PIVA

Jag kom hem idag. Har varit några dagar på PIVA.

För några dagar sedan var personalen här på gasellen väldigt oroliga för mig pga min matsituation. Så de fick en läkare att komma till min lägenhet. Han undersökte mig och sa till mig att åka till sjukhuset. Så jag åkte till psykakuten. Där gjordes ytterligare tester. På mitt EKG kunde man se att mitt hjärta var påverkat. Så jag lades in på PIVA och fick dropp. 

Jag ska till behandlingshemmet och hälsa på 8/8. Och alla säger till mig att för att jag ska kunna flytta till ett behandlingshem måste jag få i mig mer näring. Och jag vet det... men det är så svårt. 

Men jag har både idag och igår druckit lite välling. Vi gjorde en lista med lite olika saker jag kunde tänka mig att börja med. Så högst upp var det välling och sedan börja med mannagrynsgröt. Eftersom jag drack välling till lunch idag fick jag åka hem. Doktorns plan är att jag efter några dagar med välling ska gå över till gröt. Vi får väl se. Men jag ska iaf försöka fortsätta med vällingen. Jag vill inte sumpa min chans till riktig hjälp. 

Samtidigt är jag så oerhört rädd för att gå upp i vikt. Jag vill ju inte gå upp i vikt. Jag vill ju gå ner i vikt.. Men så länge siffrorna på vågen inte ökar borde det ändå kännas så okej som det går med att öka näringsintaget. 

Men om jag går upp i vikt, hur kommer jag må då? Hur kommer jag hantera det på ett bra sätt?  

Dock har situationen varit totallåst så nu kan man väl säga att det första hänglåset är upplåst?

I mitt huvud bara skriks det NEJNEJNEJNEJ. Det är svårt att inte lyssna på all skit som matspöket skriker åt mig. 

Jag är så delad. Jag vill verkligen inte och samtidigt vill jag visst. Jävla matspöket. 

Det logiska i mig vet att jag måste äta och att jag inte väger för mycket. Men det är så svårt att lyssna på den delen.