Men hon tar gigantiska kliv alltså.
Vi hoppade igår. Men hon kommer in i fel galopp hela tiden. Men det gick ändå hyffsat. Dock kommer hon ikapp de andra hästarna när vi riden på spåret. Och jag vågar inte alltid vänta över till andra sidan. Hon springer ju i princip in i den som är framför.
Vi hoppade sen. Det var jätteroligt. Men sista övningen vågade jag inte riktigt göra i galopp.
Vi red en bana med tre hinder som en åtta. Vi red en och en och det gör mig så otroligt nervös! Att alla sitter och tittar på just mig. Sa till läraren att jag inte att jag skulle klara det men med så hon att jag visst skulle göra. Och det gick! Visserligen inte helt perfekt men ändå så att jag var nöjd.
Ikväll kommer mammi hit och vi ska plugga. Engelska... Blää! Men det måste göras.
Har beslutat mig för att ge min våg till mammi. Jag mår bara dåligt. Varje morgon ger den mig ångest till MAX.. Måste få bort sånt, så inget sådant "fånigt" drar ner mig i skiten igen. Och det räcker inte med att kasta batteriet, som jag så många gånger har gjort. Då komme paniken och det första jag gör så fort jag får möjlighet är att sticka till butiken och köpa ett nytt.
NEJ den jävla vågen ska ut ur mitt liv nu!
Men det går väl någon dag eller två sen tar jag tillbaka den.. Önskar bara att jag inte var så fixerad över siffrorna som jag är...
Varför är det så viktigt? Egentligen....!?
Jag vet inte... Samtidigt är ovissheten också fruktansvärt, att bara gissa vad vikten är. Men just nu känns det som det bästa alternativet. Till om två dagar då jag tar tillbaka den igen ;-)
Bra att du försöker ta bort vågen, bra jobbat även om det inte blir längre än ett par dagar!
SvaraRadera