En hälsning från Kanarieöarna

Nu är vi på gran canaria! Bor i en bungalow i en liten bungalowby.
har varit stranden en gång och igår var vi på en marknad. Vi brukar vara vid poolen och sedan bege oss till ett shoppingcenter i närheten.
Imorn ska vi fira nyår. Ska bli kul.
Mår sådär. Vill på ett sätt hem och på ett sätt stanna här. Vill inte tillbaka till den så kallade verkligheten. Saknar Ebba jättemycket... Är rädd för att komma tillbaka och att jag då kommer skada mig. Tänker så mycket på det. Men jag har ju min älskling att tänka på. Jag vill så gärna klara att ha henne hos mig på talludden.

Nu drar jag

Nu sitter jag med syster och mor i en bil påväg till landvetter.
Jag har haft en bra jul men ändå inte. Jag har mått skit, men jag inte skadat mig eller så.
Gran Canaria ska bli jättekul men jag mår inte bäst just nu.
Men lite värme och bad kan ju va medicinen mot det. Oroar mig över att gå i bikini. Dels för att jag skäms så över min kropp och hur den är och dels för att den är så ärrad. Ser inte klok ut. I princip bara ryggen, rumpan och ansiktet som är utan mina ärr. Jag brukar inte skämmas för ärren när jag går i kortärmat. Har lärt mig med åren att inte göra det. Men nu ska hela kroppen visas på en gång... alla kommer titta på mig och vissa kommer säkert fälla nån kommentar eller fråga. I Turkiet fick jag jättemycket frågor. Men det var över två är sen. Kroppen har fått sig lite mer skador. Jaja, det finns inte så mycket att göra åt saken.

Efter resan är jag orolig över mitt mående. Resan har ju varit mitt mål så lämge. Visserligen har jag ju Ebba hos mig i Växjö. Hon är min livlina.

Men nu ska jag tänka posetivt! Det kommer antagligen bli skitkul ! Semester :-D

Lååååångperm

Idag hämtade mammi mig och Ebba på talludden. Jag ska ju först fira jul i Varberg sen den 26:e drar vi till gran canaria! Blir där en vecka och sen ytterligare några dagar hemma. Åker tillbaka till Växjö den 4:e. Detta blir min första lite längre permission.
Imorgon ska vi till gekås och fixa de sista klapparna.
Ska baka julgodis också, lite av varje.
Igår var jag på bio med en personal. vi såg "hobbit". Den var sjukt bra och hela tre timmar lång.

Det funkar bra med Ebba och de andra tjejerna! Charmtrollet Ebba får de flesta att tycka om henne. De andra tjejerna gosar med henne mycket och hon får grymt mycket uppmärksamhet ;-) hon och jag brukar dra oss upp på rummet och vila. På kvällarna ligger hon med mig i sängen och myser tills det är dags att sova. Då får hon hoppa ner till sin säng.
Har lite problem att få henne att gå långa promenader. Ofta totalvägrar hon att ens gå utanför tomten! Knäppgök..
Vi har det iallafall underbart tillsammans och hon är verkligen min verkliga anledning att kämpa! Jag älskar henne så.
Om allt fortsätter att gå så bra som det gjort kommer hon fortsätta bo med mig.
är ju lite orolig att hon ska känna att hon inte får nån tid i fred. Att hon känner att de andra tränger sig på och är för på. Att hon behöver sitt lilla utrymme hon med. Så de respekterar det..
Om hon inte skulle flyttat till mig när hon gjorde hade jag nästan garanterat varit tillbaka på avdelningen. På ett sett blir jag tvingad att inte skada mig, även om jag kanske inte alltid vill.
Även om jag inte kanske mår toppen nu så förgyller hon min tillvaro nåt så oerhört.

Älskling

Det är knappt jag kan tro det

just nu går det både bra och dåligt.
Jag har mått ganska dåligt de senaste dagarna och det har varit mycket kämpigt.
Men igår fick jag ett besked som var helt otroligt!!!!!
Imorgon ska jag och en personal åka till varberg och hämta Ebba, min hund och ta med henne till talludden. Hon ska bo här med mig! Det är helt sjukt, något sånt här trodde jag aldrig skulle hända. Nu får jag äntligen bo med henne på heltid. Jag får ha det huvudsakliga ansvaret, jag ser till att hon får den skötsel hon behöver!
Det blir "vi" igen.
Men jag måste då va skadefri, inte bli inlagd på sjukhus eller hamna på avdelningen igen. Då lämnas hon ju ensam med främlingar som hon inte känner och de känner inte henne.
Det ändå är ju om hon inte skulle trivas här, att hon inte kan komma till ro när hon och jag ligger och sover och typ personalen kommer upp ibland och tittar in. Eller att det skulle skära sig mellan henne och någon annan patient.

I helgen var jag på permission. Jag fyllde då 21 år. Så i lördags åkte mammi, jag och min syster till gbg och träffade mormor och morfar. Vi gick en kort sväng på liseberg. Åkte en karusell med lillasyster sen gick vi och åt.
Firade med familjen på pappas sida i söndags. Det var mycket trevligt.
Fick superfina grejor av alla.

Var dock nära att jag inte fick en biljett tillbaka i måndags. Mobilbanken krånglade hela helgen och jag kom inte in på min bank. Men tre minuter innan bussen skulle gå fungerade banken igen så jag kunde föra över pengar. Shit, det var stressigt ;)

Brända mandlar

Den där snön kan just nu dra åt skogen!
Här på talludden är det SVINKALLT! alla patienter vandrar runt här med filtar och massa kläder. Jag kommer nog frysa ihjäl i natt tror jag. Nästan iaf...
Idag har jag varit på en morgonpromenad runt sjön. Det var vid 9 så det hade inte börjat snöa än. Men ingen frigång har det blivit idag för det snöar och är så kallt ju.

Har för första gången idag gjort brända/kanderade mandlar. Blev inte som de skulle men goda blev de ändå! Men jag ska försöka mig på de igen snart, jag vet nog vilka fel jag gjorde ;)

Och mindre än en vecka kvar tills jag fyller år. Jösses

SNÖ!

Nu har vintern kommit! Här är det säkert 3-5 cm snö och det snöar fortfarande!
Blir lite jobbigare nu att ta sig ut på frigång när det är så kallt och blåsigt.

Jag var i stallet igår. Jag red i den nya gruppen. kändes mycket bättre, är mer på samma nivå som de andra. Det gjorde mig inte lika (eller alls) ledsen efteråt som det brukade bli när jag inte lyckas rida som de övriga i gruppen. Så det var skönt.
Men jag blir lite ledsen.. jag har ridit i ca 3 år. När jag rider med folk som ridit lika mycket eller mindre klarar de saker som jag inte gör. Jag är väldigt kass på att rida rent ut sagt. Jag är rädd och osäker, blir bara mer och mer rädd och osäker känner jag.
Hästarna behöver vara sparka lite med framhoven och jag blir livrädd.
Fick en lugn häst i går. Som jag ridit innan. Men när jag skulle göra iordning honom gick det inget bra. Han började sparka med framhovarna och jag blev jätterädd. När jag försökte ta hoven för att kratsa den sparkade han med den och jag backade genast. En mamma till ett av barnen som rider kom och hjälpte mig. Och sen kom det en liten flicka som var jättesnäll och hjälpte mig att göra iordning honom. Hon gjorde honom lugn och så när jag fixade med sadeln m.m. Jag tror att hästen på en gång kände min osäkerhet och rädslan. Varför jag har blivit så rädd vet jag inte. Jag tror det beror på mitt uppehåll jag hade. efter det kände jag mig så osäker och att jag inte riktigt vågade lite på hästarna. Dels har jag ju bytt ridskola i en ny stad. jag kände ju hästarna i stallet hemma och gör inte det här. Det tycker jag är skitjobbigt. och ofta i stallet här har man fått en iordninggjord häst. Då lär man ju inte känna dem på samma sätt, bara hur de är när man rider dem.
Men det är bara att fortsätta! Jag tänker inte ge upp. jag ÄLSKAR hästarna och ridningen och ja... jag verkligen älskar det. Jag kan inte föräställa mig ett liv utan hästar.
Kanske tar det fem år för mig att hamna på samma nivå som det för nån annan bara tar två år. Kanske är det så. Jag kanske behöver lite mer lektioner än andra, jag vet inte. jg kanske behöver göra en övning 10x fler än de andra innan det blir rätt.
Igår var jag på bio med en personal! "call girl", den svenska filmen. Skitbra! Det var jättetrevligt och mysigt!