Alla säger JO! Men Julia säger NEJ

Idag vaknade jag många gånger, men tillslut var det dags för mig och min vän att gå upp. Då hade vi ca en halvtimme på oss att komma ut till bussen. Men vi hann! I stan skilldes vi åt. Men igår var den bästa dagen på länge alltså! Tack vare henne och karusellerna :D

Idag på VPM träffade jag min ev. nya samtalskontakt, om jag vill ha henne så får jag. Men hon verkade trevligt. Det är även hon som kommer sköta medicinutdelningen när Ra har semester.

Jag berättade hur jobbigt det är att gå till Arken, men jag kunde verkligen inte förklara på ett vettigt sätt. Hon som har butiken är jättesnäll, och jag älskar djur, kan mycket om det ämnet. Så jag borde trivas som fisken i vattnet. Men jag vill inte inte inte gå dit. Kan inte, vågar inte, orkar inte. Jag sa "nej tack" när skulle ge mig mitt Naltrexon. Då började hon så klart prata om massa jobbiga saker. Hon sa att hon fattade att jag tänkte skada mig, hon försökte övertala mig att ta dem och att jag skulle be om hjälp och bla bla bla. Och hon försökte förstå varför jag "vill" skada mig... Sånt är så jobbigt att prata om.. Men men, jag fick med mig tabletterna hem iaf. Men jag tänker inte ta dem..

Verkligen ALLA försöker få mig att ta dem! Men jag önskar alla kunde låta mig va!

Idag hade jag och La ingen hund att ta hand om, Ebba var kvar hos farmor och farfar sen igår då vi lämnade henne när vi åkte till Liseberg.

Men först gick vi och jag köpte ett fästinghalsband till henne. Sen avregestrerade jag mitt Maistrokort. Onödigt att ha både det och Visa till samma konto.

Sen blev jag ARG, när jag upptäckte att min "skinn"jacka jag köpte i fredags hade gått sönder. Så vi gick och pratade med Lindex men de hade inga mer i den storleken, så kommer jag med kvittot får jag pengarna tillbaka. Men jag ville ju så gärna ha en sån jacka, så jag och La sprang runt i hela jävla stan på jakt efter en passande. Men hittade ingen! Sen skulle hon gå, för på måndagar har jag La/Ia till 13 och sen är det Ka/Ye egentligen när jag ska till Arken men ska jag inte dit träffas vi så klart inte. Så då bestämde jag mig för att fika! Sisst jag skulle fika själv fegade jag ur i sista sekund, så jag gick och köpte mig en aftonbladet och sen fikade jag! Jag vågade :D Yeay för mig.

Jag skulle träffa mammi i stan sen för att kolla efter avslutningspresent till Elina och en studentbok till min kusin. Hittade en bok men ingen till min syster.

Vi bestämde oss då för att åka till Gekås, för att kolla efter jacka.

Jag hittade en "skinn"jacka! Yeay, och en ridjacka. Jag kollade på en i hästaffären, då jag köpte mina skor, men den kostade 1000 ungefär. Men jag hittade en på gekås, en väldigt snygg en för 250 kr! Hur bra är inte det. Jag hade bestämt mig för att köpa en som var lite längre och insvängd i midjan, denna hade ett skärp och var ganska vattentålig. Det ända är att jag måste förstärka knapparn. Men det är ju lätt fixat.

Och mammi hittade ett fint smycke :) Från smyckesbutiken utanför, jättefint!

Jag håller på att bli galen, jag kan inte få typ kontakt med min mobil och datorn! Så jag kan itne stoppa in musik och inte flytta över mina bilder. ASSIRRETERANDE! Gaah! Ska läsa bruksanvisningen ordentligt, men pappi sa att om det inte går kan jag ta både datorn och mobilen till OnOff där jag köpte mobilen så kanske de kan se vad som är fel.

Liseberg

Idag har jag haft en FANTASTISK dag med min vän, syster och mammi!
Vi har åkt och åkt och åkt! Jag har inte en enda karusell som jag önskar jag åkt men aldrig gjorde! Det var inga köer alls, kunde springa ut och in i var enda atraktion. Max 10 minuter, och det regnade inte och var inte för varmt. Perfekt helt enkelt! Höjdskräcken är allra bäst faktiskt. Och jag längtar verkligen till nästa år då de ska ha klart europas högsta fritt fall, som man faller ner i ett svart hål. OMG säger jag, men de ska ta bort Lisebergstornet och bygga den nya där i stället.
Idag har jag ätit, mycket! Och idag var lite som en fridag.. också... plus förberedande.. På liseberg åt jag en veg. tex mex tallrik. Jag ville med gå och åka karuseller på liseberg och sen hör det då till att äta på ett av deras mat ställen. Så det gjorde jag, jag ville va som de andra, göra som man ska. Äta gott från ett typ snabbmatställe.
Mådde si så där efter det, men efter en liten stunds åkande mådde jag bra igen!
Nu sover min vän här, mys! Kollar på "Allt flyter". Den är bra!

Ny mobil :D

FIIIIIITTTTTTTTTTTTTTTTTAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Hatar mig, mitt liv och vill skära, mig sönder och samman.. Ta en överdos och dö...!
Men gör det då ditt ÄCKEL

Idag var det ridning, yeah. Mammi hämtade mig hos pappi imorse.
Fick samma häst som de senaste gångerna. Klarade tränsa idag, fast han trilskades som tusan, stolt över det! Men lektionen gick dåligt... började bra men slutade dåligt. Fick han inte att galoppera, Jävla skit! Tror jag var den dåligaste idag, vet inte om det berodde på mig eller på hästen.. Men när jag skulle galoppera till min plats för att ställa upp, allra sist på hela lektionen, gick det. Så jag fick väl galoppera i sammanlagd 10-15 sekunder. Bra Julia!
Idag har jag köpt ridskor. De ser ut som gympaskor, helsvarta fast med klack. Sen gick vi in till häst-delen i affären, och då råkade jag se ett chockrosa spö med chockrosa lack där nere, assfint! Så det köpte jag med.
Jag har köpt en ny mobil idag också, var först inne på en miljötelefon, men det blev en samsung touch. Men nu är det väl slut på slösandet ;)

Nu har jag fan inte självförttroendet jag så gärna ville ha för att kunna gå i mina nya sommarkläder...

Imorgon bär det av till liseberg!!!!

Två viljor AJAJAJAJ

Iförrgår gick jag på förmiddagen in och kollade mitt saldo. OMG borde väl inte skriva hur mycket det är, men verkligen OMG!!! Jag satte i halsen. Jag har fått min invaliditetsersättning nu. Och jag fick faktiskt 7-8000 mer än jag trodde, så jag bestämde mig för att shoppa :D Inte för allt alltså, men på två dagar har jag spenderat hälften av den summan. Och jag har köpt så mycket grejer.
Jag har köpt:
en parfym, Nina Ricci
två linnen
en hk t-shirt
ett par hotpants
ett har jeansshorts
en svart "skinn"jacka
hello kittystrumpor
leggings med dragkedja
trekvartsshorts
lilla huset 3
lilla huset 4
heroes 3
ett par skor
klippt mig
en rosa top
en finklänning
trekvart leggings
en mascara
ett läppglans
trosor
piercingar
cigg
kan ha glömt nåt ;) Men jag har en sommargarderob! Och det är inte sommarmjukiskläder! Nu ska jag bara våga visa i alla kläder också.
Igår klippte jag mig, blev så nöjd! Nu kan jag blondera håret, utan att hälften ramlar av pga slitna toppar.
Idag mötte jag Ida på VPM, fick reda på att jag kommer få reda på tid och så till min nya samtalskontakt på måndag. Alltså jag får tiden på måndag. Vill inte men gör det ändå.
Sen skulle jag va på banken kl 13 men vi hade massa tid därimellan, så vi gick på stan lite sen fikade vi. Det gick jättebra på banken, placerade en del pengar på 5årsfonder. blir säkert bra.
Sen gick jag på stan. Shoppade lite av prylarna då.
Jag vill så gärna hålla mig skärfri... Men jag vill så gärna bara skada mig hela tiden. Jag vill så gärna göra både och... Fan vad det är jobbigt... helt plötsligt vill jag skada mig värre än nånsin, men samtidigt skriker det friska som finns i mig att "LÅT BLI!!! SNÄLLA!" Helt plöstligt vill jag slita och bita upp vart enda stygn jag är sytt med, för att ögat vill se såren. Men det friska i mig försöker göra allt som är möjligt för att putta bort de tankarna, för att Julia ska kunna gå i sina fina nya sommarkläder utan armvärmare och bandage.
Jag vill skära, jag vill låta bli. Jag vill bli frisk, jag vill tillbaka till det sjuka igen. Att ha två starka viljor som vill två helt olika saker är fan inte lätt...
För övrigt så är skärsuget förjävligt, men jag ska ju rida i morgon! Så jag tar mitt naltrexon tills imorgon. Sen ska jag till liseberg på söndag, men det tar nåt dygn innan det är ute ur kroppen så jag slutar imorgon tror jag. Har bjudet med en vän till liseberg, hoppas hon kan, men vi får se =). Annars får jag ta och träffa henne i veckan, har så mycket tid nu. Jag skiter i jobbet nästa vecka med. Det är inte kul, bara JOBBIGT... Speciellt arken, nackhälle är okej, men jag tycker det är läskigt, hemskt och vill dö när jag tänker på Arken. Hon som har den är verkligen jättensäll, men jag blir så rädd och nervös!

Måste lösa det här med sommaren och ridningen. Vet bara itne hur.. Men jag MÅSTE... FAN.. Annars kommer sommaren gå åt helvete säkert. Fast jag har så mycket annat att se fram emot iof..
Har nog hittat en lösning, iaf en liten sommarkurs. På Majas ridskola, en liten ridkurs för vuxna, anpassad och indelad i grupper beroende på de deltagandes nivåer. Låter bra, ska ringa dit imorgon.

Jag är nog BESATT av grey´s

Igår eftermiddag fick jag ett ryck, jag skulle in och fika själv. Så jag fixade ordning mig och blev stressad som tusan, missade så klart bussen. Men jag tog nästa. När jag kom till stan hann jag till H&M innan de stängde och jag köpte en söt tyllkjol som bara kostade 50 kr och ett linne som kostade 30 kr. Sen gick jag för att köpa mig en tidning som jag skulle läsa på cafét. Men när jag väl skulle gå in på cafét vågade jag inte... Men så bestämde jag "om Ströget är folktomt så går jag in", men de hade stängt. Varenda jävla café i vbg har öppet till 19 men inte det såklart.
Då gick jag och kollade bussen, nästa gick om 3 minuter. I normala fall går bussarna en gång i halvtimmen, förutom EN (eller fler jag vet inte) gång om dagen. Men det tänkte jag inte på, så jag bestämde mig för att ta den som gick en halvtimme senare och så gick jag in på kvantun. När jag kom ut och kollade på busstavlan förväntade jag mig väl typ 10 minuter, det stog 40! GAAAH!
Jag hade ingen mobil, inte heller en klocka. För att få tiden att gå började jag gå, skulle gå några stationer. Men när jag kommit till sörse vågade jag inte gå längre i fall jag skulle missa den. Men där fick jag sitta och vänta och vänta och vänta. Tillslut kom bussjäveln!

Jag har bestämt mig för att ta Naltrexonet fram till lördag, jag måste rida och sen på söndag är det liseberg som gäller.

Igår när jag tagit min medicin blev jag asspåverkad! Jag har fått dosen höjd på seroquelen men i två veckor har jag haft det nästan, men tabletterna ser annorlunda ut än de jag fick på PIVA så de kanske verkar lite olika fort eller nåt. Jag vet inte men efter bara nån timme blev mina händer skitklena, jag började få korta häftiga illamåendeattacker och kunde knappt prata. Knäppt!

Jag vaknade halv 6 imorse, Bajs på det.... !!!!
Men denna natt hade jag en underbar dröm jag som inte ville vakna upp ur!
Jag var nämligen med i Grey´s!!! Och det var inte Meredith som var gift med McDreamy, det var jag. Jag stog och pratade med Lexie och Izzie, då kom det en psyksjuk patient (som inte är med på riktigt) och riktade ett gevär mot oss, vi började springa. Men han sköt mig i magen. HAHA Det var fan en underbar dröm, att få va med i underbara Grey´s Anatomy. Sen hände det lite grejer, och det sista som hände innan jag vaknade vad att jag typ tuppade av pga skottskadorna. Buhu så fick jag inte vete hur det slutade!

Idag städade jag och La lite i mitt rum på läjet, sen åkte vi till breared och gick ut med hundarna.
Jag var med Maja på ridningen idag. Kallt men roligt. Kom ju på att jag har typ 3, kanske mer, lektioner att rida igen juh! Men jag vet fan inte om jag vågar! FAN VAD JAG HATAR ATT VA SÅ FEG.
Annars har jag kollar på Grey´s hela dagen. Jag tror fan att det börjar gå om Desperate! Det är sjukt... NEJ förästen. De är på delad första plats. Sen kommer nog house tror jag.

Ska klippa migi morgon, men mammi får följa med, vågar fan inte annars.
Just nu lever jag i princip utan min mobil. Antingen så glömmer jag bort den, eller så laddas den ur och jag glömmer ladda den, eller så är det pga nån annan orsak. Vet inte varför den inte känns så viktigt. Mina föräldrar är väl inte så glada över i att aldrig kunna nå mig.

Semester, JA TACK

Värsta mardömmen i natt..! Fy fan vad jag var rädd :S Drömde att mammi åkte till pappi och bjöd över Lisette på middag, för att liksom bli mer sams och inte tycka illa om varandra. Men Lisette tackade nej. Då började de bråka, mamma sa att Lisette aldrig ansträngde sig. Och de skrek och skrek på varandra. Jag gick in på mitt rum och började skära mig. När jag skurit många sår och bara skulle skära det sista skar jag så djupt att jag träffade en stor artär, så blodet forsade ut ur överarmen. Så som man ser att det gör när folk får sina halsvener uppskurna. Jag blev rädd men glad och pappa såg att det bara flög och forsade blod som inihelvete och gick i mot mig men då började jag springa, och skulle gömma mig i ett annat rum. Men rummet var så långt bort och huset var så stort. Samtidigt hörde jag hur mamma och Lisette skrek, grät och skällde på varandra... Jag gömde mig och var nästan död, men jag var rädd. Allt gick så fort, och allt var så tydligt, alla ljus, ljud och färger. Då vaknade jag livrädd! Jag försökte ropa på mamma men fick inte fram ett ljud, det tog evigheter innan jag kunde ropa så pass högt att hon hörde.
Somnade om efter en stund...

Idag vaknade jag tidigt och var ensam flera timmar innan La kom. Fan var tufft det var. Det var såå nära att jag skar mig igen. Men jag lyckades låta bli. Idag ville jag faktiskt inte. Jag vågade inte, är rädd att bli inlagd och/eller ha så många sår att jag inte kan rida.
Men jag och La åkte in till stan.
Först bokade jag tid för ekonomisk rådgivning, jag får mina pengar i veckan. Behöver lite hjälp med att placera en del av dem. Så jag ska till banken på fredag med Ia.
Sen bokade jag tid för klippning, och detta ska bli en helvetes utmaning! För jag bokade tid efter boendestödet! Det betyder alltså att jag ska gå till frisören själv! Jag tyckte det var dags att våga, att klara av att gå till frisören ensam. Jag vill klara det, jag borde klara det. Men jag kommer typ kissa på mig innan av nervositet och ha dödens ångest. Men jag ska verkligen försöka att inte avboka. Men ALLT slitet ska av, och det lär bli en bit, och jag vill ha lite mer frisyr av det hela. Och nu är ena sidan längre än den andra. Jag ska bleka håret men det gör jag själv, men jag väntar tills jag klippt mig, annars lär bara mer hår ramla av eller slitas och bli fult.
Sen gick vi till Resia och hämtade massa resekataloger! Jag och Elina ska ut och resa själva. Jag betalar resan men hon får ha med sig egna fickpengar. Vi kommer nog åka till Turkiet, Grekland eller Spanien. Men vi får se, det finns ju så inihelvetes mycket att välja på! Men jag har ett krav, All inclusive är ett måste! Sen när jag bläddar i katalogen ser jag att turkiet har fullt med hotell med vattenrutschkanor, det vore kul, men det är abslolut inget måste.
Jag, Elina och pappa ska åka flotte ner för Klarälven. Farmor ger oss en liten sommarresa, hon är så snäll. Då åker man 50 mil ner för Klarälven, det tar fyra dagar. Och när man ska sova "parkerar" man flotten vid strandkantet och tältar. Mys tycker jag. Det är inte direkt forsränning vi snackar om, det går lungt framåt. Man kan fiska om man vill det, bada från flotten och bara ha det jävligt mysigt och koppla av och koppla bort ALLT.
Längtar så till lördag, nu är det inte många gånger kvar :(:(:( Hur fan ska jag överleva sommaren?! Kanske finns det sommarridning eller nåt? Måste kolla upp det, jag MÅSTE rida under sommaren, jag dör annars!

Lagad

Jag skar mig ännu mer igår...
När jag badade.. Pappa misstänkte det, men han sa inget till mig förän mamma kom för att lämna en grej. Då kom det tillslut fram att jag hade gjort det.
Så mamma fick ta mig till akuten, för pappa skulle grilla med Lisette och barnen. Vilken jävla motivering... För lisette hade jobbat hela helgen. Han ryckte aldrig ut när jag skar mig hemma hos mammi, men hon måste rycka ut när jag är hos honom. Rättvis fördelning, INTE. Men han bytte av mamma några timmar men sen fick mamma komma tillbaka igen.
Men på akuten kunde de inte söva mig på kvällen, men de kunde göra det i dag. De tyckte det var viktigt att laga mig denna gång. Det börjar bli hål överallt.
Så imorse åkte jag och mamma till operationsavdelningen, jag skulle va där kl 8 men det hade kommit in akuta fall så vi fick vänta där några timmar.
Men tillslut var det min tur, de var så snälla med mig. Alla var det, ovanligt. Inga dumma kommentarer eller konstiga blickar.
Och de lyssnade på mig, de stack mig med barnnålen. Och de sprutade in medicinen långsamt som jag bad om eftersom jag tycker det är obehagligt att få in saker i armen, att det svider och gör ont. Det tog visserligen lite längre tid för mig att somna då, någon minut eller så. Ivaliga fall tar det inte ens tio sekunder. Men det gjorde inte så mycket.
Men när jag vaknade frös jag så inihelvete! Jag hade ett täcke + tre filtar. Men de hade tagit av mig alla sjukhuskläder, jag hade bara mina underkläder kvar.
Så det var ju inte så konstigt.
Men sen var jag tvungen att äta och dricka lite innan de tog ut nålen, för att se att jag inte satte igång och kräktes. Så jag drack te och åt några skorpor.. Skit samma
Men nu är jag lagad, med ganska många stygn. De lagade två på benet, ett i handleden och två gamla på armen som jag gjorde på PIVA i måndags.. men nu kommer inte några sår hindra min ridning eller så. (om det inte blir fler alltså)
Igår pratade jag med en psykdoktor, hon erbjöd mig att lägga in mig, men jag ville inte! Och idag kom det en och pratade med mig, men honom ville jag inte prata med.
Pappa säger mer eller mindre att jag inte bara skadar mig själv, utan familjen också. Och han har bett mig att inte utsätta Maja och Linnea för några skärsår, att jag ska visa hänsyn. Men jag har ALDRIG visat dem ett öppet sår, eller lämnat ett badrum fullt med blod som de sen gått in i. Så han mer eller mindre bad mig att inte skada mig när de är hemma, men vadå? Ska jag bara skada mig varannan helg. Det är bara då jag är där utan dem. Idiot.
Läget är som det är, om Lisette inte gillar det kan hon dra åt helvete. Jag antar att det är hon som bett pappa prata med mig eller pratat med pappa om det. Jag kan inte göra nåt åt situationen, om jag kunde det hade jag gjort det för länge sen. Om jag förstör deras "perfekta" lilla familj kan de väl be mig flytta därifrån hem till mamma igen då. Det är inte första gången direkt som pappa sagt att jag skadar alla runt omkring mig.. Han tycker så.. FÖRLÅT DÅ!
Borde jag kanske vara död? Då skadar jag ju ingen, och jag slipper hela skiten...
Imorgon fortsätter allt som vanligt...
Fy fan...

Ännu ett bakslag

Det går fortfarand åt fel håll! Allt går åt helvete. Jag är så jävla dålig...
Jag har skurit mig...
FAN vad jag känner mig misslyckad!
Vad kommer hända nu? Jag tänker inte lägga in mig iaf.. Men nu kommer mamma garanterat flippa och absolut tycka att jag ska läggas in. Och pappa vet jag inte.. Men jag vet vad jag inte vill iaf. Jag tänker iaf inte sy. Det är ett ganska stort sår i benet så det blir många stick, så ALDRIG I LIVET.. De får söva mig i så fall.. Och de har de gjort väldigt sällan här i varberg.
För varje bakslag så blir jag mer och mer orolig för Plönninge! Kommer jag kunna börja, kommer sommaren bli knas? GAAH
Men jag har lite dåligt samvete. Jag fick ett par skor av pappa igår som motivationspresent, och vad gör jag dagen efter? Jo, går och skär mig...
Jag vet inte om jag ska berätta för pappa eller inte. Vet inte om jag vågar.. Han kommer ju garanterat säga att vi måste/ska till akuten. Men va fan ska vi det för, när de ändå inte kan göra något.. Mamma har sagt att hon ska ta mig till PIVA direkt nästa gång, av den anledningen. Så får PIVA göra vad de tycker är bäst med mig.

BAJS PÅ HELA VÄRLDEN

Svettades som en jävla gris

Jag och pappi gick ut med Ester, regnet slutade. Men när vi gått halva rundan började det SPÖREGNA! vi blev pisseblöta båda två xD Men det var lite roligt faktiskt.
Idag var ridningen skitkul! Och för första gången någonsin, var jag nästan inte nervös. Jag ville inte kräkas, dö, jag skakade inte, ingen ångest, jag ville gå in!
Jag fick samma häst som förra gången. Vi var typ 11 stycken idag, det har aldrig hänt förut. Idag gick inte tränsningen så bra. Hästen blev sur, han stog och käkade.. Och det ville han fortsätta göra. Men han är supersnäll när man gör iordning honom.
Idag red vi ute på den stora hoppbanan. Det har vi aldrig gjort förut. Det var skitkul, att rida på så stor yta ute! I början fick vi göra vad vi ville, förutom galopp. Rida kors och tvärs, volter hit och volter dit. Det var roligt. Eftersom vi hade så stor yta att röra oss på krockade man aldrig. Eller jag krockade nästan en gång bara.
På slutet galopperade vi längs staketet, flera gånger. Och som avslutning och belöning till hästarna, hoppade vi en gång. Men om man inte hade stenkoll fick man gärna trava fram till hindret och galoppera efter. Så det gjorde jag och de flesta andra också. ROLIGT!!!!
Men fy helvete vad jag blev genomblöt! Jag hade en vanlig tröja typ, och sen västen över, och hjärmen. Och svetten ran! Jag blev så avundsjuk på de andra som redi kortärmat. Men när såren är läkta så ska jag med göra det, ärr = OK sår = inte OK
Idag ska vi till farmor och farfar, hon fyller år, 72.. Jag har ju redan köpt present men det har inte pappi. Så vi ska åka in till stan och göra det snart.
Men pappa har pratat med henne, att hon inte ens ska duka till mig. Så slipper jag känna pressen och tvånget att äta. Även om pappi säger gång på gång att jag absolut inte behöver, att jag inte har press på mig. Men det har jag visst, hon har dukat till mig. De skickar maten till mig. När jag ätit upp får jag genast frågan om jag inte ska ta lite till... !Så nu har han sagt att hon inte får göra så! Han har pratat med henne förut med hon verkar skita i det!

Utskriven

Jag är utskriven!
Dagen började med att jag och La gick till breared och gick ut med Ebbisen. Sen gick vi och jag köpte en present till farmor. En glasflaska/behållare, köpte den på "paus". Den var fin, de har mycket fint men otroligt dyrt. Fast denna var inte så dyr. Sen gick vi tillbaka till avd.
Jag träffade läkare, och han skrev ut mig. Men han bad att jag skulle komma nästa gång istället för att göra nåt dumt. Jaja, vi får se hur det blir med den saken.
Sen messade jag min mor och sa att jag skulle promenera till breared, ta med mina ridprylar och ta bussen till läjet. Stort jävla misstag!!! Jag får meddelande av personalen att min mor skulle komma och hämta mig om en halvtimme. Okej tänkte jag. Men när hon kom började vi bråka som inihelvete!! Hon skulle hämta mig, och va med mig till pappa kom hem. Hon vill itne lämna mig själv, hon ville inte att jag skulle bli utskriven och hon vill inte acceptera att allt ska nu återgå till det "normala" livet. Nej, för hon vill vakta på mig! Men nu har hon fattat att hon inte ska. Hon och jag skrek, iaf jag påvarandra, och jag skrek att jag vägrade sätta mig i hennes bil. För jag hade både läkarens och pappas tillåtelse att ta mig därifrån själv. Men hon åkte, men tack vare henne ville personalen inte släppa ut mig, förän de hade snackat en bra stund. De snackade säkert med läkaren också. Men tillslut fick jag gå...
Nu är jag hemma hos min far. Jag ska ta lilla Ester på promenad nu. Sen blir det talang på tv, och jag hoppas på att somna tidigt, längtar så mycket till imorgon! Ridningen!!!
Men jag vet egentligen om läget har förändrats, jag mår fortfarande piss. Men jag vill inte ta livet av mig. Men jag har ingen ork och vilja att kämpa. Jag vill skära mig, vill inte kämpa ett piss!
Men jag tror det blir regn så jag får se hur det blir med den där promenaden..

Jag vill ha möjlighet om jag behöver

Jag har slutat ta mitt naltrexon. Men personalen envisas hela tiden med att komma med den till mig när det är medicindax! De kan inte förstå hur jag VILL skära mig. Men så är det, jag vill... Jag vill skära mig.. Men om jag känner att jag behöver så vill jag kunne göra det vart jag vill på kroppen utan att natrexonet dämpar effekten eller gör så jag inte kan skada mig på vissa ställen. Jag är fast igen... Men bara för att jag vill betyder ju inte det att jag ska. Bara för att jag inte tar den betyder ju fan inte det att jag kommer skära mig. Jag vill helt enkelt bara utan några som helst problem ha möjligheten.
Så innan jag fick åka hem med min far var en läkare tvungen att bevilja det. Så har det inte varit innan, jag har fått va ute från avd. med föräldrar och boendestöd hur mycket jag vill utan läkares tillåtelse vid varje tillfälle. Men bara för att jag slutat ta naltrexonet och utryckt att jag vill skära mig (men inte just nu, men det trodde dom att jag menade) så var jag tvungen att prata med en dum läkare. Jag blev så arg att jag grät när jag fick höra det.... Töntigt men sant...
Men imorgon kommer jag skriva ut mig, om läkaren inte gör det alltså. Vi kom ju överens om att jag skulle få perm igår till idag. Och om det gick bra skulle jag nog skrivas ut imorgon.
Permen gick ganska bra, förutom att jag hade svårt att somna. Jag tog medicinen tidigt för att somna tidigt. Men jag somnade inte förän typ 3-4 timmar senare kanske...
Jag har varit hos pappi idag, tre timmar. Vi gick en lång runda med Ester, sen slappade vi bara.

En ganska posetiv dag

Igår kväll visiterade personalen hela mitt rum. Blää vad jag hatar det. Innan de gjorde de förökte de övertala mig så klart att lämna ifrån mig det jag skar mig med. Men det ville jag så klart inte! Så de gick igenom rummet, men hittade det inte. Sen kollade de på armen, men som sagt var det för sent att sy.
Imorse sa jag att jag ville skriva ut mig själv, så de kontaktade läkaren. Sen gick jag ut med La, vi fyllde i resten av ansökan om aktivitetsersättningen, och sen gick vi med Ebba till sörsehallen. Jag hade så dåligt med energi, så jag fick nästan stanna och vila. Jag köpte frimärke och postade det.
Sen ringde de från PIVA och sa att vi var tvugna att ta oss tillbaka illa kvickt för läkaren ville prata med mig. Men vi kunde inte ta oss tillbaka tillräckligt snabbt så läkaren fick annat för sig. Men när jag kom tillbaka sa jag väldigt tydligt att jag skulle hem, så tillslut fick jag ett läkarsamtal iaf! Vi pratade en stund och kom fram till en deal. Jag fick perm till imorgon och går det bra så kanske jag skrivs ut på fredag, istället för att jag skrev ut mig idag.
Så jag har varit hos pappi nu på eftermiddagen och nu är jag hos mammi och ska sova här.
Men idag fick jag plönninge beviljat av kommunen! Att de betalar boendet! Så nu föll den biten på plats, nu är det bara jag som behöver fixas till skolstarten. Sen är det bara att börja...
Idag fick jag också ett becked från försökringsbolaget. Shiit säger jag bara!

Det blev en ny skada.. Dumma jag!

Igår kväll var det inte lätt..
Hade sån ångest, det var hemskt. Det blev några skärsår, men personalen märkte inget. De vet fortfarande ingenting. Minst ett av dem behövde nog sys men det spelar ju ingen roll att det har gått för lång tid nu. Jag syr ju inte iaf! Efter det låg jag under min fillt ett bra tag... Såren tog bort en del av ångesten men mycket var kvar ändå. Jag låg i några timmar, tog en cigg i bland. Men nån gång efter tolv satte jag på min dvd och kollade på Grey´s.. Somnade tillslut. Ganska sent.
Idag väckte personalen mig typ åtta för att ge mig min medicin, men efter det somnade jag om. Jag vaknade tio i tio. Jag fick skynda mig upp, La skulle ju hämta mig tio. Men jag hann. Vi promenerade till breared.
Vi gick ut en halvlång runda med Ebba, sen åt vi lunch. Sen städade vi mitt rum. Det blev fint.. Sen gick vi till baka. Jag har tillbringat eftermiddagen med att titta på min "Idol 2008".. Den är bra.
Mamma kom och hämtade mig typ fem. Så nu är jag hemma. Vi åkte hem för min moster ska va med på förkväll idag, och det vill vi såklart se! Men det kan vi inte göra på PIVA för mammi får inte va på avd. pga sekretessen. Vi vet bara att hon ska va med, men inte när och programmet börjar 17 och håller på typ till halv 7-7?
Det hände en grej idag på PIVA som gjorde mig så arg. Man kanske kan kalla det att en annan patient utnyttjade en annan.
Det var en gubbe på kanske 50 år, som satt i rullstol vid borden. Han tog fram typ 150-200 kr och gav dem till en personal. Men hon sa så klart "nej tack, behåll du dina pengar!". Då vänder sig en annan patient,som sitter med ryggen mot i en fotöjl, mot honom. Och när personalen har försvunnit reser han sig upp och går mot gubben, och gubben sträcker då självklart fram pengarna mot den andra patienten. Den andra patienten tar pengarna och försvinner in på sitt rum.
Så inihelvetes fullt! Fy fan alltså..!
Jag har tagit min spikmatta till PIVA, den är väldigt bra mot ångest och väldigt avslappnande. Jag blir sjukt trött när jag legat på den i typ över 30 min. Men vissa får i stället energi.. Men jag blir trött, och varm och lugn. (men det beror ju helt på vilket skick jag är i innan jag lägger mig på den förstås)
Men det är ett bra tips!

Idag var duschen en bra grej! Den brukar va hemsk

Idag vaknade jag 6! Fan då, kan jag inte få sova hela natten?! Jag har ju ingen våg att gå upp till nu men min kropp är van... Men jag gick upp och tog en cigg. Sen la jag mig och kollade på min nya lilla dvd och somnade om. Vaknade inte förän halv tio. Ia kom klockan tio, så jag slängde på mig kläderna.
Jag och Ia tog först en liten promenad, sen gick vi till willys. Jag köpte tuggummi och festisar, festisar är nåt jag fått dille på nu. Så jag köpte tio-pack :P Sen gick vi tillbaka och planerade veckan. Hon och La kommer va med min alla vardagar, olika länge. Men några timmar ungefär varje gång (om jag vill, det är bara att avboka på morgonen om jag inte orkar). Men grundplaneringen är att vi ska till breared varje dag och gå ut med Ebba. Bra det, då får jag röra på mig också! Jag skulle gått ut med min älsklingvän idag, men personalen var dumma. De sa att jag bara får gå ut med mina föräldrar och boendestödet. Bajs på dem. Jag saknar henne så :
Men vi ska nog ordna så vi kan träffas snart ändå.

Jag duschade idag, jag fick chocka min kropp flera gånger kallt - varmt - kallt - varmt.. Ångest, men den försvann faktiskt då! Ett bra tips faktiskt. Men i duschen brukar jag skära mig, så hade jag varit hemma hade jag lätt skurit mig i stället.

Kommer denna sommar också bli ett helvete?

Kvällarna är hemska nu för tiden.. Vet inte varför. Men jag blir bara äckligare hela tiden, fetare fulare... Min hjärna blir dummare och får mig att hata mig själv ännu mer än jag redan gör..
Jag vill gå ner många kilo nu på en gång! Men det tar inte en vecka. Jag vet det, men jag önskar att det gjorde det...! Jag vill ha en förändring i mitt liv. Det funkar inte som det är nu.. Ångesten kommer och plågar mig så det gör ont! Den gör mig så jäävla rastlös! Varför går det åt fel håll? Överdosen var inte stoppet på fallet, jag fortsätter åt fel håll, fortsätter ner i "det dåliga måendet".. VARFÖR?!?! Är riktigt orolig över plönninge!
Men jag känner mig själv! Jag vet att det helt plötsligt kan vända! Öven en natt kan allt börja bli bättre, och lyckokänslan som jag skrivit om tidigare kommer tillbaka.
JAG VET ATT DET KAN VÄNDA, JAG VET DET!!! KANSKE IMORGON!?
De senaste somrarna har varit den värsta tiden på hela året nästan. Och om denna sommar bli åt helvete också, kommer jag va i fördåligt skick när skolan börjar..!
2008 sommar började med att jag skar mig som tusan och blev sövd typ 5-6 ggr på en vecka, sen skickades jag för första gången tillbaka till bup sen jag flyttade till Kulan. Den sommaren slutade jag också äta helt.. Jag spenderade i princip hela sommaren på bup med vak och sånt. Och tillslut blev jag sondad.
2009 sommar hade jag fått nog, efter att ha skickats fram och tillbaka mellan Kulan och bup i ett år som fan, ibland flera gånger i månaden, ibland en gång (när jag skickades blev jag oftast kvar i 6 dagar, men skar jag mig för ofta kunde det bli några veckor för att "bryta" det) och ibland blev jag kvar några veckor. Jag skar mig för att dö, skar upp handlederna, men fick inga sönderskurna ådror. Bara fula sår. Misslyckades kan man ju säga, jag var på bottens botten. Jag skickades till bup. Jag, mina föräldrar och en del personal var helt överens att Kulan skulle jag inte tillbaka till. Men den sommaren blev jag gipsad båda armarna med vak och helvete. Men tillslut kom jag hem! Men jag har aldrig gråtit så mycket på bup som jag gjorde den sommaren, de veckorna de höll på med gipset..!
Men skulle denna sommar bli ett helvete blir det ingen skolstart för mig! Det är också så att efter varje överdos jag tagit har jag varende gång börjat må sämre. Men denna gång är det nog inte så, jag bor ju hemma och har ett liv? Fast det hade jag ju då med! Klart det ska bli plönninge för mig! Vet bara inte hur jag ska lyckas och orka kämpa för det, när jag är så slut....

Mammi är här nu, vi har just spelat Skip-Bo. Jag vann överlägset, men jag är ju mästare på det så det var inte så konstigt. hihi... Gud vad jag har spelat skip-Bo! Tusentalsgånger på bup. Alla som varit på bup länge har lärt sig och blivit mästare på Skip-Bo :P Nästan säker på det!
Har sett klart Grey´s nu. Men nu ska jag se den en gång till, det gör jag alltid med nya boxar. Jag ser dem minst två gånger på rad. Eller typ först en gång sen någon/några säsonger emellan och sen igen.

Nu ska jag snart sova, imorgon kommer Ia till mig kl. 10, ska nog gå till willys, det är alltid kul.. Eller inte. Mår piss god natt

olika värda..? nej men man får lite den känslan

Gårdagens födelsedagsfirande... ja, vad ska jag säga? Det var stort. Det var middag, tårta, godis, finkläder m.m. Ingen två-minuters-dukning heller... Min systers födelsedag var det ingen som ansträngde sig för fem öre. Om det var nån så var det jag, låter kanske "hej jag är bättre än alla". Men det var bara jag som klätt mig fint och så. Och de slängde upp finporslinet på fem sekunder precis innan gästerna kom. Ingen ansträngde sig. Och nu när Linnea fyllde år, ja då blir det värstingmiddag! Jag kan inte låta bli att störa mig på det. Och när jag fyllde år var det också stort kalas. Varför inte på min systers? Betyder inte hon lika mycket..?

Mamma har pratat lite med min LSShandläggare. Först sa hon att boendestödet är indraget så länge jag är inlagd, och alla verksamheter! Hon menar att ingen kommer hit och tar ut mig på promenad, ingen kommer hit och vi åker till Nackhälle! Men efter en liten stund efter min mamma hon hennes samtal ringde hon upp min mamma igen. Och sa att jag hade boendestödet ändå. Tack! Det är väl fan självklart, varför skulle det försvinna? När läkaren t o m säger att de ska komma och ta ut mig på mina aktiviteter för det är så viktigt, och mina föräldrar och avd. Då kan de inte dra in det om "alla" säger att det ska fortsätta som vanligt. Fast jag sjukanmäler ju nästa vecka, kanske mer. Får se..

bättre med vuxen

Igår när de la om mitt sår på handleden på kvällen så tyckte sköterskorna att såret var fult, så en typ kvart senare kom en läkare in och pratade med mig. Hon sa att jag kunde förlora handfunktionen om jag fick en infektionn och att såret borde sys igen bla bla bla men hon visste att jag var megaspruträdd så de kunde söva mig. Jag gick med på det, så de ringde kirurgen. Han kom ner sen och tittade på såret, men eftersom jag inte skurit av någon muskel eller sena ville han inte söva mig och sy igen det. Det hade gått över två dygn, man ska typ göra det max 8 timmar efter. Så det var inte värt risken, men jag fick antibiotika. En som inte är gjord på mögel, för att mina senor inte skulle bli infekterade.
Idag vaknade jag 6, fastän jag inte skulle upp och väga mig, men det tar nog itne många dagar förän jag kan sova hela natten igen! SKÖNT!
Mammi kom och hämtade mig vid elva, vi åkte till willys och jag köpte lite nötter. När maten är jobbig finns det alltid något jag kan äta, just nu nötter.
Jag köpte även shampoo och balsam, på PIVA får jag duscha själv. Är fortfarande inte van vid alla regler. Jag frågar alltid innan jag ska duscha, jag blir förvånad över allt jag får göra och bestämma själv osv. Att det kan va sån skillnad. Jag trodde det skulle va värre att komma till vuxenpsyk men jag tycket det är bättre!
Ska va tillbaka på PIVA typ senast 5. Jag får va ute med mina föräldrar hur mycket jag vill, är inte van vid det heller. Jag och mamma pratade lite, vi bestämde att jag tar ledigt nästa vecka också. Jag känner att jag inte har orken än alltså. Dåliga dumma jag.... Men det är som det är.
Jag har inte sett Grey´s på flera dagar! Börjar få abstinens! Måste köpa en ny liten dvd! Min som jag har nu är sönder :(:(:(:( Det är min absolut bästa pryl nånsin. Den har verkligen på riktigt fått mig överleva genom alla svåra dagar på bup från den dag jag fick den har jag använt den dagligen nästan. Jag fick den när jag fyllde 16, jag är 18 sen decemer. Inte konstigt att den är sönder kanske. Ledsen ändå... Ska nog köpa en idag.

Inlagd och misslyckad

Jag skar mig i handleden, utan att träffa en ådra, fick bara ett fult sår, skar mig några gånger armen och tog en överdos. Jag ville dö, men så blev det inte..
Jag vaknade upp på IVA i varberg, men jag var grymt påverkad. Var medvetande från och till, övertygad om att jag var i halmstad. Jag hörde saker som ingen sa, sa konstiga saker "sitt Ester sitt" och pekade på mamma, jag hade berättat för alla att jag skurit på i båda amrarna, men när jag sedan blivit fixad i bara högern tyckte jag det så jävla konstigt så jag skulle bevisa det. Jag själv var ju övertygad att det skulle va så, jag trodde verkligen att jag hade sår på båda armarna "men, det finns ju inget här" sa jag och började leta. Sen skämdes jag som fan, jag visste la fan egentligen att jag bara hade på högern. Jag försökte leta reda på fjärkontrollen på mitt rum på PIVA, bara det att det finns inte ens tv på rummen här. Sånna saker höll jag på att säga under tisdagen, alltså helt sjukt konstiga saker..Min hjärna lurade mig tusen gånger denna omgång.. Det blev lite värre nästan när jag började få lite klarare stunder, mellan alla konstiga saker jag sa blev jag ju då medveten om dem. Fy fan..
Men jag vaknade upp betydligt klarare i huvudet idag på PIVA, jag hade körts ner hit igår men det visste jag om iaf. Morgonen bestod av att dra bort alla strippar, eftersom de inte hade sytt, jag ville inte. Men det blir sånt kli i fingrarna med sånt där ju.. Det kliar så mycket att det är svårt att låta bli verkligen! Men när jag gick på toaletten upptäckte de allt blod i sängen. Så jag blev omplåstrad igen. Jag vaknade också upp med ett jätteblåmärke på bröstet. De hade tydligen bankat och tryckt lite där för att få mig att vakna, se om jag reagerade på smärta. Tack vare de idioterna har jag ett megablåmärke! När jag vaknade i början kommer jag starkast ihåg hur jävla ont jag hade i min höft, jag hade så ont att jag grät! Jag förstod inte varför och det gjorde ignen annan heller tror jag. När jag skulle flytta mig, eller skulle bli flyttat så bara grät jag helt förtvivlad. Jag har ont idag också, men det börjar gå över. Jag trodde fan de hade tappat mig i golvet så den gått av eller nåt Haha.
Pappa kommer hit till mitt läkarsamtal vid ett. Om läkaren tycker jag ska läggas in ska jag försöka stanna här frivilligt, då kan de inte tvinga mig till något. Och de får inte röra mig heller. Och jag har större channs att påverka när jag ska skrivas ut också. Och jag slipper känna den där hemska känslan när man har LPT, att nån annan har makten över en. Fy...

Sicket jävla misslyckande...
Jag skar mig
Jag tog en överdos
Jag dog inte
Jag ligger inlagd på PIVA
+ alla dessa misslyckanden så har alla kommentarer och konstiga konversationer gjort att jag nu i efterhand skäms ihjäl!

Vet inte vad som hända nu framöver... Vet inte vad jag vill, rättare sagt, som jag fortfarande vill..
Mina föräldrar säger jag behöver en paus, visst kanske är sant. Men hatar att va här inne juh.
Det känns som om jag gjort hela världen besviken nu, som om alla trodde detta var över, slut med liksom. Att jag mådde bra. Meen så händer det igen...

Nu har jag haft läkarmöte. åde bra och dåligt!
Vet ej hur länge jag ska stanna MEN det är frivilligt. Det betyder att JAG bestämmer.
Jag kommer få seroquelen höj, kanske att det hjälper. Är bara jävligt rädd att jag ska gå upp nu! Fick ju inte topimaxen höjd,den mot den biverkningen. Och jag frågade inte heller.
Sen ska jag fortsätta med mitt veckoschema, gå ut med boendestödjarna och mina föräldrar... Isamma tempo, just har jag inte orken, vill bara dö. Men det blir väl inte bättre att bara ligga i en säng heller! Och imorgon är det inte Nackhälle för det är röd dag. SKÖNT då har jag jag haft en hel veckas vila från det. Kanske det känns bättre på måndag. Nu behöver jag inte gå till VPM heller.
När jag har hört allt som bestämts och träffat folk igen också, känner jag hur skönt det hade varit om allt bara blivit tyst. Om jag dött helt enkelt.... Ursäkta mig. När jag hör hela veckoplanerna eller ställer mig framför en spegel, när jag börjar hata mig själv igen... När jag börjar känna mig äcklig och att alla hatar mig.... Och all annan... skit som finns i mitt huvud börjar infektera mig på nytt, hjärnar är redan infekterad..då börjar jag på nytt bara önska livet ur mig själv igen.

Förlåt

Sjukanmälde mig idag. Ville inte, jag har varit med Ester på breared. Så jag tog hundarna på promenad, MYS...
Förlåt....
Jag har förstört allt.. Orkar inte en gång till..

Orkar inte.. Klarade inte ångesten, orkar inte med livet just nu.
Fan då, allt är så svårt. Motivationen är borta.
Väntar på att något ska hända. Att sömnen ska komma.

Jag vill inte mer, orkar inte.
Vet inte varför jag helt plötsligt hamnade på botten igen.
Jag är långt ner på botten. Inte bottens botten, det nåt posetivt iaf.
Bajs bajs bajs... Vill inte leva, men vill jag egentligen dö?
Jag tror det... säker till 100 % ? kanske inte, men nu finns inte viljan och orken för livet..
Förlåt för att jag är så jävla negativ..
Förlåt för att jag är den jag är.
Förlåt för att jag förstör era liv.
Förlåt för att jag finns.

Orken försvinner

Jag har inte kollat min mobil på typ 4 dagar. Jag vet inte varför, palla liksom. Min ork försvinner mer och mer.. Bajs..

Ursäkta att jag är så jävla negativ nu för tiden..

Idag har jag och Elina och pappa haft en dag för oss själva. i började med att fika på stan, sen skulle vi bowla, så vi åkte till superbowl men det var inte öppet. Så då åkte vi till den andra bowlinghallen men den var inte heller öppen. Då åkte till ÖoB, de sålde ut alla ridprylar. Jag ska köpa ett par ridstövlar, de kostar 75 kr! Inte den bästa kvaliten, men jag använder ju mest mina ridkängor, det är bara bra att ha liksom.
Sen åkte vi till farmor... Fan alltså.. Det var middag, och varje gång säger pappa "du har ingen press på dig att äta, ingen alls!". Men när vi sätter oss vid bordet så blir det så ändå! De skickar faten till mig, denna gång hamnade broccoli på min tallrik. Och när jag ätit upp den så frågar farmor genast om jag vill ha mer, Jag svarar nej. Men hon hämtar mer och skickar fatet till mig. "ska du inte ha lite mer?".. Och lite mer broccoli hamnar på tallriken. Sen frågar farfar om jag vill ha sås och potatis, men det ville jag absolut inte! Så idag har jag ätit broccoli fast jag absolut inte fick! Efter maten blev jag helt plötslit sjukt trött och var tvungen att lägga mig och sova.. Men det är skönt, då slipper jag ångesten. Min kropp gör så ibland när jag mår dåligt, så det kan va därför jag somnade. Det händer ganska ofta, att jag somnar.. Det är nån sorts grej min kropp gör, för att jag ska klara ångesten ibland. Sova bort den, och det är jag tacksam för.
Jag kommer nog sjukanmäla mig imorgon.. Vill va ensam.. Orkar mindre och mindre, jag blir bara svartare på insidan för varje dag. Glädjen och livsgnistan försvinner lite då och lite då.. Utan att jag märker det, och plötsligt upptäcker jag att den har blivit mindre än vad den var sist...Varje dag faller jag lite djupare ner i helvetet och skiten igen.. Hur ska jag göra? Hur ska jag klara det här? Hur ska jag stoppa detta? Jag kan inte prata med nån om det, kan inte säga hur det verkligen är... Kommer allt bli som förut? Kommer jag förstöra mitt liv igen, kommer jag förstöra allt så plönninge inte blir möjligt? Jag börjar bli rädd! På riktigt...
Ångesten kommer oftare och hårdare, den är svår att klara av. Men jag visar inte mycket, fasaden är som den ska va, jag ser glad ut, ser ut att må bra.. slippa alla frågor och slippa oroa alla runt om kring.
Pappa har jag gett vågen till, ska nog inte ta tillbaka den på en hel vecka..

I LOVE Grey´s

Idag gick ridningen bra! Jag fick samma häst som sist, blev först lite tveksam... Men jag band upp hästen på en gång, eftersom hade han fått mat. Och jag bad om hjälp med bakhovarna direkt. Sen fixade jag iordning honom och det gick jättebra! Klarade tränsa idag igen :D Vi hade en vikarie idag, men det var en snäll en. Och lektionen gick helt okej. Har börjat fixa galoppen nu :D Men det var hoppningen och det gillar inte denna häst, men det gick helt OK om man tänker på det. Men efter lektionen skulle en tjej ha honom så jag fick inte göra iordning honom, synd..

Jag kunde inte somna igår, somnade kanske 3 och vaknade väl halv 7, så det blev inte så mycket sömn. Men jag tog igen en timme iaf efter ridningen. Hade inte med vågen till mammi.. Men jag har bestämt att väga mig en gång och sen inte förän tidigast onsdag! Så det så..
Duschade, fy fan... Ångest ångest ångest. BLÄÄH! Men även denna gång kom jag uur duschen helskinnad. Bra..?
Är fortfarande var hos mammi. Ska snart till pappi igen, men först ska jag och mammi till willys.
Gud vad Grey´s är bäst! Så bäst, tack vare mina boxar klarar jag av ångest och sug. Jag blir ju heeelt inne i det alltså.
Ikväll kommer jag ihåg att det var en film på tv, som jag så gärna ville se. Men ajg kommer ej ihåg vilken alltså. SÅÅÅÅÅ störande... Nu ska jag röka, sen blir det väl att packa och dra tillbaka till pappi

Surt

Mötte Ia Idag på VPM, det var första gången som jag var med henne ensam.
Ra förklarade idag varför jag ska komma till VPM. Jag hade ju varit så arg sisst jag var där, varit förbannad över att jag inte kunde få medicinen på recept och hämta ut den som vem som helst och vad motiveringen var. Jag sa att eftersom jag inte tagit en överdos på flera år så tyckte inte jag att det var en motivering som höll. Men jag överdrev lite när jag sa hur jäääävla jobbigt det var att gå dit, hur arg jag var över det och hur trött jag var på det. Men det är inte så hemskt.
Men idag förklarade hon iaf att motiveringen var att läkaren inte ville skriva ut medicin till mig på det "vanliga" sättet för risken för en överdos. Hon skulle inte kunna skriva ut den mängden hon gör om jag inte gick och hämtade den. Men snart kanske jag kan komma bara en gång i veckan... På fredag nästa vecka är Ra ledig, så då ska jag träffa en annan. Känns ju jättebra.. Not!
Jag och Ia gick sen hem och gick ut med Ebba, sen åt vi lunch och åkte till läjet och gick en liten sväng med Ester. Men den blåste så hemskt så det fick bli en kortis. Sen gick jag och hämtade posten, Grey´s hade kommit! :D:D:D:D Så jag gick hem, satte på det men somnade ganska snabbt så jag han knappt börja titta. Men åh! vad glad jag blev. Helgen är räddad.

Ska be pappa ta vågen, och inte ge tillbaka den förän på kanske onsdag? kanske kan det få mig må bättre...? Slipper iaf vakna halv 6-6 på morgonen, och bara det vore otroligt skönt. Skulle jag själv bestämma att inte väga mig förän på onsdag, vet jag att jag inte skulle klara av det. Jag skulle inte klara av att låta bli vågen om jag hade tillgång till den. Jag vet att jag skulle känna kli i hela kroppen, massa ångest och oro. Skulle tillslut hamna på vågen hur mycket jag än försökte stå emot. Så jag ska be pappa ta vågen, och inte ge tillbaka den på 5 dagar, det ska jag göra! Nu var det bestämt!

Gud vad jag kostat

Idag vaknade jag 6, kunde inte somna om, kollade på sista avsnittet på Grey´s säsong 2. När Izzies blivade hjärtsjuke man dog. Grät som fan.. Tänkte mycket på självskadandet.. Ångest.. Har mycket ångest, mycket sug. Mycket skit i mitt huvud.. fan ta hela skiten..

Men jag biter ihop, och överlever. Om jag håller mig sysselsatt och så slipper jag tänka, slipper jag tänka slipper jag ångesten och suget. Så jag kör på. Men jag tvivlar på mig själv, känner mig inte lika stark och säker på mig själv. Tror det kommer hända... Tror inte jag kan förhindra det.. Allt är så svårt nu bara. Kanske blir det bättre imorgon?

Idag åkte jag och Ester bussen till Breared och mötte La där så gick vi ut med hundarna.

Egentligen skulle jag till Nackhälle idag, men jag och pappi hade planerat att åka till gekås så jag struntade i det. Farfar och farmor följde med också. När pappa hämtade mig i stan sa han att Ka hade ringt, hon hade undrat hur vi hade tänkt. Det var ju Nackhälle idag, då kunde vi inte planera åka till gekås. Jag blev arg! 1, jag är 18, hon har inte rätt att ringa till mina föräldrar. Det gjorde mig förbannad. 2, Aktiviteterna är frivilliga, vill jag göra nåt annat så gör jag det. Det har vi bestämt, så va fan ringde hon för?

Jag köpte massa stickers till mina skrivböcker, en väcka och strumpor. Jag hade inte planerat att köpa nåt. .. Jag längtar efter min box! Hoppas den kommer imorgon...

Imorgon ska jag duscha på morgonen, vill inte men det var i lördags senast så det är behövligt...

Min LSShandläggare har gjort klart utredningen som hon ska ge till politikerna när hon ansöker om att få Plönninge betalt. Det stog i den vad det kostar, det kostar 344 200 (tror jag det var) per läsår! Den kostar alltså en miljon! Jag har kostat sverige mycket pengar. Bup kostar massa, Kulan kostar massa, alla sjukhusbesök kostar, boendestödet kostar och Plönninge.. Det bli mycket pengar.. Men jag har inte bett om det så det är inte mitt val att lägga ner så mycket pengarpå mig. Det enda jag bett om är ju Plönninge..

På lördag efter ridningen ska vi fota min kropp! känns väl sådär.. Benen, armarna, händerna och bröstet. Det är dags att skicka in nya bilder, så jag kanske kan få mer pengar för ärren. På tal om det så måste jag typ snarast börja kolla upp kliniker som kan ta bort mitt ärr! Jag måste få bort det innan skolan, jag kommer få betala det själv. Tänker inte vänta ett år, för att få en remiss. Jag plågas så av det då jag måste bara få bort det, så jag är berädd att lägga ganska mycket pengar på det...

Ikväll är det andra avenyn ^__^ glad Julia

Inte den bästa dagen, men inte den sämsta heller

Vaknade runt 6 idag också, men vafan.. Hade inte väntat mig nåt annat heller.. Men som tur va somnare jag om. En liten stund iaf.
Idag har det varit en blandad dag. Pappi och Lisette var och vandrade i skogen, och jag var helt ensam hemma. Hade mensvärk som fan, ville inte gå ut! Men så upptäckte jag att mina ciggisar började ta slut och jag bara hade en pepsi och ingen vanlig saft. Så jag fick klä på mig och pallra mig bort till affären. Surt! Så fort jag kom hem tog jag på mig pyjamasen igen. Då hade pappi och Lisette kommit hem. Då upptäckte jag att jag inte hade nån mjölk kvar och mitt smör började ta slut så då fick jag klä på mig IGEN och pallra mig bort till affären! Men jag lånade en cykel så det gick ganska fort. Sen bytte jag om till pyjamasen.. IGEN....
Mitt på eftermiddagen fick jag ångest, kände mig så tjock. Hoppade studdsmatta en stund. Sen gjorde jag lite sås, med ärtor i. Men jag åt inte en enda ärta. Jag tuggade bara skiten utan att svälja. Sen då fick jag helvetesångest för det, så jag tog Ester och gick. Vi gick samma runda som vi brukade + ett varv på slingan. Och jag hade bentyngder på både armar och ben. Det är nåt jag börjat med igen. Efter promenaden kändes det genast bättre.
Imorgon ska jag gå en liten sväng med Ester innan jag tar bussen in till stan för att ta mig vidare till VPM. Funderar på att gå samma sväng som idag, för att träna lite extra liksom. Får se vad jag orkar.
Hoppas på ett ja om att öka naltrexonet, men av nån anledning känns det som om jag kommer få ett nej....

Bra Julia!

hemma skulle de andra på middag till Lisettes föräldrar, jag var medbjuden men jag ville ej följa med. Känner mig så dum när jag bara sitter där. De vet ju lite hur situationen är och att de absolut inte får laga mat till mig och man inte ber dem om det.
Men jag var hemma, och jag bestämde mig för att laga sås till lunch. Tacosås med ärtor i, men jag åt inte så mycket av den, fick ångest. Så jag gav mig ut och sprang, först bestämde jag mig för att springa rundan som jag brukar gå med Ester, sen bestämde jag mig för att springa några vaarv på slingan. Båda alternativen är samma väg i början, så jag sprang till slingan och när jag kom dit bestämde jag mig för att springa på den, inte fortsätta rundan runt. Men när jag sprungit 2 varv som är 900 meter tror jag, mådde jag fortfarande inte bra, så jag bestämde mig för att springa ett varv till och sen rundan runt. Jag sprang sammanlagt i 47 minuter. Bra Julia!

Sen behövde jag ju duscha. Jag skulle egentligen duschat efter ridningen, jag luktade häst och svett :P men jag sköt upp det. Jag duschar inte ofta alltså, det är ett jobbigt moment. Men det var ju bra att jag inte duschade efter ridningen för om jag gjort det så hade jag säkert inte gett mig ut och sprungit för då hade jag tyckt att det var dumt för då skulle jag behövt duschat en gång till.
Men efter joggingturen duschade jag och jag var fortfarande hel när jag klev ut ur duschen. Bra Julia!

Jag funderar på vad jag kan göra åt min fucking sömnsituiation, idag vaknade jag tio i sex. Och jag somnade inte om, somnade på dan i stället. Jag orkar fan inte med detta... Jag måste få sova hela natten, jag kräver mycket sömn. Ursäkta så jävla mycket då! Men att behöva vakna så här varenda jävla morgon, det är inget jag gillar....Hoppas jag får sova till halv åtta imorgon, då är jag färdig.

Och idag fick jag det där som är så fruktansvärt att jag bara vill dö!
Och jag gillar det fan inte mer för att det gör så min vikt inte går att lita på de kanske två närmsta dagarna! (ibland är det fler dagar, ibland färre) Jag har hört talas om ett piller som gör att man bara har mens 4 gånger om året och det skadar liksom inte alla äckliga saker innuti eller chansen att bli gravid på nåt sätt. Kanske vore nåt för mig? Fast om jag går ner några kilo till så försvinner den.. Det är också ett sätt att bli kvitt den.