Älsklingsbebisarna... :(

Imorse tog jag tåget som gick 10 i sju. Det var ganska skönt att sitta och chilla i lugn och ro faktiskt. Men när jag vaknade tidigt tidigt och gick upp för att väga mig, fanns där ingen våg.. Lite småpanik men det la sig ganska snabbt. Den var ju kvar på skolan.
När jag kom till stationen visste jag att skolan skulle bli sena, så jag satt mig och väntade. Men klockan tickade och efter en halvtimme börjde jag bli lite fundersam.. Efter 40 minuter kom Ua tillslut.
Väl på skolan hann jag knappt in på rummet och fixa mig, för lektionen hade redan börjat. Det var djurkunskap. Vi ska skriva om ett djur. Jag valde degusen.. Men gud, när jag satte mig och började skriva började mina tårar rinna. Britta och Alma.. :(:(:(:( Jag sålde dem förihelvtee för att börja här! Om jag skulle sabba allt har jag förihelvete gjort mig av med mina bebisar helt i onödan! Så fan! Jag ska klara detta, annars har jag sålt mina älskade bebisar för ingenting!!
Gud vad jag saknar dem...
Dagen är inte lätt idag. Ångesten och suget är inte lätt.. Tårarna vill komma hela tiden... Men det gör viljan att gå kvar också! Så fan, inte idag! Jag ska fan klara att va här hela denna veckn iallfall! Imorgon är det juh ridning också..! Inte vill jag missa den!!!
Men naltrexonet har jag inte tagit. Det går inte nu, jag måste ha möjligheten att kunna liksom.. :/ Eftersom maten krånglar så nu, listorna. Så måste jag ha möjlighet att kunna skada mig när som, var som.

Ikväll är det skytte tror jag.. Grejen är att det har varit lite hmm.. killproblem. En kille har varit lite på, och i turkiet sa jag att jag itne var intresserad. Tog mååånga sms innan han fattade att jag INTE ville. Och nu har han (säger han men jag vet inte... ) lovat att han endast vill vara min vän och att vi har glömt det andra. Okej, om det vekrligen stämmer. Men jag vet inte. Och han är i skyttegruppen och jag vill inte direkt vara med honom för det verkar typ som om han ändå hoppas lite, eller så varje gång jag är lite extra snäll. Men jag får väl lite på honom, att han inte vll något mer han heller... För det vill jag verkligen inte..