Älsklingsbebisarna... :(

Imorse tog jag tåget som gick 10 i sju. Det var ganska skönt att sitta och chilla i lugn och ro faktiskt. Men när jag vaknade tidigt tidigt och gick upp för att väga mig, fanns där ingen våg.. Lite småpanik men det la sig ganska snabbt. Den var ju kvar på skolan.
När jag kom till stationen visste jag att skolan skulle bli sena, så jag satt mig och väntade. Men klockan tickade och efter en halvtimme börjde jag bli lite fundersam.. Efter 40 minuter kom Ua tillslut.
Väl på skolan hann jag knappt in på rummet och fixa mig, för lektionen hade redan börjat. Det var djurkunskap. Vi ska skriva om ett djur. Jag valde degusen.. Men gud, när jag satte mig och började skriva började mina tårar rinna. Britta och Alma.. :(:(:(:( Jag sålde dem förihelvtee för att börja här! Om jag skulle sabba allt har jag förihelvete gjort mig av med mina bebisar helt i onödan! Så fan! Jag ska klara detta, annars har jag sålt mina älskade bebisar för ingenting!!
Gud vad jag saknar dem...
Dagen är inte lätt idag. Ångesten och suget är inte lätt.. Tårarna vill komma hela tiden... Men det gör viljan att gå kvar också! Så fan, inte idag! Jag ska fan klara att va här hela denna veckn iallfall! Imorgon är det juh ridning också..! Inte vill jag missa den!!!
Men naltrexonet har jag inte tagit. Det går inte nu, jag måste ha möjligheten att kunna liksom.. :/ Eftersom maten krånglar så nu, listorna. Så måste jag ha möjlighet att kunna skada mig när som, var som.

Ikväll är det skytte tror jag.. Grejen är att det har varit lite hmm.. killproblem. En kille har varit lite på, och i turkiet sa jag att jag itne var intresserad. Tog mååånga sms innan han fattade att jag INTE ville. Och nu har han (säger han men jag vet inte... ) lovat att han endast vill vara min vän och att vi har glömt det andra. Okej, om det vekrligen stämmer. Men jag vet inte. Och han är i skyttegruppen och jag vill inte direkt vara med honom för det verkar typ som om han ändå hoppas lite, eller så varje gång jag är lite extra snäll. Men jag får väl lite på honom, att han inte vll något mer han heller... För det vill jag verkligen inte..

Jävla helvete.. För fan...!

Gårdagen var ingen bra dag...
Ångest och sug gör mig tokig. Fan. Från det att jag steg upp igår morse hade jag ett helvete. Ett JÄVLA helvete.
Jag försov mig till och börja med. Och jag hade inte vridit tillbaka klockan efter turkiet så jag trodde att klockan var kvart i tio, och tåget går tjugo över. Så panik panik panik! Jag hade ju inte medicinen, jag skulle egentligen träffat U-C halv nio. Så verklig panik för jag fattade fan inte hur jag skulle hinna förbi VPM och sen hinna med tåget.
Ringde min mor och då sa hon att klockan bara var kvart i nio. Paniken sjönk en aning.
Ångesten var sjyhög och jag ville dö. Jag övervägde att vandra förbi apoteket och köpa mig en överdos och blanda med medicinen jag skulle få från VPM. Jag övervägde att göra ett nytt försök att skära upp mina handleder. Jag övervägde att ge upp. Jag orkar fan inte.. Jag vill inte, jag vill dö, ge upp och bara dö...
Men jag sprang förbi VPM och hämtade medicinen och sen vidare till stationen. Jag hann, men jag hann inte skära mig. Och jag kom på lite förståndigare (?) tankar.
"Ge upp? NU?! Men gud, nej jag går ju fan på plönninge och får göra det jag absolut vill! Blir det värre, så kanske. Men ge upp nu?! NEJ, kämpar lite till fan!!"
Så jag hoppade på tåget. Men jag satt för mig själv hela resan. Och lyssnade på väldigt glad (ironi) musik...
Väl på skolan sa jag till personalen att jag redan tagit mitt naltrexon till frukost. En lögn så klart. Sen stängde jag in mig och skar mig. Skar två sår i benet.
Gick sen på lektion men kunde fan inte jobba ett piss.
Sen på rasten skar jag mig en gång till.. Iarmen. Mamma berättade jag för, och hon berättade sen för skolan. Såren var inte jättejätte stora men såpass att jag kände mig tvungen att låta skolan få veta. Inte för att jag skulle till sjukhus eller så, utan för att skolsyster skulle se och lägga om.
Lite senare kom Js, en fritidsledare och pratade med mig. Och vi gick till skolsyster, men hon hade gått hem. Men han och kuratorn tittade på såren och sa att jag borde åka till sjukhus.
Frågan var då om de skulle åka med mig eller om mamma skulle. Efter att ha pratat lite med mammi och så kom vi fram till att jag skulle åka med mamma. Eftersom jag inte känner personalen så väl och eftersom det kan bli bråk och så kändes det bäst så.
Men skolan skjutsade mig till vbg. Js gjorde.
Jag och mamma åkte till akuten. Efter typ 4 timmar fick jag träffa en läkare. På akuten blev det mycket bråk mellan mig och mammi... Uscha vad jag var arg..!
Läkaren och vi kom till slut fram till att jag skulle sövar morgonen dagen efter (idag).
Så imorse åkte jag och mamma till sjukhuset. Men det fanns liksom ingen tid uppsatt på operation för mig. Så vi fick vänta tills det blev ledigt. Och det blev inte föräns efter lunch. Men det gjorde mig inget för jag låg och sov hela tiden.

Men nu är jag iaf ihopsydd både på armen och benet. Känns faktiskt ganska bra eftersom bakterierna finns överallt på skolan. Så nu kan jag röra mig vart som helst utan problem. och såren läker snabbare ju.

Har inte bestämt om jag ska tillbaka ivkäll eller imorgon. Antingen sent ikväll eller tidigt imorgon. Såpass tidigt att jag inte missar en lektion.

Vet ej hur jag ska klara mig i fortsättningen., Känns väldigt svårt nu. allt känns piss..
Tänk om jag sabbar min skolgång? Tänk om jag verkligen sabbar allt?

Turkiet

Turkiet var helt jävla udnerbart!
Vi bodde fan på ett femstjärnigt hotell! Jag och Elina ensamma i ett semesterparadis!
Vattenlande, herregud! Det var helt jävla otroligt! Fan alltså, skara sommarland kan slänga sig i väggen! Banorna var helt sjuka! Värstinggrejerna var fruktansvärt roligt! Frittfallet gick fan i 80 km/h!
Vi åkte in till stan ganska ofta, en dag var det marknad. Man ska ju pruta så klart. Men gud vad det var svårt i början. Men jag och Elina kom i från varandra, så jag var ju helt enkelt tvungen. Jag blev fan prutexpert alltså! Under hela veckan shoppade vi loss rejält, När vi ksulle hem fick vi kasta lite grejer för att få med oss allt nytt. Men inget värdefullt direkt. Men trots det var det ändå svårt att få ner allt i väskan.
Maten var jättebra! Mycket vegetariskt. Men jag kunde inte riktigt ha koll på om det var mjölk i och sånt. Jag fick chansa lite. Men jag tror jag hade någorlunda koll ädnå. Men grejen var att jag hade ju frivecka hela veckan. Och under veckan åt jag nästan tre gånger om dagen varje dag. Vilket aldrig händer här hemma!
Att springa upp för trapporna om och om igen, det var fan svinjobbigt! Och de flesta banorna skulle man ha däck i och de vägde ju en del. De hade en stor vågpol också, och det var också motion!
När vi var i stan vandrade vi ganska bra också!
Vissa dagar åkt jag shälv ganska mycket och Elina låg och solade, men det gjorde itne så mycket.
Jag och Elina bråkade ibland. Jag mådde jättedåligt en dag. Så jag irriterade mig på ALLT! Och hon taggade upp på det. Så vi blev jätteovänner. Men det slutade att jag satt helt förtvivlad på toan och hon kom och kramade mig..
Ibland började vi bråka om vem som skulle fråg aom hjälp. Det tyckte vi båda var väldigt jobbigt. Ibland var reseguiderna ifrån Nazar där, och de talade ju svenska. Då var det inga problem.
En dag åkte vi in till stan och jag köpte äppelvodka till oss. Vi blev lite lulliga på hotellet. Men vi¨ångrade oss ganska rejält att vi inte drack på lörda kvällen då den stora festen var!
Jag beställde inte alkohol från baren en enda gång, fastän det var gratis. Ville inte bli full/lullig utan elina. Plus att jag inte vågade.
Men läsk kunde man hämta hurm yket man ville!
Sissta kvällen var underbar. Hotellet anordnade ett beachparty med öppen eld, limbo, elddans, fyrverkerier och massa fest. Det var perfekt för vi var tvugna att gå upp två på natten mellan lördag och söndag för att ta flygbussen mot flygplatsen på söndagen. Så då var vi uppe till ett, tog en powernap och sen gick upp igen vid två. Resan hem var ganska jobbig! Men medans vi väntade på planet som skulle ta oss från stockholm till gbg åkte vi hem till mormor och morfar och typ vilade.
Det var jättebra för taxi till stan kostade 25 tl, men de hade en buss som gick ungefär var tjugonde minut till stan och likadant hem som kostade 3.5 lire. Så varje gång vi skulle till stan tog vi såklart bussen.
Det enda som var dåligt var att mat och dryck inte ingick på vattenlandet etersom det kunde komma folk till det som inte bodde på hotellet. Och man kunde inte använda pengar på det. Utan var tvungen att handla med sin hotellnycket som ett kredikkort och sen betala för allt när man åkte hem. Och det ville inte vi så vi använde inte det.
Rummet var skitbra, vi hade varsit rum eftersom vi hade ett deluxrum för när jag bokade resan var de vanliga rummen slut. Fan, det märktes verkligen att man bodde på ett 5stjärnigt hotell!
Hotellet kunde ta emot 3500 gäster, men det var "bara" 2500 när vi var där.
Jag var typ veckan samtalsämne för killarna som jobbade på restaurangen. De var väldigt nyfikna pågrundav mina ärr. Och ibland gick de fram till Elina när jag var typ och hämtade mat, och plratade med henne om henne och mig. Och de hade tom luskat reda på mitt namn! :S
För killarna på vattenlandet var jag typ VIP. De behandlade mig lite som en VIPgäst hihi. Det var kul,.

HELA RESAN HAR VARIT FANTASTISK!!

Imorgon drar vi!!

Nu är jag hemma! Kan inte fatta att jag ska åka i morgon! Först till stockholm, sen vidare till Turkiet på söndag. Shit, det känns overkligt alltså!

Jag hinner som tur är rida imorgon! :D Innan tåget till stockholm går. Eller jag valde det tåget så jag skulle hinna. Yeay, hoppas verkligen att det går bättre imorgon än sisst!

det är väldigt svårt vissa dagar att vara avslappnad liksom. Att inte tänka på mat och vikt hela hela tiden. Hoppas jag har det så jävla bra så jag glömmer bort skiten en vecka!! Jag kommer ju förihelvete vara utan våg i en helv vecka!

Jag måste be lärarna om att få gå lite tidigare än alla andra från lektionen (den sissta) på fredagar. Jag klarar inte stressen när vi ska till bussen som ska ta oss till halmstad station. Jag var helt sönderstressad idag, och jag kom ÄNDÅ såpass sent att jag fick sitta bredvid någon jag inte kände. Så jag ska be om att få gå lite lite tidigare än alla andra. Jag pallar inte sån stress alltså..

Brandskydd

Igår kändes det så bra!
De har nog förstått. Inget tjat, ingen kommentar, ingen lagad mat till veganen som inte vill!
Jag kädnes ingen press och det var första gången på veckor tror jag!
Det enda är att de frågar om jag vill ha. Men det är okej, det har vi ju kommit överens om att de ska göra liksom!

Igår var det traktorkörning. Jag körde på treans växel (låg, men ändå). Och jag tyckte det kändes bra! Nästa gång kanske jag fixar fyrans? Vi har börjat backa, vissa kan tom backa med släp redan! Men de har kört mycket innan. Så jag kan inte jämföra mig med dem...

Och igår fixade jag att duscha LÄNGE! Utan ett endaste litet sår! Jag tror det beror på att jag känner mig så lättad! Det känns som om en stor jävla sten har fallit från min bröstkorg. Det här med maten har verkligen oroat mig, gjort mig nervös, ledsen m.m. Men nu är det lungt! Det känns så jäääävla skönt. Det är nog svårt att fatta hur betungande detta har varit för mig...

Idag har vi en väldigt slapp dag!
Nu på förmiddagen var båda lektionerna inställda. Vi har haft brandskyddsutbildning. Men det har varit tufft xD Jag har suttit och sovit! Seriöst... Varför är jag så trött.. Kanske för att jag gick upp 05.20 idag? Och sen några minuters sömn för att sen gå upp en timme senare för jag hade tvättid. Haha, när jag var på väg till tvättstugan ser jag Åa stå och banka på en killes dörr "Hallå! VAKNA!! Du har tvättid nu!!!"
Jag blev arg, hon kunde ju inte ge bort min tid! Men då hade Me skrivit fel på tvättschemat, killens namn på min tid ;) Stackars honom, väcktes typ halv sju i onödan.
Men på utbildningen har vi lärt oss i stort sett det mesta om bränder. Hur man ska förebygga dem, hur man ska reagera och handla (säger man så?), hur man använder brandsläckare m.m.! Kollat på lite eldfilmer. OMG en av dem var så hemsk. Det var en "äckta" film. Det var en klubb i USA som brann. Och så var det en kille som filmade bandet som spelade så han filmade en del av branden. Folk försökte ta sig ut via ingången, inte nödutgångarna. Så folk klämdes och fastnade, blockerade. 80 pers dog. Fy fan....
Nu efter maten är det "häst och stall". Men det är ingen ridning idag. Mest stalltjänst och vi ska träna uppsittning på skolan trähäst "Rolf". :P

Igår kväll var det bio. Vi såg "sommaren med Göran". Det är ju underbar! Haha, det var aktivitetskväll igår alltså. Men skyttet har fortfarande inte kommit igång. Så vi i skyttegruppen gick till Plönninges biosalong och såg på film. Men det är jag och ett gäng killar xD Så de ville ju se Action, men det ville jag inte så jag lyckades få min vilja igenom. Det stog mellan "sommaren med Göran" och Ah,, Alltså de där asskända dinosaurierfilmerna, nr3.

Idag är det städning och sen Maxi! Yeay, om jag blir godkännd vill säga, Jag är inte på städhumör!

Idag är jag glad. Läget är bra idag!

Fy fan! Igår blev det bottenstämning i klassen....
Det var några i klassen som satt och tramsade sig som tusan. Och så kom ett ordet "fitta" in på ett annat språk Och dett var såååååååååå roligt. Så de satt och ropade ordet högt och skrattade hela tiden. ordet ropades om och om igen. Och det är en kille i klassen som inte gillar höga ljudnivår tydligen. Så han bad killen som satt och ropade det att sluta. Många måna gånger, men killen gjorde inte det. Tillslut tappade killen tålamodet och flög på killen osm ropade. Men personalen kom in och särade på dem....
Och killen som inte ville hålla käften ältar detta om och om igen, och han säger att han inte gjorde ett piss fel heller.. jag kan förstå killen som ville få tyst på den andra. Fast man behöver väl inte slåss för det....
Vi satt och kollade på Idol, men på slutet hörde jag fan inte ett skit.
Fan, Jag skrattde i början när jag hörde ordet. Me efter att ha hört ordet 239057 gånger på en kvart, så ville jag bara att de skulle hålla käft... ursäkta.

I rymden finns inga känslor

Guud om en vecka sitter jag i ett plan på väg till Turkiet! Shhit! BARA 26 vattenrutschbanor! Haah! Omg alltså. Men jag är väl så klart väldigt nervös, det är ju jag och min syster som reser ensamma! Men det är lite grejen också, hon och jag. Alldeles själva i Turkiet, YEAY. Vi ska bara ha det otroligt skönt och shoppa massa så klart!

Igår på ridningen gick det väldigt dåligt.
Det gick bra i början men sen så skulle vi göra en övning som verkligen inte passade mig. Vi var tvugna att ha mycket ögonkontakt med varandra för vi skulle korsa varandras vägar väldigt mycket. Och jag fixade inte det... Och sen på slutet så tävlade vi. Vi körde att när man hade galopperat hela banan så var man klar, och då skulle man rida av banan. Så det gällde att inte bli sisst kvar. Jag blev så nervös.. Och på slutet så var det bara jag och en man kvar.. Så jag gav upp, kände att jag hellre gjorde det än att vara den som var sisst kvar och kanske inte ens klarade banan...

Igår kväll var jag och mamma på bio. "I rymden finns inga känslor". Den handlar om en killen som har Asperger. Fast de har väl överdrivit lite ibland. Men det var en sak som gjorde mig lite upprörd. Det var en scen i filmen, som var så hemsk. Tårarna bara rann ner för mina kinder, men jättemånga i publiken satt och skrattade!? Hur kunde de skratta? Killen var helt förstörd i filmen, hysterisk.. Men folk skrattade. Men jag kunde inte sluta gråta. Inte var det kul iaf..
Men annars var filmen hur bra som helst. Skitrolig och bra! ;)

Idag ska jag och mamma promenera till coop och köpa lite grejer inför Turkietresan. Hygiensaker. Och sen ska vi åka till pappi och hämta min dator så jag kan öva. Vi har prov i morgon. I datorkunskap, WORD. Men jag tycker nog att jag kan det ganska bra iag...

Längtar faktiskt lite till imorgon. När jag ska tillbaka till skolan!! Och imorgonkväll är det "häst" tror jag. Hoppas hoppas iaf!!

Jag hade visst fel, det är tom 28 rutschbanor! Och två av dem 120 m långa och man kommer upp i 60 km/h om man har tuf? Oh shit..

Kvällen,... Eftermiddagen har inte varit lätt allså. Vet fan inte hur jag ska överleva veckan. Just nu är mitt hår fett som smör. Jag känner inte att jag kan duscha, är för rädd att jag ska skada mig.
jag blev helt knäpp. Så jävla nojjig alltså. Så rädd att morgondagens vikt ska ha ökat massa bara för det. Så jag och mamma gick in till stan för att hämta cykeln. Men det tar kanske 15 min att gå in till stan. Så mamma och jag gick lite till. Men sen ville mamma hem men inte jag.! Så mamma gick hem och jag var ute nån timme till. Det började bli mörkt så mammi var lite orolig för ajg hade inte min telefon för den var batteridöd. Så när jag kom hem var hon ute och letade.
Har varit ute med mammi på en runda innan idag också. Så jag känner mig mycket bättre faktiskt.

Nu pluggar jag. Men nu orkar jag inte mer. Så det får gå som det går.
Imorgon är det läkarmöte också. PALLA! Fan alltså...
Mina föräldrar har fått för sig att de behöver ha ett samtal med skolan. Bajs på det...
Måste upp tidigt imorgon.. Har inte packat klart inför skolan, men ajg brukar ju vakna så jävla tidigt iaf. Idag vaknade jag 04.45.. Yeah..

Inte bra alls just nu

Just nu är det inte alls bra. Igår kväll åkte jag hem till vbg.. Det höll på att gå riktigt åt helvete. Jag var verkligen rädd att jag skulle skada mig riktigt illa om jag hade stannat. Uscha.. Pressen jag känner (ingen säger nåt direkt, men det kommer en enorm press över mig ändå bara genom att sitta med vid måltider och fikat) är för tillfället förjävlig och igår åt jag mer än jag klarade av. Fan alltså.. Och det är hemskt att inte kunna gråta när man känner att man inte vill nåt annat, det är hemskt att inte kunne berätta för nån hur det är, det är hemskt att inte våga säga ifrån att jag absolut inte pallar att sitta med vid måltiderna! Det är hemskt att inte kunna gå ut och ta en cigg för att lugna sig, för att röka när man känner sig upprörd eller ledsen eller så.. Det hjälper... För om man går ut och röker så är det oftast 3405 andra personer där och då måste man vara social och glad.
Så när vi skulle till skjutbanan och kolla in den för det är en av de olika fritidsaktiviteterna man kan välja. Och jag har valt den.. Så på väg till skjutbanan körde vi om stationen så blev jag avsläppt på stationen. Så tog jag tåget hem...
Jag sov typ hur mycket som helst igår. Jag sov på två lektioner och hela lunchrasten och nästan en hel lektion missade jag för att jag sov... Men jag sover när jag inte mår bra.

Idag vaknade jag halv fem.. Förhihelelvete alltså...
Jag har idag först cyklat till willys, handlat en del. Lastat grejerna på pakethållaren, i en stor campingryggsäck och i cykelkorgen och sen cyklade jag hem.
När jag kommit hem började jag baka. Jag bakade vanliga vaniljbullar till mammi och Elina och pizzabullar till mig. Tänka ta med till skolan och ha i mitt frysfack som jag har på mitt rum. Typ nödmat. Båda bullarna blev bra!

Jag har bestämt att inte va med på måltider om jag själv känner att jag inte vill/klarar. Jag ska inte va med bara för att någon annan tycker det. Den/de som tycker det vet fan inte vad som kan ställas till med om jag är med och något blir fel! De vet fan inte vilket helvete det kan sluta med! Så känner jag själv att det kan bli fel eller att det inte känns OK så ska jag inte va med heller!!

Imorgon ska jag fan inte göra ett piss. Eller jo, på kvällen ska jag gå på bio med mammi och ev syster "i rymden finns inga kännslor". Den verkar bra.
Jag ska ta hand om Ebbisen förstås, hon är hemma över helgen för farmor och farfar är bortresta. Så henne ska jag så klart skämma bort!
Nu ska jag kolla på tv. Och sen somna.

det fungerar inte riktigt

Imorse hade de lagat gröt, även till mig. Special special, vegan! Så jag kände mig tvunge att äta faast de sa att jag inte behövde men det är känslan... Den är hemskt. Men jag sa att de skulle skita i det i morgon...
Men jag ska försöka sköta mig frammåt nu. Jag ska få det fungera!

Igår red vi ut, vi hade häst på kvällen. Det var skitmysigt!
Fick en söt men lite småkonstigt häst... Men jag skull mer än gärna rida henne igen!!
Men det var mycket motion!

Vi har engelska nu och det SUUUUUGER och efter middagen har vi engelska och det SUUUGER också!

Rädlsan och oron får mig att vakna HALV Fucking jävla 5!!!! FittHjärna!

Idag gick jag upp HALV FEM! Förihelvete! Bara för att jag var så inihelvetes jävla orolig att jag skulle gått upp ivikt! Så upp, gå på toa och väga sig.

Men efter en timme kanske? Somnade jag om...
Och sen gick jag upp tjugo över sex igen. Jag skulle va på VPM halv nio och träffa U-C, det var ganska länge sen nu. Jag skulle åka med pappi, han skulle va på ett möte (innomo jobbet) på bup samtidigt. Men först skulle han va på sitt jobb och hämta lite grejer först. Så vi behövde åka typ kvart i ..
Men mötet med U-C gick väldigt bra! Hon har satt upp måndagar som en fasst tid enda fram till jul (minus två gånger). Vi ska jobba med lite olika grejer, bland annat så klart att få mig skärfri!
Efter VPM och pappis möte som var klart samtidigt som mitt ungefär, åkte han och jag in till stan och fikade. Men vi han knappt sitta i tjugo minuter innan vi var tvugna att åka in till tåget.
På tåget träffade jag alla kompisar. Kuligt, och jag blev på lite bätte humör. Men just nu vill jag göra nåt dumt. Mycket....! Seriöst hjälp... Nej men jag ska inte inte inte! För ikväll börjar fritidsaktiviteten "häst". Och jag tror vi ska rida ut!
Men jag hade hellre ridit inne faktiskt. Innan tyckte jag bättre om att rida ut, men just nu vill jag hellre ha en massa uppgifter att lösa, utmaningar och saker att träna på för att bli så bra som möjligt. Jag har ju en del kvar att lära om man säger så ;)

Men det känns faktiskt väldigt skönt att va tillbaka!
Och turkietresan... Det är ett måste helt enkelt att jag låter bli! Det är inget annat som gäller, det går ju absolut inte att resa om jag har öppna sår!
SÅ NU SKA JAG KLARA DET!
Men Det är så JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA svårt bara.... Varför ska det vara så svårt att låta bli att skära hål i sin kropp? Att skada sig själv är något som folk brukar undvika bäst de kan, att bli skadad är något som folk brukar hata... Men inte jag, detär något jag älskar... Det låter inte klokt, att säga att man "älskar" att karva i sin kropp... Seriöst.
"Vad älskar du mest?"
"Fotboll, ridning, min mamma, min hund, ishockey, tv, min pojkvän..."
Det är "normala" svar.
Inte "Karva i min egen kropp".. Jävla pucko...
MEN jag älskar det inte lika högt som jag gjorde när jag var som sjukast. Jag var helt föräskad.. Eller nej vad ska man säga. Det var det enda mitt liv gick ut på, det enda jag brann för, det enda jag älskade och ville göra. Fick jag inte det så ville jag bara dö..! Det var det enda som gav mitt liv en mening. Min familj och hund, jag älskade dem också. Men inte på samma sätt. Det var två olika kärlekar. Kärleken till rakblad var stark! Så otroligt stark..! Utan rakblad orkade jag inte heller stå emot ångest och sug. Ångest och suget kunde komma på två sekunder och var så hög...! Så otroligt plågsam jag kunde tänka på något annat än att jag skulle skära, inte fungera... Att jag visste att det skulle hände, fick ångesten och suget att sjunka. Att jag visste att, om två timmar, då händer det, det fick ångesten att sjunka så pass att jag kunde stå ut de där två timarna... Även om hjärtat sjog i 3560 slag i minuten fram tills rakbladet gjort ett stort hål.. Fy fan. Att älska skärandet mer än sin familj. Men ju friskare och starkare jag blev, destå mer ork och vilja hade jag att stå emot, och jag får fortfarande sån jävla ångest ibland, men jag står emot så gott jag kan! Ibland går det bara inte. Men oftast klarar jag det faktsikt!!

Palla Samtal

Jag har varit ute och gått en mil...

Jag vill fan inte till skolan imorgon. Jag orkar fan inte. Jag vill bara stanna hemma.. Va ensam, låta omvärlden slippa se mig! Fan.... Inte träffa någon. Inte behöva spela ett humör som jag inte är på.

Jag har gått en mil, men det spelar fan ingen roll... Jävla fan också... Och jag ska träffa U-C imorgon. Och jag har fan inte lust att sitta och snacka alltså. Tänker nog bara ta in medicin och gå!

Klockan är bara tjugo över sju, men jag funderar på att ta medicinen redan nu! Jag vill fan bara slockna! NU...!

Men det kanske känns lättare imorgon iaf? Kanske mår jag lite bättre när jag sitter på tåget tillbaka till platsen där jag trivs igen?

Lukten av sår

Idag var det ridning! Yeay! Och idag var in häst inne, det var byte idag. Fick en som jag ridit väldigt mycket. En väldigt väldigt snäll häst, lite trög bara. Men så snäll...!

Först på lektionen så red vi till en äng, och travade genom hela ängen nästan. Det var en liten bit där tärrängen var kass, så där sakta vi av (och ridläraren fick andas lite, hon sprang bredvid;)) När vi gjort det så red vi tillbaka till stallet, men vi hade resten av lektionen ute idag! Det är mysigt men gud vad det dammar! Jag är nöjd idag med. Hästen var inte så trög sen, han var duktig och jag hade väldigt kul! Men det blev lite smårörigt i mellanåt, vi red i sånna där jävla bågar och det blev lite trafikkaos ibland. Men sen på slutet blev det lite bättre.
Men efter lektionen låg det mat hos alla hästar. Skitkul... Eller inte.

Imorse gick jag upp först av alla som vanligt.. Men jag låg och halvsov i soffan tills pappi kom upp. Vi gick en halvllång promenad med Ester. Det var skönt.

Annars har jag typ inte gjort ett piss!

Jag längtar tillbaka till skolan! Jag önskar verkligen att möjligheten att stanna kvar över helgen borde finnas.. Det hade vart skönt att ha den ibland! Seriöst..
Jag trivs där. Det är där jag vill vara!

Mina händer... Mitt ansikte luktan skärsår! Shiit, det luktar fanimej underbart! Jag har ett bodybutter som jag brukade ha små vassa grejer i på kulan. Och personalen kom fan aldrig på det. Och varje gång jag då skulle skada mig med den vassa grejer så var jag ju tvungen att rota runt i burken, fixa tillbaka krämen så det såg någorlunda normalt ut och sen kleta av allt som fanns på det vassa. Så nästan varje gång jag skar mig, sövdes, syddes... Så luktade jag som den krämen. Och en dag när jag åkte ner till bup för ca ett år sen så bara känner jag hur hela bilen STINKER skärsår, sjukhus, syrgas, sövningsskit, mediciner m.m. Och jag fattade ingenting. Vart i från lukten kom! Sen fattade jag att lukten kom från mig. Och jag kom på hur det måste va krämen, och det var det. Och idag så ville jag minnas.. Jag ville "fantisera" om skärsår.. Drömma om dem, att jag gör det. Men inte i verklighet. Jag gör så ibland när jag verkligen vill men inte ska! Men ibland är det ingen bra ide. För det kan också öka sugen och sånt, istället för att bara ge mig lite gamla minnen och känslor..

Imorgon ska jag nog ta mig till mammi en liten stund. Hälsa på katterna lite!

Syntestad idag.. Fy tusan

Igår var vi i stallet. Det var roligt! först hade vi stalltjänst som de kallar det. Blev mäst mocka och halma. Vi var många som hjälptes åt så det blev inte så mycket slit denna gång. Efter det tog vi fram de hästar vi skulle ha. Jag fick en söt sak, snäll som satan. Vi ryktade och grejade iordning dem innan fikat. Sen ställde vi tillbaka dem i boxarna.

Efter fikat var det ju redan färdigborstat så vi sadlade dem och begav oss till ridhuset. Lektionen var bara en enkel grundlektion. Lite skritt, trav, halter och sånt. Läraren ville se hur vi red bara. Det kändes bra, även om vi inte gjorde något "speciellt". Utan mest runt runt på fyrkantspåret så var det kul. Det är ALLTID kul att rida. Alltid ;)!! Efter lektionen fick vi gå en liten bit med "våra" hästar för att släppa ut dem i hagen. Det finns många men vi skulle så klart till en som var långt bort. Kände mig stressad, för det skulle först duschas, sen städas och bli godkänd, och lagas middag för att få åka med till Ica MAXI!

Det var bara ett problem.... Min energi var totalt i botten! Vi gick till stallet, stalltjänst, ridning, gå tillbaka, storstäda.. Så kvällen blev ganska jobbig. Men det blev inga sår eller så! Duktiga jag.. Men jag känner mig verkligen så jävla uttittad när jag äter. Eftersom jag sällan äter en måltid så känns det som varende öga är riktat mot mig! Men så var det säkert inte.. Men känslan. Det gör inte saken lättare. Jag brukar mest knapra lite på fikat, på mackor. Eller kanske äta lite majs eller ketchup, eller inget liksom. Men denna vecka har jag ju varit med och bestämt och lagat maten, så jag har haft väldigt mycket kontroll på vad som lagats till mig.

Idag åkte vi till en trafikskola i fbg. Vi var några stycken som inte har lämp ännu, till traktorkorten. Så vi åkte dit för syntestet.. Fy fan, jag blev förkrossad. Det blev ett stort missförstånd och jag fick gå ut i förväg för att kedjeröka för att inte börja störtlipa!
När det var dax för mig så satte jag mig och började med båda ögonen. Blev verkligen på gränsen godkänd. Skitjobbigt... Men sen var det dags för ett öga i taget. Och jag har ögonryckningar, kan ej stava det "riktiga" ordet för det. Men ofrivilliga alltså när ett öga täcks för och jag ska koncentrera mig på en lite punkt. Jag visste fan från början att det inte skulle gå bra, det brukar inte gå bra när jag gör ett öga i taget hos optiker. Klarade varken höger eller vänster. Men hon sa att vi skulle ta en liten paus och försöka igen. Inte nästa gång heller.... Då gjorde vi sidosynen, den klarade jag gallant. Sen försökte vi vänster igen, på ett annat test och denna gång lyckades jag på pricken bli godkänd! Men höger sket sig totalt, det var fanimej omöjligt, såg inte ett skit (med linser alltså). Hon sa "Ja, jag kan ju inte godkänna dig på ditt högra öga. Jag är ledsen men det kan ajg inte. Jag råder dig att gå till en optiker". Hur tolkar man det då?
Jag tolkade det som att jag fick "ig" på syntestet. Att jag inte skulle få mitt lämp. Blev väldigt ledsen och fick gå ut och röka för att inte bryta ihop! Jag trodde ju fan att jag inte skulle få ta körkort! Inte traktorkort heller! Fy fan...! Men min lärare kom och frågade om jag inte skulle skicka in mina papper. Jag sa att varför då, när jag inte klarade syntestet. Hon gick in och pratade med tantet och kom sen ut och ta "du har missförstått, du får visst köra, det räcker med att man klarar båda samtidigt och sen ett öga enskillt. Och du klarade ju vänster enskillt!"... JÄVLA KÄRRING, Hon får fan börja bli mer tydlig!

När vi skulle hem blev jag lite sen till bussen som skulle ta oss till stationen. Så när jag kom till den var HELA bussen full. Det fanns en plats. Längst bak bland en massa tjejer som jag inte kände. Uscha, jag kände hur paniken började komma. Jag stog fan hellre, men busschaffören sa till mig att "där har du en sittplats". Jag säger bara TACK till två i SMklassen över mig! Tjejen satte sig i killens knä, och de sa till mig att jag kunde få sitta där. Jag har inte lärt känna dem två så väl, men de gjorde detta för mig ändå! Jag är fan inte van vid sånna snälla grejer. Jag tror inte de tänkte så mycket på det. Jag tror inte de fattar hur mycket detta betydde. Hade de inte gjort som de gjorde hade jag varit livrädd hela resan till stationen som tar typ en halv timme!!
Vissa är allt för snälla. Det måste jag säga om SMklasserna. Det finns så många snälla, roliga, trevliga personer. Iaf i de övre och några i min så klart!

Imorgon är det ridning! :D:D Längtar.
för övrigt så känns det som om det är på väg att bli lite lättare nu?

Ingen svamp...

Vi spelade frispee på stranden. på idrotten alltså.. men det är en lagsport! Och jag kan inte det... Så jag var inte med på det. Sen fick man välja om man ville jogga eller promenera på stranden. Jag promenerade.
På kvällen duschade jag. MEN jag skar mig INTE! Duktiga jag! Jag måste tänka mig för nu,, Turkiet närmar sig. Och sår i turkiet? Nej tack. Ingen bra ide!
Sen på kvällen gick jag och en fritidspersonal och en klasskompis ut i skogen för att plocka blåbär och svamp. Men det slutade knäppt xD efter en liten stund hör man klasskompisen skrika. Då hade hon sett en orm! Efter det vågade jag inte gå in i skogen mer så jag satt på vägen och väntade medans de plockade blåbär. Hittade ingen ätlig svamp :( xD

Idag har vi basmaskin körning..hoppas vi får köra traktor! Det är fan kul alltså.... Men jag har fortfarande inte fått mina arbetsbyxor! De syr sakta alltså! Jag vill fan inte skita ner mina vanliga kläder med olja..

Måendet är sådär. Det går väldigt upp och ner. Det kan vara toppen, det kan va fullkomligt i botten. Men jag längtar inte efter döden längre. Iaf inte alls lika mycket som för en vecka sen. Det är nog på väg att gå över. Det där värsta iaf.. Kanske? Men fan, jag får verkligen inte skära mig mer nu. Jag kan fan inte ha sår i turkiet ! Då ber man fan efter infektioner.
Jag bokade tågbiljett till stockholm nyss. Vi flyger därifrån, men jag har inte bokat hem än. Vet inte riktigt när vi landar. Och jag kollade priserna på hembiljetter vid den tiden då vid ungefär ska åka hem. Och de var över dubbelt så dyr som ditresan! Uscha!