I morgon flyttat jag hem

Ja, då var det dax. I morgon kommer min pappa och hämtar mig. 

Igår var jag och en personal och köpte flyttlådor och pantade alla miljoner pantflaskor jag hade. 

Tiden från då jag fick beskedet har gått så otroligt snabbt!

Mina föräldrar jag gjort allt de kan för att ändra beslutet. Beslutet om att jag inte får vara kvar. De har verkligen kämpat för mig, men tyvärr gjorde det ingen nytta.

jag har under de här två veckorna gått på alla färdighetsträningar och alla andra grupper. Dock kändes det från början att jag ville dra hem direkt, och skita i allt. Men jag stannade kvar. Jag stannade för att få ut så mycket som möjligt av den tid jag hade kvar.

Det är så tråkigt att jag måste åka hem. Det är så tråkigt.. Här har jag fått "riktig" behandling, har aldrig fått det på samma sätt innan! Och jag har varit så hoppfull att det var denna behandlingen som skulle kunna hjälpa mig förändra det jag vill förändra! Jag trodde verkligen detta var mig bästa chans! Och det tror jag fortfarande! Varberg har ganska mycket att leva upp till om man säger så! 

Jag har haft terapi i princip varje vardag, ibland flera gånger på en dag. 

Den 7/3 är det möte. Då hoppas jag verkligen att psykiatrin presenterar en klar och bra plan vad gäller min framtid. De har lovat mig att det kommer bli bra hemma, och jag hoppas verkligen att de kan hålla det löftet. "Likvärdig behandling på hemmaplan.."

Det hade varit bra om jag hade åtminstone fått en månad till här på finja. Under den månader skulle jag kunna åkt hem på permissioner och Varberg hade haft möjlighet att förbereda allt så allt hade varit klart när jag kom hem. 

Men det känns okej nu att komma hem. Jag har accepterat det. Jag får va glad över den tiden jag fått på Finjagården! Jag fick fem månader här och under de månaderna har jag lärt mig så otroligt mycket! Jag har även lärt känna många fina människor!

Jag måste tro på det som har sagts! 

Jag längtar hem. Hem till min älskade familj och finaste Ebba! Hem till min egen lägenhet. 

Jag är rädd och orolig men samtidigt ändå positivt inställd! 

Det kommer också kännas konstigt att behöva laga min egen mat. Här har ju köket lagat allt och det har serverats vid varje måltid. Men förhoppningsvis kommer jag in i det ganska fort! 

Men jag packar och packar. Är snart klar. Är ju inte så jättemycket egentligen. Men det är lite mer än vad jag hade när jag kom hit. Har köpte lite grejer och tagit med mig lite hemifrån när jag var på perm över julen.