onsdag 1 november 2017

Inlagd igen

Nu sitter jag på PIVA. Det var inte länge jag hann vara hemma innan jag lades in igen.
Jag kom hit i måndags kväll. Jag hade skadat mig mycket och varit inne på akuten och blivit sydd en hel del på kort tid. 
Nu har jag vak vilket inte känns så jättekul. Jag fick vak i går efter en incident och blev av med det idag efter att jag pratat med läkaren, men så hände det en ny grej så de satte in vaket igen.
Jag fick min sista ECTbehandling i måndags och det bestämdes idag att jag inte ska få fler. Läkaren bestämde också att clozapinet ska trappas ner och jag ska få två nya mediciner. Så det hoppas jag verkligen kan hjälpa mig då läget är helt åt skogen just nu. För min del spelar det ingen roll om jag är på PIVA eller 23an så länge jag slipper dela rum! Min kropp är ganska trasig nu med sår och stygn.. Jag känner mig inte direkt stabil just nu om man säger så. 
Men jag har fan fått nog! Jag vill aldrig mera sys! Jag klarar inte av bedövningssprutorna mer. Det räcker nu! 
Jag orkar inte mer nu.... tankar på döden finns där. Önskan att jag inte ska leva finns där. De tankarna kommer och går hela tiden. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. 

20 kommentarer:

  1. Julia, varför mår du så dåligt nu? Varför kan du inte stå emot att skada dig? Har du någon psykolog eller kurator att prata med? Kram ❤️

    SvaraRadera
  2. Du är stark och det finns så mycket fantastisk i livet som du är värd att få uppleva. Massor av kramar ❤

    SvaraRadera
  3. Kram tjejen

    SvaraRadera
  4. Matilda Zettervall3 november 2017 kl. 18:41

    Kram kusin ❤❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Julia, tänker på sommaren i Kagabäcken när du lärde mig att spela Pokemon go! Kommer ihåg hur du gick fram och tillbaka för att hitta alla odjur som gömde sig överallt 🤗 och jag hängde på! Jag vill hänga med dig i Kahabäcken även nästa sommar och nästa sommar och nästa sommar...💕 Julia, vi ses på Sjöborrevägen på glöggfesten 1 December!
      😙 Kramar från Berit

      Radera
  5. Styrketränar ❤️/faster

    SvaraRadera
  6. Kram❤️/Faster

    SvaraRadera
  7. Känner inte dig Julia men brukar surfa med din pappa. Förstår att det är tufft just nu. Livet är stundtals riktigt jobbigt, orättvist och jävligt men det finns så mkt att upptäcka, glädjas och vara tacksam över också. Det kommer bli bättre, du kommer att fixa detta! Styrkekram
    Tobbe

    SvaraRadera
  8. Jag är så mycket mer än ni ser
    och min kraft är likt solen och jorden
    gömd inuti, den är långt mycket mer
    än det synliga, ytan - och orden.
    ❤️❤️❤️

    SvaraRadera
  9. Livet kan vara fruktansvärt och du har upplevt mer mörker än de flesta i din ålder, men det finns ett ljus ut ur mörkret. Du ser det inte bara nu. Leta! Kämpa vidare! Kom ihåg: du är värdefull! Du är viktig här och nu. Du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du.
    Kramar från Mathilda, vän till din pappa

    SvaraRadera
  10. Din far är en surfkompis sedan länge.
    Kämpa för det kommer ljusare stunder!! 💪🏻
    Christian

    SvaraRadera
  11. <3
    kram från en som var inlagd samtidigt som dig på avd 19 i halmstad vintern 2014

    SvaraRadera
  12. Hej Julia, Jag känner inte dig och du måste gå igenom något just nu som jag inte kan föreställa mig i min vildaste fantasi. Men jag vill bara säga KÄMPA PÅ, livet är helt klart värt att leva (och jag måste vara ärlig och säga att jag älskar livet :-). Har du försökt med att motionera? (Du har säkert försökt med det mesta...). Jag tycker att röra på mig är helt klart den bästa medicinen mot allt. Jag önskar dig allt gott och jag hoppas att du snart kommer må bättre. Styrkekramar Katten.

    SvaraRadera