onsdag 1 april 2015

Tänk om...

Idag slog det mig.
Jag känner verkligen INGET behov över huvudtaget av att skada mig längre. 
Även om ångesten kommer och den är svår... Så finns det inte någonstans i min hjärna att jag ska skada mig för att kunna stå ut! Visst, alternativen jag har att skada mig på rusar genom min hjärna. "Kanske skulle jag..." Tankar kommer såklart. Hjärtat börjar rusa. 

Men Det är inget allternativ längre. Jag överväger det inte ens. Förut var det alltid det första och bästa alternativet. Minsta lilla och jag skadade mig. Det var liksom prio ett. Jag kunde luras, manipulera, ljuga! Allt för att kunna skada mig, jag tog alla tillfällen jag fick. 
Det var hela min värld. Allt handlade om att hitta sätt att skada mig på. Jag gjorde precis vad som helst för att få tillfällen att skada mig själv. Minsta lilla möjlighet och jag tog det direkt, utan att ens tänka! Jag kunde gå hur långt som helst för det. Jag brydde mig inte om konsekvenserna som kom efteråt. Bara jag fick skada mig så spelade liksom inget annat någon roll.

Tänk om det är över nu? Tänk om jag är fri från självskadehelvetet! Tänk om det verkligen är slut med det nu? Tänk om jag aldrig mer kommer skada mig själv! 
Rädslan att falla tillbaka finns där.. 

Men tänk om det verkligen är över? 
Tänk om den 8 november 2014 verkligen var den sista gången i hela mitt liv jag gjorde en självskadehandling mot mig själv? Tänk om jag ALDRIG kommer skada mig själv igen.
Vet inte hur länge jag ska vara självskadefri innan jag vet att jag är fri från mitt självskadebeteende..? Ett halv år? Flera år? Hela mitt liv? När vet man liksom att nu, nu är jag fri?
Det är svårt att säga. Men jag hatar mina ärr. Det kommer vara en påminnelse i hela mitt liv. Kunde jag skulle jag ta bort varenda litet jävla ärr. Allt skulle bort, jag vill ha en "ren" kropp. Folk kommer döma mig livet ut på grund att dessa jävla ärr. Förhoppningsvis kommer de blekna och bli mer och mer osynliga, men det kommer alltid synas ändå och det går inte att ändra på. 

Hoppas, men jag är stark! Och jag har kämparglöd! Och jag har viljan!! 

Tänk om... 

2 kommentarer:

  1. Alltså jag är så himla glad för din skull! Och imponerad! Vilket jobb och vilken förändring du har gjort, du har verkligen all anledning att vara stolt.

    SvaraRadera
  2. Världens bästa Julia!

    SvaraRadera