Sitter nu på halmstads bibbliotek. Är inlagd på bajshuset igen. Jag skar mig igen, och blev inlagd. När jag kom ner till bup hade jag läkarsamtal, men jag ville inte prata så jag sa typ inget. I slutet på samtalet sa läkaren "extra-vak" Jag blev helt knäckt! Jag bar grät och grät, vad hade jag gjort för att förtjäna det? inget! Tillslut sa läkaren att han tog tillbaka det och att vi inte bestämde något förän Håkan hade kommit. När han kom bestämdes det att såret måste absolut sys, men jag fixar ju inte sprutor. Då sa han att jag kunde få en lugnande spruta, samma spruta jag fått när jag flippat totalt på avdelningen. Jag var skräckslagen av bara tanken på bedövningsprutan, men han sa att om jag inte gjorde det frivilligt skulle det göras ändå på något sätt. De övertalade mig också att lägga in mig frivilligt! Jag fattar inte att jag är här FRIVILLIGT! Det är helt emot mina principer! Men om jag gjorde det skulle jag vara inlagd på friare former sa de. Jag skulle också få en liten gipsskena på benet för att hjälpa mig att inte dra upp stygnen. Jag sa okej till det med. Jag fick tillåtelse att åka hem på lördag till ridningen. och va hemma till kvällen. Jag skulle slippa vaket om jag var snäll och syddes.
Efter samtalet åkte jag och pappa till sjukhuset. när vi kom in var jag livrädd. Jag har inte fått en bedövningsspruta på typ 19 månader eller nåt sånt. Jag var lite smått hysterisk. Det bestämdes då att jag också skulle få lustgas. När den lugnande sprutan börjat verka fick jag lustgasen, och efter en stund började de bedöva. Jag kände sprutan i början men faktiskt, efter en stund var jag så borta att jag inte kände den! Shit, jag tror inte det är sant faktiskt. Men lustgas är skönt! Men haha, tillslut ville jag nästan att sköterskan skulle ta bort den, men jag sa inget för tog hon bort den skulle jag känna sprutan igen. Men vips, så var det färdigt!
Sen gipsades jag, de la en skena ÖVER knät. Så hela benet var gipsat! Jag blev arg, eller mest ledsen för jag kunde fan inte rida medd en och det var inte dealen. Dealen var en LITEN skena! Jag kunde ju knappt gå!
Dagen efter sprutan var jag helt slut, jag sov typ hela dagen. Men jag pratade med läkaren, eftersom jag höll min del av avtalet! Jag lät de sy mig, jag lät de lägga skenan! Så då sa hon okej. Att jag skulle få en ny! Så igår var jag på ortopeden och fick en ny skena, som bara täcker vaden och den är chockrosa! Jag ska ju till varberg i morgon och få rida! sen är jag hemma ända tills kvällfikat.
Egentligen vill jag skrika, jag vill protestera, bråka, rymma och skit. Men fram tills den 26 är jag snäll patient!! Jag gör var de säger jag ska göra, jag är inlagd frivilligt för att lättare skrivas ut. Den 26 är det Depeche mode och den MÅSTE jag gå på!! Det finns inga andra alternativ!!!!!
Sen är jag fan inte en lydig liten frivillig patient längre. Jag stannar fan inte längre frivilligt på psyk än vad jag måste. Det känns sjukt att säga "jag sitter på psyk frivilligt" det är ju som att säga "jag vill va här"
På onsdag ska jag flyttas till vuxenpsyk i varberg om jag fattat det rätt. Är lite skrajj över det! Är mycket jag oroar mig för inför det men mest är maten. Jag vet inte om jag vågar äta där...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar