Tacksam

 Jag tänkte bara skriva en liten uppdatering på min gamla blogg. Hur går det för mig? 

Jo, det går jättebra! Jag hamnade i en svår svacka med självskadandet som resulterade i LPT i våras. Efter några veckor skrevs jag ut men då hade ätstörningen tagit över helt och hållet. Men jag lyckades slå mig loss ur det fasta greppet den hade då på egen hand. Jag var sjukskriven från jobbet i två månader ungefär…

Men nu, nu har jag en kattpojke som heter Valentin, lilla V, som är drygt 4 månader. Han är en helig birma/ragdoll och är fullkomligt bedårande! Och då syftar jag inte på utseendet (även om han i mina ögon är den vackraste katt som någonsin vandrat på denna jord)! Han är allt och lite till av det jag hoppades att han skulle va. Så lätthanterad, så otroligt gosig och söker min närhet hela tiden, han har verkligen en stark personlighet, och så otroligt jävla busig och han driver mig emellanåt nästan till vansinnexD 

Mitt hjärta, min prins, min Valentin<3 han älskar att va ute i sele och vi gör en del äventyr tillsammans. Då sitter han i en ryggsäck under transporten;) Idag var vi i en stor skog och han fick göra av med lite energi! Och jag tar ut honom på promenader i princip varje dag så länge vädret tillåter;) Att skaffa honom var det största och svåraste beslut jag fattat så länge jag kan minnas. Men det visade sig vara det bästa beslut jag tagit på många, många år!! om någon skulle vara nyfiken om vem han är och vårat liv tillsammans kan man kolla hans instagramkonto -sweetlittlevalentin 

https://instagram.com/sweetlittlevalentin?utm_medium=copy_link

Jag jobbar kvar på gymnasieskolan i caféet och stormtrivs! Nu har caféet öppet som vanligt och det är så roligt att träffa eleverna och att omges av mycket folk som faktiskt är ”normala”. Kanske fel ord men jag hoppas man fattar vad jag menar. Jag jobbar nu 9.5 timmar i veckan, vilket ska ökas med tiden när jag känner mig redo. 

Jag bor kvar i min nya lägenhet jag flyttade till i januari och jag stormtrivs även där. 

Jag har varit självskadefri i snart fyra månader, och jag känner mig klar. Jag vill aldrig skada mig igen. och vad gäller maten går det åt rätt håll där med.

Jag är så tacksam för allt jag har i livet nu. Jag är så nöjd med hur mitt liv numera ser ut med katt, jobb och boende! 

Mycket har hänt!

Jag fick inte vara kvar på Capio tyvärr! Det skedde för många och allvarliga självskador så efter totalt 17 veckor blev behandlingen avslutad och avbruten. Jag var på sjukhuset i några veckor i mitten av behandlingen och fick sedan komma tillbaka till Capio. Efter ytterligare några veckor på Capio hamnade jag på sjukhus igen och fick efter det inte komma tillbaka. Jag var inne på BI vid några tillfällen också därimellan. 

Efter en tid på sjukhuset skrevs jag ut. Men jag ville inte flytta tillbaka till gasellen då jag mer eller mindre hatade att bo där. Så jag valde att flytta hem till mamma just då. Jag var några dagar i veckna på dagsjukvården. 

Och tillslut fick jag ett samtal från min LSShandläggare! Det fanns en ledig lägenhet på ett annat boende. 

En servicelägenhet med egen ingång! Jag var väldigt skeptisk till det boendet först. Det ligger lite utanför centrum och jag är nu beroende av buss! Och standarden är väll inte den bästa (men absolut helt okej!) Men efter mycket funderande och funderande samt prat med min familj bestämde jag mig för att ta den! så nu bor jag i min nya fina lägenhet och jag trivs jättebra! 

Jag har verkligen gjort den till min och personalen är jättesnälla! Det är en tvåa med ett riktigt kök, hall och badrum med tvättmaskin och torktumalare. Det bästa är att jag har en egen ingång och egen uteplats! Det gör inte så mycket att jag ör beorende av buss. Fördelarna med denna typen av boende väger upp den nackdelen. Denna lägenheten är som en "riktig" lägenhet fast med stöd när jag behöver! 

Jag har även börjat jobba! Jag är via kommunen på en av deras verksamheter i ett cafe. Cafeet ligger på en jättestor gymnasieskola i centrala Varberg! Och jag trivs som satan. Eller jag gjorde det. På grund av denna jävla pandemi är eleverna inte i skolan nu! Så vi har inte mycket att göra :-(. Jag har fått sitta och rensa gamla urbrunna värmeljus från stearin ska skickas vidare och återvinnas och klyva/bunta ihop pinnar som även dessa ska skickas vidare och användas till brasor... detta är väldigt tråkigt för det var inte så jag hade tänkt att det skulle bli. Jag började i slutet av november 2020 och det gick inte lång tid innan eleverna började va hemma... 

Men jag åker till jobbet varje dag det är tänkt även om det är som det är nu! Fastän jag mår skit tar jag mig upp och ut. Det är det vtiktigaste! Jag sitter inte bara hemma med mina jobbiga tankar i min ensamhet... 

Jag har från och med förra veckan avslutat dagsjukvården helt och är på PS (som gymnasiet heter) fyra dagar i veckan. 9-14 måndag, onsdag, fredsg och 9.45-14 på torsdagarna. Jag tar bussen varje dag till jobbet. Det tar cirka 20 minuter så det är inte så farligt. Och hållplatsen ligger väldigt nära min lägenhet! Dessutom är det samma buss hela vägen så jag behöver inte byta. Jag har inte skadat mig på tre månader nu. Och om allt går bra, ska jag den 1/7 köpa två marsvin! Jag vill helst köpa dem nu så klart. Men jag vill se att allt går som det ska först!