Idag har jag varit skärfri i exakt 3 månader! Jag kan knappt fatta det själv. Det är galet, jag tänker visserligen på att skära mig jämt. Men viljan finns inte där. JAG VILL INTE! Alltså, jag kan knappt fatta att jag säger så. för bara tre månader var jag i ett jävla helvete och hade varit det konstant i så många år.
Får jag säga att jag är förbannat stolt över mig själv?!
När jag satt i bilen på väg tillbaka till avdelnigen säger jag till min mamma att det luktar sjukhus i bilen, att det luktar skärskada och sövning. Sen kände jag att det kom från mig, så jag trodde att det var min kappa, för det var typ första gången jag hade på mig den på väldigt länge. Men tillslut kom jag på vad det var! Det var jag! Mina händer luktade sjukhus, blod, sövning men framför allt skärsår! Jag kom också på varför. När jag hade duschat smörjde jag in mig med ett body butter som jag just tagit hem från kulan.
Först tyckte jag det var lite jobbigt men sedan gav det som en lugnande effekt. Att liksom få blunda och tänka tillbaka på alla minnen då jag skar djupa, långa sår, medans jag låg och luktade på mina händer. Det kanske låter sjukt men det kändes faktiskt lite skönt för på nåt sätt hade jag känslan av att skära utan att behöva göra det..... Min mamma sa att hon skulle kasta det men det får hon absolut inte göra. Hon tror att det kommer ge mig mitt sug tillbaka, hon kanske har rätt. Men jag tar den chansningen, för jag tror att jag nu är stark nog att stå emot. Jag tror jag nöjjer mig med att känna lukten av skärsår....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar