Jag vill bara härifrån.
Jag vill inte ha hjälp.
Jag vill inte bli av med min ätstörning.
Jag orkar inte misslyckas gång på gång.
Jag orkar inte ställa mig upp och börja kämpa på nytt hela tiden.
Det känns som om jag alltid kommer vara här, som om jag är fast.
Ska börja läsa denna nu.
Jag älskar familj men jag kan inte leva för någon annan än mig själv. Det kanske låter själviskt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar