81 dagar

Idag har jag varit skärfri i 81 dagar.
Vet inte om jag klarar det så länge till, men det skulle kännar så jävla bra att nå 100!!
Tänker på det dygnet rynt....
Jämt, jämt, jämt......
Vill bara skära sönder hela mig ibland...
Då är det nästan så det skulle vara värt att missa ridskolan nån gång.
Att behöva bli sövd mot min vilja.
Att få både stygn och agraffer...
Blod som klibbar och kladdar.....
stygn som slits upp.....
Sedan gips över hela armarna...
Vak..... Inte få gå på toa i fred, inte duscha ifred, inte sova ifred, ingenting i fred!!

Är det värt det? just nu, nej...
När jag verkligen känner mig ångestfylld och arg..
Och har det där jävla skärsuget som nästan är omöjligt att stå emot...
Ja, då tycker jag nog att det är värt det....

Nu är jag på bibblan med S, Det är alltid trevligt när kulan kommer, för då får jag ju gå ut hur mycker jag vill! :D:D
I morse var det vägning.... IGEN!!!! Fast jag ätit typ bra i typ över en vecka... jävla svin, men jag var så säker på att jag hade gått upp. Men det hade jag som tur var inte.
Men det är en sak jag inte fattar, som är helt konstig. Om jag skulle gå under gränsen de satt upp, med typ 3 hg, så har jag typ 5 dar eller någon vecka på mig typ att komma över 50 igen. Skulle jag då inte ha kommit över 50 efter en vecka så blir det sond om jag inte äter de som de bestämmer. Men alltså, det krävs ju inte många sondningar för att gå upp 3 hg! Och sen då, får jag äta vad jag vill bara jag inte kommer under 50 igen då eller? Det är så jävla löjligt!
Jag har ju energi, jag har bra värden, jag blir inte snurrig, jag mår bra....
Vafan, detta är löjligt..Jag hatar när folk petar i mina matvanor