Jag har varit inlagd flera gånger på kort tid. Först en vecka, hemma tre dagar, inlagd fyra dagar, hem en dag och sedan återigen inlagd två veckor. Men tillslut började skadetankarna lugna sig och jag kände mig hyffsat redo att komma hem. Ibland skickas man hem fastän man kanske inte är redo för det. Och det var nog så i mitt fall. Men men, hemma nu och skadefri i över tre veckor! Jag är helt plåsterfri. Känns så otroligt skönt. Dock är det stora problemet nu att kunna börja äta igen. Ibland löser det sig av sig självt helt plötsligt. Det kan ta olika lång tid. Så vem vet? I morgon kanske det går, eller om 5637272 dagar....
Igår var det möte, fick då ett positivt besked. Jag har fått beviljat att flytta till ett behandlingshem i till och börja med tre månader. Kanske är detta min chans? Min chans att äntligen få den hjälp jag behöver för att kunna känna att jag har ett värdigt liv som jag faktiskt vill leva och är nöjd med?! Att få ett friskt liv med friska tankar och ett liv utan självdestruktiva handlingar som styr och förstör hela mig och mitt liv! Känns dock så otroligt långt bort och jag vet inte alls hur det ska kunna gå till. Men jag har en önskan om ett friskt liv och jag förstår att jag behöver hjälp för att klara det och det är väldigt viktigt!
Om jag inte får hjälp tror jag att jag tillslut faktiskt kommer att dö. Antingen om jag av misstag skadar mig så illa att jag dör av följderna eller att jag faktiskt kommer ta mitt liv.
Allt har känts så hopplöst men när jag fick beskedet igår tändes det ändå en liten gnista hopp inom mig.
Samtidigt känner jag mig ändå lite osäker och vågar inte riktigt tro till 100% att det verkligen kommer bli en flytt. Jag har blivit nekad platser på olika behandlingshem förut för att de tyckt att det inte var rätt ställe för mig. Men vi har ett behandlingshem som eventuellt är aktuellt. Det ska kontaktas. Så jag får hoppas på det bästa, får förhoppningsvis besked i nästa vecka ang det.
Vad är det för behandlingshem?
SvaraRadera