Mamma är på besök, Kulan kunde inte komma. C var det som skulle komma därifrån och sova över mån-tis. Men hon var sjuk. Det som gjorde mig mycket besviken var att de inte skickade någon ersättare. Hur jävla svårt är det att ringa in någon som åker till mig? På tisdag över dagen i alla fall... Jag kan helt förstå att de inte kan ringa in någon som ska komma och sova över som C göra men de kunde ju fan skicka någon över dagen. Min komun betalar ju faktiskt kulan för att jag får bo där och när jag inte är där, borde de då inte komma till mig?! Det som gör mig arg är inte saknaden av deras sälskap, nej det är nämnligen så att det är typ fullt på avdelningen nu så personalen kan inte så mycket tid över så man får komma ut.... När kulan är här får jag gå ut ensam med dem obegränast i perincip.
Fast idag var jag och en personal och fikade på stan bara hon och jag, mysigt :)
Har börjat med ett pussel på alvdelningen, klarar man det och är först i världen med att göra det vinner man 2.000 000 dollar! Men chansen att göra det är ju så jävla liten, men det är bra sysselsättning.
Är just nu ute på stan med mamma, har varit och shoppat lite. En ny blå Hello Kitty tröjja, hello kitty nescesär (hur fan stavar man det? xD) och en typ höstkeps.
Är väldigt spänd och nervös inför morgondagen, då jag faktiskt ska åka till Kulabodan övar dagen! Ska bli skitkul fast jag har inte varit där på två och en halv månad. Fast egentligen har jag inte varit där på riktigt på typ ett halvår eller nåt, jag har ju mest skickats tillbaka till bup...
Rädslan finns ju så klart att jag ska skära mig, för det är det jag mest egnat mig åt där,... gömma saker, ligga och vänta i timme efter timme på rätt tillfälle, lura personalen m.m... Fast jag har haft det bra där också..
Jag har ju absolut blivit avstressat, vilket var en av de största uppdragen kulan fick. Men skärandet har bara blivit värre. Såren har blivit både större, djupare och allvarligare.... så de lyckades ju inte få mig "frisk" på den punkten.. Men man kan ju itne hjälpa någon som inte är villig att ta emot hjälpeen...
Fast jag tycker inte jag blivit erbjuden någon hjälp heller. De jobbar med miljöterapi, efter 1 år och 9 månader vet jag fortfarande inte riktigt vad det är...
Men kulan har hjälp mig med en del andra saker, jag är inte lika blyg och osäker längre. och jag har mognat regält fast det beror nog mycket på mig själv också...
Men mina knasiga listor har de inte ens fått röra och de kommer ingen annan få röra heller, men faktiskt, så hade min psykolog på bup sätt. ju mer avstressad jag blir deståmindre kommer jag använda listorna. och det är sant. Nu använder jag det faktiskt lite mindre och jag kan ha några veckors paus ifrån det och faktiskt äta lite, för nåt år sen fick jag inte äta något när jag hade paus i från systemet. Men jag bli på nåt konstigt sett ledsen när jag inte behöver listorna lika mycket. Fast det kanske inte är så konstigt.... Det har ju varit min trygghet i snart 5 år....
Men mamma kommer inte lämna mig en sekund, inte ens på toaletten ><. så inga skärsår imorgon inte! det har jag redan bestämt mig för...
På lördagen var det äntligen ridning!! Men innan lektionen var jag som vanligt så nervös att jag trodde jag skulle kräkas, svimma eller dö. Men så fört jag kom in i stallet försvann nervositeten bara sådär! Lukten att stall är fantastisk.. hihi. Jag fick samma häst som förra gången. har haft den tre gånger nu så jag känner honom nu. Han är väldigt långsam och slö, men jag börjar lära mig hur man får fart på honom. lerktionen var skitkul :D Jag travade faktiskt jättemycket *stolt* själv. Har just nu rejält med träningsvärk i innerlåren och ljumskarna. Vi övade mycket på att stå som man göra när man hoppar. Och jag vågade faktiskt göra det samtidigt som jag travade. Jag brukar vara den lite fega i gruppen men jag vågade lika mycket som alla andra. Mitt självförtroende stärks mycket när jag märker att jag inte är sämre än de andra. :P
Sen åkte vi till bokmässan, efter en jävligt stressig stund i bilen när vi letade parkering sprang vi nästan in till mässan. Vi skulle lyssna på Sofia Åkerman. Vi han percis, vi lyssnade på henne i 20 minuter. Tyvärr pratade hon inte längre. sedan gick mamma och fick min bok "För att överleva" singerad. Skulle hämskt gärna lyssna på henne på en hel och ritkig föreläsning. Allt hon sa var vettigt. Hon bevisar ju att man kan bli friskt hur dåligt man än mår och hur fast man än är i ett självskade beteende och man kan få ett bra liv fast man har ärr på hela armarna och har flera år på psyk bakom sig.
Köpte en biografi om depeche mode, en bok som är helt sjuk som heter uppdraget, en ny allmanacka, pennskrin och lite småplock.
SKITLYCKAD helg.
Jag funderar mycket över varför jag helt plötsligt nu är på väg mot ett friskt liv och jag tror jag har kommit på det....
i somras hade jag verkligen nåt botten, jag tyckte det var nog. Och jag tror det var det som krävdes för att jag skulle kunna gå framåt.
Jag tyckte det räckte med turer till akuten, att sövas varenda jävla gång bara för att jag är så jävla spruträdd, för att sedan köras ner hit till bup. Det var nog!
tack vare att jag tillslut hade nåt botten kan jag nu se framåt.
Jag kan faktiskt tänka mig att sluta, jag kan tänka mig ta emot hjälp och jag kan flytta hem. mycket också tack vare ridskolan. Jag behövde hitta något som verkligen motiverade mig. Något som verligen är värt att hålla sig borta från rakbladen för! Ridskolan är det bästa som hänt mig på så många år och tack vare den göra jag nu allt jag kan under veckorna för att hålla mig skärfri.
För jag vet att varje lördag får jag göra det bästa jag vet! och vare med dessa underbara hästar! och jag får komma hem och träffa min hund!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar