Jag tror jag kommer spy

Fy vad det var segt på sjukhuset. Efter sövningen när jag vaknade hade jag så ont så jag grät, vet inte varför det gjorde så inihelvetes ont denna gång. Fick smärtlindring iaf..

När jag kom tillbaka var jag väldigt medicinsjuk. Men det har gått över. Men nu mår jag så Jävla illa. jag hoppas jag inte fått magsjuka! Fy helvete

Vill du ha en liten dutt i röven?

Ligger i sängen på avd 7. Väntar på att operation ska kunna ta emot mig. De kom med ett rör med en bomulspinne i, frågade om de fick peta upp den i min rumpa och bara "ta en liten dutt" eller om hon som är med mig fick. NEJ, ingen ska få ta och stoppa upp en tops i min röv för ett ändtarmsprov..! Haha

Har vart på en lång promenad idag på 8 km. Gick lite vilse trots gps men kom hem tillslut.
Skulle spela bowling idag med egehem. Men efter inte ens halva tiden orkade jag inte mer och gav upp. Mådde dåligt redan innan, allt jag kunde tänka på var antingen hur ont det gjorde när jag rörde mig, vilken jävla idiot jag är, att jag borde skaffa fler sår och/Eller straffas.

Jag känner mig dålig om jag inte skadar mig..

FAN varför får jag inte sova? varför ska min hjärna väcka mig så jag är ensam på morgonen?
Jo, för den onda delen i hjärnan.. Den som vill se sår över hela Julia, den delen är fult medveten om de ensamma timmarna. Så onda delen väcker mig för att jag ska kunna skada mig. Det är starka tankar som får mig att känna mig dålig om jag låter bli, och "duktig" om jag gör det. Ger mig mycket ångest som på bästa, snabbaste sätt försvinnger genom skärsår.

Jag vill skära mig när jag har ångest. Jag behöver skada mig för att lätta på spänning och stress. Jag behöver skada mig för att straffa mig. Men jag VILL INTE egentligen när det är för att den onda delen sätter igång ångesten. Men när ångesten väl är där så vill jag ju..
Det hela kanske är rörigt. Det är rörigt.

Men i en lugn stund säger Jag, Julia att jag känner mig duktig om jag INTE skär mig. Sen säger Jag, Julia att jag vill inget annat, Sen säger jag att jag är dålig om jag inte skadar mig för att den Onda Hjärnan säger det.
Många viljor, dubbelt trippelt eller vadå?

Men jag har haft ridterapi idag iaf. Mysigt även om hästen var lite arg och jag blev rädd. Men det blev en lugn skogsrunda på honom sen. Fick ett papper med olika alternativ med vad jag vill ha ut av ridterapin.
Var aldrig i stallet på morgonen. Min tidiga morgon var så jobbig (MEN utan skärsår) så jag pallade inte. Kanske imorgon?

Det är lika svårt att va skadefri en dag här som det är att va en hel vecka hemma

Morgonen var som den brukar.. MEN jag lyckades låta bli att skada mig. Jag vaknade skittidigt och mådde väl inte så bra. Hjärnattacker och skit.. Men istället för att skada mig slutade det med en rask promenad på över en timme. Jag är stolt över att jag lyckades göra det valet. Faktiskt.

Jag var i stallet idag. Det var mysigt. Blev lite hästgos också.


Efter stallet var det duschning som gällde. Jag kände att jag var så skitig så för alla andras skull var jag tvungen. Att duscha utan att skära sig är för mig mycket svårt. MEN ytterligare än en gång idag lyckades jag låta bli.

Jag har fått gympaskor idag, finfina promenadskor. Efter middagen var det dags för en provrunda. Funkade perfekt

Jo, vissa dagar har man stýrkan att stå emot

Dagen har växlat något extremt alltså! Humöret och måendet har åkte en jävla balder bergochdalbana hela dagen. Började med ångest, hopplöshet och bara psykiskt utmattad av alla turer till akuten.. Har kännt en extrem längtan efter ebba också. Men jag gav mig fan på att inte hamna på akuten idag iaf! Och jag har tamifan lyckats!
Har pratat med läkaren idag. Fick låna en bok. "En överlevnadsguide för personer med aspergers syndrom", men jag har inte hunnit titta i den än.
Efter lunch åkte jag och personal till stallet. Skippade ridningen på ridskolan idag pga av min svullna lagade vad. Men vi åkte till stallet och mockade lite, gosade med hästarna i hagen och tog in en av dem. Jävlar vad dammig han var. Jag blev seriöst svart om händerna, fick t.o.m sand i munnen.
Då kändes det lite lättare inombords. Vi åkte och handlade och jag köpte tre nya kokböcker. Jag älskar nämligen att titta i kokböcker, glömde alla mina hemma. En vegetarisk, en fransk och en med blandade rätter. Har just sett en film som gav min inspiration att kika lite närmare på det franska köket. "Julie & Julia", rekomenderas starkt!
Jag har äntligen fått min stora boll uppblåst! Att bara sitta på bollen och "studsa" är väldigt avslappnande för mig. Det var en grej jag upptäckte på bup, de skaffade flera bollar och det blev tillslut så att vi var några stycken som satt i korridoren och studsade upp och ner. Men det är en grej som för mig är lugnande.
Ångesten kom krypandes på kvällen men jag slängde på mig skorna och gick en ordentlig powerwalk. Hade ingen känsel i kroppen när jag kom tillbaka. Men ångesten, den hade minsann gett sig ganska så regält!
Jag kommer få theralen nu på kvällen utöver min vanliga medicin, ihopp om att få en hel natts sömn, inga ensamma jobbiga mornar då dagens första skada/skador brukar inträffa.
Det smakar lite vidrigt som jag minns. Fy fan.

Hon är biten som saknas

Fick en liten hälsning från vbg, älskade puppan (till höger). Jag saknar henne så jävla mycket. Mitt hjärta är trasig, och kommer inte bli helt föräns vi är tillsammans igen. Hon är den biten som saknas. Hon kommer snart hit och hälsar på. Om jag nån gång ska kämpa för någon annans skull så är det för hennes.
Vi åkte in till akuten sent igår. Efter att jag tagit mina sömntabletter, herregud.. Minns knappt hälften av det. Men det jag minns är inga roliga grejer. Folk som inte vet om mina svårigheter och som inte är så insatt i självskadebeteende har ofta svårt att förstå. Svårt att förstå att det är inget man väljer. En ha en psykisk sjukdom är inget val man gör. Vem som helst kan bli psykisk sjuk. Precis vem som helst! Att man ständigt får träffa vårdpersonal som är otrevliga och oförstående är tråkigt. Även om jag blivit van så tar jag åt mig varje gång..
Jag har väldigt svårt att prata i luckorna på akuten. Jag pratar ofta genom en person. Jag gjorde det igår. Gubben i luckan sa skarpt till mig att komma närmare, jag ville inte det. Men jag sa snällt mitt personnummer till personen som var med mig så hon kunde föra det vidare. Då fick jag kommentaren "Jaha, så du behöver tolk också!?!". Jag tog väldigt illa vid mig och gick ut från akuten. Ja, ibland kan man väl säga att jag behöver en "tolk".. Jävla gubbe.
Jag har också väldigt svårt att säga "jag har skurit mig själv" när läkaren frågar varför jag är på akuten. Jag kan det bara inte, jag vet väl för fan att jag skurit mig, och det vet läkaren också när han kommer in i undersökningsrummet. Så varför är det så viktigt att jag säger det med egna ord? Sköterskan var också väldigt otrevlig och oförståeende. "tredje gången på en vecka! Vilka jävla resurser!!" Jag vet inte om hon menade att jag tog av sjukhusets eller om Egehem inte var tillräckligt duktiga på att få mig låta bli. Sen när läkaren gått sa personalen som va med mig att jag även hade sår på andra armen. Sköterskam blev arg och sa "Det var väl jävligt onödigt, det kunde du väl sagt när han kollade din andra arm!". Nej, det kunde jag inte. Dels på grund av att jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna, dels för att han inte frågade. Ställer man inte rätt frågot får man inte rätt svar. Så funkar jag.
Men jag fick ligga på en vårdavdelning över natten för att fixas på morgonen.

Jag är mycket besviken och arg på egehem.. Jag visste att jag skulle sova ensam på avd. Men inte att jag skulle vara ensam på morgonen och vakna ensam efteråt. Det känns väldigt otryggt och jävligt jobbigt. Det känns också väldigt viktigt för mig att personal är med mig ända in i op. salen till jag slocknat. Jag är faktiskt jätterädd om jag ska va ärlig.. väl inne i op. salen och alla sladdar fäst på min kropp, nålen sätts, mediciner sputas in.. NEJ, inga trevliga grejer. Att ha en personal som stöd inne i salen hjälper en hel del. Men sjukhusets personal som jobbar på operation är faktiskt oftast jättegulliga och snälla och förstående. De förstår om man är rädd, det är nog inget ovanligt. Jag har aldrig varit ensam på dethär viset. Jag visste inte och jag vill inte va det igen.


Jag har varit ute på en kvällrunda idag. Ångest maler och maler. Men jag är så psykiskt utmattad av alla turer till sjukhuset nu. Fan jag orkar inte fler nu! Men det känns lite bättre iaf efter min promenad. Jag hittade faktiskt "Campino", varberg absolut godaste pizzeria, extremt populär, specielt kända över deras goda såser. om jag inte är vegan kan jag dricka såsen direkt ur burken. Hittade även en "strandpromenad". Inte alls som varbergs, men mycket vacker och mysig...! Hamnen var mysig. Lite krogar och sånt. Jag upptäcker mycket på mina promenader.

JAG HAR RIDIT och jag har gjort det igen..

idag har det varit en heeeeeeeeeeelt fantastisk dag. och en förjävlig en..
börjar med det fantastiska! Jag har ridit!!!!
Jag och en personal åkte ensamma till stallet där jag har ridterapi. Jag skulle få rida en liten skitgullig islandshäst! Skitsöt men skitstark vilja ;-). Jag hade inte ridit på två månader så jag var lite nervös och kände mig lite ur form liksom. Har heller ingen direkt erfarenhet av islandshästar. Har bara ridit turridning två ggr. Men det gick jättebra ändå, det var liksom bara så underbart kul, och så underbart att få sitta på en häst. Red ett bra tag inne i ridhuset. blev liten mjukstart. Inga knepiga övningar, bara underbart! Och sen skritta vi av han ute. Underbart eller vad?
LYCKA LYCKA LYCKA!

Men... Men det blev skärskador idag, igår bestämde jag mig för att sluta med naltrexonet.
dagen har bestått av greys, ridning, greys.

Men det funkar över förväntan med de andra tjejerna måste jag säga. Absolut!
nu på kvällen höll det på att gå åt helvete igen. Slängde på mig skorna och vandrade runt i nästan en timme. Tack vare promenaden avledde jag impulsen till att ett mycket litet sår växte eller förökade sig. BRA JULIA? det tycker jag nog.
På vägen hann det bli cigg på hemköp och plötsligt bara sådär låg det två filmer i påsen också. "flickan" och "emil - i soppskålen" + "hoppa högst". Filmer har en tendens att bara dyka upp i mina påsar, betalda och allt. Draget från kontot xD

Greys finns alltid där när ångesten kommer

Dagen började 04.42.. Var vaken ett par timmar ensam i det stora huset...de timmarna jag skulle slippa juh! Men lyckades somna om vid 7-8.
Fick på förmiddagen veta att jag ensam, med en speciell personal skulle till falla och greja i stallet. Hade inte nån aning om det. Och falla har blivit en stor klump i magen. Men nästa gång ska jag va förberedd på det och vi ska dit på tisdag??

Var och shoppade solglasögon och hatt idag. Är så fruktansvärt ljuskänslig alltså.

Men påskbuffen... Ja, jag vill aldrig mer äta i köket med de andra tjejerna igen. Inget hände, jag lagade och åt min sås med majs och svamp. Men det blev en sån jävla påfrästande jävla grej alltså. Vill inte igen! Får för mig saker, tror att folk tycker och tänker. All ångest och hjärnattakerna. Nej inte igen...

En lugn skön låååångfredag

Idag har jag klarat dagen skadefri. Måste säga att när allt med akuten och sövning och läkare försvinner ur mitt liv, så kan jag pusta ut.. Låter kanske knäppt. Jag skadar mig för att det ska bli "lite lättare" innuti och sådär. Men när jag nu slipper allt runt om kring, fan.. Det blir ändå ett sorts lugn. Inte samma lugn som skära ger. Men det är skönt. Och idag har det varit en bra dag.

Idag har det nog varit den lugnaste dagen för mig. Med ångesten, ingen akut, inga sår, inga hjärntrakaseringar, m.m. Inre kaoset liksom. Jag hade trott att det skulle va totalt kaos i hjärnan nu när det är Naltrexon och jag verkligen ska försöka låta bli att skada mig. Men idag har det ändå varit en "lätt" dag. Lätt och lätt men, ja, LÄTT om man jämför med annat så. BRA JULIA.

Mår illa hela tiden pga naltrexonet.. Feeett jobbigt.

Imorgon är det påskbuffe. Bara ordet ger ångest.

Första dagen sen flytten som känts bra!

Livrädd..

Inatt blev det sövning. De jävlarna häftade ihop armen med agraffer. Jag blev inte glad över det alls. Men just nu är kirurgerna inte glada över mina besök.. Så idag har jag haft läkarsamtal. Jag måste klara påskhelgen utan självskador. Så det blev så att jag (över helgen) äter naltrexon. Och jag ska få något mer på kvällen som gör att helvetstimmarna då jag är ensam vaken i huset försvinner. Så jag sover hela natten. Jag ska också om jag behöver få gå ut och gå själv. Är livrädd.. Tänk om jag vill men inte kan. Fy fan..

Idag har jag varit på ridterapi för första gången. Det gick inte så bra. När vi kommit fram till stallet skulle jag hoppa ur bilen! Och personalen skulle köra hem tjejen som haft innan mig. Jag visste inte det och trodde att jag skulle ha personalen med mig. Iaf kvar på gården.. Fick en chock och började lipa. Som tur var var det hon som har terapin som var med mig på akuten igår. Så jag kände henne ändå lite lite grann.. Annars hade jag nog inte ens hoppat ur bilen.

Idag har jag varit på hemmakväll. Köpte tio outletfilmer, ER s. 1, upp, this is it och grey's s. 1. Jag kommer bli stammis där ;-)

Ännu en gång på akuten

Sitter i väntrummet på akuten igen. Har suttit här i några timmar nu. Väntar på besked om de ska söva mig eller inte... Mår halvbra kan jag ju säga.. Fan också.

Om en vecka ska jag rida för en ridlärare som sen ska placera mig i en lämplig ridgrupp på ridskolan. Ser fram emot det, men jag måste se till att inte skada mig så mycket mer. Kan knappt röra mig. Känner mig som ett lapptäcke, har ont som fan.

Posetivt och mindre posetivt

Det är inte alls enkelt här.
Ångesten och suget är starkt
Stygn försvann och nya sår kom, men jag sövdes i natt så nu är jag hel igen.

Jag har köpt lite nya filmer iaf. De flesta filmer jag köper är "3 för 99" och liknande. Så alla blir inte alltid bra. Men oftast. Tänkte se jag kunde bege mig ner till hemmakväll imorgon. Idag... Vill egentligen ha grey's 7, men det får antingen bli house 6, ugly Betty 3 eller desperate housewives 7.

Att jag vaknar megatidigt ibland är väl inte det roligaste. Går gick jag upp 04.20. Fy fan. Posetivt var iaf att jag hann sätta två maskiner innan den som egentligen skulle tvätta vaknat. Men nu har jag inte ens somnat, eller jag har ju vart sövd och på sjukhuset ett tag. det är lite svårt att sova normalt sen.
Åt i köket med de andra för första gången igår. Hade ångest i hela kroppen innan jag skulle göra det. Tvekade och velade.. Men jag kände att det var lika bra att ha gjort det bara. Men det blev ganska bra för alla utom typ jag och en personal gick och satte sig utomhus och åt. Det kändes bra. För jag vill helst, om jag ska äta i köket äta samtidigt som de andra. Och det gjorde jag nu, men slapp det ändå. Men nu är det värsta gjort tror jag. Alltså, första gången.

Jag är värdelös

Fy fan. Var ute på landet idag, på egehems andra enhet. Underbara miljöer, stall, hästar.. Men blev utSlutade med att jag vara ville utsatt för några (för mig) fruktansvärda situationer med de andra tjejerna. Ingen var elak eller så! Men det var mycket mer än jag var redo för.
Tårarna bara rann.

Imorgon är det ny vecka. Då ska den bli lite bättre? Kanske lite mer ordning och struktur. Kanske kan jag få ett schema? Jag vet att jag är i behov av det iaf.

idag uppdaterade jag äntligen min iphone också! Har tänkt göra det 3058 gånger men aldrig gjort det. Duktiga jag;-)

Sjukhusbesök

Igår blev det akuten.. De sövde mig.
Sydde ihop sår från flera dagar.
Hur jag ska undvika att det ska hända igen det vet jag inte..
Kommer jag ens försöka? det vet jag inte heller.
Men det jag inte vill, det är till akuten..!

När tanken "skära" väl startats i hjärnan är det nästan omöjligt att få den att försvinna. Det brukar gå att "tysta" den ett tag, men har den väl startat känns det kört. jag kan skjuta upp skadan några timmar, ibland dagar. Ibland när jag skjutit upp den tillräckligt länge har den faktiskt slocknat tillslut. Men att ha möjligheten så här att kunna.. Det är tamifan så jävla svårt.

Saknar Ebbisen så. De vill att man ska va här i två månader innan man åker hem första gången. Jag har inte ens varit här en vecka.

Det är inte lätt

Det är inte lätt det här...
Allt är nytt och reglerna känner jag inte till. känner inte personaler och tjejerna.
All egen tid på rummet är svår, impulserna att skada sig kommer ständigt. Sug och ångest och egen tid = dålig kombination
Har inte lärt mig ett enda namn på nån personal.
Och har inte fått någon plan, alltså dagsschema och veckoschema eller så.. Vet ingenting och jag klarar inte det. Jag måste vet ALLT.
Hoppas på en planering nästa vecka annars kommer jag inte klara detta..

Men jag får styra maten helt och hållet själv! bara det funkar så! Behöver inte heller sitta med när de andra äter om jag inte vill.
Idag var vi och handlade saker som jag äter.

mornarna är skitjobbiga. Jag vaknar skittidigt. 4-5 de senaste dagarna. Och iprincip ingen annan är vaken så det är tomt och tyst. När klockan närmats sig 8 har jag lyckats somna om men då är det dags att gå upp.. Fy tusan. tack och lov att film finns!

Jag är vaken men alla andra sover

Seriöst, hur coola är dem inte?

Alla filmer

Boxarna. Tycker det blev väldigt fint ;-)

På plats

Jaha, nu är man en västerviksbo! Mitt rum är superfint, har fått en skitmysig stämning i det iaf! Det som tog mest plats i bilen var som sagt mina filmer. Skitsnyggt, fick dock en chock när de stäldes upp hur jävla mycket film och boxar jag har. Och än jag inte nöjd, inte på långa vägar (kommer jag förästen aldrig bli xD)!
Bilresan gick ganska smidigt faktiskt!
Men jag kan väl säga att jag är halvt nervös och oroad över hur det ska gå när mammi åker hem... De som jobbar här ser man nästan inte till..? Kanske är det för att mammi är här?
Jag och mammi promenerade till stan. Den här staden ser ut att va tagen direkt ur en svensk gammal film! Pastellfärgade hus, gamla byggnader, liten stad vid havet. Hittade t.o.m ett par klassiska gamla parkeringsautomater! Jösses...! Fin stad! Köpte ytterligare några filmer idag :). bla "the reader", svinbra!

Blandad dag!

Ja.. Vad ska man säga att denna dagen varit? Mysigt, bråkig, trevlig, stökig, låååång, intensiv, plågsam... Har varit på stan med mammi. Köpte en ny parfym. Var från början ute efter en annan men det blev den här:

luktar så jävla gott! Fikade på esspressohouse, mys!
Allt har packats klart. Har mest filmer med mig. På andra plats kommer nog kläder och tredje plats hygiengrejer. Sen är det en massa smågrejer!

allt är förberätt in i minsta detalj känns det som. Det jag har har kunnat förbereda har jag förberätt. Inte mycket lämnas åt slumpen... Nervositet höll på att Jävlas men tog mammi med mig på en långprommis, i gummistövlar jävla pucko! Nu är jag hos pappi. Säger lite hej då.. Kommer inte ses på ett tag ju. På vägen hit stannade vi till på Coop. Köpte del 1 & 2 av Stieg Larson filmerna. Men på väg ut höll jag på att smälla av! Ser en fet reklamgrej för den senaste HPfilmen! Den har just kommit ut på dvd och jag har inte sett den! Så jag var tvungen, JO, tvungen att köpa den! ;) längtar till imorgon då jag ska få se den i bilen!

FRI (nästan)

jag är hemma nu! Utskriven kan man säga! Iof, på LPT-perm men om allt går som det ska är LPT:t borta nästa onsdag...! Längtar redan.. Även om det inte vidtagits 40697 tvångsåtgärder så har jag blivit fråntagen min fria vilja helt och hållet. Ser fram emot att få tillbaka den! Dagen har varit seeeeeg men tillslut var det dags att åka hem! Jag tror inte det har sjunkit in än. Att jag inte ska tillbaka till kukhuset känns inte sant. Om jag ALDRIG mer i hela mitt liv kommer bli inlagd låter just nu så overkligt, så det är inget jag liksom kan tro just nu. Att bli/vara inlagd ibland olika långa perioder har varit min verklighet så länge. I många år, blev inlagd för första gången för 6 år sen. Det är "för nära" eller vad jag ska säga för att jag ska kunna säga aldrig mer, men något som vore underbart.

Idag tog jag Ebbisen och promenerade och handlade lite. Höll iof på att dö på vägen av värmeslag och andnöd men annars var det fruktansvärt skönt att va själv ute! Faan vad jag kommer sakna min bebis.. :(:(

Imorgon blir det mysdag och packdag. Men ingen PIVA! Lycka över det!
Vi ska väl ner på stan och fika lite bland annat.

Känne mig iaf grymt jävla nervös över att flytta..
Vet inte om jag är mest posetiv eller negativ till flytten just nu. Det är iaf bättre än inlagd. Men jag vill inte riktigt.. Men ser det ändå som någon form av nystart..
Fast jag tror ändå det kommer bli bra för det verkade bra och fint och så.

En sista natt

Har just återvänt till avdelningen, inför sista natten! Kanske sista natten någonsin? De på behandlingshemmet sa att det skulle mycket till innan de lägger in en ungdom. Bara om det på något sett kan va fara för livet, sa de.
Idag har vi promenerat mycket. Jag känner mig fruktansvärt tjock, känns som min kropp svält upp som tusan. Just innan flytten ska vikten gå massa uppåt, helt plötsligt! Vågade inte väga mig idag, för att få lite koll. Kan ju va så att det bara känns så för jag inte vill va bland de tjockare på hemmet.... Har sån ångest, vill inte att de andra ska tänka och tycka jag är tjock.
Imorgon kommer nog u-c, blir vårt sista samtal då. Sen hämtad jag halv 6-6 av mamma. Hoppas verkligen det aldrig mer blir PIVA!

Har lite ångest. Känns som om jag har med så jävla mycket saker till Egehem. Flera flyttkartonger och väskor m.m. Tänk om de tycker det är för mycket? Tänk om de andra tjejerna hade med mycket mindre?

Har handlat lite idag. Lite hygiengrejer, det är ju sånt man får där. Men innan jag typ känner att jag kan be om det så räcker nog det jag har med mig själv.

Här packas det för fullt!

Shiit. Idag vaknade jag kvart över ett! Och halv två började permen, så det blev ingen seg och jobbigt förmiddag iväntan på den iaf ;). Vi håller på att packa för fullt! Känns helt sjukt att jag bara har två nätter kvar på PIVA nu! Planen är att komma hem på måndag juh! Men det blir på LPTpermission. Än så länge har jag LPT i typ 6 månader till, det blev just förlängt.
Allt känns verkliigen heeeelt sjukt.
Men mammi kommer sova minst en natt i västervik och va med på Egehem. Tack vare mitt funktionshinder blir det lätt missförstånd, och de vet inte hur jag fungerar och jag klarar inte riktigt av att förklara och berätta själv hur saker ska va eller gå till. Inte heller be om hjälp eller fråga saker. Därför ska mammi va ett stöd det första dygnet.
Är berädd på en hel det svåra situiationer och att det kommer bli en del missförstånd och sånt i början. Innan de känner mig och jag dem.. Det känns väl halvkul att va 19-20 år och behöva ha med sin mamma när man flyttar såhär. Men jag får inte tänka så. Jag behöver det. Jag kan inte hjälpa att jag har den diagnos jag har. Det är även en sak jag hoppas kunna få hjälp med. Att kunna leva och klara mig på egen hand trots min diagnos. Det jag vill (men som jag tror är omöjligt) är att möta nya människor utan att de människorna ska kunna märka att jag inte är som dem. Jag vill också kunna känna att jag VILL vara och möta nya människor. Vill kunna känna att jag vill. När jag möter nya människor nu vill jag inte va med dem. Känner inte något socialt behov riktigt. Jag vill känna att jag vill. Vet ej om det är möjligt. Jag vill också kunna föra ett normalt samtal med nya människor. Det går åt skogen varje gång någon försöker ta kontakt med mig.
Oftast vill jag bara att de ska låta bli...

Västerviksbo

Jaha.. Då var besöket över! Det tog nästan tre timmar!
Det var ett jobbigt besök.. Blev några ihopbrytningar och en del tårar. Några missförstånd, men ändå ett mycket bra besök!
Så jag kan säga att Egehem i Västervik kommer bli mitt hem! Flytten blir troligtvis på onsdag. Men jag kommer då lämna PIVA redan på måndag, så jag inte kommer direkt från slutenvården till "frihet". För även om det är ett behandlingshem så är det ett vanligt hus i friheten!
Jag fick se mitt rum. Jättemysigt, fint litet rum på en övervåning i en del i huset där jag och en tjej till bor. Jag kommer vara äldst i denna enhet, men på "falla" som är deras enhet på landet är de boende något äldre än där jag kommer bo.

Nu har jag lite småpanik.. Men är ändå fruktansvärt glad att allt är klart. Allt är över nu väntar jag bara på att flytta!

Dags för Nr. 3

Nu är jag hemma. Nervositet börjar komma nu. Kryper och krälar runt. Och värre kommer det nog bli. Iaf imorgon..! Men jag har ändå blivit bättre på att hantera sånahär händelser! Nya, oväntade eller skämmande, svåra saker var näst in till omöjligt att hantera förut. Jag var ett jävla psykvrak.. Än så länge håller jag ändå ihop mig ganska bra!
Har förberätt det mesta. Laddat data, iphone, DVD. Köpt tre nya filmer "Illusionisten", "Hip Hip Hora!" (hoppas på rätt film på skivan denna gång) och "Jorden runt på 80 dagar". Packat ner ritblock och massa tidningar, boxar och lite att tugga på på vägen. alla mina nerskrivna frågor är också med! Har kört samma frågor till Beh.hem nr 1, nr. 2 och nu nr. 3. (forhoppningsvis slutar räkningen nu på 3!) Bakat bröd har vi gjort också. Till matsäck till mammi och pappi.
Det svåraste har helt klart varit att bestämma vad jag ska ha på mig. Vill va bekvämt kväll. Känna mig så lite tjock och fet och ful som möjligt men ändå lite finare klädd än mjukiskläder. Tror jag är färdigbestämd.
Men imorgon kommer alla mina förberedelser med allt anatligen inte spela så stor roll för jag kommer va som en jäkla höna som fått galna kosjukan.

Har jäkligt ont i magen när det gäller två saker. 1. De andra tjejerna. Hur de är och om de överhuvudtaget kommer tycka jag är OK. 2. Maten. Hur mycket kommer jag verkligen få styra själv! På kulan fick jag styra över det helt själv och det fungerade mycket bra. (undantag en liten period) Men hem nr. 1 sa absolut NEJ när jag sa hur jag äter. Men nr. 2 sa jag fick styra helt själv så länge mina värden och vikt var bra! Men jag är rädd.. att något av dessa två inte blir som jag tänkt.. Att få vänner har jag inte förhoppningar på. Men att hamna utanför och bli den man undviker eller snackar skit om. Det är jag rädd för. Och att det ska bli så att folk går in och petar i min mat, det är INTE OKEJ! inte alls ok.

känner mig lite speedad nu, så jag ska försöka lugna ner mig lite och lägga mig och kolla på tv. Vi har inte megamycket kanaler här men betydligt fler än sjukhuset iaf! GILLAR JAG MYCKET! Får tvabstinens ibland.

Jag vet inte hur många gånger jag fått fel diagnoser på viktiga papper..!

Det kändes bra med min att ha samma soc.handläggare. Fick ett bra intryck iaf. Det bestämdes typ inget på vårdplaneringen idag. Men när jag fick soc utredning som Egehem fått såg jag ett mycket allvarligt fel! Det stod alla mina diagnoser och problem. Men de hade lagt till "utvecklingsstörning"! Seriöst, vad tusan har soc fått det ifrån? Tänk om egehem nu förväntar sig att jag dessutom är utvecklingsstörd! Imorgon ska det klargöras att jag inte är det för behandlingshemmet alltså....

Kollar på mästerkock Sverige nu. Det är ett av 4 program i veckan som måste ses. De andra är talang, ponnyakuten och en unge i minuten. Förr har jag uppkokad flera timmar om dagen men det är liksom begränsat antal kanaler här. :-(
Och imorgon ska jag hem! Mammi hämtar mig efter jobbet. Tänkte va uppe sent så jag sover i bilen på fredag, som startar 06.30. Men att gå upp tidigt kommer inte va nåt problem. Idag t ex gick jag upp kl 5.. Segt. Och sen somnade jag väl vid 8 igen. Men resan kommer bli seg.. Den är liksom låååång.

Men jag är INTE utvecklingsstörd.

Mina ögon kan äntligen få lite vila!

Tänk om jag bara har en jävla vecka kvar här? En vecka! Just nu ser planen ut så här att imorn är det vårdplanering. Sen på torsdag hämtar mammi mig efter jobbet och jag sover hemma för sen på fredag startar vi vår resa till Västervik och Egehem halv 7! pappi följer också med! I bästa fall blir det ju flytt nästa vecka. Men de på egehem kanske har någon annan tanke, vill ha lite mer tid eller så. Det vet vi ju inte. Men jag hoppas på det bästa!

Idag var jag och fixade mina "riktiga" glasögon! Jag har flera par. Billiga par som jag har utanpå linserna när jag ska se på nära håll, ordentliga när jag inte har linser i. Men min nyaste med den rätta styrkan har vart sönder. (har faktiskt två, var tag två till ett pris) och idag fick jag det ena paret lagat! Det andra nyare paret ska jag lämna in men är helt mosade så det är inte säkert de kan lagas. Medans båda mina "riktiga" vart sönder har jag använt ett gammalt par. De kan jag egentligen inte se på nära håll med, så jag har fått ha i mina linser i princip all min vakna tid. Ajaj skriker mina ögon! Så nu äntligen kan jag ge mina ögon lite vila från linserna. Med det lagade paret kan jag även läsa med. Och skäms inte så jävla mycket i så de kommer jag förhoppningsvis våga använda!
Min syn är skitkass. Hade ansökt om lämp och trodde mina mediciner eller psykiska problem isåfall skulle ställa till problem. Men icke! När jag gjorde syntest på körskolan klara jag bara mig igenom testet med ett öga godkänt och det var på gränsen. Fick sen hem ett papper att jag måste gå till en ögonspecialist och göra fler tester om jag vill ha lämp pga min jävla syn! Tänk om jag inte får köra bil för mina jävla ögon? Men det ska nog gå! Är jäkligt glad att jag kan vila lite mer från linserna som även är för gamla (fy mig)..

Fick reda på att min handläggare på soc som kommer på vp imorn är den jag hade när jag bodde på kulan. Inte kul att få veta! Jag litar inte på honom! Ska nog inte gå in på varför men han gjorde inget bra jobb. Han stod inte på min sida. Hoppas han gör det nu då...

Först händer inget sen händer allt

Konserten var alldeles fantastisk och helt underbar! Jösses..! Värt, så JÄVLA värt att kämpa för! Och jag orkade hela konserten. Yeay!!

Och nu hat det hänt grejer! När jag idag kom tillbaka från min perm fick jag mycket posetiva men chockande besked!Behandlingshemmet Egehem i Västervik ska nog bli mitt nya hem. Ganska omgående. Nästa vecka kunde de va redo att ta emot mig! Så på fredag ska vi sitta i fem timmar i bil till Västervik för att hälsa på. Och betalningsbiten är redan klar, så det ska inte dras ut pga att det strular.
Först händer INGENTING och sen händer allt på en gång! Det är vårdplanering på onsdag. Men min tid här på PIVA kommer inte vara så länge till! Fy fan vad skönt!!!

Skulle egentligen ridit idag på islandshästarna. Men det kändes inte lönt att börja på ny ridskola när jag kanske flyttar redan nästa vecka!

Jag LÄNGTAR nu

Jag står och väntar nu! Förväntansfull och spänd som FAaaaan..! :-D om ca en timme står de på scen. Yeay. Står nästan längst fram ;-)
hoppas bara nu att orken räcker....!

Imorn så smäller det

Jag har just vart på promenad i det varma !! Vädret. Tolv grader och jag blev varm och blev tvungen att ta av mig lite. Vilket aldrig händer så det kanske blir en vår och sommar ändå?

Imorgon smäller det. Perm i hela 24 timmar... Och jag ska få se snyggingen Ola Salo igen kanske för sista gången någonsin :-(.. Jag vill så gärna att det ska bli bra.. Men jag kan inte säga att jag ropar "äntligen, jiho"!
Men det kommer nog. Ju närmare konserten jag kommer, desto bättre blir det!! Och när The ark kliver på scen kommer jag bli galen! Som det ska va.. Hoppas det, för jag har väntat så länge så bara för att allt inte går så bra nu ska inte mitt stora mål gå förbi som ingenting!

jag köper krysstidning efter krysstidning! Än på de enkla nivån men jag börjar tycka de är riktigt roliga nu! Inte de vanliga korsorden men andra ordpussel av olika slag.

Ingen talang :-( kanske finns det sen på Play?

Jag har vart ute några timmar idag.
Är lite oroad över konserten, över om jag kommer orka en hel konsert. Jag har inte så mycket ork nuförtiden. Den räcker till att vara inlagd och ligga i en säng..och ha lite utgång här och där. Men en konsert..? Känns som om alla mina muskler tagit semester! Muskler finns typ där men massan är inte riktigt vaken. Så känns det. Så jag är rädd att inte orka hela konserten.. Vore tråkigt om jag blir tvungen att bryta. Jag får göra det jag kan för att det ska funka. Men vill man något mkt brukar energin finnas där, tills det är över och man först då märker hur trött man är;).
hur jag ska (om jag nu ska) orka rida islandshäst sen dagen efter..!? Det vettefan..

Skönt att träffa vovvisen idag! Kollade igenom hennes intyg från veterinären. Några punkter, men kynnet var det inte ett enda kryss i! Förvånade mig en smula! Sen var det tandsten, underbett och hudproblemen. Som han inte riktigt skrivit ner rätt enligt mig och han satte heller ingen diagnos på henne. Ingen kan riktigt säga vad det är och framför allt hur vi ska bota henne. Har blivit kroniskt :-(

Hoppades på att kunna se talang ikväll men tv blev upptagen... Fan. Kollar på "så ska det låta" och det är en knäpp och störd tjej (som jag aldrig sett förut), som stör mig nåt så fruktansvärd. Vill kräkas på henne! Fy fan vilken jobbigt människa..!