Varit hemma i en vecka nu!

Nu är jag hemma hos mammi. Vi ska kolla finalen av Melodifestivalen! Jag har inte sett alla som är med ikväll. Har endast sett andra chansen. Men det ska bli kul! Andledningen till att jag inte sett kvalen är för att jag inte kollat på tv på finja. Har några favoriter ändå. 

Jag ska sova hos mammi i natt. 

Nu har jag varit hemma i en vecka. Det ar gått helt ok.

Har haft mycket stöd av familjen denna veckan. Min syster har varit nere i Vbg några dagar också! Så himla najs att jag kan träffa min familj betydligt oftare nu när jag bor i vbg.

Det har varit en väldigt stor omställning då kontrasten mellan livet på finja och livet i Varberg är så stora! Men ändå, det har gått OK. (Och jag har dessutom färgat mitt hår rosa ;-))

Det var otroligt jobbigt att lämna finja! Jag var jättenervös och orolig. Jag åkte ju hem till gasellen utan en plan. Ingen plan om behandling och hur mitt liv skulle se ut!

Pappi och jag röjde ur rummet tillsammans och städade. Vi åt lunch innan vi packade bilen full med alla mina grejer. När vi åkte kändes det så konstigt att jag inte skulle återvända! 

Trots allt känns ändå ganska bra att vara tillbaka i Varberg..

Men jag är otroligt tacksam för de fram månader jag fick på finja!

Det var möte i torsdags. Tyvärr kunde jag inte va med då jag var på akuten. Lite dumt men det blev så. 

Det har ju gått så bra i Kristianstad med lustgasen. Men tydligen använder de inte det på akuten här. Så efter mycket övertalning gick jag med på att testa med bedövningen ändå.

Jag går inte igenom det igen. Jag klarar det inte, jag vill inte. Skrik, gråt, panik, smärta..

Måste försöka komma fram till en lösning som fingerar här på akuten, för jag måste kunna lagas om det behövs. Men med den paniken det ger mig, så vill jag inte. Om jag ska kunna klara av att vara på akuten ensam måste vi komma fram till en lösning som fungerar. Men personalen på akuten var jättesnälla mot mig!

Men mötet gick bra! Jag var ju inte med personligen men mina föräldrar förde min talan.

Det första som kommer igång är att det mobila teamet som kom hem till mig innan finja ska börja komma hem till mig igen nästa vecka. Och det känns bra! Finns även andra insatser på G. 

Varberg kan omöjligt erbjuda det finja kunde men detta kan nog bli bra ändå!

Ebba har varit hos mig en hel del. Tyvärr har hon råkar ut för en liten åkomma. Hon har länge haft en juvertumör på "insidan". Nu har den vuxit ut på utsidan av juvret. Det är inte möjligt att operera så för att hon inte ska slicka/gnaga på den måste hon ha tratt. Jag köpte en "trattkudde" till henne för att den skulle va bekvämare än en vanligt i plast. Såg lite ut som en liten badring man satte runt halsen. Dock fungerade den inte då den tydligen endast skyddade hunden från att komma åt sin rygg, bröst och huvud. Men jag har nu beställt en lite annan variant av plast som förhoppningsvis kommer på måndag! Men hon bryr sig egentligen så mycket om tratten. Hon kan ju äta och leka och sova utan problem!

När jag var i djurbutiken bokade jag även tid för fotografering! Det kommer en fotograf till butiken i april som fotar folks husdjur! Så Ebba ska fotas! 

I morgon flyttat jag hem

Ja, då var det dax. I morgon kommer min pappa och hämtar mig. 

Igår var jag och en personal och köpte flyttlådor och pantade alla miljoner pantflaskor jag hade. 

Tiden från då jag fick beskedet har gått så otroligt snabbt!

Mina föräldrar jag gjort allt de kan för att ändra beslutet. Beslutet om att jag inte får vara kvar. De har verkligen kämpat för mig, men tyvärr gjorde det ingen nytta.

jag har under de här två veckorna gått på alla färdighetsträningar och alla andra grupper. Dock kändes det från början att jag ville dra hem direkt, och skita i allt. Men jag stannade kvar. Jag stannade för att få ut så mycket som möjligt av den tid jag hade kvar.

Det är så tråkigt att jag måste åka hem. Det är så tråkigt.. Här har jag fått "riktig" behandling, har aldrig fått det på samma sätt innan! Och jag har varit så hoppfull att det var denna behandlingen som skulle kunna hjälpa mig förändra det jag vill förändra! Jag trodde verkligen detta var mig bästa chans! Och det tror jag fortfarande! Varberg har ganska mycket att leva upp till om man säger så! 

Jag har haft terapi i princip varje vardag, ibland flera gånger på en dag. 

Den 7/3 är det möte. Då hoppas jag verkligen att psykiatrin presenterar en klar och bra plan vad gäller min framtid. De har lovat mig att det kommer bli bra hemma, och jag hoppas verkligen att de kan hålla det löftet. "Likvärdig behandling på hemmaplan.."

Det hade varit bra om jag hade åtminstone fått en månad till här på finja. Under den månader skulle jag kunna åkt hem på permissioner och Varberg hade haft möjlighet att förbereda allt så allt hade varit klart när jag kom hem. 

Men det känns okej nu att komma hem. Jag har accepterat det. Jag får va glad över den tiden jag fått på Finjagården! Jag fick fem månader här och under de månaderna har jag lärt mig så otroligt mycket! Jag har även lärt känna många fina människor!

Jag måste tro på det som har sagts! 

Jag längtar hem. Hem till min älskade familj och finaste Ebba! Hem till min egen lägenhet. 

Jag är rädd och orolig men samtidigt ändå positivt inställd! 

Det kommer också kännas konstigt att behöva laga min egen mat. Här har ju köket lagat allt och det har serverats vid varje måltid. Men förhoppningsvis kommer jag in i det ganska fort! 

Men jag packar och packar. Är snart klar. Är ju inte så jättemycket egentligen. Men det är lite mer än vad jag hade när jag kom hit. Har köpte lite grejer och tagit med mig lite hemifrån när jag var på perm över julen.