Igår var jag på talludden. Det var så fint väder. Efteråt vandrade jag och en personal runt sjön, och jag såg en orm! FY FAN vad jag blev rädd och sprang allt vad jag hade! Uscha!
Jag saknar varberg nu. Jag vill komma hem! Jag vill härifrån, vill bli utskriven. Det var nästan 8 månader sen jag kom hit. Det räcker... Jag vill hem! Saknar familjen, saknar vänner, saknar ebbisen, saknar vardagen.
Jag vill flytta hem så jag kan börja plugga! Jag ska minsann plugga så jag kan läsa vidare sen. Jag saknar ju gymnasiebetyg. Jag är fett peppad på att plugga nu.
Jag har mina mål med livet. Jag ska nog uppnå dem. Jag ska klara bo i egen lägenhet, jag ska klara att ta hand om Ebbisen helt själv, jag ska skaffa mig en utbildning, jag ska skaffa häst, jag ska tillslut bo i ett rosa torp med vita knutar och mycket snickarglädje! m.m.! Jag vill hem så jag kan börja med detta! Jag vill sätta igång med mitt liv! Varför slösa bort värdefull tid här när jag kan LEVA!?
Jag är kanske inte redo riktigt än. Men jag är på väg att bli det. Jag känner det. Men skynda långsamt, så det inte blir en krasch!
Är det denna gången det kommer hålla ? så tänker jag ju varje gång jag är i en "bra" period. Men alltid har jag fallit tillbaka igen! ALLTID Men kanske är det nu som det verkligen kommer fortsätta såhär?
Jag hoppas verkligen att det håller i sig, att detta är din chans och att det går den väg du vill, men som du själv skrivit.. skynda långsamt och dessutom, det kommer komma motgångar men det behöver inte betyda att du faller hela vägen ner igen. Att vilja är att kunna, sägs det men jag tror också att man behöver mod. Mod att våga ta klivet ut i det okända på skakiga ben. Mod att våga möta motgångar och att då våga utmana dem istället för att låta sig besegras av dem. Jag hoppas verkligen att du tror på dig själv tillräckligt mycket för att våga leva så som du vill.
SvaraRadera