Pappi hämtade mig halv tolv och vi började vår resa tillbaka till kliniken. Det var ganska mysigt att sitta i bilen och lyssna på musik. Men tillslut varvi framme. :-( tråkigt men så är det.
Permissionen har absolut varit den mest fantastiska helg på evigheter. Det har varit så mycket bra så jag kan inte ens välja vad som var bäst!
Att få vara hemma med familjen, det har varit underbart.
Jag hoppas verkligen att det inte dröjer så lång tid innan jag får komma hem igen.
Det har inte ens varit svårt att stå emot dumheter. Det har inte varit behövligt heller med behovsmedicin. Har inte tagit det en enda gång.
Har suttit på balkongen och rökt och tittat ut över havet som man ser från balkongen.
Och det var mysigt för jag fick bara lite med katten isolde också.
Nej, jag har hunnit med så otroligt mycket. Men jag önskar att jag hade fått lite mer tid hemma.
Jag vill inte vara innanför dessa höga murar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar