lördag 13 november 2010

Det kändes att bryta alltså..

Jag vill sluta bry mig, kanske, om jag kunde sluta bry mig, skulle mitt liv bli lättare att leva. Jag vill fan INTE bry mig längre...! SERIÖST! Men jag gör det alltså.. Mycket. Men jag vill också släppa allt sånt. Lägga av. Äta vad jag vill, göra vad jag vill. Släppa alla onda mattankar.. se min själv som något lite fint iaf.

Jag har dragit upp det stora såret på vaden, gjorde det i ksolan i fredags. Jag hade lovat att inte skada mig. Men jag ville.. Så jag gjorde något mellanting då.. Men det var sytt invändigt också. Jag hatar den överaskningen. När man sprättar upp alla stygn och bara väntar på att såret ska glipa stort igen. Men inget händer.. Så det blev till att leta reda på den dumma insidetråden och sprätta upp den också.

Men idag var det superhemskt. Jag fick avbryta ett ridpass. Och tårarna kom. Men jag hann knappt rida i tio min innan jag insåg att det inte skulle gå. Det gjorde för ont... Så jag hoppade av min häst. Och grät. Det hade varit så mycket lättare om jag struntat i det från första början, inte gjort ett försök som jag misslyckades med...

Längtar till APU:n nu alltså! Ska fan bli kul, seriöst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar