Ibland fungerar inte hjärnan

Att det ska va så svårt att stå emot skärdraken order?

Jag hade chansen att stoppa ner något av glas (som är idiotiskt att det ens finns på avdleningen) i fickan. Sen fick jag chansen att krossa det. Men jag kastade inte hårt nog...

Nu i efterhand var det väl bra! Annars hade det legat glassplitter utspritt över hela innergården. Jag hade sett till så inte bara jag kunnat komma över glas, utan även andra patienter. Jag hade aldrig förlåtit mig själv om något hade hänt p.g.a mina starka impulser jag inte kan stå emot.

Men enligt hjärnan och skärdraken.. Så var det skitdåligt av mig. Att jag inte krossade det, att jag inte kom över glasbitar, att jag inte skar mig.... Hjärnan attackerar.

Jag och mamma har kollat på "svinalängorna". En jättebra film med Noomi och Ola Rapace.

Jag kollade på sista avsnittet av "O.C" igår. Jag ville verkligen inte göra det, jag ville inte "säga hejdå". Så jag väntade så länge jag kunde men tillslut kollade jag på det så nu har jag börjar kolla på "Ugly Betty" igen. Säsong 3, fan vad det serien är härlig. En riktig feel-good-serie.

Vakets alla dumma regler

Jag är så arg. Jag får inte ut en penna. Så det är inte mitt fel att jag bara ligger och gör ingenting i sängen hela dagen när dvd:n inte orkas tittas på eller är batteridöd. Jag kan inte skriva brev, sudoku, kriss kross, dagbok... En penna kan hindra mycket..! Nu är de hårda på vad som lämnas ut och inte..
Så jag har legat i sängen nästan hela dagen förutom en timme då mamma var här.
Och jag är så inihelvetes trött på att va här. På personalen, på vaket, på vakets alla regler som jag tvingas följa, på miljön... Jag MÅSTE härifrån snart. Jag hatar PIVA. och jag tycker ju att eftersom jag inte väljer vaket måste jag inte heller följa vak-reglerna. Men det finns det andra åsikter om.

Igår Var en riktig kass dag..
Igår blev det jävla tråkigheter två gånger och alla mins grjejer blev tagna ifrån mig!
Men idag har jag fått tillbaka de viktigaste:
Telefon
Dvd + film
Pepsi
Filnns inte så mycket att säga om dagen förutom att det har varor JÄVLIGT vinglig.
Är så arg på PIVA just nu..

Brev är alltid kul

Dagen har varit ganska lugn.
Bara går här och gör ingenting. Inget vettigt gjort. Förutom kollat på O.C som börjar närma sig sitt slut :-(
Har fått lite post, brev vilket alltid är kul. Mamma får va lite brevbärare. Hon var här innan. Men jag har beställt en "one piece" som jag går och väntar på men den hade inte kommit idag heller. Hoppas på imorgon eller fredag. Innan helgen :-)


Det är denna jag beställt.

Inte en jävla gång till

Jag skulle ju eventuellt få ett besked idag när jag skulle skickas till Växjö. Men de kunde inte ge mig nåt datum. Fan.. Jag orkar inte va här mer..
Drgit bort stygn men såret var för gammalt för att sys en gång till. Som tur var...

The tourist, jag köpte var svinbra! Jösses, ny favorit! :-D

upprepad mardröm

Som om det inte räckte att uppleva mitt livs mardröm en gång....

Igår drog jag upp några stygn. Så det blev samma upplevelse en gång till.

En jävla massa människor som höll mig, medans jag upplevde min värsta skräck. Jag förstår inte hur man kan göra något sådant. Det är som att slänga ner en person som är rädd för ormar i en grop som är proppfull med det!

Senare på kvällen blev jag bältad. Det slutade med att jag somnade bältad på kvällen, och vaknade senare på natten med uppknäppta bälten. Så jag kunde krypa ner i min riktiga säng.

Jag kommer aldrig förlåta PIVA för vad de utsatt mig för, med sprutorna..

De senaste åren har jag alltid blivit sövd. Folk har lyssnat på mig, tagit min rädlsa på största allvar, och har de inte velat söva har de skickat hem mig osydd med betydligt större sår än de jag hade gjort hörom dagen. Men inte PIVA... inte denna gång...

Mitt livs mardröm

Jag har varit med om min värsta mardröm.. Absolut värsta mardröm.

Jag har blivit fasthållen och sydd. Alltså, för er som inte vet det så är min värsta, största rädsla sprutor. När jag började skära så jag behövde sy var jag inte rädd. Men rädslan har byggts upp med åren. Jag har inte sytts med lokalbedövning på flera år. Jag är fullständigt LIVRÄDD. Men nu har jag iaf lärt mig klara av att få en nål i armen. men mer än så klarar jag verkligen inte av.

Men igår skar jag mig, som behövde lagas.

jag bad, och grät och verkligen försökte få dem förstå hur rädd jag var, hur hemskt det var. Att det inte var männskligt att hålla fast nån och utsätta den för nåt sånt här.. Men det spelade ingen roll.

.Fick medicin som skulle droga ner mig ganska rejält..Men det gjorde den inte, Inte när den skulle iaf..

För när han sydde.. Var jag fult medveten om ALLT.

Och jag kunde inte få honom att sluta!

Men vad som hände sen kommer jag inte ens ihåg hur jag kom till PIVA och isäng.....

Saknaden av hästarna

Råkade sätta på tv och det var v75. Och då kom saknaden efter hästarna. Jag har ridit extremt lite det senaste halvåret. Tillbringat väldigt lite tid i stallet och FAN FAN FAN vad jag saknar det! Skulle ge vad som helst för lite tid med hästar just nu alltså.

Det är nog det första jag kommer ta upp igen så fort jag blir lite friskare!

Idag har skärtankarna varit jävligt svåra. Jag kan inte tränga bort dem. Det går bara inte oavsett vad jag gör så är de kvar..

kollade på en riktig "feel-good"film, Little miss sunshine. Den är så jävla underbar. Får en att skratta och le lite då och då. Underbar, måste ses! Jag tror jag gick på den två gånger på bio för den var så jäkla bra!

Halvt besked

Jodå. Dagen har varit bra. Eller okej iaf. Inga tråkigheter.

Och jag har fått det sagt, tydligt, äntligen.. Nu är det bestämt, jag SKA till växjö...

Men tyvärr kunde de inte ge mig ett datum. Just nu är det fullt på avdelningen jag ska till men en patient är på väg ut. PIVA ringer på tisdag igen och förhoppningsvis får jag ett datum då.

Mamma var här. Hon hade med sig mina filmer. Det var:

Medium s. 4

Medium s. 5

Ugly Betty s. 3

A walk to remember (den var skitsorglig och assbra)

Little miss sunshine

Last king of Scottland

Aristocats

The tourist

Så nu är jag lycklig! Det blir jag alltid när sånna här roliga paket kommer. Även om det kostar lite pengar så är det lätt värt det!

"När" inte "om"

Senast i morgon kommer jag få besked angående växjö, när de kan ta emot mig som jag förstod det.. Inte "om" utan ordet "när" var ordet hon använde. Så betyder det 100%? Varför kommer ingen och är TYDLIG bara?

Mina filmer har kommit! Fast jag har inte fått dem än. Min mamma ska hämta ut paketet idag så imorgon blir det KUL! :-) Längtar..

Är lite nervös över beskedet. Tänk om de säger:

"På måndag skickas du vidare"! Fast, jag vill helst bli förflyttad så fort som möjligt faktiskt. Annars kommer jag bara gå och vänta och vänta. Det skulle bli en jobbigt väntan om det skulle va om några veckor. Så hellre tidigt än sent.

Älskade filmer

I förmiddags fick jag besök av mamma och hennes syster. Det var jättelänge sen vi träffades. Mysigt! Hon bor i stockholm, precis som resten av släkten på mammas sida gör. Jag kunde inte åka dit i påsk, inte i midsommar heller. Har inte varit där sen jul. Jularna i stockholm är HELT FANTASTISKA! Verkligen! De kommer jag aldrig sluta att se fram emot <3<3

Fick en present av moster, som luktade gott vanilj :D

Jösses, jag blir aldeles fast i mina serier. Jag går runt och oroar mig för hur Ryan i O.C. ska klara av Marissas död. Han kommer ju bli helt knäckt, inte bara Ryan. Alla i O.C... Och jag xD. Jag är på disc 4 nu, i den sesong hon dör... Åh nej.. :( Snart händer det! :(:(

Och i min ljudbok. Sista Twilight-boken, den är snart slut. Men jag vill inte "säga hej då". Vill ju fortsätta va med och höra om deras äventyr!

Tur att mina nya boxar kommer när som helst!!! Ja... Film, vad vore livet utan det?

Jag hade aldrig velat leva om inte film hade funnits, inte en chans.

Inte rättvist

Jag vill verkligen inte va här mer.

Iförmiddags blev det tråkigheter.. Men jag tycker de gjorde det liksom förhastat. Det kändes som om jag knappt hade gjort något innan det plötsligt stog en bunt människor över mig och som sen bältade mig. Men enligt personalen hade jag gjort tillräckligt..
Och sen fick jag ligga längre än vad jag kände var nödvändigt... Okej, hade de väntat kanske jag hade hamnat där ändå. Det kan man inte veta, men det kändes liksom inte rättvist.

Ikväll var min far här. Det var trevligt. Vi byggde med cernitlera :-)

Idag har jag kännt hela jävla dagen hur mycket jag saknar SM-programmet och plönninge. Fan, tänk.. Jag skulle gått ut ettan nu. Gått på hästskötargymnasium, ridit, lärt mig massa häst och smådjur. Men det blev för mycket och gick åt helvete. Saknar skolan. Har kollar på gamla bilder.

Jag önskar verkligen att jag skulle klarat det. fått en utbildning och sen skaffat mig en häst.

Rätt att skära, inte tvärt om

Idag var jag på Kirurgmottagningen. I fredags var det en läkare här och kollade mina brännskador. Han sa då att jag skulle behöva transplantera hud till dem för att de skulle läka. Idag var jag där och de kollade på dem igen. Men jag behövde inte göra det, och det kändes ganska skönt att slippa.

Jag kan titta på mina sår och titta och titta. Bara titta i all evighet. Hjärnan berömmer eller dömer om det var tillräckligt eller ej. "säger" hur mycket värre det ska bli nästa gång om det inte var tillräckligt. Det är inte så att jag måste göra för att va värre en nån annan. Det är efter vad Hjärnan tycker. Och folk kan ofta säga fel kommentarer som får Hjärnan att tycka att det inte var tillräckligt djupt, många eller långt.

"Åh, vad bra att det BARA var ett sår idag"

"Idag var det inte så djupt idag, bara långt"

"Du har inte skurit dig på hela 5 veckor, BRA! du är duktig"

Det är kommentarer som får Hjärnan att attakera och säga att jag måste göra mer, fler, skada mig på en gång...

Jag känner mig verkligen inte duktig när jag inte skadar mig. Jag känner assdålig. Jag borde känna mig duktig. Att jag kan stå emot. Men det känns som om jag gör något fel. Att det "rätta" är att skära, inte att stå emot....

Ingen är väl bestämt?

Idag var mammi här med alla mina kläder. Så sorterade vi igenom allt. Och JAG själv kunde välja vad jag ville ha här. Inte någon som packat åt mig denna gång. I fem veckor har jag haft kläder nån annan valt. Så det var skönt :-) Fick också hit de viktiga grejerna. Och nu när jag pratade med henne i telefon hade hon bland annat hittat min cernitlera och en del andra rolia grejer. Imorgon får jag hit den. Älskar cernitlera.

Och lite FILM <3<3

Har bestält lite nya idag. bland annat Medium och ugly betty, sen lite filmer. :-D

Mina sår har gjort så det kliat en jävla massa i fingrarna idag. Men jag har ändå lyckats ganska bra ifrån att riva i dem. Men min Hjärna vill Se, Riva, Få dem att blöda, Göra dem fula m.m. Hindra dem från att läka. Men jag kämpar emot, men ibland går det bara inte.

Ibland pratar folk med mig som om jag SKA till växjö. Personal och familj också.. Typ, "är det kläderna och sakerna du valt ut att ta med dig?", "Julia ska välja vad som ska packas med".. osv.. Men vad jag vet så är det ju inte klart än. Det är inte bestämt. Ingen har kommit till mig och sagt "Julia, nu är det bestämt, på ****** skickar vi vidare dig". Först när någon säger nåt sånt kommer jag fatta att jag ska dit! innan dess kommer jag fortsätta gå runt och ändå tro att det kanske inte blir växjö.. Och anledningen till det är liksom inte för att jag inte vill dit, utan den största anledningen till att jag kommer gå runt och tro att det kanske inte blir det. Det är för att man måste vara väldigt tydlig med mig när man pratar med mig. Har man då inte sagt 100 % eller att jag SKA dit typ. Ja, då ska jag inte det. Även om nästan allt och alla säger att det typ blir det. Så har inte någon tydligt sagt SKA, BESTÄMT, DÅ VAR DET KLART eller liknandet.

Allt är nu i vbg

Alltså, nu är det bara att lägga Egehem bakom mig. Jag är så ledsen att det inte fungerade. Men men.. Pappa har hämtat allt. Hittade nästan alla mina "viktiga" saker. Har sorterat bra i kartonger och gjort allt lätt att hitta. Duktiga pappi :-)
Han var här nyss med ett litet paket. En present från egehem, ett jättefint smycke.


Imorgon kommer mammi hit och då ska hon ha med sig mina "viktiga" saker hoppas jag. Äntligen är allt hemma från Västervik! Verkligen ÄNTLIGEN :-)

De ska va en skugga!

Dagen har på nåt sätt bara runnit förbi. Samtidigt som den varit lång.. Svårt att förklara.
U-c har varit här. Men när man har någon bredvid som på riktigt tjuvlyssnar! Så är det inte så kul att ha ett samtal. Efter samtalet frågade hon som vakat mig om saker vi diskuterat. Jävla idiot. När de som vakar över mig är med på besök och sånt så ska de va en skugga, inte lyssna eller lägga sig i. Bara kolla så jag inte hittar på nåt!
Mammi och jag har haft lite filmmys nu på kvällen. Alltid mysigt..

Imorgon far min pappa till Västervik. Känns skönt att äntligen få hem allting. Och att släppa Egehem liksom. Försöka lägga det bakom mig nu.

Nya sår som lockar :-(

Åh, jag ÄLSKAR verkligen David Garrett! Låg på förmiddagen med min nya DVD och kollade på hans livedvd. Assgrym eller vad? Om en fiolkonsert kan få mig att bara vilja kolla mer mer mer, så är den bra! Alla jävla effekter han hade då? Eldbomber, fyrverkerier, konfettibomber m.m. Jösses, lyssna och njut säger jag bara!

Nu har jag hittat en till låt som är fullkomligt UNDERBAR!

"Child´s Anthem" med David Garrett <3<3

Även "Who wants to live forever" är bara bäst!

Men nu har jag brännsår på båda mina armar.. Sår. Fan, jag vill riva igen. Så eftermiddagen var rätt jobbig alltså. Ville bara riva riva riva.. När tanken väl dykt upp, så sitter den i mitt huvud som om den sitter fastklistrad. Den går inte att få bort, den är där, det är det enda jag kan tänka på.

Men det löste sig tillslut ganska bra.

Min far kom hit en stund sen. Det kommer bli han som åker till västervik på lördag och tar hem allt. Jag har gett han en lista och lite instruktioner. Fan. Jävla piss.. Vill ju också. Men det är som det är!

Det är ju privat!

Idag skickades en remiss till växjö. Så det kommer nog bli dit jag ska.. Vet ej om det känns bra eller dåligt än.. Både och tror jag. Men det kan bara bli bättre nu, eller?

Ett problem jag har är att läkaren kommer inte låta mig åka och hämta hem alla prylar från Egehem, vilket suger som fan..! Och jag vill ha hem allt, t ex så är alla mina kläder och filmer/boxar där. Och jag vill ha hem dem så jag kan välja vilka/vilket som ska med vidare eventuellt. Så nu får mamma åka och hämta allt istället. Fan också.. Så nu får jag inte heller se Västervik en sista gång heller. Men jag ska skriva en lista på viktiga saker som hon får lägga i en speciell låda, så det blir lite sorterat iaf. Men det är inte kul, för rummet är privat ju. Det är samma som att jag vägrar låta någon annan hjälpa mig städa. Jag vill helt enkelt inte ha någon som rör på mina grejer. Jag tycker det känns... fel? typ..

Idag kom min nya DVD! YEAY, är glad och den är supersnygg alltså! Så nu slipper jag slita så på min dator. För jag kollar väldigt mycket på film på den just nu. Och den nya DVD:n har liksom 4!! timmars batteritid! Assgrymt.

Blir det någonsin bra?

Och så har man vak igen. HELVETE!

Ett mindre bra inlägg. Bara så alla vet det.

Min plan var att dö, hade en plan, var på väg.. Men allt som saknades var tid.. Om jag bara hade haft tiden, så hade jag kanske, förhoppningsvis, kanske varit död. Sen var jag på väg att göra typ samma sak igen, men även där saknades tid. Och istället sitter jag här med vak IGEN.

Jag hade så inihelvetes jobbiga tankar. Ville så gärna skada mig. Så länge, ligga och kämpa emot. Så svårt, tillslut så var min hjärna överhettad. Tankar som "det blir aldrig bättre", "det går fanimej bara runt runt runt", "Fan ditt jävla ÄCKEL, DÖ" m.m. bombarderade mig. Så jag tog beslutet att ta slut på hela skiten. FAN. Jag är förbannad. Jävligt förbannad, det blev fel. Nu känns livet pissigt.. Jag orkar inte mer.

DET KOMMER ALDRIG BLI BÄTTRE. DET KOMMER ALDRIG BLI BRA

Dumma hjärna

Idag var det en ganska deppig. Jag väckte Draken igår, så tankrarna har varit svåra... Mamma och jag åkte ut en sväng och jag kollade efter en speciell dvd-spelare men de hade inte den i affären så nu har jag beställt en på nätet ! Yeay, 4 timmars batteritid! Kommer om 1-3 dagar :-)
Men när jag kom tillbaka till avdelningen hittade de inte tändaren igen.

Så jag använde den fel igen. Dumt, men jag kan inte tänka på annat en att skada mig när jag har nåt att skada mig med. Men nu måste jag eventuellt byta rum. Vill INTE så jag hoppas de bestämmer sig för att det inte är nödvändigt.
Köpte en ordleksbok och en sudokubok. Måste hålla igång hjärnan lite!

Hjärnattack

Bra perm hos far. Åkte moppe till läjet, det var skönt.
Men när jag kom tillbaka kom ångesten direkt. De glömde ta tillbaka tändaren så det blev en självskada... Men Hjärnan är på mig och vill ha MER. Måste distrahera mig på nåt vettigt sett.

Två h perm idag

Idag fik jag va ute med mamma i två timmar! Vi promenerade till Coop, det var superskönt alltså. Men nu mår jag inte så bra.. Så nu ska jag kolla på film. Kanske Inception, eller O.C.. Som jag kollar på hela dagarna för det är bara så jäkla bra. Imorn ska jag hem en sväng till min far.

Hoppas verkligen på att somna hyffsat tidigt idag.

Hurra för mig själv!

ÅH! mitt vak togs bort idag! Jösses vad underbart! Så jävla skönt, helvetes jävlar i helvetes JÖSSES! Jag är så glad över det. Det första jag gjorde var att ta en PRIVAT lång dusch i FRED!

Och om inget händer det närmsta dygnet eller två kommer jag eventuellt få ta en liten tur ut i den friska luften med mor eller far. Jag ska göra mitt allra bästa, ska kämpa allt jag kan för det.

Mamma var här idag. Men bara en dryg timme, hon fick ett samtal från syster som ville ha skjuts hem för det pissregnar idag. Men jag hade gärna gått ut idag. Bara jag fått va ute.. en liten stund.

Ska bli så jäkla skönt att somna i min ensamhet alltså! I mörker, i tystnad, helt jäkla ensam! Ingen läslampa, ingen öppen dörr med ljus från korridoren och ljud från tv:en. Bara ljudet från min egna ljudbok som för övrigt är sjukt bra. "så länge vi båda andas", den sista Twilight-boken. Ser fram emot de sista filmer som bara den.

När jag sitter som jag gör så undrar jag ofta om jag gjort något fel i mitt liv. Om jag gjort något för att bli sjuk. Fattat fel val, gjort fel tidigt i livet som liksom gjort att jag hamnat där jag är nu. Fattat fel beslut, vad jag kunde gjort annorlunda för att ha fått ett friskare liv. Om jag inte kämpat tillräckligt. Eller om det var bestämt redan från början, när jag föddes, att jag skulle bli sjuk. Att hur jag än gjort i livet så skulle jag tillslut blivit sjuk.

Autismspektrumstörningen, den är nog i mina gener. Men resten då?

Skärandet var ett val jag gjorde, som blev ett sätt att överleva som nu har spårat ur totalt. Nåt som blivit värt att dö för i vissa lägen, ibland tömt mig på all min energi, ibland gjort att livet är så förstört att det inte är värt att leva.. Varför spårade det ur så ? Varför vill min Hjärna bara ha så mycket mer? varför blev en del i min hjärna ond? Emot mig?

Jag borde sluta tänka nu. Annars blir det inge bra. Punkt.

Funderingar.

Älskade Ebba, vad jag saknar henne !

hoppas men borde nog inte

Att inte veta saker är jättejobbigt för mig. det är mycket viktigt för mig att ha allt planerat i minsta detalj och inte få några oanmälda saker på schemat. Att inte veta hur framtiden ska se ut är fruktansvärt pissjobbigt. Funderar så klart skitmycket på det. Är besviken på mig själv, att jag skulle sabba Egehem. Jag hade ingen aning alls när jag satte mig i taxibilen mot Vbg att jag inte skulle få komma tillbaka. Inte ens känslan av att det kunde bli så. Undrar om Egehem hade det på känn... Men jag funderar på framtiden. Alla jag pratar med pratar väldigt mycket positivt om avdelningen i växjö. Men jag vet vad den är på för sjukhus. Fast alla får den att låta väldigt bra. Och jag känner att jag får väl lita på min omgivning, min far, läkare, personal, samtalskontakt. De kan väl inte alla ljuga för mig..?
kan det bli sämre än PIVA?.. På PIVA, där tiden står STILLA. Totalt. Att va här i en längre period är verkligen något jag inte vill, fy fan!.

Men jag måste nog mer och mer ställa in mig på att inte komma tillbaka till Egehem.

Det gör ont. För det är juh det jag så gärna vill, om jag nu inte får återvända hem liksom. Hoppas ändå, men jag borde nog inte. Det är nog ingen bra ide och gå runt och hoppas och sen bli nerslagen igen av ett ytterligare NEJ.

Men hoppet finna fortfarande där.. Fan att det skulle gå åt helvete.

Idag har jag varit ute med en personal! Det var jättehärligt! Vi gick ett varv runt sjukhuset, jag längtar tills nästa gång. Verkligen. Visst får jag kämpa för att stå emot mina "hyssiga" impulser MEN jag klarar det. Varje gång kunde jag bara ta emot den men sen kasta den vidare igen. BRA JULIA

Chansen är LITEN

Ja... Idag var det möte. Och det blir nog inte Egehem igen. FAN FAN FAN.. Jag trodde att det skulle gå, det gjorde jag verkligen. Men nej.. Landstinget kan inte betala hela summan och kommunen vill inte va med och dela. Det var väl SKIT.

Så vad händer nu? Det vettefan., Det finns ett sjukhus i en växjö som det diskuterats en del om. Men det är inte något som är bestämt, utan PIVA ska ta reda på lite mer.

Det är väldigt oklart om vad som ska hända. Det är inte hundra heller att det inte blir Egehem men chansen att kommunen ska ändra sig är LITEN.

Hoppas jag får följa med upp och packa ihop rummet själv. Så jag får en chans att se Västervik en sista gång. Det känns viktigt för mig. Vill inte att någon annan ska plocka isär mitt "liv" ner i kartonger liksom. Det är privat.

Nu får jag ta emot besök utan vak! YEAY för det.

Förhandling och litet besked

Idag var det LPT-förhandling. Som jag trodde fick jag så klart förlängt LPT. FITTA

Och jag längtar, längtar, längtar och längtar tillbaka till Egehem.. Och bort härifrån!!! Men idag fick jag veta något tråkigt. Landstinget tänker inte bevilja mer pengar. Vet inte så mycket. Inte varför, inte vad det berodde på eller så. Som jag fattade det ska man nu försöka få kommunen betala hälften.
Imorn är det planeringsmöte, pappi kommer. Och avdelningen och läkare med.. Fan, vi måste fixa detta! Jag orkar inte flytta nån ny stans. Jag vill inte flytta nån annan stans.
Mitt mående är helt klart JÄVLIGT mycket bättre. Jag mår klart bättre nu. Mitt förslag är att jag får åka till egehem nu i väntan på besked om hur framtiden blir. Även om det bara blir några få dagar.. Eller vecka/veckor.. Fram tills alla ting eller gubbar beslutat sig. Jag klarar att hålla ihop mig den tiden! Jag kan det, kan hålla mig skadefri den tiden. Bara jag slipper PIVA. Det är vad jag vill nu. Även om det bara blir några dagar..

Men det är nog ingen som tycker det är en bra ide. Det är som om alla tror att jag ska sabba det, ställa till det. Men jag kan.. tror jag.. Det finns förstås inga garantier. Men viljan finns där. Jösses, jag vill inte vara där jag är nu.

Längtan

Jag börjar längta tillbaka till Västervik riktigt mycket nu. Jag vill så jävla mycket tillbaka till Egehem nu! Vill fortsätta mitt "nya" liv däruppe... inte sitta på kukhuset! Fan, jag börjar känna mig lite bättre för varje dag nu.
Åh vad jag hoppas egehem får mer pengar så jag får komma tillbaka. Jag vill bo där, om jag nu inte får/kan bo hemma. Jag trivs i Västervik. mitt avtal på egehem var tills idag och jag har inte hört nåt. Vet inte om egehem f o m nu inte får några pengar för mig eller att ett nytt avtal har gjorts. Men längtan och viljan att komma tillbaka är nu VÄLDIGT stark ...

Dessa vackra glasbitar

Idag var mammi här först. Men vi gick inte ut för ingen i personalen ville.
Men sen på eftermiddagen kom pappi. Då gick vi ut, han, jag och en skötare. Det gick jättebra. Jag fick ta tag i far min när frestelsen att "hyssa" hjärnans hyss blev stark. Men det var väl bra gjort? Ja visst. Tyckte hjärnan det? NEJ
När vi kom in i besöksrummet igen krossade jag en tavla och dessa glasbitar dök upp framför mina ögon. De var så inbjudande.. De nästan ropar på mig. Men jag blev hindrad. Bra? Dåligt? Det kan jag i stunden i bestämma mig för.
Men just nu är jag fast. I tanken alltså. Allt jag kan tänka på är dessa glas bitar.

Min förmiddag var annars skitbra! Verkligen! Vaknade väldigt tidigt och hade väldigt ont i magen men förmiddagen var BRA. Är det på väg nu åt det lite bättre? Jag tror och hoppas det. Det känns så

FRISK LUFT

Idag har jag varit ute! Jo seriöst! YEAY! Jag och mamma + skötare har gått ett varv runt sjukhuset idag. För jag har varit skadefri i 3 dygn och dealen var ju faktiskt så att om jag var skadefri i ett dygn skulle jag få gå ut på sjukhusområdet om det fanns personal som kände sig trygga med det. Först på morgonen fick jag ett nej. Men sen fick jag ett JA om mamma var med.

Och jag var med om världens grej.

Jag brukar ha stenkoll på min ekonomi, när jag får in min ersättning flyttar jag den till ett konto som inte är knutet till mitt betalkort. Och när jag sen behöver pengar flyttar jag en liten summa i taget. Så idag när jag skulle köpa "FLUX" (tand/munskölj) fanns där inga pengar på kortet och jag fattade ingenting för jag trodde det skulle finnas. Så jag fick snällt gå därifrån utan min vara. När vi kommit en bit ifrån apoteket kommer en kvinna och frågar om jag fick ut min vara, om det löste sig. Vi sa att det inte gjorde det och då gav hon mig 100 kr och hälsade att jag skulle ha en trevlig sommar. HALLÅ ELLER! Hur ofta händer det?

Idag lyssnade jag klart på min ljudbok jag fick av mormor och morfar "Skadad". Den var SKITBRA! Men jag köpte en ny på Itunes. Jag köpte sista "Twilight"-boken "Så länge vi båda andas". Smidigt alltså. Men jag fattar inte hur jag ska få ut den gamla ur iphonen. Fan, det är så jävla krångligt att koppla in den i datorn tycker jag. Undviker det så mycket jag kan. Svår skit!

ÄCKLIGA SJUKHUS

Min fina mamma

Jag fick andas FRISK luft för första gången sen jag kom dit! Se nåt annan än sjukhusets äckliga väggar! (Fick en ny tröjja idag också :-))

tack för informationen

Idag på förmiddagen fick jag besök av mormor, morfar och mammi. Det var trevligt, men så klart lite ansträngande för mig. Ett sånt besök kräver en hel del energi, men det var jättekul att träffa dem så det kan man väl säga var värt det.

Men jag var ett jävla skabb innan. Så jag fick ställa mig i duschen, och det är inte kul. Det är inte så längre att jag är bakom ett drapperi och de ser mina fötter. Nu ska de se hela mig. Men det finns lösningar på allt. Så jag duschade som sist, i nattskjorta, trosor och t-shirt. Det är fanimej en av det svåraste som finns, duschen. När jag är ensam är det svårigheten att stå emot skärimpulserna. De blir väldigt starka i duschen av flera anledningar. En anledning är att det blir så enkelt. Ingen ser, ingen stör, allt blod rinner bort och man efterlämnar sig oftast inga spår. Sen är det att min ångest ökar ofta mycket i duschen när jag ser min ÄCKLIGA kropp, rakt uppochner. Inte kul, inte lätt.

Men jag blev ren, jag tovade ut mitt hår och tog på mig lite mer vanliga kläder. I typ en vecka har jag bott i min "one piece" som jag köpte på gekås.

Vid lunch började helvetet

Men mina två bästa metoder för att stå ut är:

1, Blixtstillametoden också kallad Köttbullemetoden (för oftast ligger jag som en köttbulle under täcket): Den går helt enkelt ut på att ligga så stilla jag bara kan. Jag vågar nästan inte röra mig, för gör jag det, då kan jag inte stå emot mina impulser och hittar på hyssen.

2, Vandringsmetoden: Att vandra i korridoren är nästan det bästa sättet att hantera allt form av ångest och hjärnattacker på ett bra sätt. Men ibland när jag känner mig lite ilsken innombords fungerar det inte riktigt som det ska...

Jag har faktiskt fortfarande inte hört nåt, inte fått ett besked! Men seriöst! Vad fan händer nu? Mitt avtal går ju ut! Mister jag platsen nu? Eller fortsätter det som vanligt eller vad händer. Tack för informationen. Verkligen.. TACK