Den knackar på

I söndags hade jag chansen att ta ett glaskar. Jag stod länge och bara tittade på det. Jag ville så gärna bara ta det och springa. Men det gjorde jag inte. Jag lät det stå kvar och bara gick därifrån.

Sedan dess har ångesten knackat på om och om igen. Jag vill inte skada mig, men det är svårt. Den ångesten är så stark. Jag gör allt jag kan för att ingenting ska hända. Men.. Det är svårt. 

Alla sätt jag kan skada mig på spelas upp i mitt huvud om och om igen. Hjärnan säger KOM IGEN DÅ! 

Jag vill bara dra täcket över huvudet och gömma mig. Men det gör jag inte. Jag aktiverar mig, jag gör saker för att få tankarna på annat håll. Och hittills har det fungerat så jag ska fortsätta så. 

Nu ska jag ta mig en kopp te och sitta och kolla på tv.