Jag klassas inte längre som en fara för mig själv, men det är nu som jag är rädd?

Är hemma hos min far nu, åkte hit igår. Hittils har jag inte skurit mig mer...
Jag är nästan rädd för mig själv. Rädd för jag vet jag kan göra mig själv. Jag vill inte, inte friska Julia. Men när suget och ångesten kommer är jag rädd att jag inte kommer kunna kontrollera mig själv. Den starka vilja jag har att förbli skärfri och frisk är som bortblåst när det där jävla suget kommer fram. När draken vaknar. Jag vill va hemma, jag vill vara frisk. Jag vill kunna fortsätta bo hemma och ta hand om Ebbisen och degusarna. Jag vill va nära min familj. Men jag vet inte hur länge jag kommer kunna det om jag ska va ärlig. Om jag inte får hjälp så kommer allt skita sig. Jag kommer förlora allt, IGEN. Jag vill skjuta draken i huvudet så den aldrig mer vaknar...
JAG SKA KLARA DET HÄR! JAG SKA INTE FALLA TILLBAKA! Jag vet bara inte hur jag ska göra. Imorgon ska jag till halmstad och träffa en läkare. Jag hoppas i alla fall på att han kommer med någon/några idéer eller nån plan om hur jag ska hålla mig ifrån djupa sår.