Inget eget val

I fredags hade jag det sista skriftliga provet i matten. Gick ganska ok ändå. Skämdes i alla fall inte när jag gick därifrån! 

I morgon är det muntligt prov. Sedan är matten över för denna terminen. Kommer troligtvis få tillbaka engelska nationella i morgon också! Hoppas verkligen att mitt slutbetyg i både matten och engelskan är minst D. Men jag vågar inte hoppas.

Har "bott" hos mammi nu i helgen. Har väl inte direkt gjort något särskilt. 

Vi har bakat lussekatter i går. Blev skutbra. Mycket saftiga sa mammi. 

Själv har jag inte ätit en lussebulle på nästan 10 år. Inget sådant, godis, bakverk, efterrätter. Ingenting på väldigt länge. Många säger att jag är duktig som kan hålla mig borta från sånt. Men det tycker inte jag. 

Det är ingenting jag valt. Inget jag bestämt själv att avstå ifrån. Det är min jävla hjärna som TOTALFÖBJUDER sådant.. Det sista godiset jag åt var ett kinderägg. Då var jag 15 år.

Klart jag skulle vilja köpa en cupcake på ett café, äta chips en fredagkväll framför idol, äta tårta då någon fyller år, äta dessert efter en trevlig måltid med familjen som en trevlig avslutning på en god middag. Sådant betyder mer än man tror.

Kanske låter konstigt men det jag saknar mest, det är att ta en chokladbit ur alladinasken på julen.

Sitta och välja och om man har tur, bli först med att lyfta papperet till lager två och ha alla att välja mellan. 

Har sagt nu är ungefär 5 år att "nästa jul, då ska jag för tusan ta en bit ur asken". Men det blir aldrig av. Jag klarar inte det. Det går inte... 

Jag kan inte sitta och äta en "vanlig" middag. Minns inte ens då jag är samma mat som resten jag ätit med. Alltid alltid specialkost. Aldrig äta middag någon annan lagat. Aldrig aldrig aldrig få chansen att känna sig "normal". Och ingen får handla det jag ska äta åt mig. Måste alltid ta med mig mitt själv. Men "alla" vet om det, och de säger att de inte bryr sig, att jag får äta vad jag vill. Men det är inte så jag vill ha det. Och att bara sitta och titta när vi är ute på restaurang.. Hur kul tror ni det är?! Det är häl sådär kul. Det är ändå en gemenskap att sitta tillsammans och äta! 

Det är nästan som om man sitter och tittar in i väggen medans alla andra tittar på TVn. 

men det betyder absolut inte att jag inte gillar att gå ut och äta. Såklart det är trevligt att följa med!!

Men samtidigt har jag det hellre så än att sitta tillsammans och äta. 

Känner mig så jävla DUM bara. 

Har inte ätit något man tuggar och sväljer på över 2 år. Just nu är det bara Flytande och mjuk mat utan bitar, t ex juicer, såser, potatismos. Men absolut måste det vara pulvermos (inte gjort på egen hand) eller soppa, varma koppen, inte riktig soppa, Och absolut inte fil eller yoghurt. Ja, jag har en del tokigheter för mig. 

Sedan jag var 13 har min hjärna blossat över mig. Bestämt var jah får/ska äta. 

Men Min hjärna är som den är och jag hatar den. Men samtidigt vill jag inte ändra på någonting över huvudtaget..! Vågar aldrig gå emot den.

Aldrig i livet. Rädslan att äta på annat vis skrämmer mig, så otroligt mycket att jag aldrig vill ändra på detta.

Idag var jag och mammi och tränade. Vi gymade. Det gick bra. Hade lite svårt att hitta alla maskiner då numrera inte stog på dem i rätt ordning. Och efteråt badade vi i den 32 gradiga bassängen.

Skitskönt!! 

När mammi körde hem mig så gick vi en liten promenad, de har lagt ner busshållsplatsen som är utanför mitt hus och jag visste inte var den nya låg. Men vi hittade den. På ett sätt är det bra att de flyttat den då bussarna kommer gå flera gånger i timmen. Innan gick de bara en gång i timmen. 

Men den låg väl va 8 min från mig.