Jag längtar så tills jag bara helt spontant kan träffa dem. Inte bara fyra timmar då och då, som måste vara så jävla planerat. Jag vill bestämma själv var, när och hur. Ingen annan ska lägga sig i. Jag vill kunna planera själv. Bestämma själv!!
Jag saknar min familj så jag nästan döööör! Familjen betyder så oerhört mycket. De betyder allt för mig. Jag älskar dem...! Varför ska jag behöva vara så långt ifrån dem?
Även om jag flyttar härifrån kommer det ändå inte bli så att jag kan bestämma själv. På ett boende långt bort hemifrån... Visserligen vill jag bo på nån annan stans än Varberg, men då är det ett val jag gör själv. Inte för att ett boende ligger på ett visst ställe. Att kunna sätta mig på tåget och besöka familjen är något jag vill kunna göra. Bara att bestämma det själv. Ingen ska kunna hindra mig.
Men jag är tacksam nu för att jag får träffa dem utan personal. Men det är inte tillräckligt... Jag vill ha mer. Få åka själv till Varberg på permission i typ en vecka. Eller åtminstone över en helg. Men allt går så jävla långsamt framåt. Jävla skit. Jag är inte skör! När ska de fatta det? Jag kanske är lite skör, men inte så mycket som de behandlar mig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar