Depeche

Igår var den efterlängtade konsterten! Den var fantastisk!
Jag och min syster tog tåget upp till göteborg vid halv tolv.
Jag förväntade mig att det skulle var jättemycket folk som köade, men när vi kom vid var det sju personer före oss. Så vi slog oss ner. Vi hade med oss filtar och matsäck. De som var före oss hade kommit på ett system, alla som kom och köade fick ett nummer på handen. Jag och Elina fick nummer åtta och nio. På så sätt kunde ingen komma och tjafsa om vem som hade vilken plats osv. Och man kunde gå i väg, vi vaktade lite åt varandra. Vi var där halv ett. Sen var det bara att vänta. De som var innan oss hade fått klara besked om att just denna dörr som vi satt vid skulle öppnas innan de andra. Vi väntade och väntade. Vi gick till mcdonalds och spolade fötterna i varmt vatten och gick på toa och värmde oss. Det var svinkallt! Fy fan vad vi frös. Det som var så konstigt var att det inte kom så månge fler och köade. Skitkonstigt, men det var ju tisdag och typ tio minus. Folket kom typ inte förrän någon timme innan insläpp. Men då hade det blivit köer vid de flesta av dörrarna, så vi blev orolliga att de skulle öppna alla på en gång. Då skulle vi ju ha köat helt för gäves! Så när det var dags för insläpp ställde det sig vakter vid alla dörrar och vi blev skitoroliga verkligen! Men det var nån av oss som köade som pratade med vakterna och (detta är helt otroligt) släppte in alla med nummer på händerna innan alla andra! Och vi var runt 20-30 stycken! Så vi hamnade längst fram i alla fall!
Och konsterten var underbar! Det var det bästa jag varit med om på länge! Jag är så nöjd över låtarna, eller visst var det vissa de kunde skippat och spelat andra i stället, men överlag var låtlistan skitbra!!! Och stämningen var underbar och det var inget tryck! Och Dave var lite sexig som vanligt. Det är ju inte konstigt att man tycker det när han verkligen anstränger sig för att vara det Haha. Och Martin var lika söt och sårbar som vanligt. Jag vill gifta mig med Dave men ha Martin som bästa vän. OMG detta var sjukt och helt OTROLIGT FANTASTISKT UNDERBART!
Men förbandet Nitzer Ebb var så inihelvetes dåliga! Jag ville stänga av öronen alltså! Det lät som Hitlermusik verkligen. Inte för att jag tror att de är nazister, Nej inte alls!!! men låtarna lät hårda, äckliga och sjuka!

Nu jävlar

Idag började jag dagen med en långpromenad till stranden med Ebbisen och mamma. Hur mysigt som helst!
Jag ska till Atletika och träna "cardio moves" sen. Vet ej riktigt vad det är för nåt, får väl se om jag gillar det. Funderar på att antingen promenera in till träningen, träna lite extra på gymet eller ta en promenadrunda senare. Nu jävlar ska det tränas! Har längtat efter detta så länge nu. Nu ska tjockisen bort en gång för alla!
Läget är ganska kasst annars... bajs bajs...
Men jag ser fram emot depeche på tisdag <3<3

Utskriven!

Äntligen utskriven, känns mycket skönt.
I onsdags flyttades jag till PIVA i varberg, det var assjobbigt de första timmarna. Jag trodde faktiskt jag skulle kräkas. Men en personal från bup var med en stund. Men efter ett tag var det inte så jävla hemskt. Jag trivdes (eller trivdes och trivdes..!) faktiskt bättre där än på bup. Men det berodde kanske på att jag är så inihelvetes trött på bup. Men nu kommer jag ju aldrig hamna där igen! Sköööönt!
Men det var ju lite mera gökboet där än på bup....
Jag var ensam tjej och yngst...
Idag togs gipset bort och stygnen togs. Sen på eftermiddagen hämtade Ka mig.
Imorgon är det ridning!
och på tisdag är det depeche mode! Jag kommer nog dö nästan allså. Det blir fjärde gången jag ser dem nu.
Jag var på Atletika idag och hämtade lite papper. Jag ska börja träna där, ÄNTLIGEN!

Det är möte på onsdag med min LSShandläggare, mina boendestödjare, min nya boendestödjare och jag. Jag kommer ta upp att jag vill ändra lite på hur dagarna ser ut. Ta bort mina verksamheter kanske tre dagar i veckan och ha kvar två. De andra tre dagarna vet jag inte vad jag ska göra. Träna och lite sånt.. Orkar inte ha verksamheterna längre. De har liksom ingen betydelse.... Eller nåt...
Jag känner också att denna vår kanske kommer bli en repris på förra vårhelvetet... Hittar jag inte min motivation igen kommer det bli det... Jag måste hitta viljan och styrkan att låta bli igen!!! Jag klarade ju 144 dagar förihelvete! Gör jag inte det kommer jag fara in och ut på psyk som en vante igen. och se hur det slutade förra gången! Jag skar mig nästan till döds... Jag orkade inte, skärandet spårade ur totalt! och jag pallade inte med att åka fram och tillbaka hela tiden, så tillsut försökte jag avsluta det hela på mitt sätt... Men denna gång kommer jag iof bli erbjuden hjälp. Jag kommer ha en psykolog och en läkare i öppenvården.
Men jag är så kluven, jag älskar att skära mig! Jag klarar mig inte utan det känns det som. Men samtidigt vill jag ha kvar mitt friska liv, mina djur och jag vill rida....
Jag ska träffa mina öppenvårdskontakter för första gången på måndag. 08.15! Jobbigt....!

Misslyckad....

Sitter nu på halmstads bibbliotek. Är inlagd på bajshuset igen. Jag skar mig igen, och blev inlagd. När jag kom ner till bup hade jag läkarsamtal, men jag ville inte prata så jag sa typ inget. I slutet på samtalet sa läkaren "extra-vak" Jag blev helt knäckt! Jag bar grät och grät, vad hade jag gjort för att förtjäna det? inget! Tillslut sa läkaren att han tog tillbaka det och att vi inte bestämde något förän Håkan hade kommit. När han kom bestämdes det att såret måste absolut sys, men jag fixar ju inte sprutor. Då sa han att jag kunde få en lugnande spruta, samma spruta jag fått när jag flippat totalt på avdelningen. Jag var skräckslagen av bara tanken på bedövningsprutan, men han sa att om jag inte gjorde det frivilligt skulle det göras ändå på något sätt. De övertalade mig också att lägga in mig frivilligt! Jag fattar inte att jag är här FRIVILLIGT! Det är helt emot mina principer! Men om jag gjorde det skulle jag vara inlagd på friare former sa de. Jag skulle också få en liten gipsskena på benet för att hjälpa mig att inte dra upp stygnen. Jag sa okej till det med. Jag fick tillåtelse att åka hem på lördag till ridningen. och va hemma till kvällen. Jag skulle slippa vaket om jag var snäll och syddes.
Efter samtalet åkte jag och pappa till sjukhuset. när vi kom in var jag livrädd. Jag har inte fått en bedövningsspruta på typ 19 månader eller nåt sånt. Jag var lite smått hysterisk. Det bestämdes då att jag också skulle få lustgas. När den lugnande sprutan börjat verka fick jag lustgasen, och efter en stund började de bedöva. Jag kände sprutan i början men faktiskt, efter en stund var jag så borta att jag inte kände den! Shit, jag tror inte det är sant faktiskt. Men lustgas är skönt! Men haha, tillslut ville jag nästan att sköterskan skulle ta bort den, men jag sa inget för tog hon bort den skulle jag känna sprutan igen. Men vips, så var det färdigt!
Sen gipsades jag, de la en skena ÖVER knät. Så hela benet var gipsat! Jag blev arg, eller mest ledsen för jag kunde fan inte rida medd en och det var inte dealen. Dealen var en LITEN skena! Jag kunde ju knappt gå!
Dagen efter sprutan var jag helt slut, jag sov typ hela dagen. Men jag pratade med läkaren, eftersom jag höll min del av avtalet! Jag lät de sy mig, jag lät de lägga skenan! Så då sa hon okej. Att jag skulle få en ny! Så igår var jag på ortopeden och fick en ny skena, som bara täcker vaden och den är chockrosa! Jag ska ju till varberg i morgon och få rida! sen är jag hemma ända tills kvällfikat.
Egentligen vill jag skrika, jag vill protestera, bråka, rymma och skit. Men fram tills den 26 är jag snäll patient!! Jag gör var de säger jag ska göra, jag är inlagd frivilligt för att lättare skrivas ut. Den 26 är det Depeche mode och den MÅSTE jag gå på!! Det finns inga andra alternativ!!!!!
Sen är jag fan inte en lydig liten frivillig patient längre. Jag stannar fan inte längre frivilligt på psyk än vad jag måste. Det känns sjukt att säga "jag sitter på psyk frivilligt" det är ju som att säga "jag vill va här"

På onsdag ska jag flyttas till vuxenpsyk i varberg om jag fattat det rätt. Är lite skrajj över det! Är mycket jag oroar mig för inför det men mest är maten. Jag vet inte om jag vågar äta där...?

galopp-lyckorus

Idag började jag dagen med att gå ner till havet med min mamma och hund. Vi var väl ute någon timme. Det var superskönt. Jag får fortfarande ett liksom lyckorus när jag tänker på gårdagen, på galoppen. Det var verkligen så jävla fantastiskt!

Imorgon ska jag först fika med en kär vän, sen ska jag till halmstad och träffa min läkare. vill inte. Men helt klart hellre ett läkarsamtal än att bli inlagd!

Många sår på få dagar

Gårdagen slutade på akuten igen, men vägrade sys, tejpas eller limmas. Varför dra ihop såren när jag vet att jag drar upp dem så fort jag får chansen? Sån slöseri med tid och material. Läkaren frågade så klart varför jag då satt på akuten om jag inte ville på något sätt dra ihop mina sår!? Men det var ju mamma som sa att jag måste dit, men hon visste ju hela tiden att jag inte skulle låte dem sy mig men som mamma måste hon ju ta dit mig när jag skurit mig djupt.

Idag var jag på en underbar ridlektion! Det var första lektionen den här terminen. Var så jävla nervös innan, ville inte gå ochsådär. Som vanligt alltså... I slutet på lektionen fick i lära oss lite mer om galopp. Vi gar ju bara gjort det en gång innan men då bara gjorde vi det, vi lärde oss inga tekniker. Men idag lärde vi oss lite mer, och jag fick en häst som verkligen var pigg på det! SHIT VAD DET VAR KUL!!!

Och jag har gjort det igen

Igår skar jag mig, djupt.
Jag och mamma blev tvugna att åka till akuten mitt i stormen!
det var väldigt lite folk, folk drar sig väl väldigt för att ge sig ut i en sådan snöstorm.
Men vi kom in snabbt. Fick träffa en läkare som var helt konstig. Mamma och han började bråka. Efter ett tag gick det upp för oss vem det var. Vi hade träffat honom en gånng förut, och då var han en riktig jävla idiot! Jag hade tagit en överdos och när jag låg där i rummet så var jag så trött att jag inte orkade hålla ögonen (detta var tre år sen) öppna, men jag var vaken och hörde allting. Han trodde jag bara fejkade allting, att jag inte alls tagit några tabletter. Mamma och pappa blev jättearga för de märkte ju att jag var sjuk. Så mamma sa "så jag kan ta hem henne nu?". Då svarade han "Nej, hon ska till halmstad sjukhus för observation". Han vågade inte skicka hem mig ifall jag verkligen tagit nåt.. Jävla idiot, mamma och pappa ville anmäla då men hade inte orken.
Men igår då så ville han inte söva och jag vägrade sy, så vi kom överens om att limma och strippa. Han sa flera gånger "detta kommer säkert gå upp och bli infekterat". Jag tror han sa det så många gånger så jag inte skulle kunna anmäla honom ifall mitt sår gick upp och blev infekterat, nu hade han ju berättat vad som kunde hända och jag var ändå helt inne på att bara limma och tejpa.
Han började ställa frågor som jag hade väldigt svårt att svara på, p.g.a att jag är lite som jag är. så mamma hjälpte till med både frågor och svar. Men det ville inte han! Han blev irreterad och sa att hon fick va tyst så han kunde bilda sig en egen uppfattning om jag var en akut suicidal människa! Jag bara tänkte "Men heregud...!!". Jag är ingen akut suicidal människa. Han och mamma började tjaffsa jättemycket och jag ville sjunka genom jorden. Om att han ställde fel frågor och att mamma inte kunde va tyst... Men han ställde så svåra frågor och så tog han av mig min mössa för att se mig i ögonen men han han aldrig göra det innan de började tajffsa. Jag skulle säkert kunna verka som en suicidal människa i hans ögon eftersom jag inte hade kunnat svara på hans frågon och sett han i ögonen.. idiotläkare!
Men enligt den dumma överenskommelsen ska jag egentligen bli inlagd nu, men mamma har mejlat min läkare Anna i halmstad och hon har inte svarat ännu. Det kanske är posetivt? Men jag har öppenLPT nu så de kan bara hålla mig inlagd i max 3 dygn sen måste nämnden komma och besluta om ja ska stanna, inte min läkare. Och konvertera till slutenLPT igen, men för att sedan konvertera till öppenLPT igen. För tanken är att jag ska ha öppenLPT nu.

Bajs

Idag finns det inte så mycket att skriva.
Läget är skit.
De senaste dagarna har varit skit.
Fimpat och småskurit...
P.g.a ångest och felätning...

Facebook

Jaha, nu har jag skaffat facebook. Precis som alla andra! Jag har varit så jäävla anti facebook men nu kunde jag liksom inte låta bli att testa, och det var ju jättekul! Kanske bara nu i början de första dagarna och jag sedan tröttnar... Eller så är det verkligen kul xD vem vet.?

2010 ska fan bli det bästa året på länge!

Nu ska jag bli blond, håller på att färga håret nu. Nytt år, nytt hår!

Jag är nu ledig fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och onsdag!
Så jävla skönt. Sen är allt som vanligt igen. Jag är verkligen helt inne på att söka till plönninge. Till deras specialprogram...
Ett specialanpassat program som innehåller mycket häst men många andra intresansta saker!
Det kan inte bli bättre. Och jag får träffa andra i lite samma situation som mig. Som skolan inte riktigt funkat för. Som också har något funktionshinder. Vissa kanske lite med ett större funktionshinder än mig, vissa som är raka motsattsen till mig med tex adhd... Men ändå.... någon som jag kanske? Som tänker som jag?
Jag sökte förra året, och kom in. Men jag drog mig ur. Jag var helt enkelt inte redo. Men jag tror jag är det nu!

Jag har stora förhoppningar på det här året. Det ska tamigfan bli det bästa året på länge, det ska jag försöka se till att det blir. Jag ska verkligen försöka se till att inte falla tillbaka till skärhelvetet i alla fall!!