Igår kom en personal till mig och sa att jag skulle följa med henne till mitt rum. Först vågade jag inte, jag trodde att hon skulle skälla på mig. Inte för att jag inte gjort nåt, men ibland kan de liksom hitta de mest konstiga saker att skälla på en för där. Men när vi var på rummet gav hon mig en ridjacka och ridhandskar som hon skulle slänga, i mycket fint skick! Jag blev jätteglad, men som vanligt i sånna situationer kom det bara ett tack. Inte ett enda ord till. Jag har så svårt visa typ tacksamhet, att liksom visa någon annan (som inte står mig nära) att den gjort mig ledsen blesviken eller väldigt glad.... Men hon visste att jag blev glad tror jag. Jag hoppas det. Och i morse fisk jag en plansch av en annan. Man får egentligen inte ge saker till patienterna, men vad gör det? Jag går inte runt och skriker det i korridoren precis.
Tågresan hem gick bra. Jag har varit ute med Ebba i typ 20-30 min ensam i mörkret. Det behövde jag. jag behövde fundera lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar