Stopp

Hur många sjukhus ska säga "stopp" för att jag ska lägga av? Eller iaf ge mig mer motivation för att VILJA sluta? Skövde sa "stopp", de tyckte att man sövde mig för mycket. Så det kunde bli skada för hälsan. Då skickades jag och sövas i Halmstad.. Men de ville inte göra det många gånger alls. Inte så de sa "stopp", men de gjorde andra försök med mediciner och lustgas.. Allt för att slippa. Nu har Varberg sagt "stopp". De har tvekat de senaste gångerna men nu sa de först ja, sen ändrade de sig och sa nej! Och aldrig mer, "stopp"! Om jag flyttar till ett beh.hem igen, ska jag börja sövas i den staden, för att de sen efter ett tag ska säga "stopp"?
Problemet är min spruträdsla, jag klarar inte att sys på normalt sätt. Tack vare mitt självskadande. Jag syddes i flera år och rädslan byggdes sakta men säkert upp.

Min familj har sagt "STOPP", för de orkar inte mer. och sjukhuset här nu.. Men inte jag själv. Jag kan inte bara lägga av. Jag klarar det inte. Inte på egen hand.. Kunde jag hade jag väl för fan gjort det!?

Men strippar och lim håller inte. Så att åka till akuten i fortsättningen är lönlöst. De kan ju inte göra något ändå!

Dumma mig

Fanfanfan!! Jag vill inte...
Jag har skurit mig.. En natt i frihet, det var vad jag fixade.
Vågar nästan inte åka till akuten, är rädd för PIVA. Jag vill inte in dit igen. Men pappi har sagt att jag bara har "En chans!". Är rädd för vårdintyg igen. Men man kan ju aldrig veta säkert. De förnyade det inte, så de kanske inte ger mig ett nytt?

Beh.hemmet har iaf hört av sig, vet ej vad de ville. Får veta på måndag då jag har tid på VPM.

Jag har fikat med mammi idag, sen färgade jag håret rött. Är ganska nöjd..

Hoppsan

Jaha... Då var man plötsligt utskriven!! Eller enligt min omgivning är det typ perm, har kvar platsen på piva men jag har inga planer på att återvända dit så jag ser det som en utskrivning.
Jag är nöjd öven det men inte mina mamma och pappa. De vill inte att jag ska vara ensam hemma, att jag ska va hemma alls. Pappa bor jag hos nu, han vill inte ha ansvaret men han vill ju inte stänga dörren in heller.. Så jag får sova i snön liksom.
Jag tycker iaf det är skönt att ha egen vilja igen!!

Chock

Idag hämtade pappi mig på förmiddagen och vi gick en sväng på stan. Köpte lite kläder, pyjamas, nip/tuck 3 och 4 och ritmaterial.
Var tillbaka på avdelningen en liten stund, några timmar. Sen hämtade mamma mig. Jag har varit hemma några timmar idag. Jag gjorde inte så mycket. Bakade en rulltårta, men det var påväg att sluta på katastrof. När jag skulle ta ut den började handduken jag tog ut den med brinna! Tur att man är kvicktänkt, och släkte elden snabbt. Sen promenerade jag och mammi med Ebbisen tillbaka till sjukhuset. Min lilla sötboll.

Jag fick en chock nu när jag låg och tittade på "lilla huset".en personal kom in och pratade med mig. Mitt LPT gick ut idag och läkaren har valt att inte förlänga det! Han har inte pratat med mig om det, han har bara sagt att jag skulle stanna till den EVENTUELLA (alla pratar om det som om det är klart men för fan, jag har inte träffat dem, ingenting!!) Flytten.
Och sen förlänger han inte LPT:t... Jag kommer fan inte stanna om ingen tvingar mig. Jag vill hem!! Men min far vill inte det, han vill inte ha ansvaret för mig. Han är rädd för vad jag ska/kan hitta på. Och hem till mammi vill jag inte, vill inte bo på samma ställe som min syster. Men ingen ska fan tro att jag tänker sitta på kukhuset frivilligt....!!!
Så imorgon ska jag träffa doktorn (på min begäran) för att ev. Skrivas ut. Eller så läggs det ett nytt vårdintyg, men han har valt att inte förlänga, så han måste tycka att jag kan åka hem? Det hoppas jag på!

Jag vill härifrån

Igår blev det ytterligare en liten julafton. Alla julklappar från Stockholm fick jag. Fick en massa fina julklappar. Presentkort, kläder, hygienprylar, nalle, prenumeration på en hästtidning m.m.
Skulle egentligen blivit hämtad vid fem av mammi men deras tåg från Stockholm blev inställt så mammi hämtade mig vid åtta. Fick komma tillbaka lite senare så jag somnade ganska sent. Så dagen har bestått av att sova och kolla på film.

Idag skulle jag träffat pappi men hanns bil krånglade så det blev inte av. Så nu väntar jag på mammi, hon har jobbat idag.. Har tänk gå ner lite på stan och spendera lite av mina presentkort. Det har jag även tänkt göra imorgon. Men det blir tidigare, så jag har lite mer tid på mig då ;-)

Jag väntar på att beh.hemmet ska höra av sig om vilket datum de kommer och träffar mig. Vet inte om det är för att jag vill dit eller för att jag vill härifrån. Båda delarna kanske..(?)
Jag vill härifrån! Jag har inte gjort fel en enda gång sen jag las in, så jag fattar inte varför jag måste vara kvar. Eller jag antar att det är för att nget ska gå fel... Men det SUGER!

Det är bara så tufft..

Skadesug skadesug skadesug!
Hjälp... Fan! Jag kan inte tänka på annat än knivar, saxar, rakblad, glas... Listan kan göras väldigt lång med vassa föremål.. OMG. Fruktansvärt...!
Vill skära. Så inihelvete och det blir bara värre för varje dag, varje minut! Jag kommer fan flippa snart eller nåt! Jag blir galen! Ångesten är tuff, suget är så starkt.. Jag orkar inte.. Vill ut! Vill bort. Ibland får jag ligga ihopkrupen till en boll, så stilla jag kan. Rör jag mig är jag rädd att göra nåt dumt, men koncentrerar jag mig och ligger sååå stilla så kan det värsta gå över. Men det kan jag typ bara göra när jag är inlagd och verkligen verkligen inte vill skada mig. För är jag hemma och har tillgång och frihet så kan jag inte.. Det blir alldeles för svårt att stå emot när jag vet att det finns ett radblad i byrån.
Tankar och ångest som jag knappt kan hantera just nu. Jag kan det, men det är på gränsen. Ska snart lägga mig ner och titta på House, och hoppas att vakna imorgon och må lite bättre.

Idag var vi ute på en ISKALL promenad med Ester i typ en timme. Trodde nästan att mitt ansikte skulle frysa sönder. Var tillbaka på avdelningen vid halv tre.

GOD JUL!

Min julafton har varit jättebra, cp-jobbig, rolig, trevlig, smärtsam.. Skulle säga att min jul ändå varit mycket okej!
Har fått mycket mycket fina julklappar! Både i mitt morgonpaketen från Stockholm och kvällens julkappar! Från mormor fick jag en berlock till mitt armband, min första i färg, ett linne, presentkort och bok. Ikväll har jag bl.a. Fått hörlurar, house 5, lilla huset 8, badgrejer, mössa o halsduk, coffe card, nesscesär, ridhandskar m.m. finfina grejer!!
Av min kropp fick jag mensvärk och huvudvärk.. TACK
Ångesten har jag tittat bort med film typ. Allt blir bättre av film, nästan..
Vet inte riktigt när jag ska tillbaka imorgon. Ingen tid är bestämd, vi bestämmer imorgon.

GOD GOD !!

Istid på väg?

Idag började dagen inte så bra. Mådde lite sådär, tänkte mycket dumma tankar.
Men så plötsligt fick jag reda på att min far skulle hämta mig "NU"! Då fick jag bråttom, visste att han skulle hämta mig hyffsat tidigt men det blev direkt efter lunch :-) kändes bättre på en gång. Inte super, men helt klart bättre.

Idag har jag uträttat lite ärenden med resten av pappa-familjen.
Nu ska jag och pappa ha lite uppesittarkväll själva, för barnen är hos sin pappa och Lisette sover för hon ska jobba natt. Jag ska inte vara tillbaka föräns halv elva!!!!! Så jag åker med Lisette när hon åker till jobbet. Har fått med mina kvällsmediciner så jag kan ta dem hemma så jag inte får den när jag kommer tillbaka till avdelningen. Och somnar typ fyra eller nåt:-p
Jag har hämtat ut ett paket på posten från mormor, som ska öppnad på julaftons morgon. Så utan morgonpaketen är jag inte för att jag är inlagd!

Imorgon hämtas jag runt två. Och sover över till 25:e. På kvällen kommer Lisettes föräldrar över. Känns sådär, känner knappt dem. Och jag måste klä upp mig lite! Det kommer de andra göra. Jag kan inte gå runt mega-mega-mysklädd, och det är jobbigt för allt som inte är stort är jag inte bekväm i. Får hitta nåt hyffsat fint och bekvämt. Måste duscha också!! Jag vågar nästan inte skriva hur länge sen det var, men sen jag blev inlagd har jag duschat en gång och det var innan min födelsedag, alltså innan den nionde december.. Vadå SKABB! Men jag har ingen ork till det, speciellt inte på PIVA! för jag tvingas se min nakna spegelbild i kaklet tills imman kommit ordentligt. Men jag tror tamejfan att de har satt in ett duschdrapperi typ idag eller igår?! Måste kollas när jag kommer tillbaka. Annars kommer jag skämmas imorgon!

lilla julafton

Idag är det lilla julafton hos pappa. Med farmor och farfar och pappafamiljen. Kommer säkert bli trevligt!
Men först ska jag och mamma till stan, jag ska köpa lack och papper till mina julklappar. Så idag ska alla klappar slås in för imorgon åker mamma och syster till Stockholm, de får ha med mina klappar till fina familjen där uppe! :-)

U-c har pratat med beh.hemmet. Min ansökan har kommit fram. I början på januari kommer det bli en intervju med dem. Och plats finns tydligen.
Kanske visar sig att jag inte alls vill dit, eller att de inte vill ha dit mig, att jag inte passar på deras hem. Att jag inte gillar stället när jag senare åker dit på besök. Det kan man ju aldrig vara säker på innan..

Julgodis

Är hemma....
Har börjat på tryffel. Men ska snart tillbaka så jag får göra klart dem i morgon + ischoklad.
Jag vill dö...
Lite tårar i telefon med mammi.
Men nu är jag på bättre humör, skrattar åt mig själv! Kysste just min iphone. Testade min nya app xD den talar om om man är bra på att kyssas! Haha fick kika många gånger på fönstret i min dörr så att ingen personal var där och tittade in och kollade läget. Det finns verkligen allt möjligt att hämta hem...

tääääst

Hittat en app som är blogger.com's. Så nu testar jag att skriva ett inlägg via den. Jävligt smidigt om det funkar ;-)

Sista klapparna klara

Mamma - "jag har börjat frysa så mycket om händerna!" Det sa hon när det var tio minus och snöar ;-)

Idag var det julklappsshopping som gällde!
Jag och mammi promenerade till stan och det snöade som bara den! Köpte de sista julklapparna, riktigt nöjd med det jag hittade alltså :-). Fikade chailatte, mys!! Shoppingen tog flera timmar så när vi vandrade tillbaka mot sjukhuset hade jag sååå ont i fötterna! Köpte en jättemunkjacka i herrXL till migsjälv också. Något stort att gömma sig i!

Jag har bestämt mig för att stanna i vbg i jul.. Jag älskar stockholmsjulen! Stora släkten samlad, stor jul och så. Men mycket stress, press och jobbiga situationer! Och jag känner mig inte säker på mig själv. Risken att jag skadar mig där uppe under de fyra dagarna är stor. Alla skulle bli ledsna, besvikna... Och jag skulle må jättedåligt och känt att jag sabbat julen. Så det blir en lugn jul i vbg i stället. Och det känns ändå okej.

Imorgon är det ny vecka. Jag ska träffa u-c, jag ska säkert röntga magen i morn också, jag MÅSTE verkligen boka tid hos tandläkaren! Måste få en tid innan nyår, börjar betala för mina besök efter nyår :-(. Och jag misshandlar tänderna med socker och pespi, så emaljen så nedsliten. Hört att msn kan få plast på tänderna, som låtsasemalj? Skulle inte va fel.

Jag köpte en näsring idag. Har inte haft i min peircing på ett tag och ringen var lite för tjock. Så AjaajAj, nu har jag ont i min näsa efter att ha tryck igenom den. Bara det inte blir infekterat. Men det brukar det inte bli.

Jag hade KUL

Det lektes inga lekar. Det hoppades i stället... Jag är inte en stjärna på det och jag presterar aldrig så bra som de andra i gruppen på hoppning. MEN jag är NÖJD! Ha! Jag är ändå nöjd med lektionen.. Sällan jag känner så efter en hopplektion! Fick en bra häst och söt är han och att det inte gick super på alla övningar, det var mitt fel. Inte hans :-) han gjorde nog sitt bästa. Det gjorde inte jag. När jag typ ridit halva banan och det inte gått bra, ger jag liksom upp. Struntar i hur det slutar. Fy mig! Satsa hela vägen, ge upp? Då kan jag knappast gå runt och klaga sen ;-)! Men jag hade KUL idag!

Jag är så arg ! Jag vågar inte knacka på rutan till kontoret, jag vågar inte visa mig i dörröppningen till fikarummet! Det är en av mina svårigheter. Personalen vet! De vet att när jag står i korridoren, just "där", innom rök, kök, tv, så vill jag ha hjälp!! Ibland vill jag bara ha tänt min cigg. Så jag står med jacka och skor och cigg i handen. Men de IGNORERAR mig!!!! Vissa frågar alltid vad jag vill ha hjälp med. Men måånga bara går förbi, gång på gång.... Gaah! Igår tog det 50 min för mig att röka och hämta min dvd. På bup ignorerade de mig ett tag för att de skulle få mig att ta kontakt själv, uppfostr mig, träna bort det blyga. Det är nästan som om de gör samma sak här. "Julia ska fan inte ha hjälp om hon själv inte ber om den"

Jag fick en påse nyss av personalen. Hon hade hittat den i frådet (!) och det stod Julia på den. Så jag hittade massa bra saker i den. Försvunna kläder och en box! Wiie..

Hade så jävla svårt att somna igår. Fick ringa mammi och tjata lite med henne. Men igår fick jag ändå min medicin i tid. Det är fan sällan man får sina tabletter när man ska! Kasst! Har fått min två timmar för sent på kvällen nån gång. Kul...

Leka lekar? NEeeeeej

Idag ska jag vara borta från avd. lite.
Pappa hämtar mig först och vi ska leka med en liten hundvalp! En cocker poo, samma ras som Ester :-) mys!
Sen ska jag rida. Sista gången för terminen.. Hoppas inte vi ska tävla!! Det har vi gjort de andra gångerna som avslutning... Lekar i lag! Fy fan.. Men då hade jag en annan lärare, kanske den jag har nu brukar göra nåt annat. Eller fan, jag var ju med på denna gruppens avslut i sommras och red igen! Då lekte vi också! Åååååååh....ångest alltså! Det blir ju att man rider varje lilla gren en och en, alla andra tittar, alla är så mycket bättre. Ligger måååånga terminer före. De flesta iaf. Skit också:-( vill inte tävla.

Jag vill verkligen hem. Vill inte vara här mer. Visst, jag får gå ut, jag har min dvd och iphone, jag har inte vak... Men ändå. Jag vill inte.
Men det finns en fördel med att vara här iaf.

Impossible?

nu är jag hemma! Skönt att komma ifrån avdelningen lite!
Dagen har varit ganska bra! Den har mestadels destått av att ladda hem maaaaassor av meningslösa och mindre meningslösa appar till min för tillfället käraste ägodel... Iphonen+Jz=SANT forever and ever! Har hittat ett spel som jag bara måste klara! Det är massa roliga uppgifter och knep och sånt, både logisk och smarta och mindre smarta uppgifter. SKA KLARA DET! det heter impossible! bara namnet gör ju att envisheten kommer fram!

Personalen har faxat iväg ansökan till beh.hemmet idag. De fyllde i ansökan och jag hjälpte till lite här och där.
Tanken på att flytta till beh.hem har jag börjat acceptera mer och mer.
Mycket för min familjs skull. De orkar inte mer, min syster... Jag har gjort henne så illa, eller min sjukdom har gjort henne så illa. Och mamma och pappa.. De vill inte ha det ansvaret. Det var på väg att gå riktigt illa nu sist. Jag vill ge alla en paus. En chans till ett riktigt liv!
Och det är ju inte det att jag inte vill bli frisk! Det är bara det att jag kan verkligen inte föräställa mig hur jag kan leva/överleva utan att vara självdestruktiv... Och att umgås med jämnåriga och vara i andra sociala sammanhang och klara av det, det vore ju bara SÅ JÄVLA bra om de kunde hjälpa mig med det.
Så om beh.hemmet säger att de tror att de kan övertyga mig! Och att de tror att de kan lära mig leva utan det... Att de kan hjälpa mig, och själva tror på det. Så visst, jag kan försöka. Jag ger det en ärlig chans.
Vill de ha mig, så flyttar jag. (om jag själv gillar det jag ser) Det gör jag....
Vill de inte ha mig, så stannar jag hemma och köper min lilla KANIN!!
Var i djuraffären och kollade på kaniner, och jag såg en jag ville ha. Men den kommer bara såld innan jag kommer kunna köpa den :-(
Men då blir jag kvar med samma skit HOS familjen...

Imorgon ska jag inte göra ett skit! Jag ska kolla på mer boxar, mer film! Och leka med älsklingen. Och röka.. Iväntan på eventuellt besök. Det är vad mina dagar består av. YEAY!

Jag går och röntgar magen typ var tredje var fjärde dag nu. För att se att det jag svalde för TVÅ OCH EN HALV VECKA SEN! men det är fortfarande kvar i magen!
Visst, jag vet att min mage är störd pga mitt störda ätande. Men vadå lååååååååååångsam magsmälltning! Seriöst... Jag svalde grejorna samma dag som det andra hände, alltså förrförrförra måndagen. JÄVLA ÄCKELMAGE
Vill bli av med de äckliga b-vitamin-tabletterna också. Och nu borde blodet jag fått blivit mitt så nu kan man nog ta blodprov och kolla. har ätit som i typ ett halvår. doktorn sa tre månader minst men de har inte kollat av värdet sen jag började tror jag. Fick injektioner först, men det gick inte så bra. Fick tabletter efter första.. HAha ;-)

Nu är det över

Nu är det över... Aldrig mer ner dit nu. Avslutat kapitel.
Det gick över förväntan! Jag var samlad och glad! Men jag träffade iprincip inga kamrater men sa hej då till fritidsledsledarna.
När vi tömt rummet lämnade vi en växt, choklad och brevet på rummet. Posetiv överaskning..

Beh.hemmet kontaktades och nu ska en skriftlig ansökan skickas in. Sen vet jag inte vad som händer. Först sa personalen att jag själv skulle fylla i ansökan men när jag läst igenom den höll jag inte med om det. Så de ska kolla vem som egentligen ska fylla i den, de höll väl med mig. Och jag vill inte fylla i den själv heller!

Vafan.. Det har nog inte sjunkit in än, det här med skolan.. Idag känns det ändå okej men imorn när jag funderat och tänkt lite på det kommer det säkert kännas lite.
Men som sagt INGEN och inte jag själv heller, tycker att jag fattade fel beslut.

Ett sällskap i mörkret..

Jag vill ha en nalle.. Eller ett gosedjur som kan torka mina tårar och ge mig sällskap när jag känner mig ensam och orolig.. Det är inte direkt så att jag skaffar mig en massa vänner här inne och personalen kan jag inte säga att jag finner så mycket tröst hos. Jag har inte direkt förtroende och kan prata med dem när jag behöver hjälp. Jag hade en nalle som när jag bodde på kulan men den är spårlöst försvunnen. Men jag har en stor, stor hund som heter Claudia. Fick den när jag var liten. Alla barnbarn fick varsin jättehund, alla olika ras. Min är en.... Vafan jag kommer inte på det. Men nån sorts vallhund tror jag.
Jag skulle behövt henne ikväll! Oron inför morgondagen är fanimej inte rolig... Vilket skick jag kommer vara i vet jag inte. Samlad eller vrak? Förstörd eller inte? Jag tror risken/chansen är lika stor att jag kommer vara okej som den är att jag kommer vara allt annat än okej..
Fick veta idag att farmor skulle med! Jag, pappa och farmor! Det hade jag inte räknat med och jag tycker inte det är okej!! INTE OK! Jag sa till pappi att jag skulle tänka på det för farmor så gärna ville med och hjälpa till. Men eftersom jag inte vet hur jag kommer må så vill jag inte att hon följer med...
Hoppas hon förstår...

Sorg och lättnad

Kanske är lösningen lite extrem?! Är jag så sjuk att jag måste till ett beh.hem? Vill jag det? Är jag beredd att kämpa för att bli frisk? Kan jag bli frisk?

Imorgon kommer det bli jävligt tufft! Tårar kommer antagligen rinna... Fy fan! Allra sista gången på Plönninge! Jag kommer aldrig mer få träffa mina älsklingshästar! Aldrig mer personalen! Aldrig mer de elever jag faktiskt tycker om! Aldrig mer få sova i mitt fina studentrum! Aldrig mer få träffa de underbara lärarna!

Mamma kommer snart.. Present ska köpas, men jag vet inte vad. Kanske en tårta? Eller nåt annat fint. Gaah!! Sorg samtidigt en oerhörd lättnad! Svårt att beskriva alla känslor.

Jag vill hem! Jag vill ha Ebbisen hos mig!! Min bebis! Hon är mitt allt... Men om jag flyttar, flyttar jag ifrån henne... IGEN! Hon har påverkats negativt, psykiskt när jag varit borta så mycket. Men sen jag flyttade hem har hon blivit den gamla Ebba igen. jag vill inte att hon ska bli ledsen igen :-(.. Jag vill ha henne hos mig, dygnet rnt föralltid! Men det går ju förihelvet inte...

Men det är inte BARA att flytta

Gaah jag blir galen. Jag fick 250 kr på iTunes, men jag lyckas inte aktivera dem eller vad man säger! Jag gör som det står att man ska men det går INTE! Så irriterande!!!

Vårdplaneringen idag gick bra!
Behandlingshemmet ska kontaktas av u-c.. Det är en början, sen får vi se vad som händer sen..
Blev lite chockad. På mötet så bara "men då kontaktar du, u-c beh.hemmet?"
Jag hade väl inte förberett mig på att det skulle "börja" idag. Hade väl trott att man skulle prata lite mer om det men men... om jag nu kommer flytta dit.. Vafan har jag att förlora egentligen?
Men jag har redan gett upp mitt liv en gång och förlorade nästan allt. En gång till? Då vill jag vara säker på att det verkligen är rätt beslut! Och det kan jag inte vara föräns jag pratat med dem och varit där. Inte ens då kan jag vara säker.. Men då förlorade jag så mycket, nu har jag inte så mycket att förlora.

På onsdag ska jag till skolan. Det blir troligtvis min sissta gång jag åker ner (nånsin). Då ska vi packa ihop allt och ta med det hem. Säga hejdå till de jag lyckas (och vill) träffa. Tufft. Men alla håller med om att detta är rätt beslut! Att sluta. Jag var inte tillräckligt frisk. Men jag är väääääldigt som över mig själv att jag försökte!!
Imorgon ska jag och mammi mer på stan och köpa present eller tårta eller nåt att ha med. Personalen på SM-programmet har varit så fantastiska! Stått ut med överdosen, massa massa självskador, jävligt många extra turer till stationen bara för att jag skulle kunna pendla m.m! Så de förtjänar nog en liten present alltid! Har även skrivit ett litet brev att lämna till Jn, han som håller i hela programmet.

Vi pratade även om julen. Antingen blir det Stockholm, pappa eller PIVA. Jag kan inte bestämma det nu. Att fira jul i Stockholm är så underbart men sååå påfrästande! Frågan är om det är smart att utsätta sig för det. Jag vill så gärna men om det blir en skada som behöver läkarvård, då gör jag alla där uppe så ledsna...

Nu är allt firande äntligen över

Igår var det först ridning. Fick en häst som jag älskar och lektionen tycker jag faktiskt gick helt okej! Det är sissta gången nästa gång, sen är det jullov.

Sen på kvällen firade vi mig. Fick fina presenter tycker jag !
Grey's s. 6, 250kr på iTunes, mycket gulliga trosor, pyjamas m.m! Fick även högtalare som skulle vara till iphonen men dem passade bara till iPod så de ska bytas.

Somnade inte förän vid två i natt. Det var en tuff kväll... Fy fan. Det var tufft att ta sig ur sängen idag. Idag är livsgnistan inte där, allt känns tungt och jobbigt..

Imorgon är det vårdplanering. Kommer säkert gå bra. Får se om jag skrivs ut eller ska stanna. Och vad resten tycker om förslaget om beh.hemmet, som u-c tror kanske vore nåt. Pappa ska iaf vara med. Och jag ska verkligen försöka vara med. Även om vi inte direkt ska prata om jobbiga saker så är möten extremt ångestladdade och svåra att delta på. Undviks om de kan liksom.
Jag vill iaf hem, men har inte så mycket att sägs till om när det gäller utskrivning tack vare LPT:t..
Vet inte om u-c kommer till mig på förmiddagen imorgon som vanligt. Mötet är på eftermiddagen. Och våran tid är halv nio, men ibland när det är möten samma dag ställ de ordinarie in.

Får gottgöra syster på nåt vis senare

Kalaset igår gick väl bra.
Idag skulle jag egentlgen till fbg med mormor, mammi och morfar och tittat på systers teater. Men jag ändrade planeringen lite. Att sitta i två timmar och inte kunna fly undan, gå ut och röka eller göra nåt annat för att få bort pisstankar.. Att sitta i två timmar och koncentrera sig när man inte mår bra, det går inte. Jag är så fruktansvärt tankspridd nu. Har varit det hela dagen... Ville så gärna sett min älskade syster spela men ibland måste man göra val som inte är roliga.
Så jag, mammi, Elina, mormor och morfar fikade på stan en stund på eftermiddagen istället.

Ridning imorn då. Sen firande igen. Premiär för den nya hjälmen jag fått av mammi imorn då. Finfin :-)

Ikväll blir det idolfinal!! Vettefan vem som ska vinna alltså. Just nu gillar jag både Jay och Minnah (rättstavat?) lika mycket. Det blir väl inte föräns man hört finalpowerbaladlåten man kan bestämma vem man ska rösta på. Så är det för mig iaf..

Jävla nittonåriga äckel

Står i duschen som saknar duschdraperi..
Ser den vidriga kroppen i det blanka kaklet.
Vrider på värmen mermermer för att så snabbt som möjligt få imman att ta bort bilden..
Ångest ångest ångest !
Finns det något att skada sig på?
INTE ETT JÄVLA PISS
Gud... Jag vill bara dö
Fy fan...

Idag ska jag till min far och ha kalas... Jag vill inte... Inte nu.. Men när jag väl är där kommer det säkert gå bra.

Intensivt att fylla år

Imorgon fyller jag då 19. Kan knappt förstå det själv! Men men...
Helgen kommer bli intensiv! Orkar jag med så mycket, undrar jag själv...
Imorgon blir det kalas hos pappa med familjen där, tre timmar. Men först kommer mamma nån timme innan jobbet och firar mig.
Fredag kommer mormor och morfar ner från Stockholm. Då ska vi ner till Falkenberg och titta på min systers teater "folk och rövare i kamomilla stad". Så det blir fyra timmars perm.
Lördag blir det först ridningen. Direkt efter det ska vi med mormor och morfar fira mig. Denna perm bli på sex och en halv timme.
Som sagt väldigt intensivt. Men det är ju bara att återvända till piva om det blir för mycket. (vilket det lätt blir på kalas med släkt och så)

Jag skulle egentligen ha vårdplanering på fredag , men jag hörde någon säga att den tydligen är flyttad till måndag. Jag blir så trött på möten som bara skjuts upp. Egentligen skulle jag haft möte med min öppenvårdsläkare i måndags men vi hade inte det eftersom jag ska ha vårdplanering och då är alla med på den i stället.
Men jag kanske hörde fel, den kanske är på fredag?

Idag till lunch fick jag bara en tom tallrik i från köket. Personalen tyckte det var mycket lustigt och ringde köket. Då visade det sig att det hade kommit en pizza (i riktig kartong och allt!) och då tog personalen för givet att det var personalmat för det har aldrig kommit en sån pizza förut. Men det var till mig! Haha alla de andra patienterna satt där med sin tråkiga sjukhusmat. Men jag äter inte lök, oliver, paprika m.m. Sånt som är på en veg.pizza och inte pizza just nu heller xD så jag åt upp all ost och svamp. Ganska knäppt, jag som hellre vill ha enportionslingonen man fick till maten idag fick pizza.. och det fanns nog många patienter som mycket hellre ätit min pizza än sjukhusmat med lingon ;-)

Det går för fan bara runt runt runt

För nästan exakt tre år sen flyttade jag till ett behandlingshem. Vi var så hoppfulla, jag och min familj. Vi trodde verkligen på någon magisk lösning. Att det skulle få mig frisk!
Men det fanns ingen magisk lösning. Inte ens behandling fanns det. Eller "miljöterapi", det var min behandling. Har fortfarande inte fått kläm på vad "miljöterapi" är.
Det gjorde mig inte frisk. Det enda som hände var att jag bodde där det jobbade underbar personal, jag kom överens med de flesta men vissa var verkligen underbara. Och jag fick ta hand om två ubergosiga hästar och jag blev bästa vän med en vildkatt. Men efter ca 6 månader blev mitt självskadande så intensivt att jag på midsommarafton skickades till bup igen. Det bestämdes då att "varje gång Julia skadar sig så hon måste uppsöka sjukhus ska hon hit igen (bup) i minst 5 dygn". Den sommaren spenderades på bup, hela förbannade sommaren nästan. Och jag blev sondad för jag hade slutat äta. När jag sen kom tillbaka till beh.hemmet började helvetet! Jag skickades fram och tillbaka, fram och tillbaka... Som en jävla vante typ 30 mil enkel resa mellan beh.hemmet och bup. Ibland stannade jag bara fem dygn, ibland några veckor.
Men när nästa sommar kom orkade jag verkligen inte mer! Jag var helt slut! Den sommaren började med gipsade armar och vak i veckor! Men slutade med en hemflytt till vbg igen! Mina föräldrar (med flera, och jag så klart) tog beslutet att jag skulle hem igen!
Var skadefri i 144 dagar... Sen börjades det igen.. Överdoser och skärande. In och ut på PIVA. Ibland gick det månader emellan inläggningarna.
Men nu är jag ju inlagd igen.
Jag är 19 nu (el. På torsdag), jag las in första gången när jag var 13.

Min samtalskontakt har tagit upp beh.hem nu. Ett specielt. Hon tror att just det skulle vara ett ställe för mig. Jag kan hålle med henne, kanske. Svårt att säga när man bara läser om det. Jag sa att jag förlorar ju inget på att kolla lite närmare på det?
Jag vet inte om det är rätt beslut att flytta till ett beh.hem..
Om jag följer min plan jag har nu kommer jag bo hos min far och inte göra så mycket om dagarna om dagarna. För praktik fixar jag inte. Men jag ska ta hand om Ester och så ska jag köpa en kanin! En söt liten kanin! Gud vad jag längtar! Måste bara bli lite stabil och bättre och skrivas ut förstås.

Jag saknar min Ebba.... träffade henne några få minuter idag. Min lilla bebis. Gud varför får man inte ha husdjur på psyk?

Förbannade diagnos

Yeay! Idag ska jag få gå ut i en timme med mammi! Fy fan vad skönt det ska bli alltså... Det får bli hajen, måste köpas lite (mycket) pepsi och lite hygienprylar.

Jag har funderat.. Jag kommer aldrig (om jag inte får rätt hjälp) kunna fungera bra i normala sociala sammanhang, tex jag kommer aldrig klara av ett jobb, gå i skolan, umgås i större grupper m.m. Jag kan inte betee mig som man ska, hur man är social och skaffar vänner och hur man liksom bara är "normal".. Jag tänker inte som andra. Mina hjärna fungerar på ett annorlunda vis. Och jag HATAR det. Förbannade autismspektrumstörning! Varför just jag? Och så slänger vi på en bunt andra diagnoser på det.. Jag lyckades inte i skolan. I gruppen kände jag mig så annorlunda. Jag betedde mig inte som de andra. Jag kunde inte vara social och normal. Jag grubblade på hur jag skulle vara och bete mig.. Men jag kom inte på nåt vettigt svar. Det är så mycket som är fel på mig. Som jag märker att de andra gör men inte jag. Och att typ mer än halva programmet är översociala pga adhd och jag är undersocial gjorde inte saken bättre...
Så det jag har kommit fram till är att jag kommer aldrig klara att ett normalt liv som innehåller jobb, vänner, familj m.m om jag inte får hjälp med att leva med min diagnos. Hjälp med hur jag ska agera och vara.. Jag kan aldrig bli av med min diagnos, men jag kan lära mig leva med den bättre och bättre så den inte syns lika mycket.. Liksom.

Jag kommer bo hos min far i nåt halvår när jag skrivits ut. Min syster orkar inte mer. Hon ska inte behöva se sin syster ligga blodig, inte behöva va ensam för vi är på akuten, inte behöva höra våra bråk om "sjuka" saker, inte behöva höra våra prat om det "sjuka".. Så nu får det bli pappa ett bra tag.

Jag kommer tyvärr sluta

Jag ska sluta på plönninge... Skolbiten har varit lätt som en plätt men allting runt omkring har inte fungerat, inte den sociala biten. Men jag är sjukskriven terminen ut för då får jag mitt bidrag och ersättningen för december.
Min hjärna är ständigt överbelastad när jag är där pga allt som händer, alla detaljer, alla sociala kontakter m.m och pendlingen gör mig väldigt utmattad, jag somnar på lektioner och raster och stressad blir jag av det när jag reser hemmåt. Jag fixar inte egentid (enamtid) det blir ständigt nya skärsår, eller så ligger jag bara nerbäddad i sängen och vågar inte gå upp för då blir det för svårt att stå emot. Jag umgås bara med de andra ungdomarna när jag röker och känner mig inte som en i gruppen, jag har inte fått mig en nära vän. Bara massa "mellanvänner"... Som man känner mellanbra. Men jag är somsagt bara med dem när jag är vid röksvampen.
Neej, det är så mycket som inte fungerar.. Jag kan/orkar inte gå kvar. Det är för mycket sjukt i mig, eller för lite friskt..jag är i för dålig psykisk form. Jag trodde plönnnge skulle göra mig bättre, men det har gått åt det motsatta hållet sen jag började.
Och om jag bestämmer mig för att bli frisk så kan jag inte heller gå kvar. Jag har inte energin att kämpa allt jag kan mot de sjuka och samtidigt gå i skolan och klara det. Det går inte.. Så hur jag än gör kommer jag bli tvungen att sluta.
Men vad som händer efter jul? Ingen jävla aning

Under praktiken blev jag utfryst och lämnad ensam av de andra tre. De pratade inte med mig, de väntade inte på mig, de gjorde sitt och gick sen. För de var "de tre vise männen", "ABBA minus en", "vi tre mot världen" och "det är som om vi tre sitter ihop".. Blev så ledsen att jag inte ville gå till praktiken mer. Men det bestämdes att en fritidsledare skulle vara med hela tiden. Så mestadels var jag med den. Men det blev mot slutet tjaffs, de tyckte att de arbetade mer än mig vilket inte var sant. Men när vi snackat en stund blev jag ledsen och irreterad och sa som det var. Att jag inte kan ta egna initiativ, att jag behöver klara, tydliga instruktioner och någon som säger åt mig exakt vad jag ska göra. Då sa de att de borde fått veta det tidigare.. Men men, skit samma. Jag ska Inte fortsätta.. Jag kommer sakna vissa i personalen jävligt mycket, men ingen direkt i klassen. Men i de äldre klasserna kommer jag nog sakna vissa.
Tur att Facebook finns.. Men det blir väl som det alltid blir. Några meddelanden då och då som den slutar upp att komma/skickas.

Snart kommer mammi hit med lite fredagsmys - tuggummi och julmust light
Och jag har upptäckt tv i mobilen ! Skitbra när man är inlagd måste jag säga! Men måste verkligen ta reda på att det helt säkert inte kostar extra. Tittar via gratis appar så det borde inte kosta?

Jag önskar att jag kunde bli frisk
Jag önskar att jag verkligen hade motivation
Jag önskar att jag kunde hitta en behandling som kunde göra mig frisk
Jag önskar att jag var starkare

Jag utsätter min familj för så mycket... Jag utsätter min syster för så mycket skit! Ska hon behöva se allt hon ser? Ska hon behöva höra allt hon hör? Ska min hund behöva "hålla sig" väldigt länge för att vi är på akuten och inte kan gå ut med henne? Ska mina föräldrar behöva ta ledigt för att va med mig på operation, akuten, för att vakta mig m.m? Jag har tusen sånna här exempel...

Jag vill inte bli frisk för att jag är så rädd att överleva utan skärandet. Att det ens är möjligt är fruktansvärt svårt att tro.
Men min familj får "ta hand om" mig. Och jag är 19.. Det ska inte vara så..
Fan jag vill att de ska slippa all skit alltså.. Men då måste jag verklign kämpa för att bli frisk.. Men motivqionen är ju för i helvete inte där!! För fan kom fram nu!

Uppdatering

Är på PIVA nu. Blev först på morgonen röntgen efter att ha svalt något mycket olämpligt, men det var ingen fara. Åkte hem och mamma åkte till jobbet. Skar ett litet jack precis på "en av de rätta" punkterna och träffade artären. Blödde som en tok och tuppade tillslut iprincip av. Min far hittade mig och jag fick åka ambulans till akuten. Hade då piggnat till lite grann. Under natten sen fick jag fyra-fem påsar blod och på eftermiddagen blev det LPT och förflyttning till psyk. Har vak och blir galen av det. Men jag har läkarsamtal idag och hoppas då bli av med det.

Men jag kan säga en sak:
Min "dröm" om att blöda till döds, är fan inte skön. Hur jag mådde var typ värre en än överdos. Mådde så sjukt illa, sjukt svag, svimmningar, svättningar, lätt förvirring m.m. Nej. Det var inte som jag trodde!


Av med vaket men LPT är kvar..
Orkar inte mer, vill bara dö.
Men minsta lilla och jag får vak. JÄVLA skit