söndag 14 oktober 2018

Timme för timme

Jag kämpar på. Jag har lyckats hålla mig från att skada mig ett tag nu. Men det är en kamp. Jag tar dag för dag, timme för timme.

Jag trivs här. Personalen är jättesnälla! Vill dock börja va med på fler aktiviteter, men jag vågar inte riktigt. Men det är viktigt nu är att jag får en strukturerad vardag med minst en aktivitet om dagen. 

Men jag har gjort lite roliga aktiviteter. Förra veckan var jag i stallet två gånger. Första gången var det "hästprogrammet". Det var jag och två patienter som åkte till ett stall. Det var jättemysigt! Vi gosade  med två hästar och sedan gick vi ut och körde lite löshoppning. Det var kul. Hon som håller i det hade sån fin kontakt med hästarna!
Sedan var jag i stallet (inte samma)i torsdags. Tittade bara. Det finns bara fyra platser i grupperna på ridskolan. Två i nybörjargruppen och två i avancerad. Jag ville mest se vilken grupp jag kommer rida i och det blir avancerad. Hade väl helst velat va med i en grupp med något mellanting, men nybörjargruppen skulle jag tycka är tråkig. Ridskolan var jättestor, hade dock ingen kontakt med hästarna eftersom jag bara tittade på. Så vi som vill rida får turas om. 
Jag var på bussträning i onsdags. Tanken är att jag ska kunna ta bussen till staden själv. Eller rättade sagt till citygross. Det ligger nära hållplatsen. Älskar citygross, det är en mycket trevlig butik. Men jag måste ha bussträning några gånger till så jag verkligen vet vart jag ska hopps av och så.

Jag var på färdighetsträning för första gången förra veckan. Fick dock gå därifrån efter typ en halvtimme då jag hade ont i magen... 

Jag får min gröt och välling men det har varit lite svårt att de ska gå med på att jag får den. Men jag sa ju att det är var bättre att jag får vällingen och gröten än soppa då sannolikheten att jag äter är betydligt större! 

jag äter bara ibland.  Men det bli mycket mjölk och te med socker och mjölk.
Har blivit erbjuden matstöd men jag tackade nej. Att sitta med vid varje måltid och äta.. nej, inte nu, Inte än. 
Men jag ska lära mig äta regelbundet. Det är en av anledningarna till att jag är här. 

Vissa dagar har jag vågat ta mig ut i matsalen utan att någon hämtat mig, och kollat på gröten/vällingen för att se om jag ska äta just den måltiden.  

Jag har vägning varje tisdag. Det är väldigt nervöst och jobbigt då jag helst inte vill att nån ska se min vikt då min hjärna säger att den är för hög. Så nu är jag rädd och nervös. Samtidigt "längtar" jag eftersom jag då får se vad jag väger.
Hjärnan säger att jag ska gå ner eller ja, inte gå upp i alla fall. Då är hjärnan tillräckligt nöjd! Den säger att jag väger för mycket. Men rent förnuftigt vet jag att jag inte gör det. 
Att inte ha min våg här är otroligt jobbigt. 
Från att ha vägt mig 57372828 gånger om dagen till att väga mig en gång i veckan. Jag känner att jag inte har kontroll. Hemma kunde jag ju anpassa hur mycket jag åt och drack den dagen utifrån vad vågen visade. Men det kan jag ju inte här och det är så svårt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar