Hjärnhelvete

jag vill inte finnas längre.... bajs. jag orkar inte ha det liv jag har som styrs av tvång, hela jävla dagen styrs fan av tvånget.... jag vill få bort det men samtidigt är det en stor trygghet. mindre kontroll, då blir tvånget värre, mer blir det mindre.... men tack vare skiten kan jag inte gå ut och äta pizza med nån, jag kan inte ta en bulle på kafe eller baka kladdkaka med nån heller...eller baka kan jag ju men inte äta. jävla skit...jag vill kunna det, precis som alla andra... men somsagt är det min största trygghet....