Isolerad

Idag har jag varit på min sista bussträning. Jag har alltså haft en insats och fått hjälp med att åka bussen som går till centrum. Dock har jag bara åkt med personal till citygross men det är samma buss men några hållplatser innan centrum. Jag har ännu inte varit inne i centrala Hässleholm. Jag åkte med finja till Kristianstad till det stora köpcentret. Det var väl helt okej. 

Så nu är tanken att jag ska ta bussen själv. Det tar ca 20 minuter att promenera till hållplatsen, men jag har ju min dramat så det är okej. 

Jag ska för första gången ta bussen själv på lördag. Då kommer min älskade mammi hit och sover över till söndag. Det ska bli jättemysigt! Jag ska möta henne i stan.

Igår var det stor halloweenfest här. Jag var dock inte med, de åt en massa mat och sjöng karaoke. Inget för mig. Och igår var det inget hästprogramm heller. Men förra veckan på hästprogrammet fick vi sätta oss bakochfram på hästen och sedan lägga oss på mage över hästens rygg. Det var så skönt. Jag bara låg där och kände hästens värme och andetag och slappnade av i hela kroppen..! 

Jag har varit ett besök på akuten i Kristanstad. Det gick lika bra som förra gången, tack vare lustgas och bemötandet jag fick denna gång av alla personal där. Läkare, uskor, ssskor osv var suveränt. Alla var så snälla, hjälpsamma och verkligen lyssnade på mig. Jag behövde inte ens be om hjälp att fixa skjuts med taxi hem. De erbjöd sig. De erbjöd mig även fika. Allt gick bra men fick vänta 3.5 timmar på akuten på taxin. Det var sjukt segt.

Det är verkligen jobbigt med maten nu. Jag har vägning på tisdagar men jag pratade med personalen i måndags och sa att jag veklingen inte ville göra det. Jag var så säker på att jag hade gått upp jättemycket. Men jag gick till vågen i tisdags, ställde mig på den men vägrade låta personalen se... så jag mer eller mindre hade inget val att göra det idag och låta dem se. Vilket var bra antar jag. Ångestladdat men det måste liksom göras.

Jag är väldigt isolerad. Jag gömmer mig på rummet och kollar film i mörkret. Personalen vill att jag ska komma ut mer och vara med på aktiviteter. Försöker ha en aktivitet om dagen som innefattar att inte vara ensam på rummet. Men det är svårt. 

Jag kämpar på med färdighetsträningen. Det är svårt men jag gör mitt allra bästa. Har inte "medvetet" missat en enda gång. Och jag har även samtal med min terapeut två gånger i veckan. Ska dock få en ny men det känns okej! 

Men det känns bra att vara här!