Det är lite knepigt runt maten just nu. Jag kan knappt äta utan att behöva straffa migsjälv. Så det har blivit en del straffande av olika slag. Jag hatar detta jävla system som styr över mig jämt jämt jämt. Men samtidigt skulle jag ALDRIG kunna tänka mig att leva utan det heller... Eller jo, jag vill men ändå inte. Jag älskar väl också lite systemet, kontrollen.
Att jag måste straffas för att jag äter fel, det har jag gjort i så många år.
levt efter hjärnans dumma regler.
Jag vill bli fri men vågar inte.
Jag ska åka hem nästa onsdag och va hemma till fredag.
Och om det går som planerat ska jag och min mor gå på Kent den 11 augusti ! ^_^
Jag förstår precis hur du menar. Okänd mark är otäck medans sådant man är van vid känns lättare - man vet ju precis vad som finns där. Att förändra sitt liv är svårt, men nödvändigt ibland trots att det går emot allt det man tidigare gjort och trott på.. Kram
SvaraRadera