Stopp

Hur många sjukhus ska säga "stopp" för att jag ska lägga av? Eller iaf ge mig mer motivation för att VILJA sluta? Skövde sa "stopp", de tyckte att man sövde mig för mycket. Så det kunde bli skada för hälsan. Då skickades jag och sövas i Halmstad.. Men de ville inte göra det många gånger alls. Inte så de sa "stopp", men de gjorde andra försök med mediciner och lustgas.. Allt för att slippa. Nu har Varberg sagt "stopp". De har tvekat de senaste gångerna men nu sa de först ja, sen ändrade de sig och sa nej! Och aldrig mer, "stopp"! Om jag flyttar till ett beh.hem igen, ska jag börja sövas i den staden, för att de sen efter ett tag ska säga "stopp"?
Problemet är min spruträdsla, jag klarar inte att sys på normalt sätt. Tack vare mitt självskadande. Jag syddes i flera år och rädslan byggdes sakta men säkert upp.

Min familj har sagt "STOPP", för de orkar inte mer. och sjukhuset här nu.. Men inte jag själv. Jag kan inte bara lägga av. Jag klarar det inte. Inte på egen hand.. Kunde jag hade jag väl för fan gjort det!?

Men strippar och lim håller inte. Så att åka till akuten i fortsättningen är lönlöst. De kan ju inte göra något ändå!

Dumma mig

Fanfanfan!! Jag vill inte...
Jag har skurit mig.. En natt i frihet, det var vad jag fixade.
Vågar nästan inte åka till akuten, är rädd för PIVA. Jag vill inte in dit igen. Men pappi har sagt att jag bara har "En chans!". Är rädd för vårdintyg igen. Men man kan ju aldrig veta säkert. De förnyade det inte, så de kanske inte ger mig ett nytt?

Beh.hemmet har iaf hört av sig, vet ej vad de ville. Får veta på måndag då jag har tid på VPM.

Jag har fikat med mammi idag, sen färgade jag håret rött. Är ganska nöjd..

Hoppsan

Jaha... Då var man plötsligt utskriven!! Eller enligt min omgivning är det typ perm, har kvar platsen på piva men jag har inga planer på att återvända dit så jag ser det som en utskrivning.
Jag är nöjd öven det men inte mina mamma och pappa. De vill inte att jag ska vara ensam hemma, att jag ska va hemma alls. Pappa bor jag hos nu, han vill inte ha ansvaret men han vill ju inte stänga dörren in heller.. Så jag får sova i snön liksom.
Jag tycker iaf det är skönt att ha egen vilja igen!!

Chock

Idag hämtade pappi mig på förmiddagen och vi gick en sväng på stan. Köpte lite kläder, pyjamas, nip/tuck 3 och 4 och ritmaterial.
Var tillbaka på avdelningen en liten stund, några timmar. Sen hämtade mamma mig. Jag har varit hemma några timmar idag. Jag gjorde inte så mycket. Bakade en rulltårta, men det var påväg att sluta på katastrof. När jag skulle ta ut den började handduken jag tog ut den med brinna! Tur att man är kvicktänkt, och släkte elden snabbt. Sen promenerade jag och mammi med Ebbisen tillbaka till sjukhuset. Min lilla sötboll.

Jag fick en chock nu när jag låg och tittade på "lilla huset".en personal kom in och pratade med mig. Mitt LPT gick ut idag och läkaren har valt att inte förlänga det! Han har inte pratat med mig om det, han har bara sagt att jag skulle stanna till den EVENTUELLA (alla pratar om det som om det är klart men för fan, jag har inte träffat dem, ingenting!!) Flytten.
Och sen förlänger han inte LPT:t... Jag kommer fan inte stanna om ingen tvingar mig. Jag vill hem!! Men min far vill inte det, han vill inte ha ansvaret för mig. Han är rädd för vad jag ska/kan hitta på. Och hem till mammi vill jag inte, vill inte bo på samma ställe som min syster. Men ingen ska fan tro att jag tänker sitta på kukhuset frivilligt....!!!
Så imorgon ska jag träffa doktorn (på min begäran) för att ev. Skrivas ut. Eller så läggs det ett nytt vårdintyg, men han har valt att inte förlänga, så han måste tycka att jag kan åka hem? Det hoppas jag på!

Jag vill härifrån

Igår blev det ytterligare en liten julafton. Alla julklappar från Stockholm fick jag. Fick en massa fina julklappar. Presentkort, kläder, hygienprylar, nalle, prenumeration på en hästtidning m.m.
Skulle egentligen blivit hämtad vid fem av mammi men deras tåg från Stockholm blev inställt så mammi hämtade mig vid åtta. Fick komma tillbaka lite senare så jag somnade ganska sent. Så dagen har bestått av att sova och kolla på film.

Idag skulle jag träffat pappi men hanns bil krånglade så det blev inte av. Så nu väntar jag på mammi, hon har jobbat idag.. Har tänk gå ner lite på stan och spendera lite av mina presentkort. Det har jag även tänkt göra imorgon. Men det blir tidigare, så jag har lite mer tid på mig då ;-)

Jag väntar på att beh.hemmet ska höra av sig om vilket datum de kommer och träffar mig. Vet inte om det är för att jag vill dit eller för att jag vill härifrån. Båda delarna kanske..(?)
Jag vill härifrån! Jag har inte gjort fel en enda gång sen jag las in, så jag fattar inte varför jag måste vara kvar. Eller jag antar att det är för att nget ska gå fel... Men det SUGER!

Det är bara så tufft..

Skadesug skadesug skadesug!
Hjälp... Fan! Jag kan inte tänka på annat än knivar, saxar, rakblad, glas... Listan kan göras väldigt lång med vassa föremål.. OMG. Fruktansvärt...!
Vill skära. Så inihelvete och det blir bara värre för varje dag, varje minut! Jag kommer fan flippa snart eller nåt! Jag blir galen! Ångesten är tuff, suget är så starkt.. Jag orkar inte.. Vill ut! Vill bort. Ibland får jag ligga ihopkrupen till en boll, så stilla jag kan. Rör jag mig är jag rädd att göra nåt dumt, men koncentrerar jag mig och ligger sååå stilla så kan det värsta gå över. Men det kan jag typ bara göra när jag är inlagd och verkligen verkligen inte vill skada mig. För är jag hemma och har tillgång och frihet så kan jag inte.. Det blir alldeles för svårt att stå emot när jag vet att det finns ett radblad i byrån.
Tankar och ångest som jag knappt kan hantera just nu. Jag kan det, men det är på gränsen. Ska snart lägga mig ner och titta på House, och hoppas att vakna imorgon och må lite bättre.

Idag var vi ute på en ISKALL promenad med Ester i typ en timme. Trodde nästan att mitt ansikte skulle frysa sönder. Var tillbaka på avdelningen vid halv tre.

GOD JUL!

Min julafton har varit jättebra, cp-jobbig, rolig, trevlig, smärtsam.. Skulle säga att min jul ändå varit mycket okej!
Har fått mycket mycket fina julklappar! Både i mitt morgonpaketen från Stockholm och kvällens julkappar! Från mormor fick jag en berlock till mitt armband, min första i färg, ett linne, presentkort och bok. Ikväll har jag bl.a. Fått hörlurar, house 5, lilla huset 8, badgrejer, mössa o halsduk, coffe card, nesscesär, ridhandskar m.m. finfina grejer!!
Av min kropp fick jag mensvärk och huvudvärk.. TACK
Ångesten har jag tittat bort med film typ. Allt blir bättre av film, nästan..
Vet inte riktigt när jag ska tillbaka imorgon. Ingen tid är bestämd, vi bestämmer imorgon.

GOD GOD !!

Istid på väg?

Idag började dagen inte så bra. Mådde lite sådär, tänkte mycket dumma tankar.
Men så plötsligt fick jag reda på att min far skulle hämta mig "NU"! Då fick jag bråttom, visste att han skulle hämta mig hyffsat tidigt men det blev direkt efter lunch :-) kändes bättre på en gång. Inte super, men helt klart bättre.

Idag har jag uträttat lite ärenden med resten av pappa-familjen.
Nu ska jag och pappa ha lite uppesittarkväll själva, för barnen är hos sin pappa och Lisette sover för hon ska jobba natt. Jag ska inte vara tillbaka föräns halv elva!!!!! Så jag åker med Lisette när hon åker till jobbet. Har fått med mina kvällsmediciner så jag kan ta dem hemma så jag inte får den när jag kommer tillbaka till avdelningen. Och somnar typ fyra eller nåt:-p
Jag har hämtat ut ett paket på posten från mormor, som ska öppnad på julaftons morgon. Så utan morgonpaketen är jag inte för att jag är inlagd!

Imorgon hämtas jag runt två. Och sover över till 25:e. På kvällen kommer Lisettes föräldrar över. Känns sådär, känner knappt dem. Och jag måste klä upp mig lite! Det kommer de andra göra. Jag kan inte gå runt mega-mega-mysklädd, och det är jobbigt för allt som inte är stort är jag inte bekväm i. Får hitta nåt hyffsat fint och bekvämt. Måste duscha också!! Jag vågar nästan inte skriva hur länge sen det var, men sen jag blev inlagd har jag duschat en gång och det var innan min födelsedag, alltså innan den nionde december.. Vadå SKABB! Men jag har ingen ork till det, speciellt inte på PIVA! för jag tvingas se min nakna spegelbild i kaklet tills imman kommit ordentligt. Men jag tror tamejfan att de har satt in ett duschdrapperi typ idag eller igår?! Måste kollas när jag kommer tillbaka. Annars kommer jag skämmas imorgon!

lilla julafton

Idag är det lilla julafton hos pappa. Med farmor och farfar och pappafamiljen. Kommer säkert bli trevligt!
Men först ska jag och mamma till stan, jag ska köpa lack och papper till mina julklappar. Så idag ska alla klappar slås in för imorgon åker mamma och syster till Stockholm, de får ha med mina klappar till fina familjen där uppe! :-)

U-c har pratat med beh.hemmet. Min ansökan har kommit fram. I början på januari kommer det bli en intervju med dem. Och plats finns tydligen.
Kanske visar sig att jag inte alls vill dit, eller att de inte vill ha dit mig, att jag inte passar på deras hem. Att jag inte gillar stället när jag senare åker dit på besök. Det kan man ju aldrig vara säker på innan..

Julgodis

Är hemma....
Har börjat på tryffel. Men ska snart tillbaka så jag får göra klart dem i morgon + ischoklad.
Jag vill dö...
Lite tårar i telefon med mammi.
Men nu är jag på bättre humör, skrattar åt mig själv! Kysste just min iphone. Testade min nya app xD den talar om om man är bra på att kyssas! Haha fick kika många gånger på fönstret i min dörr så att ingen personal var där och tittade in och kollade läget. Det finns verkligen allt möjligt att hämta hem...

tääääst

Hittat en app som är blogger.com's. Så nu testar jag att skriva ett inlägg via den. Jävligt smidigt om det funkar ;-)

Sista klapparna klara

Mamma - "jag har börjat frysa så mycket om händerna!" Det sa hon när det var tio minus och snöar ;-)

Idag var det julklappsshopping som gällde!
Jag och mammi promenerade till stan och det snöade som bara den! Köpte de sista julklapparna, riktigt nöjd med det jag hittade alltså :-). Fikade chailatte, mys!! Shoppingen tog flera timmar så när vi vandrade tillbaka mot sjukhuset hade jag sååå ont i fötterna! Köpte en jättemunkjacka i herrXL till migsjälv också. Något stort att gömma sig i!

Jag har bestämt mig för att stanna i vbg i jul.. Jag älskar stockholmsjulen! Stora släkten samlad, stor jul och så. Men mycket stress, press och jobbiga situationer! Och jag känner mig inte säker på mig själv. Risken att jag skadar mig där uppe under de fyra dagarna är stor. Alla skulle bli ledsna, besvikna... Och jag skulle må jättedåligt och känt att jag sabbat julen. Så det blir en lugn jul i vbg i stället. Och det känns ändå okej.

Imorgon är det ny vecka. Jag ska träffa u-c, jag ska säkert röntga magen i morn också, jag MÅSTE verkligen boka tid hos tandläkaren! Måste få en tid innan nyår, börjar betala för mina besök efter nyår :-(. Och jag misshandlar tänderna med socker och pespi, så emaljen så nedsliten. Hört att msn kan få plast på tänderna, som låtsasemalj? Skulle inte va fel.

Jag köpte en näsring idag. Har inte haft i min peircing på ett tag och ringen var lite för tjock. Så AjaajAj, nu har jag ont i min näsa efter att ha tryck igenom den. Bara det inte blir infekterat. Men det brukar det inte bli.

Jag hade KUL

Det lektes inga lekar. Det hoppades i stället... Jag är inte en stjärna på det och jag presterar aldrig så bra som de andra i gruppen på hoppning. MEN jag är NÖJD! Ha! Jag är ändå nöjd med lektionen.. Sällan jag känner så efter en hopplektion! Fick en bra häst och söt är han och att det inte gick super på alla övningar, det var mitt fel. Inte hans :-) han gjorde nog sitt bästa. Det gjorde inte jag. När jag typ ridit halva banan och det inte gått bra, ger jag liksom upp. Struntar i hur det slutar. Fy mig! Satsa hela vägen, ge upp? Då kan jag knappast gå runt och klaga sen ;-)! Men jag hade KUL idag!

Jag är så arg ! Jag vågar inte knacka på rutan till kontoret, jag vågar inte visa mig i dörröppningen till fikarummet! Det är en av mina svårigheter. Personalen vet! De vet att när jag står i korridoren, just "där", innom rök, kök, tv, så vill jag ha hjälp!! Ibland vill jag bara ha tänt min cigg. Så jag står med jacka och skor och cigg i handen. Men de IGNORERAR mig!!!! Vissa frågar alltid vad jag vill ha hjälp med. Men måånga bara går förbi, gång på gång.... Gaah! Igår tog det 50 min för mig att röka och hämta min dvd. På bup ignorerade de mig ett tag för att de skulle få mig att ta kontakt själv, uppfostr mig, träna bort det blyga. Det är nästan som om de gör samma sak här. "Julia ska fan inte ha hjälp om hon själv inte ber om den"

Jag fick en påse nyss av personalen. Hon hade hittat den i frådet (!) och det stod Julia på den. Så jag hittade massa bra saker i den. Försvunna kläder och en box! Wiie..

Hade så jävla svårt att somna igår. Fick ringa mammi och tjata lite med henne. Men igår fick jag ändå min medicin i tid. Det är fan sällan man får sina tabletter när man ska! Kasst! Har fått min två timmar för sent på kvällen nån gång. Kul...

Leka lekar? NEeeeeej

Idag ska jag vara borta från avd. lite.
Pappa hämtar mig först och vi ska leka med en liten hundvalp! En cocker poo, samma ras som Ester :-) mys!
Sen ska jag rida. Sista gången för terminen.. Hoppas inte vi ska tävla!! Det har vi gjort de andra gångerna som avslutning... Lekar i lag! Fy fan.. Men då hade jag en annan lärare, kanske den jag har nu brukar göra nåt annat. Eller fan, jag var ju med på denna gruppens avslut i sommras och red igen! Då lekte vi också! Åååååååh....ångest alltså! Det blir ju att man rider varje lilla gren en och en, alla andra tittar, alla är så mycket bättre. Ligger måååånga terminer före. De flesta iaf. Skit också:-( vill inte tävla.

Jag vill verkligen hem. Vill inte vara här mer. Visst, jag får gå ut, jag har min dvd och iphone, jag har inte vak... Men ändå. Jag vill inte.
Men det finns en fördel med att vara här iaf.

Impossible?

nu är jag hemma! Skönt att komma ifrån avdelningen lite!
Dagen har varit ganska bra! Den har mestadels destått av att ladda hem maaaaassor av meningslösa och mindre meningslösa appar till min för tillfället käraste ägodel... Iphonen+Jz=SANT forever and ever! Har hittat ett spel som jag bara måste klara! Det är massa roliga uppgifter och knep och sånt, både logisk och smarta och mindre smarta uppgifter. SKA KLARA DET! det heter impossible! bara namnet gör ju att envisheten kommer fram!

Personalen har faxat iväg ansökan till beh.hemmet idag. De fyllde i ansökan och jag hjälpte till lite här och där.
Tanken på att flytta till beh.hem har jag börjat acceptera mer och mer.
Mycket för min familjs skull. De orkar inte mer, min syster... Jag har gjort henne så illa, eller min sjukdom har gjort henne så illa. Och mamma och pappa.. De vill inte ha det ansvaret. Det var på väg att gå riktigt illa nu sist. Jag vill ge alla en paus. En chans till ett riktigt liv!
Och det är ju inte det att jag inte vill bli frisk! Det är bara det att jag kan verkligen inte föräställa mig hur jag kan leva/överleva utan att vara självdestruktiv... Och att umgås med jämnåriga och vara i andra sociala sammanhang och klara av det, det vore ju bara SÅ JÄVLA bra om de kunde hjälpa mig med det.
Så om beh.hemmet säger att de tror att de kan övertyga mig! Och att de tror att de kan lära mig leva utan det... Att de kan hjälpa mig, och själva tror på det. Så visst, jag kan försöka. Jag ger det en ärlig chans.
Vill de ha mig, så flyttar jag. (om jag själv gillar det jag ser) Det gör jag....
Vill de inte ha mig, så stannar jag hemma och köper min lilla KANIN!!
Var i djuraffären och kollade på kaniner, och jag såg en jag ville ha. Men den kommer bara såld innan jag kommer kunna köpa den :-(
Men då blir jag kvar med samma skit HOS familjen...

Imorgon ska jag inte göra ett skit! Jag ska kolla på mer boxar, mer film! Och leka med älsklingen. Och röka.. Iväntan på eventuellt besök. Det är vad mina dagar består av. YEAY!

Jag går och röntgar magen typ var tredje var fjärde dag nu. För att se att det jag svalde för TVÅ OCH EN HALV VECKA SEN! men det är fortfarande kvar i magen!
Visst, jag vet att min mage är störd pga mitt störda ätande. Men vadå lååååååååååångsam magsmälltning! Seriöst... Jag svalde grejorna samma dag som det andra hände, alltså förrförrförra måndagen. JÄVLA ÄCKELMAGE
Vill bli av med de äckliga b-vitamin-tabletterna också. Och nu borde blodet jag fått blivit mitt så nu kan man nog ta blodprov och kolla. har ätit som i typ ett halvår. doktorn sa tre månader minst men de har inte kollat av värdet sen jag började tror jag. Fick injektioner först, men det gick inte så bra. Fick tabletter efter första.. HAha ;-)

Nu är det över

Nu är det över... Aldrig mer ner dit nu. Avslutat kapitel.
Det gick över förväntan! Jag var samlad och glad! Men jag träffade iprincip inga kamrater men sa hej då till fritidsledsledarna.
När vi tömt rummet lämnade vi en växt, choklad och brevet på rummet. Posetiv överaskning..

Beh.hemmet kontaktades och nu ska en skriftlig ansökan skickas in. Sen vet jag inte vad som händer. Först sa personalen att jag själv skulle fylla i ansökan men när jag läst igenom den höll jag inte med om det. Så de ska kolla vem som egentligen ska fylla i den, de höll väl med mig. Och jag vill inte fylla i den själv heller!

Vafan.. Det har nog inte sjunkit in än, det här med skolan.. Idag känns det ändå okej men imorn när jag funderat och tänkt lite på det kommer det säkert kännas lite.
Men som sagt INGEN och inte jag själv heller, tycker att jag fattade fel beslut.

Ett sällskap i mörkret..

Jag vill ha en nalle.. Eller ett gosedjur som kan torka mina tårar och ge mig sällskap när jag känner mig ensam och orolig.. Det är inte direkt så att jag skaffar mig en massa vänner här inne och personalen kan jag inte säga att jag finner så mycket tröst hos. Jag har inte direkt förtroende och kan prata med dem när jag behöver hjälp. Jag hade en nalle som när jag bodde på kulan men den är spårlöst försvunnen. Men jag har en stor, stor hund som heter Claudia. Fick den när jag var liten. Alla barnbarn fick varsin jättehund, alla olika ras. Min är en.... Vafan jag kommer inte på det. Men nån sorts vallhund tror jag.
Jag skulle behövt henne ikväll! Oron inför morgondagen är fanimej inte rolig... Vilket skick jag kommer vara i vet jag inte. Samlad eller vrak? Förstörd eller inte? Jag tror risken/chansen är lika stor att jag kommer vara okej som den är att jag kommer vara allt annat än okej..
Fick veta idag att farmor skulle med! Jag, pappa och farmor! Det hade jag inte räknat med och jag tycker inte det är okej!! INTE OK! Jag sa till pappi att jag skulle tänka på det för farmor så gärna ville med och hjälpa till. Men eftersom jag inte vet hur jag kommer må så vill jag inte att hon följer med...
Hoppas hon förstår...

Sorg och lättnad

Kanske är lösningen lite extrem?! Är jag så sjuk att jag måste till ett beh.hem? Vill jag det? Är jag beredd att kämpa för att bli frisk? Kan jag bli frisk?

Imorgon kommer det bli jävligt tufft! Tårar kommer antagligen rinna... Fy fan! Allra sista gången på Plönninge! Jag kommer aldrig mer få träffa mina älsklingshästar! Aldrig mer personalen! Aldrig mer de elever jag faktiskt tycker om! Aldrig mer få sova i mitt fina studentrum! Aldrig mer få träffa de underbara lärarna!

Mamma kommer snart.. Present ska köpas, men jag vet inte vad. Kanske en tårta? Eller nåt annat fint. Gaah!! Sorg samtidigt en oerhörd lättnad! Svårt att beskriva alla känslor.

Jag vill hem! Jag vill ha Ebbisen hos mig!! Min bebis! Hon är mitt allt... Men om jag flyttar, flyttar jag ifrån henne... IGEN! Hon har påverkats negativt, psykiskt när jag varit borta så mycket. Men sen jag flyttade hem har hon blivit den gamla Ebba igen. jag vill inte att hon ska bli ledsen igen :-(.. Jag vill ha henne hos mig, dygnet rnt föralltid! Men det går ju förihelvet inte...

Men det är inte BARA att flytta

Gaah jag blir galen. Jag fick 250 kr på iTunes, men jag lyckas inte aktivera dem eller vad man säger! Jag gör som det står att man ska men det går INTE! Så irriterande!!!

Vårdplaneringen idag gick bra!
Behandlingshemmet ska kontaktas av u-c.. Det är en början, sen får vi se vad som händer sen..
Blev lite chockad. På mötet så bara "men då kontaktar du, u-c beh.hemmet?"
Jag hade väl inte förberett mig på att det skulle "börja" idag. Hade väl trott att man skulle prata lite mer om det men men... om jag nu kommer flytta dit.. Vafan har jag att förlora egentligen?
Men jag har redan gett upp mitt liv en gång och förlorade nästan allt. En gång till? Då vill jag vara säker på att det verkligen är rätt beslut! Och det kan jag inte vara föräns jag pratat med dem och varit där. Inte ens då kan jag vara säker.. Men då förlorade jag så mycket, nu har jag inte så mycket att förlora.

På onsdag ska jag till skolan. Det blir troligtvis min sissta gång jag åker ner (nånsin). Då ska vi packa ihop allt och ta med det hem. Säga hejdå till de jag lyckas (och vill) träffa. Tufft. Men alla håller med om att detta är rätt beslut! Att sluta. Jag var inte tillräckligt frisk. Men jag är väääääldigt som över mig själv att jag försökte!!
Imorgon ska jag och mammi mer på stan och köpa present eller tårta eller nåt att ha med. Personalen på SM-programmet har varit så fantastiska! Stått ut med överdosen, massa massa självskador, jävligt många extra turer till stationen bara för att jag skulle kunna pendla m.m! Så de förtjänar nog en liten present alltid! Har även skrivit ett litet brev att lämna till Jn, han som håller i hela programmet.

Vi pratade även om julen. Antingen blir det Stockholm, pappa eller PIVA. Jag kan inte bestämma det nu. Att fira jul i Stockholm är så underbart men sååå påfrästande! Frågan är om det är smart att utsätta sig för det. Jag vill så gärna men om det blir en skada som behöver läkarvård, då gör jag alla där uppe så ledsna...

Nu är allt firande äntligen över

Igår var det först ridning. Fick en häst som jag älskar och lektionen tycker jag faktiskt gick helt okej! Det är sissta gången nästa gång, sen är det jullov.

Sen på kvällen firade vi mig. Fick fina presenter tycker jag !
Grey's s. 6, 250kr på iTunes, mycket gulliga trosor, pyjamas m.m! Fick även högtalare som skulle vara till iphonen men dem passade bara till iPod så de ska bytas.

Somnade inte förän vid två i natt. Det var en tuff kväll... Fy fan. Det var tufft att ta sig ur sängen idag. Idag är livsgnistan inte där, allt känns tungt och jobbigt..

Imorgon är det vårdplanering. Kommer säkert gå bra. Får se om jag skrivs ut eller ska stanna. Och vad resten tycker om förslaget om beh.hemmet, som u-c tror kanske vore nåt. Pappa ska iaf vara med. Och jag ska verkligen försöka vara med. Även om vi inte direkt ska prata om jobbiga saker så är möten extremt ångestladdade och svåra att delta på. Undviks om de kan liksom.
Jag vill iaf hem, men har inte så mycket att sägs till om när det gäller utskrivning tack vare LPT:t..
Vet inte om u-c kommer till mig på förmiddagen imorgon som vanligt. Mötet är på eftermiddagen. Och våran tid är halv nio, men ibland när det är möten samma dag ställ de ordinarie in.

Får gottgöra syster på nåt vis senare

Kalaset igår gick väl bra.
Idag skulle jag egentlgen till fbg med mormor, mammi och morfar och tittat på systers teater. Men jag ändrade planeringen lite. Att sitta i två timmar och inte kunna fly undan, gå ut och röka eller göra nåt annat för att få bort pisstankar.. Att sitta i två timmar och koncentrera sig när man inte mår bra, det går inte. Jag är så fruktansvärt tankspridd nu. Har varit det hela dagen... Ville så gärna sett min älskade syster spela men ibland måste man göra val som inte är roliga.
Så jag, mammi, Elina, mormor och morfar fikade på stan en stund på eftermiddagen istället.

Ridning imorn då. Sen firande igen. Premiär för den nya hjälmen jag fått av mammi imorn då. Finfin :-)

Ikväll blir det idolfinal!! Vettefan vem som ska vinna alltså. Just nu gillar jag både Jay och Minnah (rättstavat?) lika mycket. Det blir väl inte föräns man hört finalpowerbaladlåten man kan bestämma vem man ska rösta på. Så är det för mig iaf..

Jävla nittonåriga äckel

Står i duschen som saknar duschdraperi..
Ser den vidriga kroppen i det blanka kaklet.
Vrider på värmen mermermer för att så snabbt som möjligt få imman att ta bort bilden..
Ångest ångest ångest !
Finns det något att skada sig på?
INTE ETT JÄVLA PISS
Gud... Jag vill bara dö
Fy fan...

Idag ska jag till min far och ha kalas... Jag vill inte... Inte nu.. Men när jag väl är där kommer det säkert gå bra.

Intensivt att fylla år

Imorgon fyller jag då 19. Kan knappt förstå det själv! Men men...
Helgen kommer bli intensiv! Orkar jag med så mycket, undrar jag själv...
Imorgon blir det kalas hos pappa med familjen där, tre timmar. Men först kommer mamma nån timme innan jobbet och firar mig.
Fredag kommer mormor och morfar ner från Stockholm. Då ska vi ner till Falkenberg och titta på min systers teater "folk och rövare i kamomilla stad". Så det blir fyra timmars perm.
Lördag blir det först ridningen. Direkt efter det ska vi med mormor och morfar fira mig. Denna perm bli på sex och en halv timme.
Som sagt väldigt intensivt. Men det är ju bara att återvända till piva om det blir för mycket. (vilket det lätt blir på kalas med släkt och så)

Jag skulle egentligen ha vårdplanering på fredag , men jag hörde någon säga att den tydligen är flyttad till måndag. Jag blir så trött på möten som bara skjuts upp. Egentligen skulle jag haft möte med min öppenvårdsläkare i måndags men vi hade inte det eftersom jag ska ha vårdplanering och då är alla med på den i stället.
Men jag kanske hörde fel, den kanske är på fredag?

Idag till lunch fick jag bara en tom tallrik i från köket. Personalen tyckte det var mycket lustigt och ringde köket. Då visade det sig att det hade kommit en pizza (i riktig kartong och allt!) och då tog personalen för givet att det var personalmat för det har aldrig kommit en sån pizza förut. Men det var till mig! Haha alla de andra patienterna satt där med sin tråkiga sjukhusmat. Men jag äter inte lök, oliver, paprika m.m. Sånt som är på en veg.pizza och inte pizza just nu heller xD så jag åt upp all ost och svamp. Ganska knäppt, jag som hellre vill ha enportionslingonen man fick till maten idag fick pizza.. och det fanns nog många patienter som mycket hellre ätit min pizza än sjukhusmat med lingon ;-)

Det går för fan bara runt runt runt

För nästan exakt tre år sen flyttade jag till ett behandlingshem. Vi var så hoppfulla, jag och min familj. Vi trodde verkligen på någon magisk lösning. Att det skulle få mig frisk!
Men det fanns ingen magisk lösning. Inte ens behandling fanns det. Eller "miljöterapi", det var min behandling. Har fortfarande inte fått kläm på vad "miljöterapi" är.
Det gjorde mig inte frisk. Det enda som hände var att jag bodde där det jobbade underbar personal, jag kom överens med de flesta men vissa var verkligen underbara. Och jag fick ta hand om två ubergosiga hästar och jag blev bästa vän med en vildkatt. Men efter ca 6 månader blev mitt självskadande så intensivt att jag på midsommarafton skickades till bup igen. Det bestämdes då att "varje gång Julia skadar sig så hon måste uppsöka sjukhus ska hon hit igen (bup) i minst 5 dygn". Den sommaren spenderades på bup, hela förbannade sommaren nästan. Och jag blev sondad för jag hade slutat äta. När jag sen kom tillbaka till beh.hemmet började helvetet! Jag skickades fram och tillbaka, fram och tillbaka... Som en jävla vante typ 30 mil enkel resa mellan beh.hemmet och bup. Ibland stannade jag bara fem dygn, ibland några veckor.
Men när nästa sommar kom orkade jag verkligen inte mer! Jag var helt slut! Den sommaren började med gipsade armar och vak i veckor! Men slutade med en hemflytt till vbg igen! Mina föräldrar (med flera, och jag så klart) tog beslutet att jag skulle hem igen!
Var skadefri i 144 dagar... Sen börjades det igen.. Överdoser och skärande. In och ut på PIVA. Ibland gick det månader emellan inläggningarna.
Men nu är jag ju inlagd igen.
Jag är 19 nu (el. På torsdag), jag las in första gången när jag var 13.

Min samtalskontakt har tagit upp beh.hem nu. Ett specielt. Hon tror att just det skulle vara ett ställe för mig. Jag kan hålle med henne, kanske. Svårt att säga när man bara läser om det. Jag sa att jag förlorar ju inget på att kolla lite närmare på det?
Jag vet inte om det är rätt beslut att flytta till ett beh.hem..
Om jag följer min plan jag har nu kommer jag bo hos min far och inte göra så mycket om dagarna om dagarna. För praktik fixar jag inte. Men jag ska ta hand om Ester och så ska jag köpa en kanin! En söt liten kanin! Gud vad jag längtar! Måste bara bli lite stabil och bättre och skrivas ut förstås.

Jag saknar min Ebba.... träffade henne några få minuter idag. Min lilla bebis. Gud varför får man inte ha husdjur på psyk?

Förbannade diagnos

Yeay! Idag ska jag få gå ut i en timme med mammi! Fy fan vad skönt det ska bli alltså... Det får bli hajen, måste köpas lite (mycket) pepsi och lite hygienprylar.

Jag har funderat.. Jag kommer aldrig (om jag inte får rätt hjälp) kunna fungera bra i normala sociala sammanhang, tex jag kommer aldrig klara av ett jobb, gå i skolan, umgås i större grupper m.m. Jag kan inte betee mig som man ska, hur man är social och skaffar vänner och hur man liksom bara är "normal".. Jag tänker inte som andra. Mina hjärna fungerar på ett annorlunda vis. Och jag HATAR det. Förbannade autismspektrumstörning! Varför just jag? Och så slänger vi på en bunt andra diagnoser på det.. Jag lyckades inte i skolan. I gruppen kände jag mig så annorlunda. Jag betedde mig inte som de andra. Jag kunde inte vara social och normal. Jag grubblade på hur jag skulle vara och bete mig.. Men jag kom inte på nåt vettigt svar. Det är så mycket som är fel på mig. Som jag märker att de andra gör men inte jag. Och att typ mer än halva programmet är översociala pga adhd och jag är undersocial gjorde inte saken bättre...
Så det jag har kommit fram till är att jag kommer aldrig klara att ett normalt liv som innehåller jobb, vänner, familj m.m om jag inte får hjälp med att leva med min diagnos. Hjälp med hur jag ska agera och vara.. Jag kan aldrig bli av med min diagnos, men jag kan lära mig leva med den bättre och bättre så den inte syns lika mycket.. Liksom.

Jag kommer bo hos min far i nåt halvår när jag skrivits ut. Min syster orkar inte mer. Hon ska inte behöva se sin syster ligga blodig, inte behöva va ensam för vi är på akuten, inte behöva höra våra bråk om "sjuka" saker, inte behöva höra våra prat om det "sjuka".. Så nu får det bli pappa ett bra tag.

Jag kommer tyvärr sluta

Jag ska sluta på plönninge... Skolbiten har varit lätt som en plätt men allting runt omkring har inte fungerat, inte den sociala biten. Men jag är sjukskriven terminen ut för då får jag mitt bidrag och ersättningen för december.
Min hjärna är ständigt överbelastad när jag är där pga allt som händer, alla detaljer, alla sociala kontakter m.m och pendlingen gör mig väldigt utmattad, jag somnar på lektioner och raster och stressad blir jag av det när jag reser hemmåt. Jag fixar inte egentid (enamtid) det blir ständigt nya skärsår, eller så ligger jag bara nerbäddad i sängen och vågar inte gå upp för då blir det för svårt att stå emot. Jag umgås bara med de andra ungdomarna när jag röker och känner mig inte som en i gruppen, jag har inte fått mig en nära vän. Bara massa "mellanvänner"... Som man känner mellanbra. Men jag är somsagt bara med dem när jag är vid röksvampen.
Neej, det är så mycket som inte fungerar.. Jag kan/orkar inte gå kvar. Det är för mycket sjukt i mig, eller för lite friskt..jag är i för dålig psykisk form. Jag trodde plönnnge skulle göra mig bättre, men det har gått åt det motsatta hållet sen jag började.
Och om jag bestämmer mig för att bli frisk så kan jag inte heller gå kvar. Jag har inte energin att kämpa allt jag kan mot de sjuka och samtidigt gå i skolan och klara det. Det går inte.. Så hur jag än gör kommer jag bli tvungen att sluta.
Men vad som händer efter jul? Ingen jävla aning

Under praktiken blev jag utfryst och lämnad ensam av de andra tre. De pratade inte med mig, de väntade inte på mig, de gjorde sitt och gick sen. För de var "de tre vise männen", "ABBA minus en", "vi tre mot världen" och "det är som om vi tre sitter ihop".. Blev så ledsen att jag inte ville gå till praktiken mer. Men det bestämdes att en fritidsledare skulle vara med hela tiden. Så mestadels var jag med den. Men det blev mot slutet tjaffs, de tyckte att de arbetade mer än mig vilket inte var sant. Men när vi snackat en stund blev jag ledsen och irreterad och sa som det var. Att jag inte kan ta egna initiativ, att jag behöver klara, tydliga instruktioner och någon som säger åt mig exakt vad jag ska göra. Då sa de att de borde fått veta det tidigare.. Men men, skit samma. Jag ska Inte fortsätta.. Jag kommer sakna vissa i personalen jävligt mycket, men ingen direkt i klassen. Men i de äldre klasserna kommer jag nog sakna vissa.
Tur att Facebook finns.. Men det blir väl som det alltid blir. Några meddelanden då och då som den slutar upp att komma/skickas.

Snart kommer mammi hit med lite fredagsmys - tuggummi och julmust light
Och jag har upptäckt tv i mobilen ! Skitbra när man är inlagd måste jag säga! Men måste verkligen ta reda på att det helt säkert inte kostar extra. Tittar via gratis appar så det borde inte kosta?

Jag önskar att jag kunde bli frisk
Jag önskar att jag verkligen hade motivation
Jag önskar att jag kunde hitta en behandling som kunde göra mig frisk
Jag önskar att jag var starkare

Jag utsätter min familj för så mycket... Jag utsätter min syster för så mycket skit! Ska hon behöva se allt hon ser? Ska hon behöva höra allt hon hör? Ska min hund behöva "hålla sig" väldigt länge för att vi är på akuten och inte kan gå ut med henne? Ska mina föräldrar behöva ta ledigt för att va med mig på operation, akuten, för att vakta mig m.m? Jag har tusen sånna här exempel...

Jag vill inte bli frisk för att jag är så rädd att överleva utan skärandet. Att det ens är möjligt är fruktansvärt svårt att tro.
Men min familj får "ta hand om" mig. Och jag är 19.. Det ska inte vara så..
Fan jag vill att de ska slippa all skit alltså.. Men då måste jag verklign kämpa för att bli frisk.. Men motivqionen är ju för i helvete inte där!! För fan kom fram nu!

Uppdatering

Är på PIVA nu. Blev först på morgonen röntgen efter att ha svalt något mycket olämpligt, men det var ingen fara. Åkte hem och mamma åkte till jobbet. Skar ett litet jack precis på "en av de rätta" punkterna och träffade artären. Blödde som en tok och tuppade tillslut iprincip av. Min far hittade mig och jag fick åka ambulans till akuten. Hade då piggnat till lite grann. Under natten sen fick jag fyra-fem påsar blod och på eftermiddagen blev det LPT och förflyttning till psyk. Har vak och blir galen av det. Men jag har läkarsamtal idag och hoppas då bli av med det.

Men jag kan säga en sak:
Min "dröm" om att blöda till döds, är fan inte skön. Hur jag mådde var typ värre en än överdos. Mådde så sjukt illa, sjukt svag, svimmningar, svättningar, lätt förvirring m.m. Nej. Det var inte som jag trodde!


Av med vaket men LPT är kvar..
Orkar inte mer, vill bara dö.
Men minsta lilla och jag får vak. JÄVLA skit

Ändring

Bloggen ska förändras lite. Kanske har jag lämnat ut mig själv lite för mycket... men jag kommer fortfarande skriva om allt som händer och så. Det blir nog bara en liten ändring. Men för tillfället skrivs det inte så mycket. Men det kommer och går. Tar ett tag att gå igenom och radera eller ändra alla inlägg också

Redo för kyla

Idag tog jag bussen till gekås alldeles själv. Det behövde inhandlas vinterridgrejer..
köpte massa nödvändigt! Och även onödigt såklart.

Imorgon är det skola
Imorgon börjar jag ett nytt straff
Imorgon börjar APU:n
Imorgon måste jag spela "den andra Julia".

Dena andra Julia. Det är den julia som de där nere känner mig som. Den ytliga (jag menar att ingen känner mig djupt. Alla känner mig mellanbra tror jag) och i vanliga fall glada julia, förutom som det är nu då. Då jag nu drar mig undan väldigt mycket.

GAAAAH VAD JAG RIKGTI LÄNGTAR TILL IMORGON
GAAH JAG LÄNGTAR FAN INTE TILL IMORGON!
Imorgon ska jag också lyckas låta bli att skada mig medans jag är på skolan! :S

Jag har ont lite här och där i min kropp. Ett stort sår i varmen, och ett i låret och ett i vaden. Sen lite mindre här och där också...

Det kändes att bryta alltså..

Jag vill sluta bry mig, kanske, om jag kunde sluta bry mig, skulle mitt liv bli lättare att leva. Jag vill fan INTE bry mig längre...! SERIÖST! Men jag gör det alltså.. Mycket. Men jag vill också släppa allt sånt. Lägga av. Äta vad jag vill, göra vad jag vill. Släppa alla onda mattankar.. se min själv som något lite fint iaf.

Jag har dragit upp det stora såret på vaden, gjorde det i ksolan i fredags. Jag hade lovat att inte skada mig. Men jag ville.. Så jag gjorde något mellanting då.. Men det var sytt invändigt också. Jag hatar den överaskningen. När man sprättar upp alla stygn och bara väntar på att såret ska glipa stort igen. Men inget händer.. Så det blev till att leta reda på den dumma insidetråden och sprätta upp den också.

Men idag var det superhemskt. Jag fick avbryta ett ridpass. Och tårarna kom. Men jag hann knappt rida i tio min innan jag insåg att det inte skulle gå. Det gjorde för ont... Så jag hoppade av min häst. Och grät. Det hade varit så mycket lättare om jag struntat i det från första början, inte gjort ett försök som jag misslyckades med...

Längtar till APU:n nu alltså! Ska fan bli kul, seriöst!

Knas?!

sövdes i natt. De lagade ett sår på benet och ett litet på ena armen.
Men jag måste passa mig nu. Sjukhuset börjar tveka, inte vilja söva mig mer. Och då kan jag ju inte bli lagad. Läkaren hade lite problem igår. Hans bakjour sa att såret skulle lagas, samtidigt som operationspersonal sa att de helst inte ville. Men tillslut blev det så att jag sövdes iaf!

Jag vill sova! Jag är sjukt trött alltså! Så när jag kom till skolan gick jag till mitt rum för att sova men då kom personal och lyckades övertala mig att gå till lektionen. Fast jag jobbar inte...
I eftermiddag ska vi till stallet. Det ska bli kul tror jag. Men jag kan inte rida, tror jag. Jag får testa, fast jag vet inte om det är ridning idag eller inte.

Nu har min mamma bestämt att jag inte får vara på mitt rum på lunchen, så jag måste vara i dagrummet!. Fy fan, jag som vill sova! Vill helst inte göra det i soffan i dagrummet..

Nej, det går inte så bra

Livet är ÅT HELVETE! Fan alltlså.. Det går inte alls som jag vill att det ska gå!
Jag pendlar till skolan nu. Sover bara en natt i veckan fram till jul.
Jag ska nog börja träffa U-C två gånger i veckan nu.
Det är ganska jobbigt med maten nu.. Och därför har jag skurit mig lite ibland. För tillfället sitter jag i klassrummet nyskuren.. Jag tänker mycket på vad klasskompisarna tänker om mina psykiska problem..
Men jag orkar snart inte bry mig, för jag kan inte fortsätta skada mig när jag är på skolan. Jag kan inte vara på min APU i stallet om jag har öppna sår överallt. Så Fan.. Skitsamma om de tycker jag är ett jävla ätstörningsbarn också. SKITSAMMA! vafan, de har nog fattat att det är något knas med maten vid det här laget..

Alla vet! ALLA.. Alla vet att jag tog en överdos. I SM alltså. Det känns inte så kul. Jag har inte riktigt fått reda på hur de vet. Men fan.. Det känns halvkul att alla vet att psykbarnet försökte ta livet av sig.

Jag har skaffat mig en iPhone nu, och jag älskar den. Det är den och jag alltså!

Jag orkar verkligen inte leva mer.. Eller, jag orkar verkligen inte leva det liv jag lever..

Men igår gjorde vi något kul! Vi körde ner en traktor i lera så den satt ganska så fast och sen lärde vi oss bärja varandra med en annan traktor. Och vi turades om att att vara i den som satt fast och den som bärjade. Så om någon fastnar med en traktor, Ring mig ;) Tihi...

Jag är verkligen ett jävla pucko! Jag har skurit ett långt sår på längden på insidan av vaden! JÄVLA IDIOT! Insidan av vaden, va anväder man den till? Jo, som inihelvete när man rider. AJ! FAN! Att jag inte kan tänka ordentligt!
I måndags red jag en jättesöt liten häst. Hon var duktig och söt, aaw. Det finns så många fina hästar här. Bara 70 st.

Jag längtar faktiskt till min APU nu. Det ska nog bli bra ändå. Att arbeta i stallet i två veckor, och få lite bonusridning om man har tur.

Men vad ska jag göra för att få ordning på livet egentligen?

Idag var hon på banken alldeles själv

Somande nio igår, utan medicin. Vaknade sedan kl 01.30, fick gå upp och ta den då i stället..
Idag var jag först på VPM. Hämtade medicin. Hade med mig puppan så det gick ganska segt eftersom hon ska stanna och lukta på ALLT. Efter VPM begav vi oss in mot stan och jag gick in på kvantum och köpte lite pepsi. Sen gick vi vidare till SEB. Min dosa är spårlöst försvunner, så jag kan inte betala räkningar eller flytta pengar. Känns inte bra att inte kunna betala mina räkningar alltså, så jag hade bestämt mig för att skaffa en ny. Och det gjorde jag alldeles själv! Fan, jag är stolt alltså! Den var gratis också. Trodde den skulle kosta några hundra, så det var ju en posetiv överasskning. Fan vad det underlättar att vara myndig!

Nu har VPM bjudit in PIVA också på mötet som är på måndag. Varför vet jag itne men läkare och personal ska vara med därifrån och mötet ska vara på PIVA som jag fattar det. För "PIVA flyttar aldrig på sig".
Imorgon är det möte på skolan. Men jag tänker inte vara med.

Fan.. Jag känner mig riktigt jävla olycklig alltså.. Känns piss alltså.. var länge sen det kändes så.. Mörkt? Gaah vafan.. Men visst finns det ljusa stunder i livet också.

Hoppas att mammi kommer hem snart, ska åka och kolla på en iphone.
Funderar på om jag skulle ta och dra ner till stan nu. Ta en fika eller nåt. Neej, imorgon är nog bättre..
Eller kanske man skulle ta och röka lite alltså..? Yummi. Funderar på att sluta, seriöst.

Vi har blivit såååå bortskämda!

Nu sitter vi på tåget hem. Det har varit både bra och dåligt.
Har blivit grymt bortskämd, fått skor och kläder. Så snälla de är..
Men maten har varit grymt jobbigt. Och mina självmordstankar också. Att inte skära sig har varit fruktansvärt. En dag tänkte jag "Nej jag skiter i om jag är här, jag gör det ändå". Men jag gjorde det inte.
Allt är piss och jag är riktigt olycklig.. Ångesten är på mig hela tiden, och jag vill bara dö. Fan alltså...

Men en sak är bra! Jag har fått igenom min ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Jag fick full ersättning i tre år! Det är 7000 i månaden före skatt tror jag (+ studiebidrag). Men vafan, det är de pengar jag skulle fått under året jag nu har levt på mina försäkringspengar.. Nu kanske jag tom kan sätta tillbaka lite på kontot.
Jag har iaf bestämt mig för att köpa en iPhone =) Men jag kommer ju betala hela den själv och månadskostnaden för den. Jag kommer också betala månadskostnaden för min medicin nu när jag får pengarna.
Jag kommer få för hela juli, augusti, september, oktober och november på en gång tror jag. YEAY!


JAG ÄR SÅ ÄCKLIG
Så jävla äcklig
Fy fan.. JÄVLA ÄCKELFITTA
Jag borde dö.. Jag är för äcklig..
Gaah.. Jag är äckligast i världen.
ursäkta att jag är störd....
Att jag skriver störda saker
Men har man en störd hjärna så blir inläggen störda också..

Sötnos

Ridning idag. Fick en underbar häst som jag älskar. Hon är bedårande och jag äääääälskar henne ! Vill ha vill ha! Lektionen gick okej, galoppen gick bra denna gång. Det var lite annat som krånglade med ändå, det gick okej. Det kunde inte direkt gått sämre än sisst.
Men när jag skulle göra iordning henne så behövde jag lite hjälp. Hon har martingal och jag är inte proffs på hur den ska sitta liksom. Av någon anledning så blev det så att två småflickor skulle hjälpa, de visste hur den skulle sitta men de nådde knappt upp till huvet på henne. Och de gjorde lite allt möjligt konstigt ;) Men tillslut blev det som det skulle. Jag fick hjälp med det jag behövde iaf. Efter lektionen var min mamma inte där, hon uträttade ärenden. Och jag behövde lite hjälp när jag skulle sätta på henne täcket (haha hästen, inte min mamma) och då vågade jag tom fråga efter hjälp själv. Duktiga jag!

Jag är på tåget nu, på väg till stockholm. Det ska väl bli kul... Tror jag. Men det är ALLTID påfrestande att vara där.

Ska jag ge upp? Ska jag skita i allt?
Ska jag kämpa?
Men jag tänker inte ge upp än... Inte för tillfället.

Jag ska börja jogga, och promenera mycket! Jag rör mig tamejfan hur lite osm helst.
Så imorgon, då ska jag ut och jogga! Eller powerwalka.!

Jag ska inte skära mig i stocholm! Det är säkert iaf....

Hypernervös

Imorgon bär det av till stockholm! Yeay...!
Idag har jag inte pluggat ett piss.. Det har mest blivit tv.
Var hos Ra en sväng och hämtade medicin innan. Hur vi ska lösa det i framtiden vet jag inte. Hon tycker det inte känns så där skitbra att ge min medicin varje måndag när jag är på väg till skolan. Och det kan jag förstå.. Hur ska hon kunna hon kunna lita på att jag inte gör samma grej igen? Jag måste ju få med mig min medicin till skolan, så jag måste ju ha den själv.
På fredag på lovet ska mina föräldrar ha ett möte med skolan. Men jag tänker INTE va med, det pallar jag inte. Men de vill ha mig kvar, och jag vill va kvar. Eller det vet jag itne om jag vill.. Eller klarar.. Gaah, jag blir tokig för jag vet inte om jag ska välja att gå kvar eller ej. Jag vill samtidigt som jag inte vill.. Jag blir TOOOKIG!
Och en vecka hinner jag gå i skolan efter lovet. Sen är APU! HERREGUD JAG DÖR!
Men det är våran första APU så alla ska vara på skolans olika alternativ. Jag ska va i stallet, och det var ju tur iaf. Men ändå, JAG DÖÖÖÖÖÖR! (APU=praktik) Jag blir hypernervös alltså!
Hela jag är ett enda hypernervöst äckel nuförtiden. Jag är hypernervös jämt alltså.. Gaah..
Jag vill bara slänga mig framför ett tåg och dö.. Samtidigt som jag vill leva.. Och skära mig. Jag har faktsikt inte skadat mig på nästan två veckor nu.
Ivkäll är det idol. Yeay.
Imorgon är det ridning, och vi ska få nya hästar tror jag och jag hoppar VERKLGIEN att jag lyckas bättre imorgon!

SKAM

GUD VAD JAG SKÄMS!!!!
Igår gjorde jag nåt dumt, det blev otroligt pinsamt och jag vill aldrig visa mig på skolan igen! FY FAN VAD JAG SKÄMS, som faaaan...
Jag tog en överdos på skolan. Och de ringde ambulans, de gick inte att väcka mig. Var helt borta.. Så ambulansen kom, med blåljus dessutom! SÅ JÄVLA PINSAMT.. De höll min klass inne, men alla vet att jag blev hemtad. Hela jävla skolan vet det säkert nu. Iaf hela SM..! De har inte berättat varför, bara sagt att jag mådde bättre liksom. Men folk är väl inte dumma! Berättar man inte om någon är sjuk eller skadad så är det fan en överdos eller nåt. Gud, jag vill inte träffa någon i skolan igen.
Imorse vaknade jag upp i panik, jag trodde jag höll på att dö eller nåt. Men jag hade ett rör i halsen. På sjukhuset igår skulle de egentligen sövt mig, för de skulle köra ner två rör i mig. Ett i luftstrupen och ett i matstrupen. De hällde ner kol i min mage, och då var de tvugna att sätta ett i den andra strupen också tydligen. Men de behövde inte söva ner mig, jag var så borta ändå. Men att vakna med ett rör i halsen gav massa panik! Det blev panik och jag fick ingen luft och jag höll på att kräkas och det blev nån form av brottningsmatch med personal. Men jag var ganska groggy då, men röret kunde tas ut. Jag kunde andas själv ändå...
Nästa gång jag vaknade var jag lite mer vaken. Och fattade vad som hänt. Det var inte kul när minnena kom tillbaka. Det jag minns är att Ua lyckades väcka mig en gång, (det var "bra", tyckte jag då. Eftersom jag inte tagit den "sissta dosen" av tabletter) och jag lyckades vingla mig ut i köket, dricka en kopp te och äta lite ost. Sen gick jag och tog resten av tabletterna. Sen kommer jag bara ihåg att Jn (tror jag) lyckades få mig öppna ögonen en sissta gång en kort stund. Sen är det svart tills jag vaknade imorse. På morgonen somnade jag om hela tiden, men mammi kom vid tio, och strax innan hann jag vakna på riktigt och klä på mig. Men de hade klippt sönde min fina kittymunkjacka, totalt.. Men jag fick en sån tjusig landstingströja..

Gud vad pinsamt och jag skäms. Men jag kunde inte göra det hemma. Hade jag inte dykt upp på stationen hade de ringt mamma som hade åkt hem direkt typ. Jag fick mer tid genom att göra det på skolan.. MEN FY FAN, vill inte visa mig där igen.

Det första jag kom att tänka på nästan i morse det var PIVA. Att jag skulle dit, jag trodde det var självklart. Och om jag vägrade skulle jag in på vårdintyg. Men när mamma sen kom till sjukhuset pratade vi lite. Och när vi åkte därifrån hade vi en lösning. Och jag slipper!! Men jag kommer va vaktad. Idag var jag hos pappi när mammi och syster var på gekås. Imorgon är jag hos farmor när mina föräldrar jobbar. Sen följer jag med till skolan för det är föräldramöte. JÄTTEKUL för då kommer jag bli tvungen att träffa skolkamrater. Eller kanske inte, det är aktiviteter imorgon.
Men nångång måste ju bli den första. Sen är det gjort. Det är den första som är värst ju...?
Men skolan har jag nog skrämt.. Undrar fan om de vill ha mig där nu.. De kommer ju vara rädda och så om jag är där, och det vill jag inte att de ska känna. Alltså de kanske inte alls kommer känna så? Men det gör det nog. De har nog aldrig hittat någon som försökt ta livet av sig förut. Om de kommer vara ständigt oroliga och rädda för att jag ska hitta på nåt igen... Så känns det inte kul att va där. Men som sagt så vet jag inte om de känner så.
Tänk om de säger att jag måste sluta? Att jag inte får gå där för jag är för stööörd i min jävla hjärna? Nej, det får jag verkligen hoppas att de inte säger. Tror inte det faktiskt...?
Mina föräldrar ska ha ett möte med skolan, på lovet.

Imorgon ska jag till farmor. Jag tar med min DVD så går dagen snabbt. Och Ebba och Ester är där. Och jag kan plugga. Det är typ HEEEELA dagen..

Men gud, vad jag skäms. Blåljus och allt.. Jaja, de tutade inte där iaf! Men ändå.. Fyyyyyy Faaaaan....!

Usch och fy. Dålig dag

Det var ridning idag, var inte säker på att jag kunde rida eller ej. Men i sissta stundd beslutade jag mig för att försöka. Och det gick. Nu i efterhand kanske det hade varit bättre om jag låtit bli. Jag var sååå nära att hoppa av min häst och springa därifrån gråtandes.
Det började inte lätt för mig. Medans vår lärare byggde banan skulle vi värma upp själva. Sånt är så svårt för jag är så rädd att göra misstag, men jag härmade de andra... När vi sen började med lektionen gick det okej men ändå inte bra.. Jag hade väl inte helkoll på styrningen.. Så ibland gick hästen lite vart den ville.. Men det värsta var sen när vi skulle rida hela banan. Gick inte bra alls, första försöket slutade med att min ridlärare tog tag i hästen och sprang bredvid. Och vi red en och en så alla stog stilla och såg.. När min häst stannade sen var tårarna nära. Inte för att jag inte klarade det, utan för att jag kände mig så mycket sämre än de andra. Min häst tvärstannade framför hindren och sånt.. Fan jag kände mig asskass! Men jag red hela lektionen iaf! Ont i benet som fan och efter det försöket hade mitt självförtroende hamnat i botten och jag gav väl upp då typ. Struntade lite i vad som hände resten av tiden, jag hade redan "förlorat"....

Nästa vecka ska jag sova på skolan lite grann. Det är planen just nu. Men jag måste prata med dem, jag behöver lite mer stuktur. I vissa ämnen är det bara att "jobba vidare". Men jag vill ha det klart och tydligt, vad som ska va gjort den och den veckan. Sen behöver jag hjälp att ordna upp mitt arbetsbås. Jag har inte satt in ett enda papper i min perm, de ligger utspridda över hela båset. Ingen ordning alls därinne..

Jag känner mig ensam. På skolan. Alla har någon, i klassen. Men inte jag. Ålderskillnaden kanske bidrar till det lite. Jag är snart 19. De flesta är 16.. Men det beror nog mest på mig, hur jag är som person. Jag har så sjukt svårt att bli vän med folk, och folk vill väl inte bli nära vän med mig. Men det är väl lika bra, så slipper jag belasta dem med min "skit".. Jag har väl nån sådär som är närmare än andra. Men inte alls som de i klassen som har varandra.

Tankar på döden kommer och går väldigt mycket. Ena dagen är döden, min död, det enda jag kan tänka på. Och nästa dag tänker jag inte alls på det. Men det är tankar.. Bara tankar.

Tankar på att hoppa av skolan har jag haft ganska mycket. Lika bra att hoppa av för jag vet att jag inte kommer ta studenten. Det är tre år kvar, och inte en endaste chans att jag kommer orka/klara att gå på kvar så länge. Så antingen hoppar jag av nu, ger upp utan att kämpa för jag vet att det inte är någon ide. Eller så njuter jag av plönninge så länge det bara går, och när jag väl hoppar av så har jag ändå fått njuta av det så länge som möjligt. Kanske år?
Eller så kämpar jag? För det KANSKE går?

Det var länge sen

Det var ett tag sen jag skrev. Jag har tappat lusten för tillfället.
Det är ganska piss just nu. Men trots att jag skurit mig mycket har jag klarat mig borta ifrån PIVA. Härom dagen fick jag sövas och sys igen. Närmare 130 stygn. Igår fick jag vara hemma från skolan igen för jag hade typ infuensa och mitt ena ben var så svullet och jag kunde inte gå. Uscha, det ser helt stört ut, skitsvullet och äckligt. Idag är det ridning, men jag kommer nog inte vara med, jag kommer säkert bara dra upp en massa stygn om jag är med. Missade i måndags också. Jag pendlar just nu, fram och tillbaka varje dag. Så ensamtiden inte blir lika stor.
Men jag saknar skolan, och mina skolkamrater.. Men jag ska inte vara här och skada mig bara för att jag vill vara med dem. Det är bättre att jag skyndar långsamt och sen kan vara där helt och sadefritt.
Jag ligger efter en del, men inte superhårt. Jag har precis gjort ett matteprov. Det tror jag gick bra faktiskt.

Fan jag vill verkligen rida idag. Men jag hatar fan en viss person just nu.. Jag råkade säga att jag var så trött på de ridlektioner vi haft för vi bara red runt runt runt hela tiden, och jag sa även hur mycket jag tyckte om en viss häst. Idag ska vi göra ltie andra saker än det tror jag och jag skulle få den jag tycker om. Det är snällt menat men för mig blir det en fruktansvärd situation.
Hoppas jag kan rida på lördag då!

Gökboet

Nu är det värsta gökboet här på avdelningen alltså! Seriöst..! Nästan alla är helt koko..
Jag vill härifrån! Nu..! Jag vill inte vara här... Visserligen har jag mycket frihet. Jag får gå ut med mammi och pappi och så. Men jag ska inte vara här. Jag ska inte vara på PIVA, jag trodde det var slut med det. Men så klantar jag mig och skär sår och skit och sys med strax över 100 på nån vecka. FAN JAG ÄR DUKTIG.....! NEJ SKUT MIG!
Jag har starka funderingar på att hoppa av.. Jag satt och grät som fan igår. Jag tänkte "Jag kommer förr eller senare klanta mig, sabba skiten! Bli avstängd pga mitt självdestruktiva beteende. Så varför inte hoppa av nu?"
Gör jag det nu gör det ltie mindre ont. Ju längre jag går där, ju mer fastna Plönninge i mitt hjärta! Och allt som finns där, det vill jag inte lämna men lämnar jag det nu älskar jag det lite mindre än jag gör om någon månad eller två... Så varför inte göra mitt lidande lite lättare?
Jag vill verkligen inte sluta där, men jag vet att jag inte kommer kunna gå kvar..
Eller kanske finns det en lösning? en hjälp? Någon/något som kan se till att det visst kommer fungera? Om det göra det, så kan den väl komma fram nu? Snälla, det är nu jag behöver den lösningen?... NNEJ MEN SKIT I DET DÅ!
jag vet inte vad jag ska tta mig till.. Hur jag ska rädda min dröm..

Och jag känner mig så ensam.. Alla på skolan har någon. De flesta har flera, men alla har en, minst en som de känner att de verkligen litar och älskar och alltid har. Och i klassen är jag liksom inte meed i den där stora gruppen.. Jag är lite med, lite här och där. Men inte som de andra är. Det inte är så att de anddra fryser ut mig! Inte alls! Det är väl det att jag kan närma mig dem, att jag på nåt sätt inte kan ha dem nära mig.. Att jag omedvetet drar mig undan? FITTA JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV! RADERA DET SJUKA! PLEASE!
Jag skulle lätt ge alla mina pengar, tillgångar till en tablett som raderade hela min sjukdom, hela min autismspektrumstörning, hela min störda det i mitt störda tänk..! Och fick börja om, dagen innan jag skar mig första gången. När jag var 12 år och rispade min arm...
Det skulle vara värt så mycket alltså... Men deeEET FINNS INGEN SÅÅN SKIIT!

Ursäkta att jag är lite STÖÖÖÖRD idag
Känner mig helt jälva utflippad...
Men jag HATAR mitt liv...

Dessutom harjag ett sår på armen som läker lite konstit och jag är lite orolig för att få ett missbildat ärr.. Yeay.,. Får väl se hur det läker. Men det ärr inte jättestort men det kommer kanske bli mitt konstigaste ärr.. typiskt

Misslyckad idiot

Jag är i varberg nu. Jag åkte hem igår. Veckan har inte varit bra alls och jag har inte klarat av den frihet som jag får på skolan. I tisdags skolkade jag hela dagen, låg på mitt rum och tyckte världen var skit och bara mådde piss, tyckte synd om mig själv.
Så det har blivit ganska många nya skärskador.. Flera stora på benen och ett i handleden. Så jag kunde inte vara kvar på skolan. Så jag åkte hem igår och vi åkte till sjukhuset. Och idag ska jag sövas och sys. Sen ska jag läggas in. Jag tänker gå med på en frivillig inläggning, jag har blivit övertalad och insett av det är nog det enda sättet att rädda min skolgång.
Om jag lägger in mig nu, så länge som jag och doktorn tycker det behövs och sen blir lite bättre och kan komma tillbaka till skolan. Så kan jag ju gå kvar.
Men lägger jag inte in mig säger de att jag kan sabba allt och skolan inte vill ha mig kvar. De kan inte ta de ansvaret. De vill itne ha mig där om jag skär mig sönder och samman.
Så ja, jag tycker nog att en frivillig inläggning kanske är det bästa. Även om jag verkligen inte vill.. Men jag har skolarbete med mig som jag ska göra medans jag är där, så jag kommer inte komma efter. Men även om jag inte orkar göra allt som jag fått med mig så kommer de hjälpa mig komma ikapp när jag kommer tillbaka har de sagt. De på skolan vill verkligen att jag ska klara skolan! De vill verkligen hjälpa mig på alla sätt de kan!
Men nu när jag skadat mig så här mycket är det OK att äta lite. Eller att äta lite så jag kan skada mig lite till....? Men det enda som jag istort sett kan äta nu är nötter. Men poängen är lätt nere på noll..
Men fan i helvetet!!!! JÄVLA SKIT! Jag vill inte va hemma, i varberg, på helvetes PIVA! det är inte där jag ska vara! Jag ska fan i på plönninge! Jävla idiot! Fan! Jag är så dåligt, så misslyckad, så jävla dum......! Jag klarar ingenting! Inte ens två månader in i terminer kom jag. Och nu sitter jag och väntar på att operation ska ringa och säga att det är dags. Vi bor så pass nära så de ringer när de fått en lucka i schemat. Och sen efter det, in på PIVA... FAN FAN FAN Varför ska jag ALLTID strula till det? Gaaaaaaah!!
Igår innan jag skulle hem kom det en vän till mig när jag rökte. Jag har aldrig berättat för någon hur det är nu, hur jag skadar nu eller hur jag mår. Men igår frågade hon hur det var och då sa jag att jag skulle nog läggas in. Och hon frågade varför och då berättade jag. När vi stod där och pratade kom kuratorn (som för övrigt är jävligt snäll, alla gillar henne. Hon var SMfritidsledare innan) och vi började prata. Hon sa att hon gärna vill träffa mig. Att hon gärna vill hjälpa om hon kan. antingen om vi pratar, eller så kan vi mejla, skriva brev eller nåt. Men jag pratar nog hellre isåfall. Kanske kan hon hjälpa mig klara det här? Kanske...?
Men läget var kasst med mig och min vän märkte det och hon var för snäll. Hon erbjöd mig film, sitta och röka eller gå till hennes rum och prata. Jag hade lektion men hon hade slutat. Så vi gick till hennes rum. Där berättade jag en del om mig själv och mina problem.. Var väldigt tveksam först om jag skulle eller ej. Så att jag inte skulle trigga eller ge henne några dumma ideer. Men hon ville så gärna att jag skulle prata. Så jag gjorde det. Och hon berättade lite om sig själv hon med. Jag sa till henne att jag hade "svårigheter i sociala sammanhang". Så även om jag inte säger "jag bryr mig om dig också" när hon säger att hon bryr sig om mig så gör jag verkligen det. Eller bara för att jag itne ger henne en massa fina ord och komplimanger och säger att jag tycker hon är en väldigt fin vän, så betyder inte det att jag inte tycker om henne och inte har något att svara tillbaka med när hon säger snälla saker till mig. Det är bara så svårt att visa känslor, säga förlåt, säga att jag tycker om någon m.m.

Det blev itne som planerat,..

Flera av såren är läkta och det är bara två som är liksom öppna nu.

Var på gekås igår. Där försvann 2000 ungefär.. Bra haha.
Köpte massa nödvändiga saker, men såklart också onödiga saker.
Men bland annat köpte jag en till våg, så nu denna veckan ska jag väga mig på båda varje gång, för att se skillnaden och så. För sen ska jag ha den ena hemma och då vet jag om jag ska dra av el lägga till nåt hg eller två.

Imorse var jag hos U-C. Det gick bra. Hon är väldigt trevligt och bra.

Första lektionen idag pratade vi lite om diagnoser, alltså de som de flesta i klassen har.
Alla fick säga sina diagnoser om de ville, alla sa sina utom jag. Jag är den enda som har "autismspektrumstörning".... Och det har ingen annan med att göra med.. Eller vet vad det är heller och jag ville inte att läraren skulle behöva informera alla om min diagnos.. Eller fan svårt att förklara varför men jag ville verligen inte säga.. så det gjorde jag inte iaf..

Ivkäll är det häst. Fan vad jag längtar. Men först ska jag och Alexander laga mat, som jag inte får äta av. För nu jävlar är det straff.. Fan.. Igenting får ätas.. Och så är jag tjock som fan efter helgen jävla skit. Äckel..

Älsklingsbebisarna... :(

Imorse tog jag tåget som gick 10 i sju. Det var ganska skönt att sitta och chilla i lugn och ro faktiskt. Men när jag vaknade tidigt tidigt och gick upp för att väga mig, fanns där ingen våg.. Lite småpanik men det la sig ganska snabbt. Den var ju kvar på skolan.
När jag kom till stationen visste jag att skolan skulle bli sena, så jag satt mig och väntade. Men klockan tickade och efter en halvtimme börjde jag bli lite fundersam.. Efter 40 minuter kom Ua tillslut.
Väl på skolan hann jag knappt in på rummet och fixa mig, för lektionen hade redan börjat. Det var djurkunskap. Vi ska skriva om ett djur. Jag valde degusen.. Men gud, när jag satte mig och började skriva började mina tårar rinna. Britta och Alma.. :(:(:(:( Jag sålde dem förihelvtee för att börja här! Om jag skulle sabba allt har jag förihelvete gjort mig av med mina bebisar helt i onödan! Så fan! Jag ska klara detta, annars har jag sålt mina älskade bebisar för ingenting!!
Gud vad jag saknar dem...
Dagen är inte lätt idag. Ångesten och suget är inte lätt.. Tårarna vill komma hela tiden... Men det gör viljan att gå kvar också! Så fan, inte idag! Jag ska fan klara att va här hela denna veckn iallfall! Imorgon är det juh ridning också..! Inte vill jag missa den!!!
Men naltrexonet har jag inte tagit. Det går inte nu, jag måste ha möjligheten att kunna liksom.. :/ Eftersom maten krånglar så nu, listorna. Så måste jag ha möjlighet att kunna skada mig när som, var som.

Ikväll är det skytte tror jag.. Grejen är att det har varit lite hmm.. killproblem. En kille har varit lite på, och i turkiet sa jag att jag itne var intresserad. Tog mååånga sms innan han fattade att jag INTE ville. Och nu har han (säger han men jag vet inte... ) lovat att han endast vill vara min vän och att vi har glömt det andra. Okej, om det vekrligen stämmer. Men jag vet inte. Och han är i skyttegruppen och jag vill inte direkt vara med honom för det verkar typ som om han ändå hoppas lite, eller så varje gång jag är lite extra snäll. Men jag får väl lite på honom, att han inte vll något mer han heller... För det vill jag verkligen inte..

Jävla helvete.. För fan...!

Gårdagen var ingen bra dag...
Ångest och sug gör mig tokig. Fan. Från det att jag steg upp igår morse hade jag ett helvete. Ett JÄVLA helvete.
Jag försov mig till och börja med. Och jag hade inte vridit tillbaka klockan efter turkiet så jag trodde att klockan var kvart i tio, och tåget går tjugo över. Så panik panik panik! Jag hade ju inte medicinen, jag skulle egentligen träffat U-C halv nio. Så verklig panik för jag fattade fan inte hur jag skulle hinna förbi VPM och sen hinna med tåget.
Ringde min mor och då sa hon att klockan bara var kvart i nio. Paniken sjönk en aning.
Ångesten var sjyhög och jag ville dö. Jag övervägde att vandra förbi apoteket och köpa mig en överdos och blanda med medicinen jag skulle få från VPM. Jag övervägde att göra ett nytt försök att skära upp mina handleder. Jag övervägde att ge upp. Jag orkar fan inte.. Jag vill inte, jag vill dö, ge upp och bara dö...
Men jag sprang förbi VPM och hämtade medicinen och sen vidare till stationen. Jag hann, men jag hann inte skära mig. Och jag kom på lite förståndigare (?) tankar.
"Ge upp? NU?! Men gud, nej jag går ju fan på plönninge och får göra det jag absolut vill! Blir det värre, så kanske. Men ge upp nu?! NEJ, kämpar lite till fan!!"
Så jag hoppade på tåget. Men jag satt för mig själv hela resan. Och lyssnade på väldigt glad (ironi) musik...
Väl på skolan sa jag till personalen att jag redan tagit mitt naltrexon till frukost. En lögn så klart. Sen stängde jag in mig och skar mig. Skar två sår i benet.
Gick sen på lektion men kunde fan inte jobba ett piss.
Sen på rasten skar jag mig en gång till.. Iarmen. Mamma berättade jag för, och hon berättade sen för skolan. Såren var inte jättejätte stora men såpass att jag kände mig tvungen att låta skolan få veta. Inte för att jag skulle till sjukhus eller så, utan för att skolsyster skulle se och lägga om.
Lite senare kom Js, en fritidsledare och pratade med mig. Och vi gick till skolsyster, men hon hade gått hem. Men han och kuratorn tittade på såren och sa att jag borde åka till sjukhus.
Frågan var då om de skulle åka med mig eller om mamma skulle. Efter att ha pratat lite med mammi och så kom vi fram till att jag skulle åka med mamma. Eftersom jag inte känner personalen så väl och eftersom det kan bli bråk och så kändes det bäst så.
Men skolan skjutsade mig till vbg. Js gjorde.
Jag och mamma åkte till akuten. Efter typ 4 timmar fick jag träffa en läkare. På akuten blev det mycket bråk mellan mig och mammi... Uscha vad jag var arg..!
Läkaren och vi kom till slut fram till att jag skulle sövar morgonen dagen efter (idag).
Så imorse åkte jag och mamma till sjukhuset. Men det fanns liksom ingen tid uppsatt på operation för mig. Så vi fick vänta tills det blev ledigt. Och det blev inte föräns efter lunch. Men det gjorde mig inget för jag låg och sov hela tiden.

Men nu är jag iaf ihopsydd både på armen och benet. Känns faktiskt ganska bra eftersom bakterierna finns överallt på skolan. Så nu kan jag röra mig vart som helst utan problem. och såren läker snabbare ju.

Har inte bestämt om jag ska tillbaka ivkäll eller imorgon. Antingen sent ikväll eller tidigt imorgon. Såpass tidigt att jag inte missar en lektion.

Vet ej hur jag ska klara mig i fortsättningen., Känns väldigt svårt nu. allt känns piss..
Tänk om jag sabbar min skolgång? Tänk om jag verkligen sabbar allt?

Turkiet

Turkiet var helt jävla udnerbart!
Vi bodde fan på ett femstjärnigt hotell! Jag och Elina ensamma i ett semesterparadis!
Vattenlande, herregud! Det var helt jävla otroligt! Fan alltså, skara sommarland kan slänga sig i väggen! Banorna var helt sjuka! Värstinggrejerna var fruktansvärt roligt! Frittfallet gick fan i 80 km/h!
Vi åkte in till stan ganska ofta, en dag var det marknad. Man ska ju pruta så klart. Men gud vad det var svårt i början. Men jag och Elina kom i från varandra, så jag var ju helt enkelt tvungen. Jag blev fan prutexpert alltså! Under hela veckan shoppade vi loss rejält, När vi ksulle hem fick vi kasta lite grejer för att få med oss allt nytt. Men inget värdefullt direkt. Men trots det var det ändå svårt att få ner allt i väskan.
Maten var jättebra! Mycket vegetariskt. Men jag kunde inte riktigt ha koll på om det var mjölk i och sånt. Jag fick chansa lite. Men jag tror jag hade någorlunda koll ädnå. Men grejen var att jag hade ju frivecka hela veckan. Och under veckan åt jag nästan tre gånger om dagen varje dag. Vilket aldrig händer här hemma!
Att springa upp för trapporna om och om igen, det var fan svinjobbigt! Och de flesta banorna skulle man ha däck i och de vägde ju en del. De hade en stor vågpol också, och det var också motion!
När vi var i stan vandrade vi ganska bra också!
Vissa dagar åkt jag shälv ganska mycket och Elina låg och solade, men det gjorde itne så mycket.
Jag och Elina bråkade ibland. Jag mådde jättedåligt en dag. Så jag irriterade mig på ALLT! Och hon taggade upp på det. Så vi blev jätteovänner. Men det slutade att jag satt helt förtvivlad på toan och hon kom och kramade mig..
Ibland började vi bråka om vem som skulle fråg aom hjälp. Det tyckte vi båda var väldigt jobbigt. Ibland var reseguiderna ifrån Nazar där, och de talade ju svenska. Då var det inga problem.
En dag åkte vi in till stan och jag köpte äppelvodka till oss. Vi blev lite lulliga på hotellet. Men vi¨ångrade oss ganska rejält att vi inte drack på lörda kvällen då den stora festen var!
Jag beställde inte alkohol från baren en enda gång, fastän det var gratis. Ville inte bli full/lullig utan elina. Plus att jag inte vågade.
Men läsk kunde man hämta hurm yket man ville!
Sissta kvällen var underbar. Hotellet anordnade ett beachparty med öppen eld, limbo, elddans, fyrverkerier och massa fest. Det var perfekt för vi var tvugna att gå upp två på natten mellan lördag och söndag för att ta flygbussen mot flygplatsen på söndagen. Så då var vi uppe till ett, tog en powernap och sen gick upp igen vid två. Resan hem var ganska jobbig! Men medans vi väntade på planet som skulle ta oss från stockholm till gbg åkte vi hem till mormor och morfar och typ vilade.
Det var jättebra för taxi till stan kostade 25 tl, men de hade en buss som gick ungefär var tjugonde minut till stan och likadant hem som kostade 3.5 lire. Så varje gång vi skulle till stan tog vi såklart bussen.
Det enda som var dåligt var att mat och dryck inte ingick på vattenlandet etersom det kunde komma folk till det som inte bodde på hotellet. Och man kunde inte använda pengar på det. Utan var tvungen att handla med sin hotellnycket som ett kredikkort och sen betala för allt när man åkte hem. Och det ville inte vi så vi använde inte det.
Rummet var skitbra, vi hade varsit rum eftersom vi hade ett deluxrum för när jag bokade resan var de vanliga rummen slut. Fan, det märktes verkligen att man bodde på ett 5stjärnigt hotell!
Hotellet kunde ta emot 3500 gäster, men det var "bara" 2500 när vi var där.
Jag var typ veckan samtalsämne för killarna som jobbade på restaurangen. De var väldigt nyfikna pågrundav mina ärr. Och ibland gick de fram till Elina när jag var typ och hämtade mat, och plratade med henne om henne och mig. Och de hade tom luskat reda på mitt namn! :S
För killarna på vattenlandet var jag typ VIP. De behandlade mig lite som en VIPgäst hihi. Det var kul,.

HELA RESAN HAR VARIT FANTASTISK!!

Imorgon drar vi!!

Nu är jag hemma! Kan inte fatta att jag ska åka i morgon! Först till stockholm, sen vidare till Turkiet på söndag. Shit, det känns overkligt alltså!

Jag hinner som tur är rida imorgon! :D Innan tåget till stockholm går. Eller jag valde det tåget så jag skulle hinna. Yeay, hoppas verkligen att det går bättre imorgon än sisst!

det är väldigt svårt vissa dagar att vara avslappnad liksom. Att inte tänka på mat och vikt hela hela tiden. Hoppas jag har det så jävla bra så jag glömmer bort skiten en vecka!! Jag kommer ju förihelvete vara utan våg i en helv vecka!

Jag måste be lärarna om att få gå lite tidigare än alla andra från lektionen (den sissta) på fredagar. Jag klarar inte stressen när vi ska till bussen som ska ta oss till halmstad station. Jag var helt sönderstressad idag, och jag kom ÄNDÅ såpass sent att jag fick sitta bredvid någon jag inte kände. Så jag ska be om att få gå lite lite tidigare än alla andra. Jag pallar inte sån stress alltså..

Brandskydd

Igår kändes det så bra!
De har nog förstått. Inget tjat, ingen kommentar, ingen lagad mat till veganen som inte vill!
Jag kädnes ingen press och det var första gången på veckor tror jag!
Det enda är att de frågar om jag vill ha. Men det är okej, det har vi ju kommit överens om att de ska göra liksom!

Igår var det traktorkörning. Jag körde på treans växel (låg, men ändå). Och jag tyckte det kändes bra! Nästa gång kanske jag fixar fyrans? Vi har börjat backa, vissa kan tom backa med släp redan! Men de har kört mycket innan. Så jag kan inte jämföra mig med dem...

Och igår fixade jag att duscha LÄNGE! Utan ett endaste litet sår! Jag tror det beror på att jag känner mig så lättad! Det känns som om en stor jävla sten har fallit från min bröstkorg. Det här med maten har verkligen oroat mig, gjort mig nervös, ledsen m.m. Men nu är det lungt! Det känns så jäääävla skönt. Det är nog svårt att fatta hur betungande detta har varit för mig...

Idag har vi en väldigt slapp dag!
Nu på förmiddagen var båda lektionerna inställda. Vi har haft brandskyddsutbildning. Men det har varit tufft xD Jag har suttit och sovit! Seriöst... Varför är jag så trött.. Kanske för att jag gick upp 05.20 idag? Och sen några minuters sömn för att sen gå upp en timme senare för jag hade tvättid. Haha, när jag var på väg till tvättstugan ser jag Åa stå och banka på en killes dörr "Hallå! VAKNA!! Du har tvättid nu!!!"
Jag blev arg, hon kunde ju inte ge bort min tid! Men då hade Me skrivit fel på tvättschemat, killens namn på min tid ;) Stackars honom, väcktes typ halv sju i onödan.
Men på utbildningen har vi lärt oss i stort sett det mesta om bränder. Hur man ska förebygga dem, hur man ska reagera och handla (säger man så?), hur man använder brandsläckare m.m.! Kollat på lite eldfilmer. OMG en av dem var så hemsk. Det var en "äckta" film. Det var en klubb i USA som brann. Och så var det en kille som filmade bandet som spelade så han filmade en del av branden. Folk försökte ta sig ut via ingången, inte nödutgångarna. Så folk klämdes och fastnade, blockerade. 80 pers dog. Fy fan....
Nu efter maten är det "häst och stall". Men det är ingen ridning idag. Mest stalltjänst och vi ska träna uppsittning på skolan trähäst "Rolf". :P

Igår kväll var det bio. Vi såg "sommaren med Göran". Det är ju underbar! Haha, det var aktivitetskväll igår alltså. Men skyttet har fortfarande inte kommit igång. Så vi i skyttegruppen gick till Plönninges biosalong och såg på film. Men det är jag och ett gäng killar xD Så de ville ju se Action, men det ville jag inte så jag lyckades få min vilja igenom. Det stog mellan "sommaren med Göran" och Ah,, Alltså de där asskända dinosaurierfilmerna, nr3.

Idag är det städning och sen Maxi! Yeay, om jag blir godkännd vill säga, Jag är inte på städhumör!

Idag är jag glad. Läget är bra idag!

Fy fan! Igår blev det bottenstämning i klassen....
Det var några i klassen som satt och tramsade sig som tusan. Och så kom ett ordet "fitta" in på ett annat språk Och dett var såååååååååå roligt. Så de satt och ropade ordet högt och skrattade hela tiden. ordet ropades om och om igen. Och det är en kille i klassen som inte gillar höga ljudnivår tydligen. Så han bad killen som satt och ropade det att sluta. Många måna gånger, men killen gjorde inte det. Tillslut tappade killen tålamodet och flög på killen osm ropade. Men personalen kom in och särade på dem....
Och killen som inte ville hålla käften ältar detta om och om igen, och han säger att han inte gjorde ett piss fel heller.. jag kan förstå killen som ville få tyst på den andra. Fast man behöver väl inte slåss för det....
Vi satt och kollade på Idol, men på slutet hörde jag fan inte ett skit.
Fan, Jag skrattde i början när jag hörde ordet. Me efter att ha hört ordet 239057 gånger på en kvart, så ville jag bara att de skulle hålla käft... ursäkta.

I rymden finns inga känslor

Guud om en vecka sitter jag i ett plan på väg till Turkiet! Shhit! BARA 26 vattenrutschbanor! Haah! Omg alltså. Men jag är väl så klart väldigt nervös, det är ju jag och min syster som reser ensamma! Men det är lite grejen också, hon och jag. Alldeles själva i Turkiet, YEAY. Vi ska bara ha det otroligt skönt och shoppa massa så klart!

Igår på ridningen gick det väldigt dåligt.
Det gick bra i början men sen så skulle vi göra en övning som verkligen inte passade mig. Vi var tvugna att ha mycket ögonkontakt med varandra för vi skulle korsa varandras vägar väldigt mycket. Och jag fixade inte det... Och sen på slutet så tävlade vi. Vi körde att när man hade galopperat hela banan så var man klar, och då skulle man rida av banan. Så det gällde att inte bli sisst kvar. Jag blev så nervös.. Och på slutet så var det bara jag och en man kvar.. Så jag gav upp, kände att jag hellre gjorde det än att vara den som var sisst kvar och kanske inte ens klarade banan...

Igår kväll var jag och mamma på bio. "I rymden finns inga känslor". Den handlar om en killen som har Asperger. Fast de har väl överdrivit lite ibland. Men det var en sak som gjorde mig lite upprörd. Det var en scen i filmen, som var så hemsk. Tårarna bara rann ner för mina kinder, men jättemånga i publiken satt och skrattade!? Hur kunde de skratta? Killen var helt förstörd i filmen, hysterisk.. Men folk skrattade. Men jag kunde inte sluta gråta. Inte var det kul iaf..
Men annars var filmen hur bra som helst. Skitrolig och bra! ;)

Idag ska jag och mamma promenera till coop och köpa lite grejer inför Turkietresan. Hygiensaker. Och sen ska vi åka till pappi och hämta min dator så jag kan öva. Vi har prov i morgon. I datorkunskap, WORD. Men jag tycker nog att jag kan det ganska bra iag...

Längtar faktiskt lite till imorgon. När jag ska tillbaka till skolan!! Och imorgonkväll är det "häst" tror jag. Hoppas hoppas iaf!!

Jag hade visst fel, det är tom 28 rutschbanor! Och två av dem 120 m långa och man kommer upp i 60 km/h om man har tuf? Oh shit..

Kvällen,... Eftermiddagen har inte varit lätt allså. Vet fan inte hur jag ska överleva veckan. Just nu är mitt hår fett som smör. Jag känner inte att jag kan duscha, är för rädd att jag ska skada mig.
jag blev helt knäpp. Så jävla nojjig alltså. Så rädd att morgondagens vikt ska ha ökat massa bara för det. Så jag och mamma gick in till stan för att hämta cykeln. Men det tar kanske 15 min att gå in till stan. Så mamma och jag gick lite till. Men sen ville mamma hem men inte jag.! Så mamma gick hem och jag var ute nån timme till. Det började bli mörkt så mammi var lite orolig för ajg hade inte min telefon för den var batteridöd. Så när jag kom hem var hon ute och letade.
Har varit ute med mammi på en runda innan idag också. Så jag känner mig mycket bättre faktiskt.

Nu pluggar jag. Men nu orkar jag inte mer. Så det får gå som det går.
Imorgon är det läkarmöte också. PALLA! Fan alltså...
Mina föräldrar har fått för sig att de behöver ha ett samtal med skolan. Bajs på det...
Måste upp tidigt imorgon.. Har inte packat klart inför skolan, men ajg brukar ju vakna så jävla tidigt iaf. Idag vaknade jag 04.45.. Yeah..

Inte bra alls just nu

Just nu är det inte alls bra. Igår kväll åkte jag hem till vbg.. Det höll på att gå riktigt åt helvete. Jag var verkligen rädd att jag skulle skada mig riktigt illa om jag hade stannat. Uscha.. Pressen jag känner (ingen säger nåt direkt, men det kommer en enorm press över mig ändå bara genom att sitta med vid måltider och fikat) är för tillfället förjävlig och igår åt jag mer än jag klarade av. Fan alltså.. Och det är hemskt att inte kunna gråta när man känner att man inte vill nåt annat, det är hemskt att inte kunne berätta för nån hur det är, det är hemskt att inte våga säga ifrån att jag absolut inte pallar att sitta med vid måltiderna! Det är hemskt att inte kunna gå ut och ta en cigg för att lugna sig, för att röka när man känner sig upprörd eller ledsen eller så.. Det hjälper... För om man går ut och röker så är det oftast 3405 andra personer där och då måste man vara social och glad.
Så när vi skulle till skjutbanan och kolla in den för det är en av de olika fritidsaktiviteterna man kan välja. Och jag har valt den.. Så på väg till skjutbanan körde vi om stationen så blev jag avsläppt på stationen. Så tog jag tåget hem...
Jag sov typ hur mycket som helst igår. Jag sov på två lektioner och hela lunchrasten och nästan en hel lektion missade jag för att jag sov... Men jag sover när jag inte mår bra.

Idag vaknade jag halv fem.. Förhihelelvete alltså...
Jag har idag först cyklat till willys, handlat en del. Lastat grejerna på pakethållaren, i en stor campingryggsäck och i cykelkorgen och sen cyklade jag hem.
När jag kommit hem började jag baka. Jag bakade vanliga vaniljbullar till mammi och Elina och pizzabullar till mig. Tänka ta med till skolan och ha i mitt frysfack som jag har på mitt rum. Typ nödmat. Båda bullarna blev bra!

Jag har bestämt att inte va med på måltider om jag själv känner att jag inte vill/klarar. Jag ska inte va med bara för att någon annan tycker det. Den/de som tycker det vet fan inte vad som kan ställas till med om jag är med och något blir fel! De vet fan inte vilket helvete det kan sluta med! Så känner jag själv att det kan bli fel eller att det inte känns OK så ska jag inte va med heller!!

Imorgon ska jag fan inte göra ett piss. Eller jo, på kvällen ska jag gå på bio med mammi och ev syster "i rymden finns inga kännslor". Den verkar bra.
Jag ska ta hand om Ebbisen förstås, hon är hemma över helgen för farmor och farfar är bortresta. Så henne ska jag så klart skämma bort!
Nu ska jag kolla på tv. Och sen somna.

det fungerar inte riktigt

Imorse hade de lagat gröt, även till mig. Special special, vegan! Så jag kände mig tvunge att äta faast de sa att jag inte behövde men det är känslan... Den är hemskt. Men jag sa att de skulle skita i det i morgon...
Men jag ska försöka sköta mig frammåt nu. Jag ska få det fungera!

Igår red vi ut, vi hade häst på kvällen. Det var skitmysigt!
Fick en söt men lite småkonstigt häst... Men jag skull mer än gärna rida henne igen!!
Men det var mycket motion!

Vi har engelska nu och det SUUUUUGER och efter middagen har vi engelska och det SUUUGER också!

Rädlsan och oron får mig att vakna HALV Fucking jävla 5!!!! FittHjärna!

Idag gick jag upp HALV FEM! Förihelvete! Bara för att jag var så inihelvetes jävla orolig att jag skulle gått upp ivikt! Så upp, gå på toa och väga sig.

Men efter en timme kanske? Somnade jag om...
Och sen gick jag upp tjugo över sex igen. Jag skulle va på VPM halv nio och träffa U-C, det var ganska länge sen nu. Jag skulle åka med pappi, han skulle va på ett möte (innomo jobbet) på bup samtidigt. Men först skulle han va på sitt jobb och hämta lite grejer först. Så vi behövde åka typ kvart i ..
Men mötet med U-C gick väldigt bra! Hon har satt upp måndagar som en fasst tid enda fram till jul (minus två gånger). Vi ska jobba med lite olika grejer, bland annat så klart att få mig skärfri!
Efter VPM och pappis möte som var klart samtidigt som mitt ungefär, åkte han och jag in till stan och fikade. Men vi han knappt sitta i tjugo minuter innan vi var tvugna att åka in till tåget.
På tåget träffade jag alla kompisar. Kuligt, och jag blev på lite bätte humör. Men just nu vill jag göra nåt dumt. Mycket....! Seriöst hjälp... Nej men jag ska inte inte inte! För ikväll börjar fritidsaktiviteten "häst". Och jag tror vi ska rida ut!
Men jag hade hellre ridit inne faktiskt. Innan tyckte jag bättre om att rida ut, men just nu vill jag hellre ha en massa uppgifter att lösa, utmaningar och saker att träna på för att bli så bra som möjligt. Jag har ju en del kvar att lära om man säger så ;)

Men det känns faktiskt väldigt skönt att va tillbaka!
Och turkietresan... Det är ett måste helt enkelt att jag låter bli! Det är inget annat som gäller, det går ju absolut inte att resa om jag har öppna sår!
SÅ NU SKA JAG KLARA DET!
Men Det är så JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVLA svårt bara.... Varför ska det vara så svårt att låta bli att skära hål i sin kropp? Att skada sig själv är något som folk brukar undvika bäst de kan, att bli skadad är något som folk brukar hata... Men inte jag, detär något jag älskar... Det låter inte klokt, att säga att man "älskar" att karva i sin kropp... Seriöst.
"Vad älskar du mest?"
"Fotboll, ridning, min mamma, min hund, ishockey, tv, min pojkvän..."
Det är "normala" svar.
Inte "Karva i min egen kropp".. Jävla pucko...
MEN jag älskar det inte lika högt som jag gjorde när jag var som sjukast. Jag var helt föräskad.. Eller nej vad ska man säga. Det var det enda mitt liv gick ut på, det enda jag brann för, det enda jag älskade och ville göra. Fick jag inte det så ville jag bara dö..! Det var det enda som gav mitt liv en mening. Min familj och hund, jag älskade dem också. Men inte på samma sätt. Det var två olika kärlekar. Kärleken till rakblad var stark! Så otroligt stark..! Utan rakblad orkade jag inte heller stå emot ångest och sug. Ångest och suget kunde komma på två sekunder och var så hög...! Så otroligt plågsam jag kunde tänka på något annat än att jag skulle skära, inte fungera... Att jag visste att det skulle hände, fick ångesten och suget att sjunka. Att jag visste att, om två timmar, då händer det, det fick ångesten att sjunka så pass att jag kunde stå ut de där två timarna... Även om hjärtat sjog i 3560 slag i minuten fram tills rakbladet gjort ett stort hål.. Fy fan. Att älska skärandet mer än sin familj. Men ju friskare och starkare jag blev, destå mer ork och vilja hade jag att stå emot, och jag får fortfarande sån jävla ångest ibland, men jag står emot så gott jag kan! Ibland går det bara inte. Men oftast klarar jag det faktsikt!!

Palla Samtal

Jag har varit ute och gått en mil...

Jag vill fan inte till skolan imorgon. Jag orkar fan inte. Jag vill bara stanna hemma.. Va ensam, låta omvärlden slippa se mig! Fan.... Inte träffa någon. Inte behöva spela ett humör som jag inte är på.

Jag har gått en mil, men det spelar fan ingen roll... Jävla fan också... Och jag ska träffa U-C imorgon. Och jag har fan inte lust att sitta och snacka alltså. Tänker nog bara ta in medicin och gå!

Klockan är bara tjugo över sju, men jag funderar på att ta medicinen redan nu! Jag vill fan bara slockna! NU...!

Men det kanske känns lättare imorgon iaf? Kanske mår jag lite bättre när jag sitter på tåget tillbaka till platsen där jag trivs igen?

Lukten av sår

Idag var det ridning! Yeay! Och idag var in häst inne, det var byte idag. Fick en som jag ridit väldigt mycket. En väldigt väldigt snäll häst, lite trög bara. Men så snäll...!

Först på lektionen så red vi till en äng, och travade genom hela ängen nästan. Det var en liten bit där tärrängen var kass, så där sakta vi av (och ridläraren fick andas lite, hon sprang bredvid;)) När vi gjort det så red vi tillbaka till stallet, men vi hade resten av lektionen ute idag! Det är mysigt men gud vad det dammar! Jag är nöjd idag med. Hästen var inte så trög sen, han var duktig och jag hade väldigt kul! Men det blev lite smårörigt i mellanåt, vi red i sånna där jävla bågar och det blev lite trafikkaos ibland. Men sen på slutet blev det lite bättre.
Men efter lektionen låg det mat hos alla hästar. Skitkul... Eller inte.

Imorse gick jag upp först av alla som vanligt.. Men jag låg och halvsov i soffan tills pappi kom upp. Vi gick en halvllång promenad med Ester. Det var skönt.

Annars har jag typ inte gjort ett piss!

Jag längtar tillbaka till skolan! Jag önskar verkligen att möjligheten att stanna kvar över helgen borde finnas.. Det hade vart skönt att ha den ibland! Seriöst..
Jag trivs där. Det är där jag vill vara!

Mina händer... Mitt ansikte luktan skärsår! Shiit, det luktar fanimej underbart! Jag har ett bodybutter som jag brukade ha små vassa grejer i på kulan. Och personalen kom fan aldrig på det. Och varje gång jag då skulle skada mig med den vassa grejer så var jag ju tvungen att rota runt i burken, fixa tillbaka krämen så det såg någorlunda normalt ut och sen kleta av allt som fanns på det vassa. Så nästan varje gång jag skar mig, sövdes, syddes... Så luktade jag som den krämen. Och en dag när jag åkte ner till bup för ca ett år sen så bara känner jag hur hela bilen STINKER skärsår, sjukhus, syrgas, sövningsskit, mediciner m.m. Och jag fattade ingenting. Vart i från lukten kom! Sen fattade jag att lukten kom från mig. Och jag kom på hur det måste va krämen, och det var det. Och idag så ville jag minnas.. Jag ville "fantisera" om skärsår.. Drömma om dem, att jag gör det. Men inte i verklighet. Jag gör så ibland när jag verkligen vill men inte ska! Men ibland är det ingen bra ide. För det kan också öka sugen och sånt, istället för att bara ge mig lite gamla minnen och känslor..

Imorgon ska jag nog ta mig till mammi en liten stund. Hälsa på katterna lite!

Syntestad idag.. Fy tusan

Igår var vi i stallet. Det var roligt! först hade vi stalltjänst som de kallar det. Blev mäst mocka och halma. Vi var många som hjälptes åt så det blev inte så mycket slit denna gång. Efter det tog vi fram de hästar vi skulle ha. Jag fick en söt sak, snäll som satan. Vi ryktade och grejade iordning dem innan fikat. Sen ställde vi tillbaka dem i boxarna.

Efter fikat var det ju redan färdigborstat så vi sadlade dem och begav oss till ridhuset. Lektionen var bara en enkel grundlektion. Lite skritt, trav, halter och sånt. Läraren ville se hur vi red bara. Det kändes bra, även om vi inte gjorde något "speciellt". Utan mest runt runt på fyrkantspåret så var det kul. Det är ALLTID kul att rida. Alltid ;)!! Efter lektionen fick vi gå en liten bit med "våra" hästar för att släppa ut dem i hagen. Det finns många men vi skulle så klart till en som var långt bort. Kände mig stressad, för det skulle först duschas, sen städas och bli godkänd, och lagas middag för att få åka med till Ica MAXI!

Det var bara ett problem.... Min energi var totalt i botten! Vi gick till stallet, stalltjänst, ridning, gå tillbaka, storstäda.. Så kvällen blev ganska jobbig. Men det blev inga sår eller så! Duktiga jag.. Men jag känner mig verkligen så jävla uttittad när jag äter. Eftersom jag sällan äter en måltid så känns det som varende öga är riktat mot mig! Men så var det säkert inte.. Men känslan. Det gör inte saken lättare. Jag brukar mest knapra lite på fikat, på mackor. Eller kanske äta lite majs eller ketchup, eller inget liksom. Men denna vecka har jag ju varit med och bestämt och lagat maten, så jag har haft väldigt mycket kontroll på vad som lagats till mig.

Idag åkte vi till en trafikskola i fbg. Vi var några stycken som inte har lämp ännu, till traktorkorten. Så vi åkte dit för syntestet.. Fy fan, jag blev förkrossad. Det blev ett stort missförstånd och jag fick gå ut i förväg för att kedjeröka för att inte börja störtlipa!
När det var dax för mig så satte jag mig och började med båda ögonen. Blev verkligen på gränsen godkänd. Skitjobbigt... Men sen var det dags för ett öga i taget. Och jag har ögonryckningar, kan ej stava det "riktiga" ordet för det. Men ofrivilliga alltså när ett öga täcks för och jag ska koncentrera mig på en lite punkt. Jag visste fan från början att det inte skulle gå bra, det brukar inte gå bra när jag gör ett öga i taget hos optiker. Klarade varken höger eller vänster. Men hon sa att vi skulle ta en liten paus och försöka igen. Inte nästa gång heller.... Då gjorde vi sidosynen, den klarade jag gallant. Sen försökte vi vänster igen, på ett annat test och denna gång lyckades jag på pricken bli godkänd! Men höger sket sig totalt, det var fanimej omöjligt, såg inte ett skit (med linser alltså). Hon sa "Ja, jag kan ju inte godkänna dig på ditt högra öga. Jag är ledsen men det kan ajg inte. Jag råder dig att gå till en optiker". Hur tolkar man det då?
Jag tolkade det som att jag fick "ig" på syntestet. Att jag inte skulle få mitt lämp. Blev väldigt ledsen och fick gå ut och röka för att inte bryta ihop! Jag trodde ju fan att jag inte skulle få ta körkort! Inte traktorkort heller! Fy fan...! Men min lärare kom och frågade om jag inte skulle skicka in mina papper. Jag sa att varför då, när jag inte klarade syntestet. Hon gick in och pratade med tantet och kom sen ut och ta "du har missförstått, du får visst köra, det räcker med att man klarar båda samtidigt och sen ett öga enskillt. Och du klarade ju vänster enskillt!"... JÄVLA KÄRRING, Hon får fan börja bli mer tydlig!

När vi skulle hem blev jag lite sen till bussen som skulle ta oss till stationen. Så när jag kom till den var HELA bussen full. Det fanns en plats. Längst bak bland en massa tjejer som jag inte kände. Uscha, jag kände hur paniken började komma. Jag stog fan hellre, men busschaffören sa till mig att "där har du en sittplats". Jag säger bara TACK till två i SMklassen över mig! Tjejen satte sig i killens knä, och de sa till mig att jag kunde få sitta där. Jag har inte lärt känna dem två så väl, men de gjorde detta för mig ändå! Jag är fan inte van vid sånna snälla grejer. Jag tror inte de tänkte så mycket på det. Jag tror inte de fattar hur mycket detta betydde. Hade de inte gjort som de gjorde hade jag varit livrädd hela resan till stationen som tar typ en halv timme!!
Vissa är allt för snälla. Det måste jag säga om SMklasserna. Det finns så många snälla, roliga, trevliga personer. Iaf i de övre och några i min så klart!

Imorgon är det ridning! :D:D Längtar.
för övrigt så känns det som om det är på väg att bli lite lättare nu?

Ingen svamp...

Vi spelade frispee på stranden. på idrotten alltså.. men det är en lagsport! Och jag kan inte det... Så jag var inte med på det. Sen fick man välja om man ville jogga eller promenera på stranden. Jag promenerade.
På kvällen duschade jag. MEN jag skar mig INTE! Duktiga jag! Jag måste tänka mig för nu,, Turkiet närmar sig. Och sår i turkiet? Nej tack. Ingen bra ide!
Sen på kvällen gick jag och en fritidspersonal och en klasskompis ut i skogen för att plocka blåbär och svamp. Men det slutade knäppt xD efter en liten stund hör man klasskompisen skrika. Då hade hon sett en orm! Efter det vågade jag inte gå in i skogen mer så jag satt på vägen och väntade medans de plockade blåbär. Hittade ingen ätlig svamp :( xD

Idag har vi basmaskin körning..hoppas vi får köra traktor! Det är fan kul alltså.... Men jag har fortfarande inte fått mina arbetsbyxor! De syr sakta alltså! Jag vill fan inte skita ner mina vanliga kläder med olja..

Måendet är sådär. Det går väldigt upp och ner. Det kan vara toppen, det kan va fullkomligt i botten. Men jag längtar inte efter döden längre. Iaf inte alls lika mycket som för en vecka sen. Det är nog på väg att gå över. Det där värsta iaf.. Kanske? Men fan, jag får verkligen inte skära mig mer nu. Jag kan fan inte ha sår i turkiet ! Då ber man fan efter infektioner.
Jag bokade tågbiljett till stockholm nyss. Vi flyger därifrån, men jag har inte bokat hem än. Vet inte riktigt när vi landar. Och jag kollade priserna på hembiljetter vid den tiden då vid ungefär ska åka hem. Och de var över dubbelt så dyr som ditresan! Uscha!

Jag hade ju på nåt sätt lovat

Vi lagade mat igår. Jag kände mig så jävla tvungen att äta alltså... Jag hade ju på nåt sätt lovat att göra det. Så det blev så. Pajen blev jätte god.. Jag åt inte så mycket, men jag åt middag. Det har kanske hänt en eller två gånger. Jag kände mig extremt uttiddad. Vilket jag säkert inte var, men det kändes hemskt. Jag satt och mådde dåligt i en tjock vinterjacka och mössa. Varmt och mysigt. Tog medicinen vid 8 i stället för nio. Men när "skapande" var slut vid 8 tog jag en dusch. Ångesten var skyhög, så det blev tre nya sår. Yltiga djupa. Inte sydjupa! På vristen, typ. Men denna gång hade jag ju omläggningsprylar!
Somnade gott till min Twilight!

Idag hade vi matte på morgonen! YEAY. Jag älskar det, seriöst. alla hatar det men inte jag xD Jag kan sitta på fritiden och göra det och älska det.
Sen engelska, men efter halva lektionen orkade jag inte. Men jag vartyp redan klar med nästan allt ändå. Nu har vi djurkunskap. Jag är klar med uppgiften så jag sitter och skriver här...
Jävla skiiiit. Vi har idrott nu. Jag vill inte.. För det första, jag har mens. För det andra, jag har sår! För det tredje, jag vill inte.. :P
Så jag vill inte, vi skulle tydligen åka till stranden och ha idrott där! Bajs.. Inte simma men nåt annat. Men jag tror jag kommer va ombytt men bara va halvt med liksom.

Igår var det inte så bra med mig. Och jag kände mig ensam hela dagen. Var i princip inte social alls. Och i morse var jag lite deppig. Så jag gick ut och rökte, och pratade lite med snälla folk. Tänk var lite snälla människor kan göra..
Vill INTE va med på IDROTTEN...!

Ikväll ska jag och matkamraten laga lasagne men vi bestämde redan förra veckan att inte laga lasagne till mig. Att jag redan då inte ville ha

Det suger att va tjej

Vaknade fan före sex i morse. Men jag fixade in alla kanaler på stora tv i vardagsrummet åt mammi, det tog en stund så klockan gick. Sen duschade jag och sen var det dax att gå. Jag chansade och tog för givet att jag hade tid på VPM, och det hade jag!! Så jag fick min medicin.
Jag hade med min tunga resväska som innehöll 4,5 liter pepsi, en ridväst, en våg och kläder. Den var tung att dra xD. Men efter VPM gick jag in till stan för att fika. Vilket jävla pucko!! Seriöst, jag glömde fan bort mig! Jag brukar alltd gå till mignon och beställa chaite med skummad mjölk. Så jag gjorde det och tog en sked av dem goda skummade mjölken. Och bara "Nej shit, jag är ju vegan xDxD". Men jag gjorde det ju fan inte med flit så jag deppar inte över det liksom. Så jag gick till staionen och köpte mig en tidning i stället. Sen precis när tåget skulle gå kom min klasskompis till perrongen. Tur att han hann. Vi satt för oss själva på tåget, letade inte upp de andra.

Idag ska jag och vbgklasskompisen laga maten. Tusan. Äsch, det löser sig sökert på nåt bra sätt. Posetiva julia!

Och idag börjar helvetesveckan, "hata-megamycket-att-va-tjej-veckan"... JAG HATAR ATT VA TJEJ! :(:( Måste räkna så jag inte får äckelveckan i turkiet! För då måste jag äta sånna där tabletter som jag åt på ridlägret. Och det vill jag helst inte. För det gjorde så jag blev en tjockis.. Man sväller av dem. Men när man slutar försvinner det efter några dagar/vecka. Men jag kan inte tänka logiskt även när jag verkligen vet att det är tabletterna som gör det. Även om jag verkligen vet att det är tabletterna så kommer det tankar som "nej, det är nog mitt fel. Jag har nog ätit för mycket", "Jävla ÄCKEL.. Fy fan vad jag gått upp"... jag tänker liksom att det nog är jag iaf. Så de ska jag fan undiva så mycket det bara går!