppar av så har jag ändå fått njuta av det så länge som möjligt. Kanske år?
Eller så kämpar jag? För det KANSKE går?

Det var länge sen

Det var ett tag sen jag skrev. Jag har tappat lusten för tillfället.
Det är ganska piss just nu. Men trots att jag skurit mig mycket har jag klarat mig borta ifrån PIVA. Härom dagen fick jag sövas och sys igen. Närmare 130 stygn. Igår fick jag vara hemma från skolan igen för jag hade typ infuensa och mitt ena ben var så svullet och jag kunde inte gå. Uscha, det ser helt stört ut, skitsvullet och äckligt. Idag är det ridning, men jag kommer nog inte vara med, jag kommer säkert bara dra upp en massa stygn om jag är med. Missade i måndags också. Jag pendlar just nu, fram och tillbaka varje dag. Så ensamtiden inte blir lika stor.
Men jag saknar skolan, och mina skolkamrater.. Men jag ska inte vara här och skada mig bara för att jag vill vara med dem. Det är bättre att jag skyndar långsamt och sen kan vara där helt och sadefritt.
Jag ligger efter en del, men inte superhårt. Jag har precis gjort ett matteprov. Det tror jag gick bra faktiskt.

Fan jag vill verkligen rida idag. Men jag hatar fan en viss person just nu.. Jag råkade säga att jag var så trött på de ridlektioner vi haft för vi bara red runt runt runt hela tiden, och jag sa även hur mycket jag tyckte om en viss häst. Idag ska vi göra ltie andra saker än det tror jag och jag skulle få den jag tycker om. Det är snällt menat men för mig blir det en fruktansvärd situation.
Hoppas jag kan rida på lördag då!

Gökboet

Nu är det värsta gökboet här på avdelningen alltså! Seriöst..! Nästan alla är helt koko..
Jag vill härifrån! Nu..! Jag vill inte vara här... Visserligen har jag mycket frihet. Jag får gå ut med mammi och pappi och så. Men jag ska inte vara här. Jag ska inte vara på PIVA, jag trodde det var slut med det. Men så klantar jag mig och skär sår och skit och sys med strax över 100 på nån vecka. FAN JAG ÄR DUKTIG.....! NEJ SKUT MIG!
Jag har starka funderingar på att hoppa av.. Jag satt och grät som fan igår. Jag tänkte "Jag kommer förr eller senare klanta mig, sabba skiten! Bli avstängd pga mitt självdestruktiva beteende. Så varför inte hoppa av nu?"
Gör jag det nu gör det ltie mindre ont. Ju längre jag går där, ju mer fastna Plönninge i mitt hjärta! Och allt som finns där, det vill jag inte lämna men lämnar jag det nu älskar jag det lite mindre än jag gör om någon månad eller två... Så varför inte göra mitt lidande lite lättare?
Jag vill verkligen inte sluta där, men jag vet att jag inte kommer kunna gå kvar..
Eller kanske finns det en lösning? en hjälp? Någon/något som kan se till att det visst kommer fungera? Om det göra det, så kan den väl komma fram nu? Snälla, det är nu jag behöver den lösningen?... NNEJ MEN SKIT I DET DÅ!
jag vet inte vad jag ska tta mig till.. Hur jag ska rädda min dröm..

Och jag känner mig så ensam.. Alla på skolan har någon. De flesta har flera, men alla har en, minst en som de känner att de verkligen litar och älskar och alltid har. Och i klassen är jag liksom inte meed i den där stora gruppen.. Jag är lite med, lite här och där. Men inte som de andra är. Det inte är så att de anddra fryser ut mig! Inte alls! Det är väl det att jag kan närma mig dem, att jag på nåt sätt inte kan ha dem nära mig.. Att jag omedvetet drar mig undan? FITTA JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV! RADERA DET SJUKA! PLEASE!
Jag skulle lätt ge alla mina pengar, tillgångar till en tablett som raderade hela min sjukdom, hela min autismspektrumstörning, hela min störda det i mitt störda tänk..! Och fick börja om, dagen innan jag skar mig första gången. När jag var 12 år och rispade min arm...
Det skulle vara värt så mycket alltså... Men deeEET FINNS INGEN SÅÅN SKIIT!

Ursäkta att jag är lite STÖÖÖÖRD idag
Känner mig helt jälva utflippad...
Men jag HATAR mitt liv...

Dessutom harjag ett sår på armen som läker lite konstit och jag är lite orolig för att få ett missbildat ärr.. Yeay.,. Får väl se hur det läker. Men det ärr inte jättestort men det kommer kanske bli mitt konstigaste ärr.. typiskt

Misslyckad idiot

Jag är i varberg nu. Jag åkte hem igår. Veckan har inte varit bra alls och jag har inte klarat av den frihet som jag får på skolan. I tisdags skolkade jag hela dagen, låg på mitt rum och tyckte världen var skit och bara mådde piss, tyckte synd om mig själv.
Så det har blivit ganska många nya skärskador.. Flera stora på benen och ett i handleden. Så jag kunde inte vara kvar på skolan. Så jag åkte hem igår och vi åkte till sjukhuset. Och idag ska jag sövas och sys. Sen ska jag läggas in. Jag tänker gå med på en frivillig inläggning, jag har blivit övertalad och insett av det är nog det enda sättet att rädda min skolgång.
Om jag lägger in mig nu, så länge som jag och doktorn tycker det behövs och sen blir lite bättre och kan komma tillbaka till skolan. Så kan jag ju gå kvar.
Men lägger jag inte in mig säger de att jag kan sabba allt och skolan inte vill ha mig kvar. De kan inte ta de ansvaret. De vill itne ha mig där om jag skär mig sönder och samman.
Så ja, jag tycker nog att en frivillig inläggning kanske är det bästa. Även om jag verkligen inte vill.. Men jag har skolarbete med mig som jag ska göra medans jag är där, så jag kommer inte komma efter. Men även om jag inte orkar göra allt som jag fått med mig så kommer de hjälpa mig komma ikapp när jag kommer tillbaka har de sagt. De på skolan vill verkligen att jag ska klara skolan! De vill verkligen hjälpa mig på alla sätt de kan!
Men nu när jag skadat mig så här mycket är det OK att äta lite. Eller att äta lite så jag kan skada mig lite till....? Men det enda som jag istort sett kan äta nu är nötter. Men poängen är lätt nere på noll..
Men fan i helvetet!!!! JÄVLA SKIT! Jag vill inte va hemma, i varberg, på helvetes PIVA! det är inte där jag ska vara! Jag ska fan i på plönninge! Jävla idiot! Fan! Jag är så dåligt, så misslyckad, så jävla dum......! Jag klarar ingenting! Inte ens två månader in i terminer kom jag. Och nu sitter jag och väntar på att operation ska ringa och säga att det är dags. Vi bor så pass nära så de ringer när de fått en lucka i schemat. Och sen efter det, in på PIVA... FAN FAN FAN Varför ska jag ALLTID strula till det? Gaaaaaaah!!
Igår innan jag skulle hem kom det en vän till mig när jag rökte. Jag har aldrig berättat för någon hur det är nu, hur jag skadar nu eller hur jag mår. Men igår frågade hon hur det var och då sa jag att jag skulle nog läggas in. Och hon frågade varför och då berättade jag. När vi stod där och pratade kom kuratorn (som för övrigt är jävligt snäll, alla gillar henne. Hon var SMfritidsledare innan) och vi började prata. Hon sa att hon gärna vill träffa mig. Att hon gärna vill hjälpa om hon kan. antingen om vi pratar, eller så kan vi mejla, skriva brev eller nåt. Men jag pratar nog hellre isåfall. Kanske kan hon hjälpa mig klara det här? Kanske...?
Men läget var kasst med mig och min vän märkte det och hon var för snäll. Hon erbjöd mig film, sitta och röka eller gå till hennes rum och prata. Jag hade lektion men hon hade slutat. Så vi gick till hennes rum. Där berättade jag en del om mig själv och mina problem.. Var väldigt tveksam först om jag skulle eller ej. Så att jag inte skulle trigga eller ge henne några dumma ideer. Men hon ville så gärna att jag skulle prata. Så jag gjorde det. Och hon berättade lite om sig själv hon med. Jag sa till henne att jag hade "svårigheter i sociala sammanhang". Så även om jag inte säger "jag bryr mig om dig också" när hon säger att hon bryr sig om mig så gör jag verkligen det. Eller bara för att jag itne ger henne en massa fina ord och komplimanger och säger att jag tycker hon är en väldigt fin vän, så betyder inte det att jag inte tycker om henne och inte har något att svara tillbaka med när hon säger snälla saker till mig. Det är bara så svårt att visa känslor, säga förlåt, säga att jag tycker om någon m.m.

Det blev itne som planerat,..

Flera av såren är läkta och det är bara två som är liksom öppna nu.

Var på gekås igår. Där försvann 2000 ungefär.. Bra haha.
Köpte massa nödvändiga saker, men såklart också onödiga saker.
Men bland annat köpte jag en till våg, så nu denna veckan ska jag väga mig på båda varje gång, för att se skillnaden och så. För sen ska jag ha den ena hemma och då vet jag om jag ska dra av el lägga till nåt hg eller två.

Imorse var jag hos U-C. Det gick bra. Hon är väldigt trevligt och bra.

Första lektionen idag pratade vi lite om diagnoser, alltså de som de flesta i klassen har.
Alla fick säga sina diagnoser om de ville, alla sa sina utom jag. Jag är den enda som har "autismspektrumstörning".... Och det har ingen annan med att göra med.. Eller vet vad det är heller och jag ville inte att läraren skulle behöva informera alla om min diagnos.. Eller fan svårt att förklara varför men jag ville verligen inte säga.. så det gjorde jag inte iaf..

Ivkäll är det häst. Fan vad jag längtar. Men först ska jag och Alexander laga mat, som jag inte får äta av. För nu jävlar är det straff.. Fan.. Igenting får ätas.. Och så är jag tjock som fan efter helgen jävla skit. Äckel..