Naltrexon - förut ett gift, nu min räddning?

Jag börjar känna mig lite desperat!
Idag har jag skurit mig igen. Inte sydjup, men det närmar sig. Jag ska träffa doktorn på måndag men jag kände att något var tvunget att göras nu, så jag bad mamma ringa avd. och säga att jag skulle få naltrexon utskrivet. Den får (ska få en) en att inte känna någon "njutning" när man skär sig, det är obehagligt och gör förjävla ont. Så det ska inte gå att skära sig, eller gå gör det alltid men det gör det svårare att göra det. Den dämpar även beroendet. Det är samma medicin som man ger till alkoholister som ska sluta dricka. Det blir ingen skillnad när man skär sig ytligt/rispar sig, bara när man skär djupt. Jag har haft den här medicinen innan men då märkte jag ingen skillnad alls. Men då var det inte frivilligt och allt jag hade i huvudet var "måste skära! måste skära!". Inget kunde stoppa mig då.
Men nu är jag verkligen motiverad och vill verkligen inte trilla dit igen!
Jag fick den utskrivet, ska hämta den imorgon. Imorgon ska jag rida och min kp från kulan för att hälsa på.