Frivillig inläggning

Jag är tillbaka på 23:an. Fast denna gång frivilligt, efter att ha besökt akuten tis, ons, tor, lör och två gånger på måndagen. Akuten skickade mig till psyk två gånger men jag valde båda gångerna att åka hem. Mina ben är helt trasiga och jag är helt slut! Min kropp är verkligen trött nu. 

Men igår lyckades min pappa och min samtalskontakt på vpm övertala mig att åka in frivilligt tippa psykakuten. Så det gjorde vi. Jag fick vänta i många timmar innan det var min tur att träffa läkaren. Hon var helt inne på att lägga in mig då situationen just nu är ohållbar! Min kropp orkar inte mer och behöver vila. Sedan är det ju det här med maten också. Att jag måste få i mig med näring, än jag får nu. Jag brukar äta framför allt på fredagar och ibland något däremellan. Och när jag inte får i mig näring (förutom att svimma och få blodtrycksfall) blir det svårare för kroppen att läka mina sår. Men att få i mig mer näring... Jag vet att jag behöver det, men Min hjärna säger nej och Jag vågar inte gå emot. Jag jag varken vill eller kan. 

Men men, nu är jag här. Det är första gången någonsin som jag åker in frivilligt till psyk. De andra gångerna jag lagts in frivilligt har det varit så att jag redan är på sjukhuset och läkaren då och vill lägga in mig. Men denna gång packade jag min väska hemma och åkte in till psyk. Det tog emot, då jag helst inte ville komma hit. Men jag blev övertalad och känner ju själv att situationen hemma är ohållbar. Jag orkar inte ha det så! Jag måste få vila, både min hjärna och min kropp. 

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Det gick bra hemma förra veckan när jag var på permission. Jag var hemma onsdag Dag och sedan onsdag kväll till fredag morgon. Allt kändes bra och jsg trodde verkligen att jag skulle klara av att inte skada mig. Så jag skrevs ut och det var så skönt att komma hem! Men i tisdags blev det en tur till akuten igen. Och även igår. Igår var det så mycket folk. Har aldrig varit med om något liknande. Var där i 8 timmar! Läkaren ringde psyk och hon frågade om jag ville träffs någon därifrån. Men jsg ville inte det då jag verkligen ville vara hemma. Så efter att ha pratat lite fick jag åka hem. Jag hade ingen mobilladdare med mig då jsg inte trodde jag skulle få sitta och vänta och vänta och vänta. Så det var lite panik där. Det verkade som om alla skulle träffa ortopeden då folk hoppade på kryckor och åkte rullstol. Typiskt. Men men, jag blev sydd och nu är jag hemma. Jag somnade vid halv 6 i morse då jag inte fick ta mina kvällspiller eftersom vi kom hem så sent. Men jag har fått sovit några timmar i alla fall. 

Jag vet inte riktigt varför det blir såhär!? Varför jag inte kan hålla mig från att skada mig själv. Och eftersom jag inte vet varför är det ju svårt att åtgärda problemet. 

Jag har i alla fall börjat hos en sjukgymnast med basal kroppskännedom. Förhoppningsvis kan det hjälps mig. Jag var där igår och det kändes bra. Sjukgymnasten var jättrsnäll och jsg ska tillbaka om två veckor. Vi pratade en hel del och testade några övningar. 

Imorgon är det midsommar och jag ska ha det mysigt med min syster och mor! Har inte träffat min älskade syster på evigheter känns det som! Min fina fina syster! 

Snart hemma

I morgon går jag på permission 9-16 och om det går bra får jag nattperm och om det går bra skrivs jag ut! Så förhoppningsvis skrivs jag ut på torsdag! Jag mår mycket bättre nu. Har inte mycket skadetankar alls och inga som helst planer på att skada mig. För mig ligger all fokus på maten nu, inte självskador. Det ska bli så skönt att Kunna väga mig när jag vill. 

Jag har varit på 23:an hela tiden och det har gått bra. Har inte skadat mig på ett tag heller. Clozapinet är höjt och kanske är det därför jag mår bättre? 

Det ska bli så skönt att komma hem och jag tror verkligen att det kommer gå bra! Jag har fått en liten paus från världen och det är nog också bidragande till mig förbättrade mående. Jag längtar verkligen till min lägenhet nu! Att kunna kolla på tv har jag saknat. Det finns tv här så klart men jag vill inte sitta med de andra och kolla. Jag har mest legat i isängen och lyssnat på musik och glott upp i talet. Lite sådär halvkul. De enda gångerna jag är ute på avdelningen är bär jag röker, behöver hjälp med något och när jag hämtar dricka i köket. Finner igen anledning att vara ute bland de andra. Det hade blivit standard för mig att dricka äppeljuice på natten. Hemma dricker jag mulltivitamin. Jag är alltid så törstig på nätterna när jag vaknar så jag måste dricka. Nätterna är väl sådär. Jag är uppe minst en gång varje natt och röker och dricker för att sedan ligga och glo i taket till jag somnar om. 

Men jag ser fram emot min perm i morgon och jag tror det kommer gå bra!