Lite hopp?

Alltså.. Just när allt var så hopplöst, så tungt och jag iprincip gett upp. Då fick jag lite ljus och hopp!
Det har ju gått så jävla långsamt med behandlingshem, haft otur, ingen som tagit tag i det osv. Men idag var det möte, från början var det tänkt att jag skulle vart med men jag ville inte.. Iaf, efter mötet fick jag besked om att soc utredning nästan är klar och det ska upp i deras nämnd (som jag fattat det) snart. Och nästa vecka ska jag troligtvis till behandlingshemmet och hälsa på! Och de har en plats ledig till mig.. Detta är kanske inte egentligen vad jag vill men just nu är det den bästa lösningen. Det finns egentligen inga andra alternativ. Eller jo, det finns ett till alternativ om allt skulle skita sig totalt. Men för mig är det INGET alternativ.. Och jag kanske inte är motiverad och så nu. Men det får väl bli behandlingshemmets första/största uppgift. Att motivera mig, få mig att vilja bli fri(sk), att välja livet. För just nu är jag inte riktigt där. Jag vill inte förändra, jag vågar inte, orkar inte, tror inte på att det skulle kunna gå. Men samtidigt hoppas att de ska kunna gå. Spagettihjärna, dubbla viljor.. Men den dåliga är den som väger mest. Men som jag hört och läst på nätet verkar hemmet skitbra! Får se vad jag tycker efter besöket? Det ligger i Västervik, tror det är en bit bort? Kollade på gpsen, enligt den tar det ca 5 timmar med bil! Fy fan! Kan det stämma?

De senaste dagarna har jag bara varit på avdelningen. Men det har varit en ganska skön paus från omvärlden faktiskt!Men imorn tänkte jag gå ut några timmar.

Jag är fast

Jag vill ha frihet, Ebba, häst.. M.m... MEN jag vill ha skärandet också. Men så mycket mer? Eller är jag rädd för ett liv utan skärandet? Eller är det värt så mycket att jag väljer att offra allt.... Kanske är det så att jag inte tror på något "botemedel". Det finns inget som kan skilja oss, mig och skårdraken, åt?
för hur jag ska hantera alla jävla skitsaker som ger all ångest i livet, hur jag ska hantera all ångest som ibland är hög som höjdskräcken och strafftvånget utan rakblad... Det är jag rädd för! För det känns omöjligt, jag behöver ju skära. Det är nog det som är problemet. "Jag behöver skära". Jag vill få chansen att testa på hur det är att leva fri från så mycket av mina psykiska problem som det bara går. Men jag tror bara inte på det. Jag har ingen jävla aning om hur det ska ske.
Och maten tänker jag definitivt inte låta någon röra! Jag sköter det..! Men det hänger så ihop, så det är lite dumt. Mat blir till ångest och ångest till sår.. Kort version.
Men att "behöva" mina problem gör ju så jag hellre väljer att ha kvar dem. Då menar jag matproblemen och skärandet. Jag "behöver" äta si eller så, jag "måste" skära nu.
Varför ska jag slita för att bli av med nåt jag vill ha?
Alltså, det är så svårt att förklara.. Bara en person som varit/är fast i ett dåligt beteende som t ex rökning och självskadebeteende kan nog förstå vad jag menar. För samtidigt som man inte vill ha beteendet vill man inget annat än att fortsätta och man efter ett tag betyder beteendet nästan allt. Men man vet att det är dåligt och man borde inte fortsätta. Ett försök till en förklaring. Vill och vill liksom.. Men ja, vill!

Däremot mina andra problem vill jag gärna ha hjälp med. Fick jag välja hur mitt liv ska se ut skulle det va Att ha kvar maten och skärandet som det är men kanske förändra och få hjälp med det andra.

Så det är klart jag vill bli frisk. Jag hae aldrig testat på livet på riktigt! Det vill jag ju!
Men inte förändra, inte bli av med det dåliga... Jag vill ha dem! Jag vill ha mitt skärande! Ja, det betyder för mycket, det är jag mkt rädd för att leva utan, jag förstår inte hur jag ska bli av med det... Jag är fast. Jag behöver motiveras!

AntiJulia

Mammi var här precis. Blev tårar och ilska. Jag vet inte vad jag vill eller vad det är jag inte vill. Jag är så anti just nu. Vill inte behandlingshem, vill ingenting. Vill inte förändra mitt beteende samtidigt som jag vill förändra min situation. Spagettihjärna, trassel trassel tankar. Men jag säger så mycket när jag blir arg. Jag säger jag vill hem igen, men ALDRIG så länge min familj inte kan må bra så länge jag är där. "att aldrig veta vad som väntar när man kör från jobbet...". Jag säger att jag vill hem.. Det vill jag, men inte ge någon annan en klump i magen. Men ett behandlingshem är inte vad jag vill.
Det känns som om jag vet vad som kommer hända, när det gått ett litet tag så blir det massa skärsår hela tiden som jsg tillslut inte kan kontrollera mängd eller storlek på, eftersom jag längtar så efter det förbjudna. Jag tror jag vet, för jag vill det så..! Men jag har haft både fel och rätt förr, man kan aldrig veta något innan man testat!
Men jag kan väl ge det en chans tycker mamma? Nej, jag vill inte.. Jag vet inte vad jag vill och inte. Kanske kan jag tänka mig hemmet efter att ha vart och hälsat på? Efter besöket på segesholm ville jag inget annat än dit och bli frisk. Så jag kan ge ett besök en chans iaf.. ???
Varför är jag så jävla anti??
Och nu.. Jag längtar inte ens efter konserten och det gör mig ledsen. Jag som längtat sen jul blir inte glad av tanken på att se The ark och ha det kul. Min längtan dit är inte kvar. Jag vet inte varför. Men jag ska gå ändå, för jag tror det kommer ångras som inihelvete om jag avstår!

Men allt är bara trassel trassel trassel och jag kan inte föräställa mig själv frisk. Det känns så långt bort nu.. Som om detta aldrig kommer ta slut. Det går runt runt runt och det har det gjort i år. Det är inte det att jag inte vill bli helt frisk, jag kan bara inte förställa mig det.

jag inte ens vågar ge det en chans

Mitt möte med u-c i morse är väl halvklart. jag var sååå trött. Jag har sovit jättemycket idag, men det är väl inget negativt med det. pratade lite om ridningen. Jag har typ slutat på kvarna nu.. Ångesten det ger mig är typ större än glädjen jag får. Men Kanske är det annorlunda i den gruppen jag bytt till, annan lärare, annan nivå, annan grupp, men jävla fega idioten jag är vågar inte ge det en chans. Jag älskar hästarna så.. Dumma rädsla, jag vill ju egentligen, men den får mig att inte vilja alls!
Mammi var förbi med lite grejer, men hon stannade inte som jag bestämt. Hon hade lånat 8 hästböcker till mig. Och när jag läst klart dem har bibblan tusen till tydligen..
Ikväll är det ett av mina favvoprogram på tv, "en unge i minuten". Det tycker jag är bra. Lipar lite varje gång på köpet också, jösses..

Spagettihjärna

Bra perm idag..
Men nu.. Nu vet jag inte vad som händer med mig egentligen. Har jag gett upp? Eller vad är det jag känner? Jag har inte skurit mig och tänker inte göra det heller. Men jag tror mitt hopp är ute. Det är slut.. Med min far har jag tagit en paus av privata skäl. Och ska typ göra det samma med mammi nu. Men lite mer kontakt än sms hade jag väl tänkt ha med henne. Men jag vill inte att hon ska besöka eller ta ut mig varje dag. Jag vill på konserten som är den tredje. Men annars.. Nej.. Hon får gärna handla det jag behöver åt mig och kanske säga hej nån gång ibland. Men inte mer. Hur mycket hon säger att hon vill, så vill inte jag. Och det har ingenting med mammi att göra. Det är av andra skäl.
Jag hatar PIVA och jag vill verkligen inte va här. Men jag får svälja min förtvivlan och stå ut. Men nu orkar jag inte... Det spelar ingen roll vilket jävla hem jag hamnar på bara jag kommer härifrån. Så idag har jag träffat syster, mammi och Ebba. Nu blir det inga permissioner om jag får bestämma, vilket jag får.
Men jag tror det.. Att jag gett upp nu. Eller jag känner mig lite förvirrad just nu av nån anledning. Kanske inte eller kanske visst. Spelar något någon roll längre? Är det så jag känner nu? Är det bara tillfälligt eller är det faktiskt så? Jösses... Min hjärna är ihoptrasslad spagetti.

Köpstopp

Idag var det långperm igen. Har vart borta från avdelningen i sex timmar! Har hunnit med mycket..!
Jag har köpt nya skor och en födelsedagspresent till syster som jag vill ha lika dan men annan färg. Törs inte skriva vad det är, men det är nåt fint! ;-)
Vi gick en långpromenad längs strandpromenaden och runt kusthotellet med puppan. Hon har blivit mycket duktigare nu när vi möter andra hundar. Hon gjorde inte ett endaste... Ska man kalla det utfall? Men vi tränar mycket på det och det hjälper så det är kul att se. Vet ej om vi gör på det "rätta" sättet men vi ser ju att det blir bättre så skit samma ;-)

Bortsett från dumma tankar jag attakerat mig ständigt och "sagt" så mycket skit.. Det har varit jobbigt idag. Så har jag haft en ganska bra perm. Och imorgon blir det en lika lång. Pappa körde ALLA mina kläder som jag hade där till mamma och när jag såg hur mycket jag har... Så blev det en chock! Så imorn blir det att va hård mot sig själv. För kläder ska kastas och skänkas bort. För av alla kläder jag har är det en väldigt liten del jag faktiskt använder. Men jag slänger ALDRIG något, har inte gjort det på år, men köpt.. Det har jag gjort ;-) Och det är KÖPSTOPP på ett tag när det gäller kläder som jag inte behöver utan bara "vill ha".

en gång så....

En gång i tiden hade jag ett ganska vanligt liv. Även om jag hade mina problem, som då inte hunnit bli så som de är idag... Så hade jag ett liv. Jag hade ett liv.. Det försvann nog nångång 2007 tror jag.
Vissa av bilderna är nästan 6 år gamla.. Jag har skiftat väldigt mycket i hur jag sett ut under alla år.

Aldrig har jag valt bort stallet

Har fastnat för "kriss kross" i mina korsordstidningar! Har nästan börjat få lite teknik för det, men det blir en del suddande. Men det är kul och tidsfördrivande!

Det blev ingen ridning och jag är skitledsen över det. Ett fett jävla nederlag.. Aldrig en endaste gång (tror jag) har min jävla ångest, oro och rädsla hållt mig borta från hästarna. Jag är riktigt besviken på mig själv.. Men mest arg att min ångest vinner. Att jag är svagare än den..

Har sett "Inception" idag. Helt fantastisk! Skitsmart, spännande, grymt gjord.. Lite svår ibland men vill ha alltså!

Mysig "lång"perm

Har haft "långperm" idag. Från 14-19. Skönt att komma bort en lite längre stund. Träffade både syster och min älskade vovve! Och mammi såklart. Var en sväng i stan och jag klarade av att gå in på hemmakväll och komma ut därifrån utan en endaste grej! Brukar alltid köpa någon box eller film eller nån dricka. Alltid något, men inte idag. Duktiga jag. Skulle kolla om de fått in grey's 7 men ickesanicke! Vill fly in i min älskade drömvärld, min verklighetsflykt.. Få veta vad som hänt mina "vänner" efter skottdramat. ;-)

Imorn lär det inte bli nån ridning.. Jag har sån ångest och är så orolig och så rädd..! Fan.. Så jävla rädd.
Får nog bli så att jag slutar på kvarna och börjar på ny ridning när jag flyttar i ny stad. Men jag vet inte.

imorse märkte jag hur beroende jag är av min ihpone. När jag vaknade hade jag ingen internetåtkomst och höll på att dö ;-) men sen efter en timme var det normalt igen. Tur det, jag fick lite småpanik.

Så underbart att vara med älsklingen idag!! Hon är så underbar och fin!

Ännu en dag avklarad

Har vart hemma en sväng.. Bakade bröd.
Soc har inte hört av sig, nu har det gått (snart) en och en halv vecka.. De skulle höra av sig inom två annars skulle vi höra av oss. Slår vad om att vi kommer få höra av oss. Posetivt är att jag nog ganska snart kommer få en person från LSS som jag kan gå ut med dagtid några dagar i veckan fram tills flytten.
När och vart den jävla flytten blir.

Försöker förbereda mig mentalt för ridningen på torsdag. Bytte grupp och det är första lektionen. Känner att jag inte kommer fixa att gå.. Sen är det nästa ridlektion på den nya ridskolan att klara gå på. Fan! Min rädsla och ångest får inte göra så jag inte klarar att göra det underbaraste jag vet. Vara med hästarna. Jag SKA! Men det känns inte som om jag kommer kunna gå på torsdag. Får ont i magen redan nu när jag tänker på det.. Men annars får mammi dra mig till stallet för när jag väl är det ganska lungt. Då vet jag precis hur jag ska göra.

Kan det inge bara ta slut?

Jag är så ledsen.. Inuti mig är det som en orkan som dundrar och blåser runt. Ena stunden är jag ledsen nästa arg sen glad sen ledsen runt runt.
Jag hatar detta och jag ger snart upp. Piva förstör mig innifrån, tar min motivation och livslust. Jag är i ett jävla mörker.. Jag önskar inget annat än att livet vore slut. Jag vill fan bara skära men Piva har faktiskt lyckats! Grattis piva!! De lyckats skrämma mig till att låta bli! För vak Krossar mig totalt!! tömmer hela jävla mig på glädje, skratt och livslust.. Nu kan jag ändå känna glädje ibland, vak skulle radera alla sånna känslor. Tillslut är det ingenting överhuvud taget som spelar någon jävla roll! Så grattis till förbannade piva som har skrämt till att avstå att göra det jag allra mest vill! Dra åt helvete! jag måste bort från piva! Nu är det fortfarande en liten del som ändå bryr sig, vill och önskar men snart är det ingenting! Snart ger jag bara upp.. Då kan jag lika gärna dö.. Då får det som händer hända, då får jag hamna där jag hamnar, då får allt bara bli som det blir.
Att döda sekunder hela dagarna. Att göra allt jag kan för att få tiden att gå fram tills mammi kommer och jag kommer ifrån helvetet nån timma eller två.
Meningslöst och värdelöst... Måste få en förändring.Men jag vill inget annat än att skära. Jag LÄNGTAR tom. Jag längtar efter blod, sår, och rakblad.. Stora jävla sår som gapar mot mig. Fel att säga så, tänka så men det är sanning. Jag vill inte förändra och sluta.. inte mot skärandet och inte förändran nåt med maten heller! Mot annat men inte det.

Har köpt lite tidningar. Tänkte försöka mig på korsord. Ordförståelse och talesätt är en av mina svårigheter. Men jag tänkte ge det ett försök, det är ju lättaste nivån.

Jag tycker inte jag förtjänat LPT just nu!

Det var mycket jobbigt att komma tillbaka efter permen igår. JAG VILL INTE VA PÅ PIVA MER! Jag förstår egentligen inte varför jag måste va det. Jag har inte skurit mig på någon månad nu ju...! Fan.. VARFÖR!?!?!? Jag känner inte för att va på en förbannad avdelning mer! Behöver jag det? Är jag så infekterad att min familj inte klarar mig och min sjukdom mer? Just nu sköter jag mig för fan ganska bra! Så vad har jag gjort!? Varför är jag så hemsk? Är det så hemskt att få höra "jag har skurit mig" eller hitta blodspår hemma? Ja... Nu är jag självisk.. Det är klart det är hemskt att hitta sin dotter trasig eller medvetslös .. Eller få höra att "nu har jag gjort det igen". Men nu.. Nu sköter jag ju mig!!!! Jag ska prata med läkaren imorgon. Han kan för ihelvete inte lpt på en patient som sköter sig så bra som jag gör nu! Jag vill inte flytta hem till mammi samtidigt som jag inte orkar med Piva! Jag måste verkligen ut igen! Skrivas ut, och mammi ska överväga saken. Om jag har boendestöd på dagarna när hon jobbar. Alltså, fram tills jag ska till behandlingshemmet. Men mammi vill säger hon, så även om jag inte vill för jag vill att min familj ska va fri ifrån mig, så är det bara en kort period.. Och hon vill, och jag vill sååååå bort från PIVA! Och jag vill ju hem men inte infektera.. Men min syster är iaf hos min far nu, och min far ska jag inte bo hos.. Och som sagt, en kort period. Om mammi anstränger sig ska jag oskcå kunna göra det tror jag..
Rädda mig !!! Fy fan för psyk!

En frikväll

Permen gick bra! Och jag ska hem en sväng ikväll igen och kolla på körslaget med mammi. Ska äta gott, bjuda mammi på mat och ha "frikväll" själv. Att tillåta mig själv, att få välja något gott och äta av det utan att hjärnan är elak och skickar onda tankar. Iaf bara slänga bort alla Onda meningar och ord, inte lyssna, inte bry mig. Göra så gott jag kan med det iaf. En "fri" måltid. Har inte haft en sån måltid på månader nu. Konsekvenserna tar jag hand om senare. Men ikväll ska jag bara känna att det är ok att äta den helt valfria måltiden.
Som sagt.. Konsekvenserna och det som kommer efteråt. Det tar jag då. Ska ite tänka på det nu.
Kanske svårt att förstå, svårt att förklara hur allt detta fungerar liksom.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Alltså... Konserten var inställd! Jag var så peppad när mammi hämtade mig! Och hon med. När vi kom hem gick vi in på trädgårns hemsida och får se att konserten är inställd. I ett kort ögonblick stod vi som paralyserade... Men i stället för att deppa ihop bestämde vi oss för att permen skulle va som det var bestämt, till imorgon. Och att vi skulle åka till Gbg iaf. Så det blev en liten shoppingtur istället.

Jag köpte:
Munkjacka
Två linnen
Skor
Två leggings
Stor svart klänning
Kortärmad tröjja
Tjol
Mjukisbyxor/leggings
Vi fikade även på mitt absoluta favvocafe Fröken Olsons.

Thesojalatte, gott gott gott! upptäckte en ny affär, monkey, med udda kläder med en megabillig avdelning! Typ 40 kr plagget :-D
Konserten är den tredje april istället. Jag är inte glad över det. Jag måste se till att sköta mig lite till..
Ser iaf fram emot att sova hemma! Ikväll ska vi hyra film och mys för första gången på mer än fyra månader. Ingenting får hända ikväll/natt. Ingenting SKA hända!

Det ska bara bli BÄST

Imorgon är det äntligen fredagen jag sen julafton väntat på!!The Ark! Yeaaaaaay! Lycka! Jag ska även få nattperm! Min första tror jag. Ser så fram emot det! Blir hämtad 12 och lämnad 24 timmar senare. Underbart eller vadå?
Först ska vi hem och fixa oss, jag och mammi. Sen åker vi och handlar lite res"mat" till mig.. Energi! En konsert är påfrestande och jobbig för kroppen. Men denna kommer antagligen vara ganska lugn. Om man jämför med de värsta jag varit på så är denna konserten mini som jag fattat det. När vi handlat åker vi vidare till Göteborg! Vi ska gå runt lite i stan, fika och ha trevligt innan det är dags att gå mot trädgårn.
Vet inte riktigt än vad jag ska ha på mig. Kanske hittar jag nåt tjusigt när vi går i stan?
Imorgon SKA bli det bästa på länge! Det ska ha vart värt kämpat för. Det ska bli BÄST! Jag och mammi ska ha det bäst!

Har vart hemma en stund i kväll. Jag och mammi lagade middag för Elina kom dit idag. Jag och Ebbisen gick och mötte henne vid bussen. Då kände jag verkligen att fram tills jag flyttar vill jag va med älsklingen. Så jag ska försöka för att få försätta få gå ut. Träna trix och gå promenader, gosa och busa. Så mycket jag bara kan innan jag lämnar henne på ett tag :-( det... Det är värt att kämpa för.

Två dagar kvar!!!

Såg en riktig Juliafilm idag. En katastroffilm, sånt älskar jag. "2012", en mycket mycket mycket bättre version av "day after tomorrow"! Skitbra, låg helt paralyserad av spänning typ hela tiden!
Har upptäckt ett mycket bra (jag vet att de flesta som ser det är mycket yngre än jag) program på svtPlay!
Ponnyakuten! Skitbra! Och jag lär mig hur mycket som helst av det. ;-)

Jag blir fan knäpp.. Mamma kom hit, och efter en pyttestund sa hon en liten kommentar som jag i vanliga fall bara ignorerat, skämtat med eller så.. Det var inget specielt! Och då blev det att jag exploderade som sist. Men denna gång "stoppade" vi explosionen i tid. Jag taggade ner och vi beslöt oss att be om lov att få gå ut en timme. Så bara för att göra något åkte vi till Coop.
Vill rymma bort och inte jäkomma tillbaka. Inte till en meningslös, kass vardag som ser ut som den gör..
Jag har verkligen fått kämpa nu för att hålla mig skadefri fram till konserten. Hur blir det sen? Vad kommer hända? Hur länge kommer jag ens bry mig att vinna mot ångesten när jag inte har ett supersupersuper viktgt mål att komma till? Eller kommer jag förvåna migsjälv och fortsätta va skadefri ändå? Kanske är det tillräckligt skrämmande att få vak att jag kämpar för att slippa? Men vak har aldrig lyckats avskräcka mig förut. Men därimot att få fortsätta gå ut så jag får fortsätta träffa min bebis fram tills flytten? För efter flytten kommer vi fan inte ses ofta alls ju! Ebbisen däremot, kan kanske motivera och få mig att åtminstonde tänka en eller två extra gånger innan jag gör nåt dumt?
Men jag får iaf gå ut. Tänker på alla patienter som inte får lämna avdelningen.
Är inne i min fjärde månad som inlagd nu. Jag känner att verkligen allt stannar inne tills jag låter mina känslor komma fram i telefon eller irl med mina föräldrar. Det är väldigt sällan jag gör det med personal. Men under dagarna, jag nästan stänger av. Jag bor nästan i sängen. Röker ibland, kanske duschar. Ibland kommer nån och pratar lite. Men helst vill jag bara vara ensam med mina boxar, filmer och iphone. Helst av allt hade jag velat sova fram tills min mamma kommer och vi går ut. Sen är det samma sak igen nästa dag. Yeay.....

Hip hip hurra!

En av filmerna jag köpte på gekås var "hip hip Hora"! (trodde jag). När jag satte på filmen fick jag en shock! På fodralet var det "hip hip Hora"! Och på skivan med. Men tro fan inte att det var den som fanns tryckt på dvdn! Nej, det var en gammal typ dansk film som hette "hip hip hurra"! Hahaha så jävla idiotiskt! Vem fan hör så fel? När den fick sin order och hör hurra istället för hora? xD jag blev väldigt besviken :-(

Jag har bytt ridgrupp nu. Det fanns plats i den andra på torsdagar. Det känns bra men ändå fördjävligt!!!! Jag fixar inte att rida nu på torsdag, behöver tills nästa lektion att förbereda mig mentalt..! Men fan.. Nya gruppkamrater, ny lärare. Men förhoppningsvis är det en del i gruppen som jag ridit med förut och läraren har jag haft iprincip två terminer men inte på väldigt länge nu.

Idag har jag och mammi tittat på "coraline". En animerad film. Ganska krånglig men bra!

Imorn ska Ebbisen till veterinären. En besiktning, en vanlig rutinundersökning för försäkringen kräver det. Hon mår ju bra och så. Förutom hennes hudproblem och att hon är lite ätstörd. Men det är klart man är lite nervös, en expert ska bedöma ens hund. Och kanske hittar han nåt? Kanske har han synpunkter på våran skötsel av henne? Egentligen borde jag följt med. Jag fick frågan. Men av två anledningar vill jag inte. Den första är för att jag inte vill att Puppan ska förknippa mig nåt dåligt. Jag vet, själviskt.. Men den anledningen är den minsta. Anledning nr 2 är för att jag blir så nervös att hon ska bli arg och bita veterinären. När han pillar och tar på henne. (lät kanske lite sjukt) och när jag blir nervös blir puppan det och då är ju risken större att hon faktiskt biter honom. Så det är bäst om jag inte följer med. Jag vet att iframtiden när hon bor med mig själv måste jag ta hand om allt sånt här. Men då är det en annan sak. Då måste jag, jag kan inte be nån annan göra det. Då är det något jag får se till att klara bara!!

Älsklingen min

Idag har jag fått ett besked från soc. En utredning ska/har startas och en handläggare därifrån kommer och träffar mig inom två veckor. Positivt!! Det blir nog Västervik där hem nr. 3 ligger istället för skåne där segesholm är.

Jag är anmäld till en annan ridgrupp! På en ridskola med islandshästar! Gruppen har inte börjat än, det är i början av april som den startar. Jag ser verkligen fram emot det! Och jag hoppas rida några par gånger innan jag flyttar!
Jag har också bestämt mig för att försöka få plats i min gamla ridgrupp på ridskolan jag rider på. Den jag rider i nu känns helt enkelt för svår. Jag hoppas jag kan "hoppa ner" till den jag red i förut, bara de har plats borde det inte vara nåt problem?

Idag har jag varit hemma och ägnat mycket tid åt min bebis! Vi gick in till stan och uträttade lite ärenden och på hemvägen gick jag in och köpte kassler till henne. Vadå bortskämd? Testade ett av de nya kopplerna jag köpt. Mycket tjusigt på prinsessan. Organiserade lite med ben och godissorterna hon har hemma. La i burkar och så. Hon borde egentligen ha en egen lite. Byrå i hallen med koppel och godis och sånt ;-) Längtar så tills jag får egen lägenhet och det blir hon jag på riktigt! Så jag kan bo med min tvillingsjäl och bevisa att jag klarar att ta hand om henne aldeles själv och aldrig lämna henne igen! Ge henne all den kärlek jag har att ge! För det är verkligen hur mycket som helst!!!! Hon är mitt allt!

Älsklingen min!

Vi klädde oss matchande idag ;-)

Det nya kopplet. Först tyckte jag det var för hårt för Ebbisen men det är faktiskt ganska gulligt!

Gekås lika kul som Liseberg? Aldrig!!

Idag åkte mammi och jag till gekås. Och jag köpte INGA ridkläder alls xD yeay för mig. Blev en hel del filmer! Men inga boxar. Och lite grejer till Ebbisen så klart. Och lite grejer till Iphonen, lite "kläder" till den och en billaddare som kostade 150 mindre än på Elgiganten! Och en massa pepsi och annat onödigt och nödvändigt ;-)
Men det var ganska lite folk. Seriöst, det är fan sjukt. Gekås har blivit galet galet galet !!! Folk åker typ till Ullared istället för Liseberg! lika mycket nöje? Det vette fan xD

jag har gjort en tankebok. Det är inte en dagbok, det är en bok med tomma vita sidor att klottra, skriva, rita m.m. Göra det första som dyker upp i huvet. De tankar som inte borde vara inne och besvära mig, ska hamna i min tankebok. Eller om jag bara känner för att rita eller måste komma ihåg att köpa hundmat..;-)
"inga tankar är för dumma
Inga ord är för fula
Inga meningar är för fel eller hemska
för att skrivas ner"
Så står det på första sidan. Ibland skäms jag över mina tankar och "vågar" inte skriva dem i min dagbok... Dumt, jag vet.. Men allt är OK i tankeboken! Och INGEN får titta i den. Eftersom vad fasiken som helst kan stå i den

Fy FAN! Det gick helt åt skogen

Ridningen gick åt helvete! Det slutade med att jag red in i mitten och väntade tills lektionen var slut och det var dags att avsluta. Min häst lydde inte, jag förstår inte vad jag gör för fel!!!! Och min ridlärare... Hon är hur gullig som helst men hon ägnar ingen tid åt mig under lektionerna nästan. All tid går åt att korrigera och instruera de andra ryttarna, de som kan och passar i gruppen. Men jag, jag rider runt på hästen för att det är lite roligt.. Jag vill inte bli bättre. Jag känner så ofta att jag rider i en för svår grupp, att de andra ligger långt före mig. Om det är så, är det bättre att min lärare säger det till mig! Inte låter mig misslyckas, gång efter gång. Jag tänker inte rida nästa vecka.... Jag vill inte... Och det är inte bara för att jag är så jääääävla dålig! Nej, inför varje lektion måste jag alltid se till att få i mig ganska mycket energi. Och går det åt helvete är det fan inte värt det.
Men jag och mamma hämtade älsklingen efteråt! Åh, min bebis!! Så vi ringde avd och frågade om jag kunde få va hemma en extra timme, och det gck bra! Vi bakade hemma. Mysmysmys.
Imorgon är det tävligar på ridskolan, ska kanske åka och titta. Annars kommer mammi och vi ska titta på film antar jag. Spela spel :-)

Dumma mig

Igår flippade jag. Det gick ut över min mor och allt blev helt fel. Vi har en regel, jag har en regel "ingen förälder får gråta med Julia!". Det är en viktig regel men ibland går den inte att hålla. Jag skrek och var vansinnig, över hela situationen. Över allt, över mig, över motivationen som sakta men säkert rinner bort som sand genom mina fingrar. Jag orkar inte mer... Mamma gjorde inte något för att förtjäna allt skäll, allt skrik! Hon gick härifrån gråtandes. Det var inte min mening.. Jag hade så dåligt samvete, hon förtjänade verkligen inte skiten hon fick ta emot. Hon gör allt för mig.. Men genom åren har hon ändå lärt sig lite att inte lyssna på orden när jag flippar sådär, men det är klart att hon inte kan stänga öronen helt antar jag. Men när jag är ledsen och förtvivlad och arg borde man inte lyssna på det jag säger. Jag kan vara så jävla elak. Efteråt mår jag ju inte så bra, för det jag säger är sånt jag inte vill säga egentligen... Usch.. Men när jag är här.. Jag får inte ut nånting. Alla känslor stannar inne tills det säger PANG! En mega gråtattack, skäll och skrik, skärskada osv..
JAG HATAR PIVA! Så inihelvete och skulle göra vad som helst för att komma härifrån nu! Men hem får jag inte komma och jag har insett att jag inte vill hem. Min familj ska få leva ett så frisk och normalt liv dom kan. Inte bara min syster, Allihop.

Imorgon är det ridning. Längtar så! Har längtat en hel vecka! Men det är inte bara underbart och kul..! Av flera anledningar är det hemskt och jobbigt och ångest.Men ändå...värt det?

Glad Julia - Arg Julia ;-)

Idag gick jag upp som jag ofta brukar.. Klockan fem och rökte, men som jag ofta brukar, blev det inte.. Gaah, jag kunde inte somna om. Surt!
Har väntat hela dagen på mammi, vi ska ju spela "Bon appétit". Så nu kom hon äntligen hit.. Men! Jävla men..! Min syster hade blivit utelåst så hon fick åka igen. Det gjorde mig väldigt sur! Men vi bor i stan så det tar bara tio min sen är hon här igen

Glad Julia! Mamma här!!

Arg Julia! Mamma borta!!

Bon appetit

Fick veta idag att det är strul med försäkringskassan! De är fan inte kloka. Nu har de hört av sig och sagt att jag inte lämnat in nåt läkarintyg och om det inte är inne innan mars är slut får jag avslag! Men grejen är den att min far lämnade det personligen till en handläggare som skulle lägga det på min handläggares skrivbord. Och denna person som tog emot i tyget för att lägga det på skrivbordet intygar att han gjort det.. så vart är det? Får jag avslag pga av detta är det ju deras fel! Då blir jag vansinnig! Men ska lämna in ett nytt så löser det sig säkert.

Min läkare och hem nr. 3s läkare har pratat, och de kan ta emot mig som han sa. Nu är det bara att få soc att jobba på så snabbt som möjligt! Så jag kommer härifrån!
Jag ser många fördelar med detta hem jämfört med hem nr2 (segesholm) och tvärt om. Så även om det nu inte blir segesholm som jag vill till, så kan det nog bli bra ändå!
Upptäckte att min frsör inte klippte min mittbena i mitten! Gaah! Får se om det går att lösa genom att kamma, att det blir lika långt ändå på båda sidor.. annars får hon klippa iordning det gratis! Men för övrigt är jag skitnöjd! :-)

Idag bytte jag ut min garderob här på PIVA. Tog med alla kläder hem och tog med nya tillbaka.
Sen spelade jag och min mamma ett nytt spel jag köpt. Hur kul som helst! Matfrågesport!

Ny frisyr

dagen har vart både bra och dålig... Jag har vart och klippt mig. Hon plattade det efteråt, men här inne har jag inte min plattång. Så jag undrar hur det kommer se ut när mitt hår torkar. Jag duschade precis.. Fikade med mammi efter det.. Mysmysmys.
Fan, jag måste va den tråkigaste kund en frisör kan ha. Inte ett ord säger jag. Jag säger hur jag vill ha det när hon frågar. Sen är det tyyyyystnad ;-) men fan, en gång när jag och en personal från kulan åkte till frisören och skulle beställa tid frågade frisören personalen vad det typ var för fel på mig! Och typ "hallå! Hallå! Kan du se mig i ögonen eller!!" när jag gjorde allt jag kunde för att hennes jävla desperata, galna försök att få ögonkontakt skulle misslyckas. Idiot..

Och nu sitter jag med ångest.. Jag är bara så Äcklig.. Fy fan

Är det värt att själen förstörs för att kroppen ska hållas hel?

Dagens vårdplanering knäckte mig... Varför går det åt helvete? Varför alla motgångar? Varför fick jag inte någon från tex soc som på riktigt vet hur det ska gå till när man placerar någon, från början då det bestämdes att jag inte kunde va hemma mer? Varför.... För att få flytta till hem nr. 3 måste en ansökan från soc skickas, och för att soc ska göra det måste jag ansöka till soc att jag vill det. Då måste de först göra en utredning, av mitt fall, om jag behöver beh.hem. Men tydligen tar en sån utredning tid, månader... Hade jag fått en "riktig" person som höll i allt detta hade den nog sett till att en utredning på soc startade så fort man bestämde jag skulle till behandlingshem... Men det har varit lite olika, ibland någon där sen där sen här sen där borta och hit och dit. Ingen direkt ansvarig..
Jag blev helt förstörd.. Jag orkar inte vara på PIVA i månader till!

Är det värt att själen, mitt mående, Julia, knäcks och förstörs.. Bryts ner och mår sämre bara för att kroppen ska hållas hel!?!?! Är inte mitt mående det man borde bry sig mest om? Varför är det så jävla viktigt att kroppen ska vara hel? Så jävla viktigt att man värdesätter det mer än själva JAG!
Jag orkar inte mycket mer. Men jag är fortfarande beredd att förändra. Men inte mycket längre till. Fan!
Men LSS kan nog fixa så en person kommer till mig dagtid och går ut med mig, tex hem och ut med Ebbisen! Jag sa nej till både det och beh.hem och allt i princip på mötet. Men folk känner mig antar jag och vet att när den värsta förtvivlan är borta så kan jag tänka klart och lite vettigt igen. Så nu när jag tänker efter så är det klart att jag skickar ansökan till soc, och jag skulle nog tycka det var trevligt med en person från LSS också. Tror och tycker de runt mig det så tycker jag det med. Det är jobbigt ibland att vara myndig. Ibland vill man ha någon som fattar alla beslut åt en...

Nya boxar till samlingen :-)

Jag har träningsvärk idag! Speciellt i ryggen och imorgon lär det bli värre. Men det var så härligt att vara med hästar igen!

Idag har jag sovit hela förmiddagen. Det gillas! Sen kom mammi och vi gick in till stan. Jag behövde ett kontoutdrag men varken Willys eller sjukhusets bankomater kan ge mig det. Fan det borde inte spela någon roll, alla borde kunna få i alla bankomater oavsett vilken bank man har!
Så vi fick vandra ner till stan. När jag fått mitt utdrag tog jag beslutet att gå in på hemmakväll, och jag kommer alltid ut därifrån med någon film eller box ;-). Även idag! Det blev ugly Betty s. 1 och 2, Sunes jul och Snobben (tre olika avsnitt). Ska nog kolla på Sunes jul först. Den är ju underbar! Bästa julkalendern nånsin tror jag nog! När vi kom tillbaka blev det film! Sista avsnitten på desperate. Lite tråkigt förstås att jag sett sesongsavslutningen förut, det är ju det avsnittet som nästan alltid är som bäst.

Så här mysigt har vi :-)

Imorgon är det vårdplanering. Någon från soc ska tydligen va med också, som jag aldrig träffat. Så ansökan till beh.hem 3 kan skickas. Pappi kommer också men jag fattar egentligen inte varför.. Det kommer ingen läkare heller. På mina senaste vårdplaneringar har det inte vart med någon läkare, lite konstigt kanske..?

Alltid skönt att komma ut. Jävla eskimå

Mina ben är potatismos

Jösses! Idag höll jag på att dö! Seriöst ;-) jag var verkligen sktnervös inför ridningen! Men det gick fanimej super om man inte jämför med övriga gruppen. Utan tänker på att jag missat fyra lektioner, inte rört mig så värst på nån månad, inte äter så mycket just nu, inte är så jävla duktig! Så jag tycker jag var duktig idag! Fick en mysig häst, som jag känner ganska väl. Och det var inte hoppning! Men Gud vad han fällde! Jösses.. när det var tjugo minuter kvar på lektionen var mina ben darriga och jag hade blodsmak i halsen och flämtade som en jävla hund ;-) mina muskler har försvunnit tror jag pga så mycket stillasittande eller så har de somnat xD vaknar igen när jag börjar röra på mig varje dag. Men jag stog ut, i hela 60 minuter sammanlagt. Efter lektionen skulle en tjej ha honom, så jag fick tyvärr inte fixa med honom. Men det kanske var lika bra för jag vinglade fram och tillbaka, benen var som gelé xD hahaha jag kommer fan inte kunna gå imorgon!

Jag tänker på att skada mig helahelahelahela tiden. Men jag ska på konsert den 18 mars. Så jag ska seriöst inte göra ett piss innan dess. Har jag koll på maten så borde det gå ganska okej att klara det iaf? Det är ju för fan The Ark! Deras sista turné innan de ska lägga av :-( tyvärr. Så ingen chans i världen att något händer. Jag får stanna på avd. Om jag känner mig osäker på mig själv helt enkelt, gå ut de dagar jag känner mig bra! Säker på mig själv och VET att inget tas med tillbaka in! (men en totalgaranterad 200% säkerhet finns såklart aldrig.. Något kan ju förändras i skallen, jag är galet impulsiv ibland liksom. Men om ingey händer som förändrar något på en sekund i min skalle så kan jag nästan garantera)

Rädslan ska inte få vinna! Jag ska rida imorgon

Jag är så trött nu.. På livet, så jävla trött på mitt liv. Vet ingenting.. Vart jag ska. Eller jag vet vart jag ska, det är bara ett halvår kvar dit om hem. Nr 3 inte är bra eller vill ta emot mig. FAN FAN FAN
Tror någon seriöst att min motivation kommer finnas i mig i ett halvår? Den börjar redan försvinna.. Den lär ha försvunnit sen länge när det väl är dags att flytta till segesholm. Om inte, förstås, mellantiden blir nåt bra och genomtänkt. Något jag vill och tycker om så gjädjen finns kvar i mig och jag inte blir sämre med tiden. Men vad kan det vara? Det är det som måste kluras ur...

Idag åkte jag och mammi till en affär som heter Karlsons, det är typ som gekås men litet. Handlade lite strumpor och leggings och sånt och småprylar och en ubersnygg resväska som jag fick till halva priset. Det stod 149 och jag var bara tvungen att ha den men när jag betalade blev det 289, gick tillbaka och då visade det sig att skylten var gammal men eftersom den stog kvar fick jag väskan för 149. :-D
Imorgon är det ridning! Har inte ridit på över en månad. Är rädd att gruppen ska ha kommit långt på alla de lektioner jag inte varit där och jag hoppas verkligen det inte är hoppning! Och jag hoppas jag får en snäll/bra häst! En mjukstart! Är skiträdd och vill egentligen inte.. Men jag måste, för egentligen vill jag men rädslan gör så dumma tankar så jag inte vill. Går jag inte imorgon kommer jag inte kunna gå nästa vecka, och inte nästa, och nästa osv... Så jag SKA!

min kropp är som en jävla isbit och jag kan fan inte hålla värmen. Fick stå och nästan skålla mina händer och handleder för att få upp värmen. Händerna blev röda och varma, har hört att om man värmen sina handleder värms hela kroppen upp för man värmer sitt blod. Vet inte om jag blev varm i hela kroppen men händerna blev iaf väldigt varma och det gillades mycket!

Jävla hjärna

Läget är fruktansvärt. Vill avsluta livet här och nu. Vill skära upp varenda kroppsdel jag har. Vill aldrig mer äta igen. ALDRIG...!
Jag hatar hatar hatar hatar att göra såhär, att tvingas av min onda hjärna att äta mer, mycket mer än jag själv vill för att ge migsjälv ångest och för att äcklas. Och sen straffas och inte få äta alls. Men just nu vill jag aldrig svälja något förutom pepsi igen. Förbannade jävla skit. Jag vill leva på pepsi, socker och luft livet ut.
Jag orkar fan inte mer. Vill rymma till rälsen, vill försvinna... Vill Ge upp!
Men det tänker jag inte göra, inte riktigt än!

Skölj och tvätta bort

Idag fick jag inte sova länge.. Först tjugo över fyra, sen vaknade jag stup i kvarten, tills jag tre och en halv timme senare gick upp.
Dagen har bestått av heroes och iphonespel fram tills jag åkte på perm halv fem hem till pappi. Var hemma och bara var. Skönt att komma ut!!
Idag har jag känt mig så JÄVLA ÄCKLIG och tjock och ful... Uscha... Listan över vad som är fel på mig kan göra låååååång! Men jag har förut undvikit duschen för att slippa se "hela" äcklet. Men nu känner jag istället tvärt om. "Skölj och tvätta bort".. Det känns just nu bättre efter duschen än som förut då det kändes bättre att låta bli den. Och förut kunde jag inte heller duscha för att jag skar sönder kroppen. Men det kan jag inte nu, gör jag det blir det vak resten av vistelsen på PIVA och det går bara inte. Så klarar jag bara att låta bli att föra in saker (vilket inte är det lättaste men jag måste) kan jag fortsätta med att "skölja och tvätta bort" äckelkänslor.
Imorgon ska jag börja med att väga mig. Sen få timmarna att gå tills det är dags för min perm. Ska hem till mammi en sväng. Och så blir det de två sista avsnitten av desperate på fredag.

Förvirring

Jag blev lite förvirrad idag. Jag hade ett snabbt läkarsamtal. Och enligt "min uppfattning" ifrågasatte min läkare min autismspektrumstörningdiagnos. Och han frågade om jag läst om den på nätet och menade (med andra ord men "enligt mig" menade han detta) att man kan googla sig till en diagnos. Att för att jag kan förstå ironi, skämta och har humor skulle jag inte ha autism. Detta gjorde mig förvirrad. Jag har gjort två neuropsykiatriska utredningar, den första gjordes inte någon något med resultatet men när man tre år senare gjorde en ny och jämförde resultatet var det nästan exakt likadant. Jag tror jag har denna diagnos. Det var så "rätt" när min psykolog förklarade resultatet och mina svårigheter och starka sidor. Men jag önskar bara att jag fått den som liten. Och att någon kunde förklarat för skolan hur de skulle bemöta mig och vad mina svårigheter var. Mina föräldrar gjorde det ständigt men utan en diagnos på ett papper eller att en person från t ex bup förklarar så lyssnar inte skolan ordentligt. Tyvärr.. Varenda utvecklingssamtal var det samma jävla skit. Men de lyssnade inte, jag hade ingen diagnos på ett papper. men jag började tänka.. Tänk om jag inte har någon diagnos. Att mina sociala problem bara är för att jag är knäpp, för att jag är FEL. Men min far sa till mig att släppa hela denna situationen. Börjar jag tänka blir det bara fel.
Men jag hade tydligen misstolkat situationen.. Och vad läkaren sagt. Bra att ha en patient som mig, när man kan skylla på "min uppfattning".... Men mina föräldrar tvivlar inte på diagnosen.. Och de har sett mig växa upp. Så jag släpper det nu.
Imorgon ska jag en sväng till pappi. Ska bli skönt.
Jag har iaf fått tillbaka några saker. Lite kläder och filmer. Mammi fick med sig tre stora plastsäckar hem. En med pant och två med kläder och grejer.