Gårdagen var ingen bra dag...
Ångest och sug gör mig tokig. Fan. Från det att jag steg upp igår morse hade jag ett helvete. Ett JÄVLA helvete.
Jag försov mig till och börja med. Och jag hade inte vridit tillbaka klockan efter turkiet så jag trodde att klockan var kvart i tio, och tåget går tjugo över. Så panik panik panik! Jag hade ju inte medicinen, jag skulle egentligen träffat U-C halv nio. Så verklig panik för jag fattade fan inte hur jag skulle hinna förbi VPM och sen hinna med tåget.
Ringde min mor och då sa hon att klockan bara var kvart i nio. Paniken sjönk en aning.
Ångesten var sjyhög och jag ville dö. Jag övervägde att vandra förbi apoteket och köpa mig en överdos och blanda med medicinen jag skulle få från VPM. Jag övervägde att göra ett nytt försök att skära upp mina handleder. Jag övervägde att ge upp. Jag orkar fan inte.. Jag vill inte, jag vill dö, ge upp och bara dö...
Men jag sprang förbi VPM och hämtade medicinen och sen vidare till stationen. Jag hann, men jag hann inte skära mig. Och jag kom på lite förståndigare (?) tankar.
"Ge upp? NU?! Men gud, nej jag går ju fan på plönninge och får göra det jag absolut vill! Blir det värre, så kanske. Men ge upp nu?! NEJ, kämpar lite till fan!!"
Så jag hoppade på tåget. Men jag satt för mig själv hela resan. Och lyssnade på väldigt glad (ironi) musik...
Väl på skolan sa jag till personalen att jag redan tagit mitt naltrexon till frukost. En lögn så klart. Sen stängde jag in mig och skar mig. Skar två sår i benet.
Gick sen på lektion men kunde fan inte jobba ett piss.
Sen på rasten skar jag mig en gång till.. Iarmen. Mamma berättade jag för, och hon berättade sen för skolan. Såren var inte jättejätte stora men såpass att jag kände mig tvungen att låta skolan få veta. Inte för att jag skulle till sjukhus eller så, utan för att skolsyster skulle se och lägga om.
Lite senare kom Js, en fritidsledare och pratade med mig. Och vi gick till skolsyster, men hon hade gått hem. Men han och kuratorn tittade på såren och sa att jag borde åka till sjukhus.
Frågan var då om de skulle åka med mig eller om mamma skulle. Efter att ha pratat lite med mammi och så kom vi fram till att jag skulle åka med mamma. Eftersom jag inte känner personalen så väl och eftersom det kan bli bråk och så kändes det bäst så.
Men skolan skjutsade mig till vbg. Js gjorde.
Jag och mamma åkte till akuten. Efter typ 4 timmar fick jag träffa en läkare. På akuten blev det mycket bråk mellan mig och mammi... Uscha vad jag var arg..!
Läkaren och vi kom till slut fram till att jag skulle sövar morgonen dagen efter (idag).
Så imorse åkte jag och mamma till sjukhuset. Men det fanns liksom ingen tid uppsatt på operation för mig. Så vi fick vänta tills det blev ledigt. Och det blev inte föräns efter lunch. Men det gjorde mig inget för jag låg och sov hela tiden.
Men nu är jag iaf ihopsydd både på armen och benet. Känns faktiskt ganska bra eftersom bakterierna finns överallt på skolan. Så nu kan jag röra mig vart som helst utan problem. och såren läker snabbare ju.
Har inte bestämt om jag ska tillbaka ivkäll eller imorgon. Antingen sent ikväll eller tidigt imorgon. Såpass tidigt att jag inte missar en lektion.
Vet ej hur jag ska klara mig i fortsättningen., Känns väldigt svårt nu. allt känns piss..
Tänk om jag sabbar min skolgång? Tänk om jag verkligen sabbar allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar