Lägesraport

Svettig och snygg !

Även om jag borde orkat jogga mer, så är en ordentlig runda så jävla skööööööön!

Tillbaka på Egehem var jag i morse. Igår bestämde jag mig för att det var nog och började tömma min kropp igen, på nytt blod.
Personalen tog mig till sjukhus då jag var så fruktansvärt slö, nästan borta och inte kunde stå eller gå mer än några få steg utan att sätta mig på marken och andas för att inte tuppa av.
Så jag fick flera påsar blod.. Efter knappt en påse började orken komma tillbaka, färgen på kinderna kom igen. Helt sjukt, kanske fick jag supermannens blod.

Jag mår just nu väldigt dålig. Jag vet inte hur jag ska vända på allt. Allt är så fel, så svårt, så jobbigt.
Har haft ett läkarsamtal idag. Ganska så bra ett.
Han sa bland annat att Egehem ansökt om en person för mig från mitt landsting, som kan finnas där och jag läs känna lite mer, om jag fattade saken rätt.
Och anledningen till mina svullna ben är att jag har proteinbrist.
Om någon har bra tips på flytande protein, tex smoothies eller så som innehåller protetin, tar jag med glädje emot tips!

Mornarna är så jobbiga. Och jag klarar inte av ensamheten på ett bra sätt. Så ikväll har jag fyllt kroppen ordentligt med myycket medicin, allt för att inte hamna i en ensam morgon, timme ut och timme in! Så i morgon hoppas jag få sova! Jag hoppas denna cocktail kommer ge mig en hel natt..! Att förskjuta läggdags funkar nämligen inte heller, för kvällarna är så jävla jobbiga, ju senare de blir.

Idag har jag joggat 2 km och promenerat 6,5. Så jävla skönt men jag känner mig kass, jag borde orkat tre..
Har varit och köpt nya kuddar och täcke. Det gamla sabbades av allt blod..

Förlorade mer

Ligger på sjukhuset.. Det gick åt helvete..


Can somebody please take me home
Where I can be all alone
Can somebody please take me home
Where I can be all alone

Ölands djurpark

Dagen på Ölands djurpark har varit jättebra! Jag har haft jättekul med en av tjejerna. Jag vann två gosedjur på "klor". Jag är klogalen, spelar på det jämt. Men den ena var det tryckt 29 över hela gosedjuret, och vad är det för datum idag? Den 29:e! Seriöst.. Läskigt!

Men kvällen blev ett riktigt helvete...!
Ingen stor skärskada men jag försökte tappa mig på blod, det blev fel och jag drog från egehem men kom tillbaka. Mådde piss och jag vet inte bad jag ska ta mig till.. Jag vill bara dö..

Har lite bilder men det krånglar just nu..

Världens coolaste ryggsäck

Det är underbart med mamma här. Vi har filmmys nu. Kollar på "allas hjälte". Vi har varit ute och ätit nu på kvällen, det var jättemysigt.
Jag köpte idag en sak jag länge funderat på att köpa. En hemmakväll-ryggsäck full med trevligheter! Tre animerade filmer och lite snacks. 199 kr. Vilket jävla pris!

Jag är jättesvullen. Nånting är fel, om det beror på medicinerna, kaliumet, överdosen..? Jag vet inte, men mina ben är skitsvullna och det spänner och ser stört ut..
Dessutom har jag lagt på mig några kilon känner jag. Och jag har ingen våg som jag kan kontrollera det på...Men jag vet.. Mår ganska dåligt och funderar på att ta en matpaus..
jag orkar inte....





;-)


Fina mamma. Imorgon skills vi åt lite tidigare för jag kommer åka med till Öland. Men som tur var kom Älsklingen och mamma en dag tidigare.



Nya solbrillor idag.

Jag har varit GRYM

Idag har jag varit på stan med mammi och shoppat "säsongskläder". Varje säsong får man en lite större peng från Egehem att handla kläder för just den årstiden. Handlat otroligt fina saker som jag är otroligt nöjd med! Verkligen..! En bikini också. Brabrabra!
När vi tre, mammi, jag och puppan vandrade runt i stan märkte jag hur jag fick mer och mer ont i mina ben, framför allt mitt lår. När jag var inne på H&M och testade kläder och glor ner på benet var det som att kolla på en jävla STOCK! Helvete vad låret + vaden svullnat upp! även vänster ben men inte så mycket som det högra.
Vi åkte till sjukhuset, jag kunde inte gå med alla agraffer ändå till måndag när det såg ut sådär.
Och där får jag en SKITFANTASTIG läkare som plockade ALLA agraffer i vaket tillstånd på mig på ca 15 minuter, 150 st ca. Hon var suverän! Fick lite morfin innan, men det var jättejobbigt men jag är så jäkla stolt över mig själv! Jag klarade det! Jag slapp bli sövd! Och jag kan börja med de saker som får mig att må bra igen eller saker jag inte kunnat göra pga mitt helvetes skärande.

Ridterapin
Rida
Jogga
Promenera
Floating (ska jag testa)
Egehems spa
Studsmattan
Simma
Gå i sommarkläder
Raka benen
M.m.
m.m.....!!

Men det är skillnad att klara av nånting fastän det gör förjävla ont. Det kan man, det är bara att hålla ut, gråta, va ledsen osv (om smärtan är innom en viss gräns förstås), än att klara av nånting fastän man är rädd. Är man rädd tillräckligt kanske det inte går bara! Det kan va omöjligt för man är för rädd helt enkelt.
Idag var jag inte rädd, det gjorde bara förjävla ont! Och då kunde jag klara av det. Hade det varit nåt som skulle lagas hade det inte gått. Då hade rädslan gjort det omöjligt.

Imorgon ska vi väl ner på stan igen, hämta ut mina efterlängtade linser bland annat! Som äntligen kommit! Jag ska köpa lite filmer. Bara vara tillsammans vi tre är värt alla miljoners moljoner!

På söndag ska Egehem till Ölands djurpark. Vet ej om jag ska med men det tror jag. Jag har aldrig varit på Öland.

Varför är "nej" ett så svårt ord?

Har väntat hela långa dagen på mammi och ebbisen! Men nu är det bara en endaste liten timme kvar!!!! Jösses! Jag dör av längtan!

Jag har varit på provtagning idag och vad jag vet var det bra svar. Skulle även tagit bort agraffer, väldigt många, men eftersom det var så många och så smärtsamt (trots emla) avbröt sjuksköterskan det och föreslog att man gör det under narkos. Vi får besked imron hur det blir...

Har varit på bokia och köpt lite nya brevpapper m.m. Så nu är mina brev lite extra stiliga. ;-).

Varför är det så jävla svårt att säga NEJ? Bara säg ordet förihelvete!! N-E-J! Säg det eller skyll dig själv...



Bajs haha ! xD
Jag har varit duktigt och gjort mig av med min våg! Jag mår så jävla dåligt av att ha den och orkar inte leva med att väga mig 284472 ggr om dagen. All ångest och allt hat den skapar.. Nej, det var ett måste om jag ska kunna fortsätta leva liksom.

Ett rejält "bryt"

Jag har börjat återfå mina krafter mer och mer. Jag sover inte hela tiden men blir trött så fort jag ska göra minsta lilla.
Imorgon blir det provtagning för att kolla att det går åt rätt håll.
Men jag lyckades inte få ner alla piller imorse. Så illamående vissa av dem gör mig. Vill bara kräkas!
Idag börjar jag en "flytande period". Vilket är som det låter. Äter inget man tuggar. Jag vill inte driva mig in i det jag just kommit ur. Och föytande ger mindre ångest. Jag har också sovit i soffan på nedervåningen de senaste nätterna. Såg (fast jag är inte 100%) en spindel i rummet och den försvann. Hittades aldrig så jag vågar inte vara där. Men egentligen, vad är jag mest rädd för? Spindeln eller mig själv?? Kanske är spindeln en ursäkt för att jag ska slippa sova i rummet... Jag vet inte..
Äter naltrexon nu. Ska verkligen försöks göra det ett tag nu. Min kropp är körd i botten och behöver vila..

Överdosen bröt nog den värsta skärspiralen.. Jag behövde ett bryt, rakt av bara sådär. En nystart..!? Och nu då, nu börjar vi om igen.

Imrgon kväll kommer EBBA!!!! Omg, kan knappt tro det!! Är så glad..! Längtar så :-)

Lite brister

haha

Blev inlagd tillslut. Kaliumbrist, järnbrist och nåt med levern. Så jag fick ha dropp i tio. Sen imorse fick jsg åks tillbaka till egehem. Botemedlet är kaliumtabletter, järntababletter och en bättre kost. De trodde att kosten är det som mig så jävla orkeslös, håller väl med med till en viss del men allt blev så jävla mycket värre sedan överdosen. Men det med levern försvinner av sig självt antar jag. De sa inget om det men det var inget allvarligt.
Fan jag sover när och var som helsti får verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna om dagarna.

Min kropp är som gjord av bly

Kärleken till att skära mig... det har inte förändrats. Men bara så länge det är jag som har kontrollen.

Idag är jag tröttare än någonsin. Igår va vi på bio, sov halva filmen och jag hade ändå sovit nästan hela dagen.
Jag ligger nu på akuten för att kolla upp denna otroliga trötthet, kroppen känns tung som bly.

Mormor, morfar och två andra släktingar var och skulle hälsa på mig idag med det blev en rundtur i huset, mer orkade jag inte. Synd, det var nåt jag sett fram emot.

Jodå. Lever gör jag

För ett par dagar sen tog jag en överdos. Hamnade på IVA och fick motgift-behandling. Var där nästan ett dygn och det var för jävligt. Otrevlig och jobbig personal och jag ville bara bort. Men då kom det hot om polis och vårdintyg om jag gick. Så jag stannade för nåt sånt orkade och ville jag inte va med om hur pissjobbigt det än var.

Mår piss, min kropp orkar inget och imorse trodde jag att jag hade feber, men inte då. När jag kom iväg med personal och handlade fick jag villa genom att sitta på hyllor.. Trodde jag skulle svimma där inne.

Naltrexon insatt för att förhoppningsvis ge mig den paus jag behöver.
får nozinan istället för theralen när jag ska sova utöver det andra ihopp om att det ska ta bort mina ensamma mornar
Den nya mot "hjärnattackerna" är utsatt.

Min nya schemavägg

Dit och vände

Jag har försökt! Verkligen ansträngt mig att inte va ensam, aktivera mig.. Men jag lyckades inte ändå. Försökte ta hjälp att aktiveras men det gick inte bra..

Var just på op, men blev hemskickad igen! För jag hade tagit min medicin.. jag ska tillbaka imrgon bitti så fixar de mig då. Att åka fast man inte vill och sen inte kunna fixas ihop... Fan.. Det är skitjobbigt..

Jsg är så trött.

Bestämt mig för körkort nu!

Ja.. Har kollat på "välkommen åter", det är helt stört xD men sjukt kul..
eftersom rummet är rent och i ordning nu är kontrollen till dvd:n hittad! Fy fan! Äntligen! Ska sätta på "sprängaren" nu tror jag.. film hela dagen lång.
och jag väntar på att operation ska höra av sig. Idag igen.. Det har hänt igen. Har varit fastande länge nu.. Vill så jävla mycket ha ett glas pepsi nu alltså.. Eftersom vi inte vet om de hör av sig om 12 min eller 12 timmar blir det lite jobbigt.. Med fastan och med väntan och ovissheten.

Jag ska sätta igång med mitt körkort på allvar nu! Är skittaggad!! Men det blir att köra endast på körskolan, inget privat på egehem med nån personal. Kanske att jag ska gå kursen som behövs och kunna köra med mammi och pappi. Satsar på att ta det inom ett halvår, nästan lagom till min 20-års dag. Har lite som måste fixas innan med lämpet. Måste till ögonläkarn och undersöka brytningsfel och ev. Nåt mer för att de ska se att jag kan köra. Men det är kan jag! Skulle bli knäckt om jag inte får lämp alltså, köra 25-moppe livet ut.

Samma jävla skit

Skärskada lördag kväll. Akuten idag, nästan direkt upp till operation.
Min onda del i hjärnan får det att verka som nåt bra. Gör jag det är jag bra. Ju mer destå bättre men jag försöker begränsa så mycket jag kan men det är svårt att stå emot. Jag vill ju i stunden mer än något annat. Men efteråt när jag inser vad fan jag gjort vill jag inget annat än att dö. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer sjukhus, mer agraffer, mer sövningar och uppvak. Vad fan ska jag göra? Hur ska jag klara att låta bli?

"boys don't cry", en fruktansvärd historia, blev berörd. Jävligt bra, rekommenderas starkt!
Ikväll blir det börja titta på sällskapsresorna. Början med "snowroller".
men kontrollen är inte hittad så det blir till att kolla på den bärbara. Men imorgon är det rumstäd. Då jävlar har jag att göra...!

Shopping i Norrköping

Idag var jag ensam med en personal i Norrköping. De andra var för sig och gjorde sitt. Men vi shoppade. Köpte skitmycket billiga sommarkläder. Byxor, linnen, tröjor m.m..! Och en jättesnygg väska och en söt liten spargris

Och filmer. Ska kolla på "boys don't cry" nu. Köpte även "sällskapsresor" - boxen, "chuck" s. 2 och "välkommen åter" s. 1.

Jag hade pissig huvudvärk men förutom det hade vi det jättettevligt!
Men nu flippar jag snart för jag hittar inte min kontroll till dvd:n och man ser knappt golvet så lycka till..!

jag får inte klaga men jag gör det ändå

Dagen har varit som så många andra...
Men vad jag inte orkar.. Jag vet att jag inte får klaga. Jag gör det själv, men jag orkar inte. Jag vill inte, jag orkar inte

Efter lite vila var jag som ny.

Ikväll blir det talang! Yeay!

Imorn blir det ytflykt! iDet blir linköping och norrköping. De hade sagt fel först.. Det gjorde inte så mycket egentligen. Men de rörde till det, sa saker, menade väl men det blev så fel (om det nu är så att de inte har en baktanke som jag trodde) och jag fick för mig att de verkligen inte ville att jag skulle med. Det är go kart och lasordome på schemat med det tänker jag nog inte va med på. Jag ser verkligen inte fram emot utflykten, men jag vill ändå med...

Bra dag, Bra Julia

I natt sov jag en HEEEEEEEL natt! Jag vaknade först stax innan sju! Jösses vad jag blev glad när jag såg vad klockan var! JIHOO!!!

Var på ridterapi idag men jag kunde inte rida för mina "agraffade" vader är svullna och stora som stockar och det stramar som FAN. Så det blev till att rykta och gosa.

Imorgon ska jag till stan och köpa en lika dan kllänning som den blå jag köpte förra veckan fast röd och byta Ebba nya halsband som gick sönder andra dagen.

Mina scheman blev klara idag också. Men jag ska testa dem en vecka och så kommer jag säkert behöva ändra lite här och där på dem. Jag har ett för varje dag. Men det känns skitbra!

Tårar, sår, skratt, sol, varm choklad, ångest, dbt, akuten, musik......

Det blev inte någon resa hem. Jag vandrade tillbaka efter ett par samtal med föräldrar som talade mig till rätta. Bestämde att "okej, sover på det och tar kanske bussen 06.10, får se hur jag känner när jag vaknar".
Men jag är kvar i västervik.
Dagen har varit ganska bra och ganska dålig. Det har blivit ett par skärskador. Det har varit ganska mycket tårar. Men också en ganska bra förmiddag i solen.
Har pratat med läkaren. Fått en ny medicin, mot den onda delen imin onda hjärna. Mot "hjärnattackerna". de som tränger sig på och får mig att skada mig,
Nu sitter jag i mitt rum och lyssnar jag på "David Garret - Who wants to live forever?". Den har gått på repeat om heeeela dagen. Så underbar, hans musik är så underbar.! och han är så jävla snygg.
Har varit på akuten. Men istället för att läggas in på avd. 7 i väntan på operation så väntar vi på Egehem och de ringer. Men de trodde de skulle va klara efter någon timma eller två och kunna ta emot mig.

Idag var jag med på DBT:n för första gången. Det kändes bra.. Tror jag. Bättre än de tre (ej sammanhängande terminer) andra jag testat innan "i mitt tidigare liv". Senast var väl för fyra år sen.

K A O S

Allt har slutat med ett stort KAOS KAOS KAOS!
När jag skulle till akuten får jag höra "Vi kommer köra dig till sjukhuset och där väntar blablabla som kommer va med dig tills du sövs". Jag hade aldrig träffat människan förut.
Som tur var hade jag fått mina kvällsmediciner så jag somnade nästan direkt på sjukhuset. När jag blev cpuppröd och jätteledsen över vad jag fått höra stannade en personal typ en kvart iaf. Det blev inte bara "släppa av till främmande människa". Jag var tvungen att läggas in på avd. 7 tills imorse i väntan på operation. När jag vaknade i morse vad jag ensam. Men nånstans i min hjärna hade jag hört att jag skulle va det så det visste jag... Men efter några timmar kom nästa personal, precis innan jag sövdes.
Jag känner mig så sviken. Så fruktansvärt sviken och kommer aldrig mer sätta foten på sjukhuset med Egehem igen.
Men kaoset fortsätter.
Jag saknade Ebba så jävla mycket. Jag mådde skit. Inget förtroende kvar för egehem.. Jag ville hem. bestämde mig för att ta mig hem. Packade väskor. Det blev tjaffs. Jag orkar fan inte.. Jag VILL INTE bo där. bla bla bla
Jag kände mig även provocerad, hånad.. Jag blev så jävla arg.
Hur som helst. Nu ska jag hem. Bussen går imorgon...
Alltså, inte med tillåtelse. Men jag skulle inte påstå att jag rymt. De visste att jag gick. Så man kanske kalla det att jag avek?
Vet inte vad jag ska ta mig till alltså

En bild säger mer än tusen ord

Mycket bilder har tagits denna helg. Finns inte så mycket att säga.
Det är Ebba jag behöver. Ingenting annat betyder så mycket som henne.
Det är Ebba jag kan älska på ett sätt som jag inte kan älska någon annan.
Ebba och jag är ETT. VI HÖR IHOP!

Snart åker de..

Helt jävla fantastiskt

I princip hela dagen har varit HELT FANTASTISK!!!!!
Vi åt lunch ensamma för de andra var ute och åt på stan sen åkte vi på utflykt.
Det bästa med hela dagen var nog när vi var ute på gränsö. Vi parkerade bilen en liten bit bort och gick sista biten till slottet. Där fikade vi och hade det superskönt! Vi skulle gått ut på den lilla ön men jag som är så frusen av mig pallade inte kylan så vi vandrade tillbaka.

Vill inte tänka på morgondagen, vill inte att de ska åka.

Vi tre har det så bra så

Nu är de här! Äntligen! Vi ligger i övernattningsrummet alla tre. ska kolla på "shutters Island". Vi ska sova alla tre tillsammans här. Det är ett rum + badrum som besökare kan låna. Gud vad jag älskar att de är här. Att Puppan är här..!

Jag har varit hos optikern idag, så om några dagar kommer mina månadslinser som är nästan 5 månader gamla kastas och ögonen gråta av glädje! För då kommer de nya hem till optikern.

Jag har väntat så på mina älsklingar!
Vi har varit en sväng på stan. Jag shoppade lite kläder. En långklänning på rean för 50 kr. Grejen är den bara att jag inte har självförtroendet att bära den. Men jag hoppas på att få det, nångång. Vill så kunna bära den utan att vilja hoppa in bakom närmsta buske så att ingen ska se mina konturer. Kofta för 75 kr, som jag kan ha över långklänningen och även till min nya fina sommarklänning. Men den klänningen kände jag mig bekväm i så den kommer jag kunna använda direkt.
Imorgon ska vi åka till gränsö, och promenera i vackra miljöer.
Jag skämmer för övrigt bort min prinsessa så in i helvete! Jösses, men det gör inget. Hon är mitt allt, hon är den jag älskar mest på hela jorden. Jag vet fan inte hur jag ska klara av att se henne åka härifrån på söndag.

Jag trodde jag skulle dö, seriöst

Idag upptäckte jag en mycket positiv sak! När jag var sövd tog de bort alla agraffer i högerarmern + fem i vänster underarm. Och jösses vad jag blev glad! det gör så jävla ont att ta bort dem!

Jag trodde på riktigt att jag höll på att dö igår. Efter sjukhuset mådde jag inte så bra. Senare på kvällen försvann alla mina krafter helt och jag föll ner på golver i hallen. Fick lite hjälp att komma till sängen. När jag låg där i sängen fick jag en panik/lugn/förvirrad, ja en mycket konstig känsla. För jag trodde jag inte skulle leva när de kom och skulle väcka mig dagen efter. Jag trodde jag skulle somna in. Knäppt... Jag mådde så dåligt. Jag fick paniken för döden samtidigt ett lugn för att allt skulle va över.. För alltid! MEN Jag vaknade så klart idag. Jag har varit ganska kraftlös idag men mår mycket mycket bättre.

Och imorgon, är det dagen jag väntat på! Puppan kommer imorgon! Och mamma!! JAAAA!!! Och jag, puppan och mamma ska sova tillsammans i lägenheten mamma ska bo i. Först skulle jag och Ebba bott i mitt rum och mamma i lägenheten. Men så frågade jag om alla kunde få sova tillsammans och det gick bra! Så först ska jag va hos optikern kl. 10. Sen ev. stallet och senast två kommer dem! Jag har köpte lite grejer till Ebba. Alltifrån godis till ben till ett jättefint halsband i rosa lack med "diamanter" och ett "diamant"hjärta som hänger liksom.

Jo, tjena....

Mina tre veckor.. Det gick åt helvete!
Och jag kan säga en sak, jag har aldrig i mitt hela liv mått dåligt fysiskt pga en självskada, som inte skulle få min kropp dålig alltså.
Men det hände idag. Jag började må riktigt dåligt idag.
Idag gick det jättesnabbt, på bara några timmar hade jag kommit in, sövts, åkt hem!
Och idag var det läkarens ide att söva mig. jävligt skönt att slippa sen diskutionen över huvut taget!

Men efteråt har jag mått ganska dåligt. Jag har INGEN ork alls. Och jag har tvättat som fan! skor, en stövel, alla mina jävla mjukisbyxor, sängkläder, bäddmadrasser, handdukar m.m.. allt pga dagens händelse.

kom igång med ett ganska bra schema för nån vecka sen. Men det har typ försvunnit, vissa dagar inte, vissa dagar har. Fan. Att inte veta saker, som idag dök "städdag" upp från igenstanns, kan förstöra min tillvaro för en stund.
Att saker bara dyker upp, förändras, ändras utan förvarning, eller liknande. Det är inget jag riktigt klarar av. Inte just nu. I bra perioder kan jag hantera det. Inte nu.

Vill bara säga en liten sak!
INGEN kan komma och säga att jag inte försöker. Att jag inte försökt. jag har VERKLIGEN försökt nu sen den förra självskadan att hålla mig så länge jag kan. Jag har promenerat promenerat promenerat! Igår i pissregn i över 1 ½ timme. Jag har suttit och nästan hållt mina egan händer så de inte ska ta tag i fel saker.. Så jag försöker.

Tidigaste laget

Jag har varit uppe sen typ tjugo i tre.. Det var väl i tidigaste laget?
Men jag ar hållt mig ständigt sysselsatt. Jag ska ju som sagt sattsa på tre veckor skärfri nu.
Jag funderar på att gå ut en sväng. men jag vet inte.
Jag skulle egentligen ridit på ridskolan idag. Fick ju ställa in förra tisdagen pga såren. Jag kommer bli tvungen att ställa in idag också. När jag skär mig tänker jag "äsch, jag kommer bo här länge. Jag kommer hinna rrida mycket, många gånger så skit samma om jag missar liksom". Men nu i efterhand är jag lite ledsen på mig själv. Jag vill komma igång med ridningen igen! Jävla idiot..

Jag hoppas att jag kan somna snart, och att personalen låter mig sova lite längre. Fast de vet iof inte att jag (just nu varit vaken i 3 timmar) varit vaken länge. De väcker mig (men jag är oftast vaken) ca klockan 08.00. Jag kan ju ändå inte åka till stallet, somnar jag nu sover jag iaf två timmar innan väckningen..

Jag kunde aldrig somna om.. Jävla skit. Har fan inte gjort nåt vettigt idag alls.
Nu börjar jag känna ett starkt behov utav en prommis, och det är snart medicindags, sedan såsmåning om läggdags.

Skärfri i tre veckor?

Idag blev det inget stall. Mina armar gör så ont, efter alla agraffer.. Kommer nog inte kunna åka dit imorgon heller. Men jag får ju skylla mig själv..!
Men jag har köpt en "kylplatta" till min laptop, är så jävla nojjig. Tror att den ska fatta eld när jag har den i sängen. Men att gå in på Elgiganten. Det är inte lätt ;-) köpte en superfin iphone väska, hello kitty! Det fanns så mycket jag ville ha, att spara till.

Men sen på kvällen kom ångesten ändå. Så trots alla agraffer blev det en lång sväng. Men jag tänkte liksom att om jag inte gick skulle det kanske bli ännu fler agraffer?
Har tänkt att försöka att inte skära på tre veckor. Ska ta till alla knep jag har. Min kropp behöver vila, akuten behöver vila från mig. Känner mig redan så ovälkommen där. Och om jag fortsätter sövas i samma tempo som jag gjort hittills kommer det nog inte dröjja länge innan de säger stopp. Och då kan jag inte lagas mer.