torsdag 19 september 2019

Helt åt skogen!

Mat, vila, mat, vila, mat, vila.... 
det känns som om det enda jag gör om dagarna är att få mat och vila.
Jag är inlagd på PIVA med LPT sen lite mer två veckor tillbaka. 
Jag slutade äta helt och blev inlagd.. 
Jag blir sondmatad 6 gånger om dagen och vila efter det. Jag får "maten" med ,hjälp av en pump genom en slang i näsan som går ner till magen.
Vet inte hur planen ser ut framåt. Var tredje dag ökar de kaloriintaget. Vet inte vad det kommer sluta i för mängd.  Får inget svar på den frågan!
De har tagit vikt och blodprover varenda dag! 

Men nu behöver jag inte göra nåt av dem förän måndag. Är så svårstucken så ibland får stickhjälpen hjälpa till. Men oftast går det inte på första försöket.

Jag har börjat gå på ätstörningsmottagningen. Eller börjat vet jag inte men jag har varit där två gånger. Första gången fick jag träffa läkaren och andra gången träffade jag en psykolog och gjorde ett långt test. Psykologen skulle kommit hit häromdagen för återkoppling men hon var sjuk..men har fått en ny tid i nästa vecka. 

Min terapeut var hos mig igår. Jag är nu "pausad" från DBT. Så jag kommer inte gå i gruppen och inte träffa henne individuellt förän min hälsa är bättre. .

Igår byttes sonden igen då den bara får sitta som längst i sju dagar. Fy fan. Att få den där slangen genom näsan och svaljet och sedan ner i magen är ingen skön historia. 
Och jag ser sonden som min fiende även om den egentligen räddar mitt liv.. vi gjorde många försökt men det gick inte. Då sa dem att det skulle vidta tvångsåtgärder. Efter en liten stund bestämde vi at vi skulle prova en sista gång där jag själv var med på det. Så det gjorde vi och det gick bra tillslut..  så nu är den på plats.