Idag har jag varit i stallet. Det var helt underbart!
Jag fick en jättesöt liten häst som jag trivdes bra med. Så det blir nog honom ett tag.
Och av någon anledning kände jag inte alls samma nervositet som jag brukar. Det var så skönt att inte skaka eller ha ont i magen inför detta. Jag menar, varför ska jag må dåligt innan något som jag älskar så? Knäppt.
Så idag var det toppen att rida, vi red ute så när vi var klara hade jag sand i hela munnen ;)
Jag har varit ute på mina frigångar, en gemensam promenad och stallet. Så idag har jag varit ifrån avdelningen i över 4 timmar! Nu flyger dagarna förbi, veckorna går så snabbt! Så skönt, att sitta nere på obsen är så jäkla segt. Det är som om de vrider klockan så den går segare som tusan. igår funderade jag på uhr mycket jag egentligen får nu. Att det verkligen lönar sig att kämpa..! Hade jag inte fått så mycket för det och t ex vart kvar där nere eller inte fått va iväg så mycket hade jag aldrig klarat det.
Men jag är så jäkla rädd att göra något dumt. Det krävs endast en fel stark tanke, 2 sekunder av dumhet så är allt förstört och jag måste börja om. När jag är ute frestas jag av så mycket, alla glasbitar m.m. Jag ser framför mig hur allt förstörs... så jag passerar dem. Men det är inte lätt. Även om jag inte vill skada mig så är det inte "bara" att gå förbi. En ingrodd vana är svår att bryta. Jag kan få en blixtimpuls och sen har jag sabbat allt. Jag är verkligen rädd att det ska hända.
Men jag ska inte tillåta det att hända. Så är det bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar