Ser fram emot en lång tågresa till skövde!

Mamma är på besök, Kulan kunde inte komma. C var det som skulle komma därifrån och sova över mån-tis. Men hon var sjuk. Det som gjorde mig mycket besviken var att de inte skickade någon ersättare. Hur jävla svårt är det att ringa in någon som åker till mig? På tisdag över dagen i alla fall... Jag kan helt förstå att de inte kan ringa in någon som ska komma och sova över som C göra men de kunde ju fan skicka någon över dagen. Min komun betalar ju faktiskt kulan för att jag får bo där och när jag inte är där, borde de då inte komma till mig?! Det som gör mig arg är inte saknaden av deras sälskap, nej det är nämnligen så att det är typ fullt på avdelningen nu så personalen kan inte så mycket tid över så man får komma ut.... När kulan är här får jag gå ut ensam med dem obegränast i perincip.
Fast idag var jag och en personal och fikade på stan bara hon och jag, mysigt :)
Har börjat med ett pussel på alvdelningen, klarar man det och är först i världen med att göra det vinner man 2.000 000 dollar! Men chansen att göra det är ju så jävla liten, men det är bra sysselsättning.

Är just nu ute på stan med mamma, har varit och shoppat lite. En ny blå Hello Kitty tröjja, hello kitty nescesär (hur fan stavar man det? xD) och en typ höstkeps.
Är väldigt spänd och nervös inför morgondagen, då jag faktiskt ska åka till Kulabodan övar dagen! Ska bli skitkul fast jag har inte varit där på två och en halv månad. Fast egentligen har jag inte varit där på riktigt på typ ett halvår eller nåt, jag har ju mest skickats tillbaka till bup...
Rädslan finns ju så klart att jag ska skära mig, för det är det jag mest egnat mig åt där,... gömma saker, ligga och vänta i timme efter timme på rätt tillfälle, lura personalen m.m... Fast jag har haft det bra där också..
Jag har ju absolut blivit avstressat, vilket var en av de största uppdragen kulan fick. Men skärandet har bara blivit värre. Såren har blivit både större, djupare och allvarligare.... så de lyckades ju inte få mig "frisk" på den punkten.. Men man kan ju itne hjälpa någon som inte är villig att ta emot hjälpeen...
Fast jag tycker inte jag blivit erbjuden någon hjälp heller. De jobbar med miljöterapi, efter 1 år och 9 månader vet jag fortfarande inte riktigt vad det är...
Men kulan har hjälp mig med en del andra saker, jag är inte lika blyg och osäker längre. och jag har mognat regält fast det beror nog mycket på mig själv också...
Men mina knasiga listor har de inte ens fått röra och de kommer ingen annan få röra heller, men faktiskt, så hade min psykolog på bup sätt. ju mer avstressad jag blir deståmindre kommer jag använda listorna. och det är sant. Nu använder jag det faktiskt lite mindre och jag kan ha några veckors paus ifrån det och faktiskt äta lite, för nåt år sen fick jag inte äta något när jag hade paus i från systemet. Men jag bli på nåt konstigt sett ledsen när jag inte behöver listorna lika mycket. Fast det kanske inte är så konstigt.... Det har ju varit min trygghet i snart 5 år....
Men mamma kommer inte lämna mig en sekund, inte ens på toaletten ><. så inga skärsår imorgon inte! det har jag redan bestämt mig för...

På lördagen var det äntligen ridning!! Men innan lektionen var jag som vanligt så nervös att jag trodde jag skulle kräkas, svimma eller dö. Men så fört jag kom in i stallet försvann nervositeten bara sådär! Lukten att stall är fantastisk.. hihi. Jag fick samma häst som förra gången. har haft den tre gånger nu så jag känner honom nu. Han är väldigt långsam och slö, men jag börjar lära mig hur man får fart på honom. lerktionen var skitkul :D Jag travade faktiskt jättemycket *stolt* själv. Har just nu rejält med träningsvärk i innerlåren och ljumskarna. Vi övade mycket på att stå som man göra när man hoppar. Och jag vågade faktiskt göra det samtidigt som jag travade. Jag brukar vara den lite fega i gruppen men jag vågade lika mycket som alla andra. Mitt självförtroende stärks mycket när jag märker att jag inte är sämre än de andra. :P
Sen åkte vi till bokmässan, efter en jävligt stressig stund i bilen när vi letade parkering sprang vi nästan in till mässan. Vi skulle lyssna på Sofia Åkerman. Vi han percis, vi lyssnade på henne i 20 minuter. Tyvärr pratade hon inte längre. sedan gick mamma och fick min bok "För att överleva" singerad. Skulle hämskt gärna lyssna på henne på en hel och ritkig föreläsning. Allt hon sa var vettigt. Hon bevisar ju att man kan bli friskt hur dåligt man än mår och hur fast man än är i ett självskade beteende och man kan få ett bra liv fast man har ärr på hela armarna och har flera år på psyk bakom sig.
Köpte en biografi om depeche mode, en bok som är helt sjuk som heter uppdraget, en ny allmanacka, pennskrin och lite småplock.

SKITLYCKAD helg.

Jag funderar mycket över varför jag helt plötsligt nu är på väg mot ett friskt liv och jag tror jag har kommit på det....
i somras hade jag verkligen nåt botten, jag tyckte det var nog. Och jag tror det var det som krävdes för att jag skulle kunna gå framåt.
Jag tyckte det räckte med turer till akuten, att sövas varenda jävla gång bara för att jag är så jävla spruträdd, för att sedan köras ner hit till bup. Det var nog!
tack vare att jag tillslut hade nåt botten kan jag nu se framåt.
Jag kan faktiskt tänka mig att sluta, jag kan tänka mig ta emot hjälp och jag kan flytta hem. mycket också tack vare ridskolan. Jag behövde hitta något som verkligen motiverade mig. Något som verligen är värt att hålla sig borta från rakbladen för! Ridskolan är det bästa som hänt mig på så många år och tack vare den göra jag nu allt jag kan under veckorna för att hålla mig skärfri.
För jag vet att varje lördag får jag göra det bästa jag vet! och vare med dessa underbara hästar! och jag får komma hem och träffa min hund!!!!

Duktig..?

Nu är jag hemma.. igen :D Har just kollar på idol. Hihi. Det gillar vi :D
Kattungarna är så jävla söta. Med Isolde lämnar dem väldigt mycket. Men det är säkert ingen fara. Det är nog bara vi som är nojjiga.
Igår var jag ju på stan med S. min kp, jag köpte två filmer. The ninth gate med Johnny Depp. Men den var väl sådär. Och The passion of the christ. Väääääääääldigt blodig.
När vi var på Åhlens gick vi lite för sig, och när jag betalat mina grejjer skulle hon betala lite leksaker, då gick jag runt och kollade lite. Jag fick då syn på en låda med kräftknivar. Shit.... det var ett litet plastskydd över bladet, så jag lyfte upp en... Gud, det var skitjobbigt. Men samtidigt lugnande på något vis att bara få känna på något vasst liksom. Jag har faktiskt inte skurit mig på snart två och en halv månad! Det började krypa och klia i hela kroppen. Jag vända mig om och tittade efter S. Men hon hade inte ens kommit fram till kassan! Jag tog av plasten på kniven och tänkte "SPRING JULIA SPRING, DU HAR VÄRLDENS CHANS!" Men nej! jag skar ett litet, litet snitt i tummen bara, och visst känndes det helt fantastiskt! Den där underbara kännslan som liksom bara en snitt i kroppen kan ge. Fasst det var ju så litet sår så kännslan försvann ju efter 3 sekunder. Jag la då ner kvinen och gick...
Jag fattar knappt själv att jag gjorde detta... Gammla jag hade lätt typ stoppat den i fickan och tagit nåt plagg och sagt till S. att jag skulle prova det och skurit mig djupt inne i provrummet, sprungit och gömt mig någon stanns där ingen kunde se mig eller stoppat den i fickan och gått på toa innan vi gick tillbka till avdelningen... eller kanske om jag var tillräckligt desperat skurit bakom någon hylla i affärem, vad vet jag? När vi kom tillbaka till avdelningen berättade detta senare på kvällen för en i personalen.. hon sa att jag var duktig... att jag kunde stoppa mig själv när jag gjorde... Och i morse kom hon och sa att hon pratat med läkaren, (vilken är lite töntigt kanske, att sringa till läkaren och berätta minsta lilla) att jag inte behövde oroa mig för att någon perm skulle blir ändrad. Allt skulle rulla på som planerat. Men jag trodde väl fan inte att jag skulle få någon perm indragen p g a ett sår som inte ens syns idag... haha. Men hon sa återigen hur DUKTIG jag hade varit.
Jag är inte van att höra att jag är duktigt när det gäller skärande...Bara hur "dåli ocksåg" jag är. det känns lite konstigt. alltså, jag vill ju klara att bo hemma och så, men jag vill samtidigt fortsätta skära mig. På någon sätt känns det lite som ett misslyckande att höra "Gud var du är duktig som inte skurit dig på 2,5 månader!". . Men självklart Jättekul

01:59

Jag vill andas Kulanluft

Jag längar så till Kulan just nu, det är inte så att jag vill flytta tillbaka! Nej nej.. Jag bara längtar dit just nu. Efter personalen, efter hästarna, efter katten Bertil, efter mitt rum och efter hela skogen runt om. Efter hela kulan helt enkelt. Mamma har mejlat doktor och frågat om jag får åka dit på min nästa dagsperm nästa vecka. Det skulle betyda jättemycket... Faktiskt..
Jag längtar så till den dagen jag och mina föräldrar åker upp dit och hämtar mina möbler.Och packar ihop mina saker i flyttlådor och sånt. Det dröjjer nog inte så länge dit tror jag, för jag måste ju faktiskt ha ett eget rum hos mamma och alla saker, kläder och möblev är ju på kulan. Mamma måste först ta ut alla sina prylar i ochförsig, hon kommer sova i vardagsrummet. Men hon har inte så jävla mycket så snart har jag nog ett eget rum! ^_____^

Idag känns det helt okej med mig, jag längtar så klart till imorgon, då jag ska hem på perm till lördag kl 20 tror jag. På lördag ska jag rida sen åker vi till bokmässan, kul.
Min kontaktperson från kulan är här,.. jag gillar henne mycket. Men även om jag har bott på kulan i 1 år och 9 månadet har jag bara haft henne i några månader... Jag fick henne när jag flyttade dit, sen blev hon tvungen att sluta, så hon slutade efter några månader.. så fick jag en tillfällig som jag skulle ha tills min nya kontaktperson kunde börja..Men jag hatade min nya!!! fy fan... jag tålde henne helt enkelt inte, men månaderna gick och jag började faktiskt tycka om henne. och nu tycker jag att hon är helt okej. Hon är ingen favorit, men helt okej. Och nu har jag fått tillbaka min första. Krångligt, jo....

Wiie för att vara därifrån!

Nu är jag hemma hos pappa, jag åkte hem från 25:an 09:30. Vi åkte först hem till mamma, till bebisarna! Gud alltså! De var ju helt underbara, så jävla söta
Sen åkte vi vidare till farmor för att klippa min älsklingsEbba. Det gick bra, det var första gången jag klippte henne själv. Vi brukar lämna in henne på salong men nu har farmor köpte en trimmer. Det kostar ändå 500 kr varje gång vi lämnar in henne.
Sen åkte vi hem till pappa. Min LSShandläggare kom hit. Vi pratade om vilka insatser LSS kan ge mig när jag flyttar hem. Jag ska få en boendestödjare och jag ska börja på en daglig verksamhet. Vet ej inte var min dagliga verksamhet ska vara, det kommer vi bestämma längre fram. Vi kom i alla fall överens om att hon ska sätta igång med en utredning så fort hon bara kan. Så att jag får min boendestödjare så fort som möjligt, jag kommer nog få den medans jag är kvar i halmstad så att vi redan känner varandra när jag flyttar hem.
Det tror jag är bra, eftersom vi kommer tillbringa mycket tid tillsammans.

Jag ska vara tillbaka på bajshuset 18:00.. men jag kommer hem igen på fredag. jag längtar redan..

Sen gav jag mig själv ångest... Det låter kanske konstigt att ge sig själv ångest medvetet... Svårt att förklara... Svårt för någon annan att fatta kanske, vad vet jag..

De plågar mig...

Nu sitter jag på bibblan, jag och mamma är på stan. Imorgon ska jag hem över dan. Egentligen ska jag hem till pappa men i helgen hände det något fantastiskt! Vi fick fyra små kattungar
Så jag känner att jag måste hem en sväng till mamma och titta till bebisarna.
Ridningen gick ganska bra, fick en väldigt snäll men otroligt slö häst. Men det gjorde inte så mycket. Bara jag får rida så är jag mer än nöjd. Vi red lite ute i början på lektionen. Det var mysigt, men lite läskigare än inne faktiskt.

Just nu känner jag mig både arg och ångestfylld. Det var vägning idag. Jag fattar inte varför personalen envisas med att plåga mig varje vecka när jag faktiskt äter?!
Jag mår så jävla dåligt varje gång jag vägs, att behöva stå där avklädd (eller jag har ju trosor och t-shirt) och ha en personal som ser siffrorna på vågen som jag tycker är alldeles för höga! Jag skäms så varenda jävla gång! men denna gång var det värre än det brukar.
Denna gång hade jag gått upp!! fy fan, att hela jävla personalstyrkan liksom vet om att jag gått upp känns förjälvigt! det betyder ju bara att jag ätit för mycket denna vecka,..
jag kan ju förstå om de envisas med att väga mig när jag inte äter nåt för att se att jag inte går under den där dumma gränsen de satt upp... men så är nu inte fallet, så fan ta dem.
"TA BORT VÄGNINGEN!" vill jag bara skrika till dem, "era dumma fan...."

Hemma!

Sitter hemma nu. så otroligt skönt att vara borta från avdelningen. Imorgon ska jag äntligen få rida! Det är fjärde gången nu. Fy fan för Kulan som inte tog tag i det när dom skulle, för då hade jag kanske hittat detta underbara, fantastiska, bästaste som finns för över ett år sedan. Jag tjatade och tjatade men ingenting hände. När personalen tillslut frågade mig hade jag tröttnat på idén att börja på ridskola. det är sån skillnad att få rida själv än att rida på Kalle (den stora hästen på Kulan). När jag red på honom ledde personalen bara runt mig i skogen. När jag kom hem efter min första riktiga lektion för några veckor sen kändes allt bra, alla problem var borta, all ångest och oro fanns verkligen inte just då. Mamma frågade mig om jag ville börja rida och jag sa ja, nån dag senare hade hon fixat in mig i en grupp. hur jävla svårt var det ?! fan för Kulan.

Farmor hämtade mig idag, och vi åkte och köpte en ny hjälm. Min gamla var för liten.

får inte duscha ensam på avdelningen. Men hemma låter min mamma mig göra det. Hon har ändå låst in alla knivar, saxar och allt annat vasst i frådet så jag kan inte skära mig i alla fall...